Några timmar kvar

Jamen Gott Nytt År då!

Det är några timmar kvar, men jag har sovit de senaste årens tolvslag och gör det förmodligen i år igen.

Hoppas 2014 blir ett dunder-år!

Plöjer böcker

Sitter med näsan i en bok så ofta jag kan mellan alla nöjen.

Tre har jag klarat av.

Bland annat "brobyggarna" av Guillou och dess fortsättning "dandy".

Den tredje var en julklappsbok av min gubbe. 

Det är sådär populärt här hemma när jag knappt svarar på tilltal.

Man måste fånga min uppmärksamhet när jag släpper boken och reser mig för att gå till köket och ta mig en kopp kaffe.

Utflykt

Idag var planen att umgås med vänner i Kalmar, men vi fick ställa in då hälsan tråkigt nog inte var på topp i alla läger.

Vila ordinerades och träff sköts fram.

Vi bestämde oss för att göra en liten utflykt istället. Det kunde passa bra just idag då den fisförnäma solen äntligen bestämt sig för att skina en stund över oss också.

En 4H-gård i Kalmar med Sveriges bästa lekplats var målet. Tajmingen var perfekt - kanske fem familjer till ville rasta sina ungar så det var ingen trängsel alls.

Vi började med att gå runt och titta på alla gårdens djur. De har kaniner, getter, hästar, kor och grisar.

Djuren visade sig vara ganska lågaktiva i det kyliga vädret. Här bor grisarna - de tyckte det var för kallt att vara ute...

Men så ropade Jonas till grisarna någonting på deras eget språk...(jag antar att varje man har fått en liten svin-gen)

Och se på den..? De förstod och stack ut sina trynen för att snacka lite.

Tjena mannen, grymtades det. - Har du någe käk?

- Nä, svarade Jonas - kom ut och svina till lite vettja, så min son får se hur det går till.

- Okej då, en liten stund...

Det var en trevlig stund.

Sedan gick vi och lekte och så blev vi alla så hungriga att vi nästan mådde illa.

Vi åkte in till staden och mötte upp mamma, sedan kunde jag (trots hunger) inte låta bli att ta ett wienerbröd istället för något matigt...suck...diabetes here I come...

Arbete är en dygd.

Luther borde vara nöjd med vårt arbete.

Nej, man skall ju icke bara driva omkring och återhämta sig under semestern. Det skall ju göras nytta också.

Vi hade ju en rutten inglasad altan som vi rev i våras och med svett och tårar lyckades byta stolpar på i somras: 

Nu bestämde Jonas sig för att fixa lite mer eftersom det inte var så kallt ute

Lägg till bildtext

Amen visst blir det fint? 

Jag är så nöjd så...:)

Klant

Hittade fina kaffekoppar som jag bestämde mig för att köpa.

När Jonas packar upp dom på bandet vid kassan så hör jag "pang"...

Jag svor i mungipan åt honom - det var inte direkt läge att gå och byta när kassapersonalen sett vad som hände.

Jonas snörpte på munnen och sa surt att det var en olycka.

Det var bara att hålla god min och betala.

Jag är något störd på klumpedunsen nu.

Gick i fällan

Gick i den skitdumma jobbfällan idag när vi skulle göra lite nytta här nere.

Vi hade några projekt att ta oss an och eftersom jag är anspråkslös kastade jag mig på det tristaste.

Jonas började montera staket på vår halvfärdiga altan, och jag började slita med en gammal skovel för att få bort djungeln som vuxit upp mellan stenplattorna på vår framsida.

Vi arbetade hårt båda två - inget snack om det.

Jonas kommer få leve-rop och beundran för sitt arbete i många år framöver. Bilder kommer tas och berättelser framför lägerelden kommer att växa till legender.

Jag?... 

Jag kommer få ryggskott imorgon (det bara växer fram här i soffan, minut för minut) och den satans (förlåt) djungeln kommer vara tillbaka i maj tippar jag på.

Vilken tabbe! 

Är det förresten någon som vet hur jag kommer över lite "agent orange"? Har hört att det ska funka bra mot växtlighet...? (Ja ni vet det som USA sprutade över Vietnams djungel för att avlöva allt och se små stackars fienden)

Kanske skulle ge en match mot gräshelvettet mellan stenarna på min uppgång?

Konstigt.

På Öland springer jag omkring i förkläde och rycker i kedjan som är fjättrad vid spisen.

Alla möjliga delikata rätter producerar jag när jag här förvandlas till hemmafruämne.

Resten av familjen?

De sitter som med limmade rövar här

Hunden står på tur för att låna husses kontroll antar jag.

Mmm...så ser det ut här - befrielsen kommer när vi lämnar ölandsbron bakom oss och åker hemåt hoppas jag.

Djurplågeri

Idag skulle vi äta julmiddag i efterskott tillsammans, mamma och vi.

Kalkon var det bestämt sedan länge.

Mamma pyntade (betalade alltså) och jag lagade måltiden som en annan köksslav.

Klockan halvelva ungefär slängde jag in pippin i ugnen och sedan låg en olycklig liten vovve och kände doften hela dagen av detta goda.

Snudd på tortyr faktiskt.

Sedan kom de och glufsade i sig...Jonas, Svante och mamma.

Flera timmar stod jag i köket och på 20 minuter hade de rensat sina fat och satt och rapade....

Jo, middagen blev väldigt bra så extra hemmafru-poäng till mig.

(Det är ju något jag verkligen önskar mig också..)

Slagsmål med bönder.

Vi är nyanlända på Öland.

Mor kom över till oss och bjöd på mat.

Finfina lokala biffar och potatisgratäng.

Precis när jag börjat lägga upp på tallrikarna så gick en säkring och det blev svart i huset.

Jonas gick ner i källaren och jag sprang och hämtade ficklampa till honom.

Han gick och jag gick in i vardagsrummet igen. 

Det var mörkt. 

Jag hör ett underligt ljud.

Jag står och lyssnar i några sekunder innan jag förstår vad jag hör.

En fet cocker spaniel som har stulit en biff från en tallrik och desperat försöker svälja den hel.

Jag lyckades fiska ur den ur hennes strupe, men den var redan förlorad och måste slängas.

Vi är väldiga ovänner nu.

Pust, stånk och frust.

Jag har ALDRIG någonsin varit så nära en mat-koma som jag är nu klockan 21.00 på julafton.

Klart jag brukar släppa loss och fröjdefullt äta enorma mängder på julafton, men denna jul har jag nog satt rekord.

Jag har glufsat pulled pork, revbensspjäll, buffalo wings, pommes skruvar, coleslaw, chokladtårta, ägg, crêpe, skinka, köttbullar, prinskorv, potatis, sallad, brysselkål, pastej och en del godis på det.....

Och nej, det var inte bara en av varje art.

Jag gick banas bland faten helt enkelt och hoppas jag inte gör om det....man vill ju inte bli ihågkommen som kvinnan som åt till hon fick en stroke....

Annars en fantastisk julafton i trevligt sällskap - bästa klapparna var att 18-åringen kunde tänka sig (om än lite motvilligt) att fira med oss ett tag och 5-åringen som har varit en total solstråle hela dagen och verkligen gladdes åt allt han fick.

Tomten kom tillslut - efter disk och kaffe.

Vår fina lilla prinsessa var också väldigt nöjd med tillvaron...

God Jul och godnatt!

Kukkeliku

Kukkeliku och God Jul på er.

Jag ska inte klaga - Svante vaknade först klockan 7.00 vilket måste räknas som högst kristligt.

Det var bara att han vägrade somna innan midnatt. Han väntade på tomten och det spelade ingen roll att man sade att tomten inte kom om man inte sov.

- jag gör mitt bästa för att sova, svarade den lilla sötnosen bara. Så var det med det.

Vi fick ändra lite planer och lägga strumpan nere under granen istället för bredvid sängen. Så att vi skulle få gå och lägga oss också.

Nu ligger julafton framför oss - spännande!

Hur ska man göra ?

Hur ska man förbereda sig bäst inför morgondagens frossa?

Ska man svälta sig eller vara som vanligt?

Det blir julbrunch på förmiddagen och sedan stadig julmiddag på kvällen.

Jag är bombsäker på att båda måltiderna är delikata. Jag vill inte missa en smula av smakupplevelserna förstår ni va?

Man måste ju palla hela dagen - att vika ned sig mätt är inte ett alternativ.

Kanske dricka en del vatten idag och töja magsäcken lite?...

Vi får se hur jag lägger upp strategin, börjar lite lugnt och smått kanske för att kunna hålla en jämn fart.

Hur gjorde de på banketterna på 1700-talet? Inte kräktes de väl? Måste vara en skröna.

Vår väckarklocka på fem år lär väcka mig i gryningen imorgon. Borde reklamera den, jag vet. Det går ju inte att ställa den på väckning en speciell tid - det blir väckning i grynings timma hur man än gör...

Uppesittarkväll.

Dagen före julafton står Jonas årliga köttbullerullning på schemat.

Då rullar han tvåhundra köttbullar vare sig det behövs eller ej, och vi två får kämpa hårt den närmsta tiden för att konsumera dem.

De är fantastiskt goda

Hunden älskar att vara i köket när detta pågår.

Sedan går hon och mysar med sin nya kompis.

Tuttinutt...

Nu börjar det bli jobbigt....

....för Svante.

Julafton närmar sig med stormsteg och spänningen inne i den lilla killen stiger.

Tårarna börjar rinna för minsta lilla och jag viskar till Jonas att lipsillen börjar likna sin pappa på pricken.

I spelaffären idag visade han ett spel han ville ha för mig. Jag sade att jag skulle visa spelet för pappa framme vid kassan så att han kunde ringa tomten och berätta Svantes önskan - sedan fick han vänta och se...

Naturligtvis köpte pappa spelet i smyg och smög ner det i en stadiumpåse, men lilla Svante hade redan brutit ihop i sorg och tårarna rann där han stod med mig utanför affären. Det var ju så länge till julafton.

Man minns nu att dagarna innan varade i evighet när man var liten och den segaste dagen av dom alla (som endast bräcktes av långfredagen) var själva julafton. Det blev ju aldrig kväll tyckte man och de vuxna åt så söligt och så skulle de diska också innan det blev tal om några julklappar...inte nog med det - när de äntligen var klara med disken skulle det göras kaffe också.

Stackars barn, för nog 17 har vi blivit likadana nu när vi växt upp...först disk och sedan kaffe - sedan kommer tomten.

Nyhet

Sitter och fyller i mina uppgifter för att ödmjukast fråga om jag får besöka USA. De godkänner mig om jag svarar duktigt på alla frågor, men det betyder ingalunda att jag ska vara säker på att få komma in i landet, säger de i samma andetag.

Joråsåatt...mamma lilla - din dotter ska få åka på en resa till Amerikatt, och den lilla bomben släpper jag nu.

Shit också - det kanske inte var så smart att skriva det när jag sitter och söker visum i united states of paranoia....alltså jag menade ju "nyhetsbomb", FRA ni kan väl strunta i att skicka vidare det här till storebror?

San Diego, Kalifornien - i slutet av januari hoppas jag få komma och göra visit!?

Nu undrar ni förhoppningsvis över varför jag ska dit?

Jag har ju i tidigare inlägg talat om vilken förvirring det råder hos mig beträffande skillnaden på konferens, symposium, konvent etc, därför nöjer jag mig med beskrivningen "premier word-class scientific event" 

Jag låter er fantasi spela fritt och jag misstänker att det är en hel del av er som tittar på "Big bang theory" och genast undrar om jag ska ha hårkringlor och guldbikini eller Spock-öron och polotröja?....Vi får se helt enkelt - foto kommer...

Hur som helst är ju frågorna till visumansökan ganska småknäppa. Man svarar ja eller nej.

Är du spion? Är du terrorist? Förföljde du någon som nazist mellan 1933-1945 (nä, bara litegrann 1946)? Har du syfilis eller gonorré? Är du drogmissbrukare (räknas nässpray?)? Är du dömd för grovt brott? Jag får nästan tvångshandlingar att svara sarkastiskt på detta...

Sedan går jag och är orolig att någon bokstav i mina uppgifter är fel - antagligen inte den enda som gör det.

Nu skrev jag inte mitt mellannamn någonstans för det var inte obligatoriskt, men jag ger mig fanken på att jag står där vid gränsen och får vända....- nä miss asa slevin, you´ve lied....you have another name that you never told us - Katarina, is that correct?. Sorry miss - we once had a lady named Katarina here, 2005.....she wiped out the whole of New Orleans....

Mamma kunde ju heller inte ha en aning om 1971 när jag föddes vilket besvär mitt namn skulle vara för mig?

Jag gillade inte mitt efternamn Slevin när jag var mindre. På den tiden var det ovanligt och jag fick jämt bokstavera på posten eller säga hur det uttalades på uppropen i skolan - det drog till sig för mycket uppmärksamhet tyckte jag då.

Men nu är det förnamnet Åsa som är besvärligt. Som sagt blir en bokstav fel på en flygbiljett blir det ju katastrof - och hur vill de ha Å??? ibland står det Asa och ibland står det Aasa och jag har även sett Aesa????

Vad anger man till usa och visum? Tänk om flygbolaget ger en variant och jag en annan?

Men vem vill vara avslappnad, livet går väl ut på att gruva sig för saker?

Rastlös

Vi är lediga, vinterstudion går på tv och jag sitter och väntar på att Guldfot ska ringa.

Börjar bli rastlös och Svante också.

Igår hade jag pladder-kväll hos en kompis och käften gick i ett på oss till det var dags för Askungen (mig) att gå ut till sin väntande pumpa (hondan) med medföljande prins (Jonas) - som är så snäll och hämtar mig..

Det var hjärtligt trevligt. 

Två dagar kvar.

Så var det dan före dan före doppardan.

Har jag förresten räknat rätt?

Femåringen är klippt och prydlig och hunden är badad, helrakad och luktar gott.

Jul-tvagningen har börjat.

Dagarna räknar vi ned och kilona räknar vi upp..

Den stackars hunden har gått och blivit halt igen.

Hon skuttade ner för soffan, men hennes dumma matte hade virat in henne i sin morgonrock så att hon skulle slippa frysa, och hon trasslade in sig i den och ramlade..,,

Pluttan...

Hur går det till?

Jag tycker jag är rädd om min telefon och håller reda på den.

Jag bevakar den mer eller mindre.

Jag ser aldrig att Svante har den.

Ändå hittar jag hela tiden underliga foton som har tagits i den?

Det måste ju vara han som har lite kul med den? Det är sannerligen inte jag som tar dessa foton och inte Jonas heller.

Hur lyckas han lura mig hela tiden?

Det brukar se ut som bilden ovan, ufo-motiv...

Ofta långa rader av obegripligheter, men så avslöjar han sig ibland.....

Mansförkylning

Min gubbe har varit förkyld i drygt en vecka nu, tror jag.

Inte jätteallvarligt, men han har känt sig risig och fått en envis hosta som inte vill ge sig.

Det är olidligt....

Han hostar så ömkligt att jag har svårt att stå ut.

Det verkar som den (hostan alltså) har ett meddelande: - hjälp, jag har tuberkulos...

I natt började han göra konstiga ljud när vi skulle sova. Det var varken rosslingar eller snarkningar....det var som vid varje in- och utandning så bräkte han med rösten på något underligt sätt.

Jag puffade på honom flera gånger för att han skulle tystna. Han gjorde det en liten stund och så satte det igång igen.

Sista gången jag puffade på han kan jag kanske ha sagt något om att jag snart lägger en kudde över honom, och då slutade det låta permanent...

På morgonen var han jättesur på mig...

Jag förstår ingenting...? Det var ju jag som blev störd..??

Ålderstecken

Hade en väldigt trevlig julfika med pappa och hans fru igår.

(Ja jag vet att det ser lite underligt ut att skriva "hans fru" när de varit gifta sedan typ "nöjesmassakern" gick på tv. Men namn ska man ju vara lite strikt med här på nätet)

Hur som helst så uppdagades det (tyvärr?) tydligt för mig att jag nått den gyllene medelåldern.

När jag började nå vuxen ålder och man lade andra saker på minnet än var man kunde handla hubbabubba, så arbetade pappas fru på konkurrensverket. Detta har jag inte ifrågasatt. Vi har diskuterat den också - eftersom det är en rätt spännande plats. 

Men när det igår kröp fram att hon jobbat största delen av sitt arbetsliv i regeringskansliet ville jag bara utrymma fikabordet och sätta henne på en stol med en stark lampa i ansiktet.

Mitt medelålders-jag hade gärna velat ha några timmar för att ställa tusen frågor och bara fiska fram allt som fanns av insikter, kunskaper och åsikter som jag nu visste låg och skvalpade retsamt innanför hennes pannben...

Åh, det bara kliade i mina fingrar...:)

Jojo, inte vet jag var man kan handla hubbabubba längre...tiden går...

När satan blir gammal blir han religiös, när Lill-satan blir medelålders blir hon samhällsintresserad....

Julmys

Ordet "mys" är förbjudet i vårt hem.

Jonas ryser över ryggen om han får höra att något är mysigt...

Han påstår att det är Lulu Carter's fel - hon inredartjejen med långa naglar.

Tydligen myyyser hon lite överdrivet enligt honom..

Hur som helst är det julmys här hemma ikväll.

Pappa med kär fru kommer och hälsar på oss.

Oh vad vi ska myyyysa Jonas...:)

Fika-turné

Så har jag andra dagen på ledigheten farit runt med Svante och svärmor och haft det jultrevligt.
Vi startade med att åka till Steninge slott utåt märsta-hållet för att uppleva deras julmarknad.
Fantastiskt fint och trevlig, men jag var helt fel ute...

...i tiden alltså. Det var bara vackra julpynt-saker och det är alldeles för sent för mig att köpa. Jag har ju redan pyntat. Och det är för långt till nästa år. Jojo...sådan är jag.

Men jag är inte den som är den - det kan vara lika roligt att fönstershoppa vackra saker ändå.

Så jag gick runt och tittade lystet på alla fina saker och den otacksamma ungen tjatade till sig en klubba som han gav ett slick och sedan förkunnade att den var äcklig.

Så skulle vi fika men upptäckte att en hel busslast med seniorer hade lyckats fylla det (då) tomma fiket vi tänkte gå på och bildat en låååång kö.

Med arslet och en bit krita kunde vi räkna ut att kön skulle gå extremt långsamt då alla stod och tittade upp och ned och framåt och bakåt när de stod och dividerade vad de skulle köpa. Ingen hade plånboken i handen heller.

Svärmor och jag hade ett "moment" (engelskt uttal) när vi förskräckt mötte blick med varandra i fullt samförstånd.
Vi vände på klacken och satte oss i bilen och gasade iväg till Sigtuna istället.

Café Tant Brun var alldeles tomt på folk och vi smörjde kråset med rejäla kaloribomber.

De hade även skapat en liten tomte-by med tvåmiljonertvåhundratusenetthundratre tomtar i.
Svante fick räkna dem och vi fick lugn och ro att fika..:)

Låt oss börja...

Min första semesterdag denna jul - wonderbaum så klart...

Jag har trots tre raska promenader säkert lagt på mig ett halvkilo redan.

Choklad hoppar på mig från alla håll härhemma..

Det kanske var dumt att åka till rusta och fylla lagren?

Det känns som jag överdrev lite...

Bra

Julkalendern är ju bara helt underbar i år!

I love it.

Julhandel

Vi är ganska så rutinerade och jag tycker nog åtminstone halv-smarta när det gäller julhandling av klappar här i Stockholmsområdet.

Ingen vettig människa försöker handla julklappar mitt på dagen en lördag en bit in i december. 

Tyvärr på grund av missförstånd och resor blev vi helt enkelt tvungna att få klart ett par stycken idag. Det skulle bytas på kvällen.

Vilket helvete....

Som en myrstack med aggressiva pissmyror.

Har man en småbutter femåring med sig pulserar stresshormoner ut ur öronen vid varje steg.

Never again....

Vinterkräksjuka - forskningen har fel!

Det stod i Metro att jag saknar en receptor i munnen...

Ve och fasa - den finns inte där alltså?...

Det är den receptor som smittämnet för vinterkräksjuka fastnar på.

Jag vill bara påpeka att man inte alltid ska lita på professorer och forskare....det jag hänt att de har fel.

I det här fallet har de dunder-fel...hela deras forskning om den här receptorn borde göras om.

Jag saknar den nämligen inte ett dugg!

Lucia

Trängdes med tusen föräldrar (kändes det som) tillsammans i ett rum på förskolan.

Många syskon till de som skulle uppträda sprang omkring lite hur som helst.

Jag satt på knä på golvet med jackan på mig. Lite svett började bryta fram längs ryggraden. Benen somnade så jag var tvungen att byta ställning.

Inne i bröstet började en liten irritationen byggas upp av alla surrande vuxna och sprallande barn. Stämningen var rätt stökig.

Plötsligt släcktes ljuset och alla tystnade...barnen sprang och satte sig...

...och så kom de....hand i hand, tomtar, tärnor och lucior tillsammans. Runt trettio barnröster som klart och stadigt sjöng lucia-sången. Halsen snörde ihop sig på mig och ögonen blev lite blanka.

För första gången sjöng min son i tåget, och alla barnen var fyllda av allvar. Alla tittade på fröken när hon med fingrarna tyst visade att hon räknade till tre så de skulle börja sjunga samtidigt.

Jag satt med ett stort flin i ansiktet och njöt. Alla föräldrar var ett i den gemensamma stoltheten.

Sedan var det slut och det var dags för lite glögg och pepparkakor för alla.

Då fick jag panik i buffelträngseln, jag gick i strumpor och trampade på pepparkakor på golvet och tyckte alla barn och föräldrar var hemska...

Jag tog med mig farmor och farfar som också kommit för att se underverket hem på en kopp kaffe istället.

Saktar ned

Idag hoppas jag på en lite smidigare dag.

Igår var det rätt stökigt.

Sprang då ifrån handväskan men kom på det vid bilen och sprang tillbaka.

Det var bara det att plånboken låg inte i den upptäckte jag när jag kom till Solna och jobbparkeringen....

Fick låna pengar av snäll kollega.

I eftermiddag är det luciafirande på dagis.

Ja - fel dag och allt...mitt klagomål fick inte gehör alls.

Jag får väl gå dit och bli tårögd ändå.

Förskolechefen ska få min fruktade dödsblick däremot, nästa gång vi ses..,

Svagt av mig.

INTE före Lucia, kommer inte på fråga, sade jag bestämt i slutet av november.

Det har varit gråt och tandagnisslan från den första december och framåt och igår vek jag ner mig.

Julgranen monterades (ja jag nämnde det i förra inlägget i förbigående, bra att ni är uppmärksamma) och glitter och kulor skulle på.

Den lilla femåringen blev överlycklig och hängde snabbt upp sin älskade, snuskiga-behöver-tvättas-snuttefilt i grenverket och döpte trädet till Julius.

Det är ju inte så att man har brist på hemmagjorda prydnadsprylar till granen direkt. Enorma smällkarameller, toalettrullar med bomullstussar som ska vara tomtar, kotte-tomtar och gipsklumpar med färg som jag inte riktigt vågar gissa vad de föreställer. Uppe i granen är de allihop. 

Naturligtvis tar vi rekordet i ful gran men så har vi inte heller lyckats bli de hipsters vi hoppats på. Då hade vi haft den finaste granen i landet..

Här ska ni få se en kavalkad i tjusig konst.

Tomte i gedigen tovad ull. Ekologiskt skägg.

Smällkaramell i en ljuv pepparkaksfärg.

Klatschig polkagris med vackert sidensnöre knutet om.

Tung gipsmedaljong i jugendstil.

Tomtefar i naturligt kottematerial. Exklusivt skägg i tunnaste egyptisk bomull.

Min favorit: Ugly Betty....

Jojo, visst är mina barn talangfulla?

Nu är granen uppsatt i alla fall, även om jag hade bestämt annat...Anden är stark men köttet svagt....

Trött

Det är söndag kväll och jag är uttröttad.

I fredags var det julfest på jobbet, i lördags var det krogbesök och idag har vi varit bokstavsaktiva...

Lång hundpromenad på morgonen, sedan ner för att vara graciösa på skridskorna i ishallen. Jag fortsatte iväg för att födelsedagsfika hos en väninna.

Detta följdes av storhandling och när vi kom hem så packade Svante och jag upp granen för att klä på den. Vi avslutade med att göra julgodis...puh...

Jag är lite fundersam över om jag inte borde ha moderniserat namnet min mormor kallade dessa för Svantes skull.

De är väldigt petiga med språket på hans dagis och jag vet inte vad som händer när han berättar att han har gjort "har-skitar" hemma.

Kanske blir det ett allvarligt samtal för Jonas när han hämtar imorgon...

Just i dagarna är min väninna, som var smart och emigrerade till Spanien i sin ungdom, här och hälsar på. Vi var några stycken som bestämde att vi skulle träffas ute och umgås så att vi fick höra lite om Spanien och sedan gå hem i -10 grader och fundera varför man bor här.

Min kära väninna Guldfot kom och hämtade mig i sin bil och så gasade hon iväg oss mot våra vänner som vi skulle träffa på krogen i Väsby.

- bara så du vet, jag har dåligt med bensin, säger hon.

- ojdå, svarar jag - men ska du inte stanna och tanka här då? Och så pekade jag på Statoil.

Guldfot ställer sig på bromsen och bilen får sladd och vi glider förbi avfarten åt höger.

- äääähää....eller något liknande kväker jag med hjärtat i halsgropen. Strunt i det då, sa jag. - vi ska ju ändå bara åka någon kilometer knappt.

Vi fortsatte köra och efter ca 400 meter hör jag Guldfot kvida; - nejnejnejnejnej...och så stampar hon på gaspedalen utan att något händer...

För första gången i mitt liv får jag uppleva soppatorsk.

Tysta rullar vi in på en busshållplats och glor sedan dumt på varandra.

Vad gör vi nu då? Vår första impuls var att undra vem vi kunde ringa för att ordna upp problemet åt oss.

Det tog en liten stund av hjärnslöhet innan vi tog oss samman och började knata tillbaka mot bensinstationen. Det var -10 grader och jag trippade i usla skor och tunna pantalonger. Vi kom till ett staket i brösthöjd ungefär.

Då frågar Guldfot: - kommer du över här?  som om jag var en stackars pensionär...jag höll på att smälla av i harmsen förvåning. Hur dålig form trodde hon jag var i? Jag kravlade tungt över staketet och låtsades att jag skuttat över, och så fortsatte vi mot macken.

Vi fixade reservdunk och bensin och så kunde vi äntligen fortsätta vår resa.

Det var två rufsiga tanter med det mesta av sminket försvunnet som stegade in till baren och beställde varsin öl att lugna sig med.

Julfest

Julfesten har börjat.

Stortomten här på scilifelab håller tal.

De vill att vi ska dansa runt granen...

Eeeeh..jag vill verkligen inte förstöra stämningen, men....glöm det....

Annars trevligt.

Jag är nöjd.

Julstress redan?

Fina fredag och julfest på jobbet i kväll.

Idag runt 11 var jag hungrig och gick och köpte mat i restaurangen.

Efter jag käkat kom jag på att jag hade tagit med mig matlåda idag...

Är det möjligen julstressen som spökar redan?

Ajajaj..

Har ålderskrämpor.
Gjorde husmorsgympa framför tv:n häromdagen och nu har ena höften dragit ihop sig i en fet knut...

Igår var vi på alternativt julbord med jobbet.
Det började på en boulebana.
Har ni spelat boule någongång? Det är en riktigt trevlig sysselsättning, men förmodligen det mest frustrerande man kan hålla på med. Visst är väl de flesta av oss (åtminstone kvinnfolk) väl övade i att förlora på flit varje sommar i det liknande spelet boccia, för att hålla barn på gott humör och då finns inte ett spår av tävlingslust.
(pappa däremot får jag ofta väsa åt att han får skärpa sig och banne mig kasta in nästa klot i syrenbusken om han vill leva vidare som man)

Nu var det vuxna kollegor och metallkloten slog gnistor när de dunsade mot stenarna i det grova gruset på banorna.
Vi delades in i lag och matcherna började. Och så började kampen att hålla humöret uppe när slumpen och tillfälligheterna gjorde så jag om vartannat kastade usla kast och i nästa ögonblick fantastiska kast där jag knockade bort klot och lade mig tillrätta bredvid "lillen"...

Precis innan en artär var på väg att explodera på mig så var det klart och vårt lag landade som en medelmåtta - varken vinnare eller förlorare....puh...det kunde jag leva med.

Sedan åkte vi tunnelbana (ja ni hör vilka äventyr jag varit med om) in till hötorget och anlände till restaurang SMAK där vi skulle äta.

Restaurangen var en upplevelse - vet inte riktigt hur de beskriver sig själva, men det var någon typ av experimentella rätter.
Jag var lite orolig när jag fick höra att vi skulle få en femrätters middag - jag som aldrig har klarat en trerätters i hela mitt liv. Men det visade sig att varje måltid var i storlek av en femkrona, så då började jag bli orolig att jag skulle behöva gå förbi en korvmoj på hemvägen istället...

Det var skitgott, men helt obegripligt på tallriken. Eftersom jag inte minns menyn får jag improvisera på ett ungefär:

1. två råa (och gråa) räkor och lite rivna rädisor med olja på ett salladsblad - att rulla och dippa i ättika...
2. två små dumplings med starkt innehåll simmande i brun buljong och tre små vitkålsbitar att fiska upp.
3. en liten klick löjrom ovanpå lite råbiff och tre pytte-krutonger
4. två enkronsstora lammfile´-medaljonger ovanpå en klutt med getost
5. gigantisk skål med choklad-mousse med kaffesmak

Som sagt - väldigt gott även om menyn ser skum ut (eller är det min beskrivning som är skum?...nä...)

Åkte pendeltåget hem efteråt till ett sovande, snarkande hus.

Advent

Första advent, ljus i fönstren och läpparna har varit invaderad av herpes ett tag nu...

Hu vad jag ser ut - varje år är det likadant...och ja, jag har salva hemma som funkar riktigt bra. Det är bara att jag väldigt ofta missar att smeta på i tidigt skede.
Det räcker med någon timme när det väl har börjat för att det ska bli hemska munsår.
Salvan gör ju så att jag inte lider så mycket - men de är ändå så aggressiva att jag ser ut som en tjack-hora...

Vi har julpyntat och vi har fixat och satt upp belysning och tycker det är så fint och mysigt, men det är ju ändå så att inredningsintresset inte riktigt når upp till fullo här inser jag när jag ser mina vänners vackra hem.

Vi är nöjda och våra saker är fina men vi kan inte riktigt knyta ihop inredningssäcken och få till det som jag tycker att andra kan. Ernst skulle säga att det är en spretig ton här hemma som splittrar hans lugn och får honom att vilja vila sig lite.

Vår julgran som vi ska sätta upp runt lucia kommer att vara så färgglad som om skatorna hade klätt den. Varje år skyller jag på att något barn har klätt granen sådär, men det är ju ändå jag som har köpt hem glittret, ellerhur?

Det är bara att inse att min smak inte ligger åt det minimalistiska, avskalade, svenska med vitt, fräscht och kromade detaljer..min smak ligger mer åt det storslagna, pompösa och pråliga - tänk ryska tsarer eller franska hovet...

Jag har hållit tyst om detta i alla år och har också vitt hemma (visst sjutton har vi tre vita julstjärnor som står och lyser i fönstren)

MEN äntligen slog jag till när jag hittade en julstjärna i min smak - se så underbar, ni må tro att skatorna kraxar och dreglar här utanför....

Vad ska man tro?

Kolla in blåsan som Jonas fått på tummen.

Han påstår att han fått den när han städade.

Jag hoppas verkligen det är sant.

Alternativet är ju att han gått på date med sig själv...

Hu

Tvi dig Kina!

Här kallas den allra galnaste av galna för "kanin-kokerska"...

Antar att det kommer kallas för "angora-kines" i framtiden.

Vovsingen då...

Hämtade Svante hos farmor och farfar idag efter jobbet. Tog med mig vovven.

Hon blev glad och uppspelt när vi kom dit och krumbuktade, hoppade och hade sig. Plötsligt kom det lilla fettot farande som en kanonkula över farmors altan och halkade till på något vis så att hon gjorde sig jätteilla i sin framtass.

Lilla gumman - hon har väldigt ont och jag får bära henne.

Här ligger hon och lider som bara en cocker spaniel kan...

Om hon kunde prata skulle hon nog säga: - Ge mig bullar, kärring...jag såg att farmor skickade med en påse av sina nybakta....

Ja vad är skillnaden?

Idag befann jag mig hela jobb-dagen på ett inspirerande symposium...
mmm...smaka på det ordet - syyyympooosium.

Vet inte riktigt vad det betyder, men det är ett ord som återkommer i min värld. Jag har varit på några stycken.

Jag tycker om det. Man går och lyssnar på föredrag, man bevistar seminarier och ibland symposium. En och annan work-shop har jag klarat av också. Vet inte riktigt skillnaden på dessa ord - och jag tycker de liknar varandra till förvillelse när jag går på de olika företeelserna.

Någon står längst fram och pratar och trycker fram powerpoint-bilder.

Hur som helst, jag vet att min svärmor en gång redde ut detta åt mig och berättade hur det låg till - nu har jag glömt det....

Det här var i alla fall ett av det mer lyckade och intressanta symposierna. Antagligen har det att göra med att på morgonen bjöds det på kaffe och ost-o-skink-fralla, sedan efter någon timme var det kaffe och kladdkaka som följdes av lunch - fyra olika wraps att välja mellan och på eftermiddagen kaffe och muffins....

Symposium-symfoni...

Tjatig och tråkig?

Tandläkartid kl 16.00 idag...

Jasså jag är tjatig och tråkig? Ni vill höra annat än mina fina råd om att försök inte laga era egna tänder - det går sådär....

(Himla bra i knäcktider om plomben ryker en fredagskväll.)

Jag är lite oroad att jag ska få skäll av min tandläkare nu...

Inte som jag trodde

Mitt klädintresse har sjunkit med åren.

Tycker fortfarande om fina kläder såklart, men orkar inte lägga ner allt för mycket jobb på dem (eller pengar - kontot är ju tyvärr begränsat)

Oftast köper jag kläder utan att prova. Ibland blir det bra, ibland blir det skitdåligt eller så blir det mittemellan.

Skitdåliga köp är lätta - tryck in längst in i garderoben...de lite knepiga är mittemellan-köpen.

Detta köp är ett mittemellan-köp.

Ganska dyra, bra diskret färg och fantastiskt sköna.

Men det var en sak jag inte kunde se när de stod på hyllan...

Nämligen att jag skulle se ut som ett mumintroll när jag hade på mig dem...

Så kan det bli.

Pust

Bra kvinna reder sig själv och lagar även sina egna tänder tyckte hon...

Eftersom hon är sabla lat också och inte orkar ringa och springa till tandläkaren, så gick hon till Apoteket och hittade någon slags tandmassa som kostade 50 spänn att använda som provisorisk fyllning.

När jag kom hem och hade ätit och gick upp för att täta sprickan så föll fyllningen samman...

Alltså vad är det för kinesiskt skit de använder i mina tänder?..

Det skulle ju rengöras före och sättas på med t ex en tops - nu fick jag typ dutta en klutt på fingret och trycka till på tanden..

Jag har väl tryckt in herpes och streptokocker och allt möjligt i tanden nu...

Nästa vecka har jag tid och jag hoppas att det håller till dess och att det inte blir en massiv böld av zombie-bakterier därunder.

Utesluter väl inte ett till akutbesök innan min bokade tid antar jag...

Just det

Självklart vill ni veta vad jag gjorde i helgen.

Vi var och hälsade på min far och min lillasyster med familj.

Svante sade i bilstolen utanför att han minsann inte ville gå in.

Väl inne skulle han sitta buttert bakom pappa och vara tyst.

Efter fem minuter lekte han glatt med kusinen och lagade mat på låtsasspisen.

Det var hemskt trevligt, och efteråt åkte vi hem till Jonas föräldrar och fick middag.

Man kan säga att vi smörjde kråset...

Jonas fick också gråtfärdig säga till sina föräldrar att vi skulle dämpa oss med julklapparna i år.

Ja ni vet nog att Jonas älskar tomten och hans klappar...hela årets fest blev förstörd tyckte han.

Kallsinnig som jag är brydde jag mig föga. Jag tänker inte låta oss bo i en kartong för att vissa ska få prassla med papper i 20 minuter...

Grinchen - det är jag det...:)

Får en reprimand

Jag tror universum sa till mig på skarpen imorse att sluta gnälla över bagateller...(se tidigare småsura inlägg)

Hen har ju helt rätt - ingen blir glad av mitt gnäll, och att universum spräckte min provisoriska tandfyllning mitt itu imorse när jag åkte bilen in till jobbet var ju ett litet uppvaknande...skärp till dig liksom - det finns värre grejor än din krossade iPhone och fula frisyr...

(Iphonen åkte i golvet när jag skulle betala frisören...)

Därför kommer jag idag endast glädjas och det blir inte så svårt när det ändå råkar vara löningsdag...:)

Ni håller väl med?..:)

Suck nummer åttamiljon

Klar hos frisören.

Nöjd med klippning, men varför envisas de med att föna upp det lilla hår man har i en jätteboll?

Tror de att allas största önskning är en lejonman?

Jag ser exakt ut som Lill Lindfors...

Inget ont om henne men jag vill helst inte se ut som 70år...

Tråkigt nog så rök även tofsen...

Stackars mig...

Dagens uppgift

Ska skicka pappa och Svante till ishallen för skridskoåkning.

Själv ska jag gå och se om det finns någon klipptid.

Det är håribelt (haha) för tillfället.

Jag har inte stort hopp - brukar vara hårt tryck på frisörsalongerna på helgerna.

Tar tillbaka.

Jag tar tillbaka mitt förra inlägg om facebook....
Nu vill svärmor att jag hjälper henne med att öppna ett konto - och det var verkligen på tiden!
Välkommen till cyber-sällskapet..:)

Minns

Hehehe...jag tror faktiskt att Facebook håller på att dö.

Jag gissar så för att reklamen helt enkelt börjar breda ut sig lite för mycket...

Det blir tråkigt en längre tid - och så good bye...

Vet inte vad du själv tycker men det blir längre och längre mellan inloggningarna för mig.

Kom ihåg var du läste det först...:)

Äntligen

Åh, jag älskar "på spåret"...

Äntligen ett favvo-program att se på tv.

Det blåser upp.

Mail har skickats fram och tillbaka.

Texten har gnisslat tänder från både sändare och mottagare.

Det är förskolans chef som är en av de inblandade....jag säger inte vem den andra är, men det kan tänkas att det väntar en diskussion för Svantes pappa idag när han hämtar...

Hoppas han inte förstår sambandet....

Söndag

Sista dagen i veckan var väldigt ambitiös.

Vi bestämde oss för att åka skridskor i vår kommunala ishall. Jag tyckte tyst att detta var en vansinnig idé och suckade lite inom mig - jag har inte åkt skridskor sedan Glenn Hysén spelade fotboll ungefär..

Detta kommer göra ont förstod jag och  rotade fram mina gamla skridskor från förrådet.

Det syns inte på kortet men de har blivit missformade och gula...stenhårda var de också.

Sedan bar det iväg.

Svante var jättemodig och duktig.

Och själv stapplade jag runt som dunderklumpen på grillorna de första fem minutrarna. Sedan fick jag lite fart och jag tyckte det gick riktigt bra.

Huvudsaken var ju att jag åkte ifrån Svante..

Detta var inte alls tråkigt på något sätt och jag hade helt fel med mina inre klagomål...nä det gav mersmak - hoppas röven inte fastnar i soffan nu så att vi kan göra en repris.

Men skridskorna måste fixas - fy bubblan, de var rena tortyrredskapen...

Mina fötter grät och bad om nåd därinne.

Fy så hemska de var.

Fredag!

Fredagskväll spenderades i hufvudstaden.

Jonas hade på förmiddagen ryckt åt sig en tub frisyrgele på Coop så att jag skulle få ordning på barret. (Självklart betalade han) och vid fem kom jag hem som ett yrväder.

Vi skulle möta våra vänner vid stationen kl 18.00 så det var lite ont om tid.

Jag kapade ett par hörn och sket i duschen...kletade in en klutt med gelé i håret och satte ny mascara över den gamla, ett till lager puder över dagens och rafsade några svarta streck runt ögonen.

- Jag är klar, vi kan gå! ropade jag och så började det spöregna ute...

Vi kom smärtfritt in till staden och tågresan gick bra. Vi käkade oxfilé på Stortorget i gamla stan med rött vin i glasen och prat i kvadrat. Avslutade med en liten nattfösare på en pub och tog sedan taxi hem.

Det var trevligt...det var stort...jag kommer till jobbet på måndag och till fikat säger jag lite nonchalant: - ja jag var ute i fredags...

Cirklarna rubbade.

Herregud - det har bestämts att jag och Jonas ska ut och äta på restaurang med vänner ikväll...

Barnvakt har ordnats och bord har bokats.

Detta är stort. Jag känner mig lite som kungafamiljen när jag på fullt allvar tänker "jag ska åka tåg".

Hur ska det gå? Jag har inga kläder. Håret är gråspräckligt som på en pärlhöna. Det finns inget frisyrgele hemma. Svante gjorde en olycka i sängen inatt så jag skulle behöva en tupplur.

All denna oro....och så blir det jättekul när jag kommit iväg...

Lite KBT kanske?

Fotnot: jag har massor av snygga kläder som hänger därhemma...det är bara så att jag de sista fyra månaderna har växt en hel storlek (visst är det skumt?) så jag kan inte få på mig de små asen...

Suck universum.

Igårkväll stod jag som vanligt och borstade tänderna innan jag skulle gå och lägga mig. (en hel del av oss gör ju så)

Plötsligt hamnar jag mitt i min egen mardröm...(på riktigt - jag har drömt detta)

En tand faller bara isär och tappar en kvart av sin storlek som tyst faller ner i min handflata. En kvart hänger kvar i fyllningen men har också lossnat...

För er som liksom jag har problem med huvudräkning så är det alltså halva tanden som fallit bort.

Det här är tanden jag håller på att rotfylla.

Jag får en liten chock i hela kroppen när jag står där med resterna i handen, som om hjärnan bara uppfattat att den förlorat en kroppsdel - men inte vet än om det är en arm eller en tand. Jag svettas lite. Det går några minuter.

Jag samlar mig, kastar tandbiten i papperskorgen och ringer sjukvårdsupplysningen - som lugnar mig.

Jag går försiktigt och sover, och nu på morgonen sitter jag och väntar på att klockan ska bli 8.50 då jag fått en akut tid hos tandläkaren.

Oerhört synd om mig!

Typiskt november

Det finns inget dåligt väder - bara dåliga kläder....

Ja...ni vet...

När jag skulle hem från jobbet igår insåg jag att jag glömt mina kanoter att sätta på fötterna..

Sådant här är kul...(min bil är den röda som jag ska försöka ta mig in i..)

Ledsen om vi orsakar besvär.

Har fått mail av Adobe där de är ledsna för att de ställer till besvär för mig...vet inte om ni har hört, men de har hackats och någon supertjuv har snott alla uppgifter från dem.

Det här är andra gången jag får uppmaningen att byta alla lösenord...

Förra gången var det den sociala plattformen linked in som hade hackats, och de var så ledsna att besvära men se till att byta lösenord.

Besvär?...

Jag tror inte de förstår vilket kaos det skulle innebära att byta alla mina lösenord?

Ställa till besvär? Ni ställer till en smärre katastrof ju...

Hur ska jag komma ihåg ett nytt?

Jag vet inte ens vilket lösenord de menar?

Vad har jag för konto hos Adobe?

Det måste varit tvåmiljoner år sedan jag skapade det?

Hjälp...:(

Ohlala.

Jonas och jag har varit ett par längre än jag gitter räkna.

Många år är det och livet blir lätt en rutin.

Jag drar härmed mitt strå till stacken för att få in lite spänning och förnyelse i sängkammaren...

Ja ni ser det exklusiva fodralet och hur det mystiska redskapet glänser?

Min nya bettskena har anlänt till huset!

Jo, jag måste erkänna - jag är en tandgnisslare. Efter senaste behandlingen av min tuggtand (rotfyllning minns ni va?) så har den blivit en bra bit lägre än förr.

Det har medfört att jag biter lite annorlunda....och i natt vaknade jag av att jag höll på att bita av en tand..

Ruskigt vilken kraft man har när man tar i och biter allt vad man har.

Jag gör det aldrig i vaket tillstånd eftersom jag inte äter kokosnötter, så jag fick en liten chock i natt.

Nu har jag ordnat vaddering i munnen - hoppas den inte kväver mig i sömnen.

Lugn helg

Helgen var lugn.

Mycket socker och fett blev det...röven växte nog tre cm.

Svante upplevde sitt första biobesök som han gick tillsammans med farmor, farfar och pappa (jag smet).

Svantes betyg var: fantastiskt!

Pappas betyg: filmen var inte så bra - Svante kanske ska öva lite till på att sitta still...

I nötskalet.

Nu mina vänner ska ni få höra...

(Läs och låtsas att du hör min ljuvaste stämma)

Förskolan hos oss har bestämt att vi ska fira Lucia på torsdag den 12 december istället för den rätta dagen på fredagen den 13 december.

Orsak?

De barn som går 15 timmar i veckan går tydligen inte på fredagar och alla ska få vara med...

Men hoho, det tycker jag också - men varför inte välkomna dem på fredag istället?

De kan väl komma då och uppträda i tåget?

Ja och innan ni tänker att såklart det måste firas den 12e i så fall så ska jag bara säga att alla som tänker så är onda. (Punkt!)

Nå som sagt blir jag inte direkt häpen längre - det går inte att argumentera emot dum-strömmen som gömmer sig bakom goda föresatser och blida stämmor...

Jag fantiserar om att klä ut Svante i spindelmannendräkt och bara: - Amen vaddå??? Han ville ju inte vara tomte?? - Han ville ju lussa med superkrafter. Förresten vill han gå först och att alla i tåget klappar takten när ni går in. - Amen alla ska väl få vara med? Ska han inte få gå i tåget för att han är lite annorlunda? Va????

Undrar vad som skulle hända...

....jag tror på allvar att jag gör det...

Wow

Alla föräldrar tror att det är något särskilt med deras barn.

Så även jag såklart.

Jag är stolt som en tupp.

Svante fem år har skrivit sitt första ord.

Det här lovar STORT..:)

Tandläkaren

Idag hade jag tid hos tandläkaren igen.

Ni kanske kommer ihåg att jag håller på att göra en rotfyllning?

Fantastiskt kul och mysigt som man hade skrivit på Facebook...kanske tagit ett foto där i stolen också med ett glatt leende?

Nää kanske inte då... 

Nu är jag iallafall färdig, mörbultad och bedövad i halva nian. (Inte får jag äta heller...snyft)

Vilka tortyrredskap man är tvungen att underkasta mig - prisa forskarna för lidokainet (eller vad de nu bedövar med)

Först fyra stålpiggar ner i varje rotkanal - sedan en borr som var minst två cm som ska borras ner...många gånger i varje kanal...

Det är helt klart brutalt med stora bokstäver.

Där ligger man med förkläde och gummiduk uppspänd över munnen och hyperventilerar...tandläkaren får jobba sig rejält svettig.

Nu är det klart för denna gång - ska tillbaka ett par gånger för att fylla upp..det blir en lätt match om man jämför med idag.

Hemma igen.

Så var vi hemma i förorten igen.
Har haft en underbar semester, men inser hur värdelöst tidsenlig jag blivit som saknat mitt trådlösa nätverk när jag var iväg och lättat suckade ut när jag kom hem.

Vi bestämde oss denna gång för att ta jävulen i båten och ta hem femåringens älskade PS3.
Nu är belsebub i huset istället och står och lyser svagt bredvid tv:n.

Vi hade varit hemma i fem minuter, gubben sprang ut med hunden och jag sjasade snabbt falukorv i stekpannan när det första bråket och tjafset började om att få spela.

Gråt, tandagnisslan och "jag är inte din vän längre" fick vi höra, och sedan satt han framför tv:n och spelade nöjt utan att jag visste hur det gått till.

Nu är vi som sagt hemma och imorgon är vi tillbaka i vardagen. Vi har tänkt vardagen som så att på vardagar är det inget spelande, bara på helgkvällar.

När jag ser vad jag skrivit tänker jag hahahahaha - jag ger oss fem minuter.

Utflykt

Idag tog sport- och friluftsmuppen med oss ut på en utflykt söderut. (Ja Jonas alltså)

Närmare bestämt ner till Långe Jan - fyren på Ölands södra udde. Okej tänkte jag - det kan bli riktigt trevligt!

Vi packade in oss alla i bilen och åkte. Vädret var regnigt och grått. 

Jonas lovade mig kaffe på ett café på hemvägen som muta.

Vi kom fram och pappa stegade med friska steg och kikaren i bakfickan mot fyren, och jag, Svante och mormor hasade långsamt efter med luvorna uppdragna och händerna i fickorna.

Mormor smet in på fågelmuseet och sa - jag väntar här i värmen på er...och Svante och jag släpades med till ett utkikshus neråt vattnet.

Där tittade vi på sälar och skarvar i kikaren. Det var riktigt kul.

Sedan satte hurtbullen av mot fyren och vinkade åt oss att hänga med.

Det gick uppför i fyren kan man säga...

Alltså den här trappan tog aldrig slut...

Vi gick och gick och jag blev mer och mer andfådd...ni ser att femåringen springer ifrån mig när jag står och tar foto va?

Jag kom aldrig ifatt han efter det...

Jag var väl blå som en smurf i ansiktet när jag kom upp och vacklade ut på fyrens däck som gick runt hela tornet.

Där stod de och glodde i kikaren på sälarna och fåglarna.

Bra för mig så hann den blåa färgen sjunka undan, och jag sa - det där var väl ingen match....

När vi var klara tittade vi runt lite i fågelmuseet, hämtade upp mormor och började åka hemåt.

Tror ni jag fick något kaffe? Nä just det...det blev inget av med det och jag fick nöja mig med kaffe hemma...

Prylar jag gillar.

Det här mina vänner är ett kyskhetsbälte.

Jag har sett det på Kalmar Länsmuseum.

Ser ni den taggiga lilla skåran?

Är det fler än jag som blir sugen på att gå ut och lära några våldtäktsmän en liten läxa?

Tips till föräldrar med tonårsdöttrar - bra självförsvar, lämnar ett bestämt budskap och det kan inte ens i domstol tvekas om ordet nej var tillräckligt tydligt uttalat...

Fredag

Idag flög gubben ner till Småland där jag hämtade upp honom och fraktade honom över bron.

Men först åkte vi in till Kalmar och fikade med vänner.

Sedan bar det av till ön där gräsklippning var det första som stod på schemat för "the man".

Sedan ner till restaurangen i byn för att bjuda kära mor på födelsedagsmiddag där hon högljutt undrade om lammet på menyn var öländskt och fick till svar av den trötte ägaren att - nej, det är ny zeeländskt.

- varför serverar ni inte öländskt? undrade mamma barskt.

- nej, bönderna styckar inte köttet som jag vill ha det bröstade sig ägaren.

- nämen då tar jag lammet och en flaska Loka sa mamma...

Jonas och jag gapade lite lätt men fann oss snabbt.

- korv till barnet och en schnitzel med mjölk och cola, kraxade vi fram utan att fråga vad grisen i korven hette eller vilken äng schnitzeln betat på....

Gott var det i alla fall.

Rädsla..

Igår kväll kändes det lite ruggigt och kallt i huset tyckte jag.

Det var säkert 22-23 grader varmt härinne, men jag är van vid centralvärme eftersom jag bor i hyreshus.

Jag är också van vid modern elektricitet...

Tänkte inte närmare på saken utan satte på ett par värmefläktar och fortsatte mysa med Svante (som spelade ps3)

Jo jag hade ju alla lampor tända också - det var ju mörkt ute.

Hur som helst förstår ni kanske att det sa poff efter ett tag och vardagsrummet slocknade...En säkring hade gått...

Tv:n fortsatte ändå som vanligt och Svante kunde spela vidare.

Jag började fundera på vad jag skulle göra.

Säkringarna i det här huset byter man i källaren.

Det var kolmörkt ute och här är vår källaringång:

Jag vet inte hur ni tänker, men Hollywood har i alla fall lärt mig ett och annat.

Till exempel att om man är ensam i ett hus ute i ödemarken under halloween (ja nu var kanske datumet inte exakt) och en säkring går i huset - då ska man INTE gå ner i mörka källaren med ficklampa utan vidare, det vet ju alla...

Jag bestämde mig såklart för att vänta till imorgon då mannen med masken och machete i min källare gått hem - jag är ju inte dum. Tände en massa ljus istället och satte mig i soffan.

Men så hände det sig så att lilla 5-åringen väldigt gärna ville spela supermario på tv uppe i sitt rum...

Den var tyvärr drabbad av säkringshaveriet.

Så i god curlinganda var det bara att klä på sig och hugga ficklampan och smyga runt huset för att gå ner i källaren.

Fy så läskigt. Men som sagt, Hollywood har lärt mig ett och annat - jag tog ju med mig Svante såklart, han fick hålla ficklampan - och så visste jag att om mannen med masken och macheten stod i källaren så springer jag MYCKET fortare än Svante...

Resa

Idag är dagen efter stormen Simone drabbade Sydsverige, och jag tog småttingarna och åkte ner till Öland.

Tänkte ha några lediga höstdagar med Svante.

Han tycker det är ganska träligt att åka bil och har svårt att sitta som alla andra.

Ja han är fastspänd för er som undrar...(läs: pappa)

Sedan fick jag sms av mamma som skrev att hon var förbi för att se hur vårt hus hade klarat stormen och sett att vårt balkongräcke hade blåst ner.

Jag ringde genast upp och frågade hur det var? Hade balkongräcket blåst av (som jag tänkte bara var överliggaren , brädan som ligger ovanpå staketet)

- Nä sa mamma, det är hela räcket. 

- Va, har hela balkongen blåst ner, skrek jag upprört?

- Nej, den är kvar men räcket är borta sa mamma.

- ok, vi ses snart sa jag och lade på.

Jag fattade inte alls vad hon menade...

Så här såg vårt stackars hus ut när jag kom dit.

Man ser en ensam balkongdörr där uppe och resterna av balkongen på sidan där...

Det mesta låg i min rabatt

Jag trodde verkligen inte mina ögon!

Håhåjaja.

Vet inte om mamma och jag någonsin kommer prata samma språk?

Hon säger att bara balkongräcket har blåst bort

Jag säger att hela balkongen har flugit sin kos...

Simone - det blev himla fult du..huset ser muppigt ut utan balkongen..,

Jobba jobba jobba.

Mycket att ordna idag på jobbet.

Jag är ju ledig i några dagar och semestern börjar imorgon.

På jobbet är det ofta som om man ska dö och det blir väldigt bråttom att göra saker som jag ibland misstänker inte är så akut som det låter.

Så är det nog för de flesta - i alla fall hos oss.

Så nu mailas det och pratas och undras över saker som jag är inblandad i.

Klart jag njuter lite av att känna mig betydelsefull...

...men lugn - jag ska inte rymma till Spanien och Juan-Carlos, jag kommer tillbaka!

Full fart

Det har varit full fart denna helg. Man hoppas för det mesta på nedvarvning och återhämtning inför kommande jobbvecka, men ibland så smäller det till utan att man kan göra så mycket...och så gjorde det denna helg..

I fredags var jag på något som kanske skulle kunna passera som krog med några tjejkompisar. Första gången jag lämnat huset efter klockan nio på fyra år tror jag..,Vi var i en gammal lada mitt ute i skogen långt bort från civilisationen. I denna lada hade någon öppnat en bar...

Det var supertrevligt eftersom vi alla var stadgade gamla tanter. Raggningsfaktorn  var noll på detta ställe så jag vill inte locka dit några hoppfulla debutanter...

Vi satt på ett f.d. loft i trädgårdsmöbler och tjattrade till långt in på natten.

På lördagen var jag för första gången på år och dagar ganska seg i huvudet och jag tror någon måste ha hällt diesel i min mun när jag sov...

Nå det gick ju inte att sova bort hela dagen såklart - gubbe och femåring behöver ju roas och på senare på kvällen var vi bortbjudna på middag hos vänner. Det var såklart väldigt roligt, och barnen som var där hoppade på ärt-säckar så de var alldeles svettiga.

På söndagen efter hundpromenaden byttes det däck på min bil och det bakades...sedan började det fikas klockan 14.00 och fortsatte sedan hela dagen. Det skulle firas lite tant (mig) av släkt och vänner..mycket kaffe och tårta blev det...sedan vet jag inte riktigt vad som hände...plötsligt var det sex barn hemma hos oss och lekte - några kom tillsammans med gäster och några droppade in från gården. De lät som olympiastadion och jag föll nästan i chock - hur kan det komma så mycket ljud ur några barn?

Allvarligt, hur står vanligt folk ut? Är det såhär hemma hos alla? Det kan ju inte vara möjligt - jag trodde jag på allvar skulle få en hjärnblödning...

Jag fick en timme extra åtminstone denna helg - det kändes som den verkligen  behövdes...

Varde ljus

Veckan har bjudit på ett trist tandläkarbesök, där tandläkaren på sitt underliga språk sade något i stil med "H-5 distalt nekroid paradontit" - och jag förstod det som att en nedre tuggtand blivit dödförklarad kl 14.33. 

Jag har haft lite besvär med den tanden ett tag - inte värk, men den har känts konstig och lite öm när jag tuggat på den. Det har kommit och gått ett par månader så jag tog mig i kragen och beställde en tid.

Väl i stolen sa hon att hon trodde tanden var död och att hon skulle borra rätt ner i roten utan bedövning och se om hon hade rätt..

Jag skrattade högt för jag trodde på allvar att hon skämtade med mig...

Det gjorde hon inte.

Tur för henne så var nu tanden död och de tusen nålarna jag trodde skulle slå in i min kropp när hon nådde roten uteblev.

Nej - det pös bara upp lite var när hon kom dit och det visade sig att jag haft en kronisk infektion som legat och puttrat där hur länge som helst (och mördat min tand)

Fick arsenik i botten och lite gummicement ovanpå och blev tillsagd att boka ny tid i receptionen.

Så var det rensning av rotkanaler och hela cirkusen igen - ja, rotfyllning alltså.

Jag säger det igen - snålhjärtat bankar av glädje då jag fortfarande är försäkrad...gratis är gott! (men arsenik smakar skit)

Ordning

Ser ni?

Ser ni barret under vindrutetorkaren?

Man får titta noga.

Det lilla barret satt just i synfältet och gjorde en blöt rand när jag åkte hem från jobbet...trodde först vindrutetorkaren var sliten..

Sedan såg jag vad det var...och Gud vad det störde mig hela vägen hem...

Jag kunde inte göra någonting där på den hällregnande motorvägen. Den hånade mig med den där slarviga randen och vägrade låta sig vispad bort av torkarna.

Jojo, jag var alldeles trasig i nerverna när jag kom hem till parkeringen...

Jesus, någon ordning får det ju vara!

Toppendag

Åsso var det födelsedag än en gång för mig. Vill inte säga hur gammal jag blir men en ledtråd är att det börjar på fyrtio och slutar på två...

Hur som helst så tror jag det tävlades om att vara först att gratta jag - svärmor kom med ett sms i arla morgonstund men hade inte en chans mot gubben som släpade sig upp vid sex och sjöng.

Min kära mor blev krossad kan man säga, när jag fick vänta ända till runt halvelvatiden på hennes grattis.

Ni förstår att jag skojar va?

Ja tiden travar på...

Gubben säger att jag verkar gammal när jag använder ord från det förgångna...så som jag gjorde nyss med arla morgonstund...

Jag råkade svara på femåringens fråga om när vi skulle åka till Öland, med att säga "i sinom tid"...

Va? Vadå ålderdomligt språk? Vet hut karl!

Dagen verkar hur som helst bli bra!

Obegripligt.

Glömde igen...

Var och handlade mat och förnödenheter på Coop igår.

Skulle köpt nytt nescafe till mig själv också då det börjar tryta här hemma.

Det glömde jag dock bort eftersom jag ställde mig i fel kö. De har nescafe bakom en speciell kassa där.

Det är inte första gången jag glömmer detta....säkert inte den sista.

Vad som är totalt obegripligt för mig är att det är en stöldbegärlig vara???

Jag känner ingen förutom mig själv som dricker det? Ja en till förresten - Sofie som lärde mig hur kaffe ska drickas. Hon också. Sen har jag på typ 30 år inte mött annat än bryggkaffe-folk.

Var finns denna marknad för stulet nescafe? Var finns nescafe-pundarna, och var finns langarna? Är det på plattan det hamnar?

Det här är ett av de vardagsmysterier jag går och funderar över? Är pulverkaffedrickare superkriminella? Och bara vägrar betala för det? Varför stjäls inte bryggmalet?

Är det någon som vet därute?

Vänliga gudar?

Har just anlänt hem från en middag hos svärföräldrarna. 

Svärfar fyllde år. Det var gryta och tårta.

Sedan åkte vi hem vid halvniotiden.

När vi svängde in på parkeringen stod polisen där och hade trafikkontroll.

- Får jag se på körkortet, begärde polisen barskt.

Jonas hivade upp det på en sekund, med ett undergivet smil.

- Var god och blås här, sa polisen sedan.

Jonas blåste så han blev röd i ansiktet.

- Tack, sa polisen, du kan köra vidare. Ha en trevlig kväll.

Så körde vi tysta vidare.

Sedan tyckte jag att det var dags att öppna munnen.

- Tur att det var mörkt ute.

- Är det? frågade Jonas.

- mmm...Svante sitter därbak utan bilkudde....det såg de inte...

- Oj, ja just det, det hade jag glömt....

Tystnad igen, båda begrundande om vi förtjänade denna tur när man slarvar med sitt barn.

Ajabaja, stolen var i andra bilen och när vi åkte dit hade vi inte Svante med oss. Han åkte till farmor på förmiddagen redan. Vi tänkte inte på den när vi åkte dit och fick ta oss hem utan.

Nu kommer vi hur som helst aldrig glömma den.

Som jag har väntat...

Jag är en människa som är oerhört noga med säkerheten.

En dag är man lite disträ, eller så möter man någon dåre - man kan aldrig veta var oturen slår ner.

Då ska man vara förberedd så gott man kan.

Äntligen kan jag sluta oroa mig:

Nu har jag fått whiplash-skydd på kontorsstolen!

Jag har oroat mig väldigt för olyckor förut när jag suttit framför datorn och jobbat. Just påkörning bakifrån som orsakar whiplash-skador har jag många gånger tagit upp på mötesagendan.

Äntligen lyssnade någon.

Höst

Facebook spammas av höstbilder och det händer inte mycket i övrigt.

Flyttdag på jobbet idag och jag roddar flyttgubbar dit de ska, och väntar nu på de första kartongerna att packa upp.

Imorgon fyller svärfar år och vi är bjudna på middag efter jobbet - gött.

Här är förresten min gamla utsikt:

E4:an och hornsberg...eeh..fin...

Det här är den nya:

Ja, vi kan väl kalla det en liiiiten förbättring, eller?

Äntligen!

Nu får jag äntligen se min favoritserie på ett forum den förtjänar...

Vi har köpt det som de flesta människor redan har i sitt hem (i alla fall de jag känner) - vi är lite senfärdiga som vanligt.

En fet 46-tummare smart-tv...jag och Jonas är så nöjda att vi pöser som munkar...

Vi har glott på en sketen 32:a som är grynig, HD-ready (nä HD hade inte hunnit komma) och som saknar de flesta nödvändiga uttagen..vi var rätt trötta på den.

Den fick åka upp i sovrummet, och vara där ett tag innan vi fraktar ner den till Öland...