Avbön.

Okej. Ja. Jag tillhör den nyfikna typen. 

Snälla NSA - jag läste bara en artikel i "Ny teknik" om anonyma tekniker på nätet och blev lite intresserad...och ja, jag sökte vidare och såg sedan flera skrivelser om att jag genast blir intressant för er när jag söker på ordet "tails" (som är något som gör en anonym på nätet) och från och med nu kräver övervakning från er.

Det kommer glädja mig att få fler besökare på min blogg och jag hoppas ni får nöje av att läsa om hur jag ger mig på rabatten med spade imorgon. Jag hoppas inte att det faktum att jag köpt röda stenar att fylla skit-rabatten med gör mig till kommunist i era ögon? Det är bara det att det passar bäst med stengången vi redan har.

Ledsen om er högteknologiska övervakare av väsentlig information numer kommer fånga upp ordet "röv" väldigt ofta. Tråkigt om ni blir sura.

Ber om ursäkt till den stackare som ska kolla min internettrafik också. Ja jag är tråkig på gränsen till olagligt, jag vet. Men allvarligt - jag har småbarn...man orkar inte så mycket då.

Kanske min sambo har lyckats uppbåda krafter att göra något kul på nätet som jag inte vet om - Well done chap! i så fall...

Adjö vänner - om jag inte gör fler inlägg vet ni vad som hänt...

Ring Hamilton är ni snälla.

Återförening

Jonas är i skrivande stund på väg ner. Han anländer väl runt midnatt. Jag lär ligga och snarka som en gammal flodhäst då. Hoppas jag vaknar till och muttrar "Välkommen" åtminstone.

I morgon blir det storslagen frukost: Rostade mackor med smör (pålägg finns inte) och te eller pulverkaffe.
Jag har visst inte varit så bra på att handla.

Ok...

Sexåringen sa just åt mig att ta det lite Keno?....

...med gotländsk dialekt.

Dagens utflykt

Höstlovets första dag (måndag) spenderades i Kalmar.

Svante och jag gick på Kalmar länsmuseum och tittade runt lite. De hade en ny utställning där. Lite svår att få grepp om tyckte jag.

Jag hoppade hur som helst till lite när jag gick in i ett rum och den här stora rackaren satt och glodde på mig...

Lite fågelskräck finns ju kvar eftersom jag är gammal nog att ha sett Hitchcock...

Efteråt mötte vi upp vänner för en fika. Väldigt trevligt och jag gick väl en plus 300 kilokalorier åtminstone. Så ska det vara.

I morgon kommer en hantverkare hit från kommunen för att byta vattenmätare nere i källaren. Det är gratis och ingår i abonnemangsavgiften har vi fått veta. Det låter otroligt skumt för att vara i det här landet där absolut ingenting är avgiftsfritt...Det kostar ju en bygganmälan bara man vill sätta upp en tavla i sitt hus så jag är väldigt skeptiskt till morgondagens besök.

Skulle inte förvåna mig ett dugg om det är google som ska sätta in utrustning för sitt nästa steg i att övervaka hela världen.

Ett par andra saker jag inte är helt nöjd med runt det här besöket:

Jag ensam i gammalt hus.

Halloween.

Skum besökare.

Källare.

Stöön..

Idag är jag särskilt tacksam för att jag lever idag och inte förr då de flesta kvinns voro hemmafruar.

Jag satt igår och tråcklade fållar på gardiner med nål och tråd och fick gam-nacke och kramp i handleden.

Eftersom jag inte kan göra saker måttligt så var det inte ett par gardiner utan tre par som jag gav mig på. Sex gardiner skulle få fåll alltså.

Jag var tillbaka till 1900-talets början eller helvetet - välj själva. Jag hatade gardiner ett tag också. Jag sydde och sydde.

Men nu är de klara och uppe i fönstren och jag synnerligen belåten med mig själv.

Jag får se den där trista gardinfållningen som en avancerad övning i sträng disciplin. Att inte hoppa upp, slänga tyget på golvet och slita av hår på huvudet var väldigt svårt...men jag klarade det!

Adios!

Tanten (jag) har tagit semester och 6-åringen har höstlov.
Jag tar småttingarna (6-åringen och vovven) och åker ner till Öland i morgon.
Gubben lämnas hemma.

Hoppas det inte är allt för dåligt väder bara. Allt för dåligt väder är inte bra för min vikt...

Fadersarv.

Idag damp Svantes skolfoton ner i brevlådan.

Han var väldigt fin tyckte vi.

Sedan bläddrade vi fram klasskortet...

Maken till sur pojke har sällan skådats.

Han ser exakt ut som sin far när godisskålen just tagit slut...

500 spänn för denna solstråle på spiselkransen (eller kylskåpet då)?

Som hittat!

Ännu ett år har passerat.

Hej, jag är en tjej på 43 rövar som vill ha brevvänner med pengar.
Mina intressen är fettsugning, botox och kosmetisk tatuering.
Har du pengarna har jag det rynkiga ansiktet och hängiga kroppen.
Vad är vänner till för om inte hjälpa en åldrande tant i nöd?

Ja må jag leva uti hundrade år....

Fest i natt.

I natt var det kräk-fest i vårt palats.
Svante var uppe ett par gånger "rattandes porslinsbussen" och väckte sin stackars mor som fick gå upp och hjälpa.
Det kom ganska mycket elände vid sidan av toaletten och mamma var så trött.
Det fick ligga kvar. Jag stängde bara dörren noga så inte hunden skulle gå och ha buffé där...
Zzzzzzz....

Fotnot

Kanske tårt-gåtan förbryllar er fortfarande? Undrar varför den var där den var?

Ledtrådarna är:

Kokhett kök. Vild 6-åring. Livlig 1-åring.

Ofta är en hungrig, lömsk cocker spaniel en parameter också. Tårtan var helt enkelt i fara. Platsen var utmärkt. 

Är det något hon vill säga?

Svärfar och jag fyller år ganska nära varandra i oktober och i år kom svärmor med idén att hon skulle bjuda på middag hemma hos sig och fira oss båda på samma gång.

Superbra idé tyckte vi då hon lagar så god mat - vi sa genast ja, och så undrade vi om vi kunde få bjuda på efterrätten då eftersom vi skulle fira mig också. Det var inga problem med det och så bestämde vi så och alla var glada...trodde jag i alla fall.

Jag uppfattade inga som helst signaler om att det inte skulle vara annat än uppskattat att jag tog med mig tårta.

Kanske suger jag på det ohörbara språket som flödar mellan människor eller så har jag retat upp henne på något sätt?..

Eller hur skulle ni tolka att tårtan ni tog med er placerades här av er svärmor???

Är detta en krigsförklaring eller är det helt normalt? Kanske är det ett helt naturligt ställe - delikatessgrop i rostfritt stål?

Hur beter man sig nu? Vad är detta? 

Ska vi tala ut med varandra eller ska jag bara nästa gång hon besöker mig placera hennes paraply i toaletten och låtsas som ingenting?

Ibland är saker och ting komplicerade...:)

Sumpan by night.

Lördagens kväll hade en liten utekväll på agendan. Ett par av mina väninnor envisades med att få bjuda mig på en födelsedags-pizza-i-förskott inför kommande födelsedag och jag kunde ju inte tacka nej till något sådant fint. Åkte därför till Sundbyberg för en trevlig kväll.

Först pizza och drink och sedan ut i spännande, centrala Sundbyberg någonstans. Tyvärr missade vi bussen med en sekund och var tvungna att ta en taxi istället - det blev både glada miner och en del sjömans-svordomar från de ystra tanterna och jag undrade lite oroligt hur jag skulle klara av att hålla dem i schack under kvällen?...

Det oanständiga fingret är pixlat för känsliga ögon

Vi anlände tillslut och gick in på en av krogarna och satte oss och pratade.

Här är vi lite suddiga i kanten, men telefon-kort på uteställen är ju helt omöjliga att få till...Alla blev suddiga.

Jag är väldigt glad att vi nuförtiden är mogna damer som beter sig som folk när vi är ute. Skönt att alla har god uppfostran och är världsvana - det luktar god klass lång väg helt enkelt...eller något...

Inne på första stället så ser jag detta i en av fickorna:

Ser ni? Hon tog med sig en egen grogg in att fylla på med efter att den köpta cidern var urdrucken...
Och när vi skulle gå till nästa ställe så stannar vi till just utanför dörren där vakten står.
I blomkrukan bredvid honom så har någon av oss ett litet gömställe...(inte jag)

En liten burk som inte riktigt blev urdrucken innan vi kom fram plockades fram igen och återvanns...
Självklart är präktiga jag i förlamande chock, men befriande knasiga är de trots allt...Speciellt som alla är mångmiljonärer (utom jag) - ni vet, äga villa i Stockholm och så...så det har knappast med snålhet att göra. Nä, lite civil olydnad sitter i ryggmärgen där helt enkelt.

Eftersom alla av oss fotade med sina telefoner hela kvällen fick vi någon typ av paparazzi-slag till slut. Det blev bara fula grimaser resten av kvällen. Hade vi varit singlar hade vi antagligen haft en sjukt misslyckad kväll - vi såg ut så här mest hela tiden...

grimaser eller asgarv var det ja...

Folk skydde oss som pesten.

Näää...dags att mogna lite kanske?? Eller?
Väldigt kul var det hur som helst och Sumpan by night var inte alls så dumt.
Det kan nog bli en repris...

Fredagkväll

Svante smet till en kompis från fredagsmyset...?

Vad händer? Har han redan blivit stor?

Mina kärleksmums åts upp till sista smulan på jobbet - jag andades ut, de gick att äta.

Nu badar vi i kärleksmums här hemma. Hela frysen är full och det finns en stor påse i skafferiet. Äppelkakorna hoppas jag håller till på söndag. Då kan jag ta med som efterrätt hos svärmor (vi är bjudna på middag då)

Jonas får verkligen ligga i och äta nu innan det blir dåligt - men jag litar fullt och fast på att han klarar av det.

I morgon kväll ska jag träffa några tjejkompisar och tjattra och kanske gå ut någonstans. Det ska bli jätteroligt, men jag ska vara smart denna gång och försöka sova middag innan. Ja just det - som en annan pensionär...

Sedan kommer jag kanske förvåna alla med att röja till klockan 5 på morgonen - vem vet?

Manisk?

Imorgon är det min tur att bjuda på fika på jobbet. Vi har ett rullande schema där vilket jag tycker är supertrevligt - speciellt när det är de andras tur. Det beror endast på att de är väldigt duktiga på att baka läckerheter inte på att jag är snål på något sätt.

Första gången det var min tur att bjuda för två år sedan skulle jag slå på stort och baka dumle-muffins. Det blev torra missfoster som folk sade såg ut som tumörer. Sedan dess har jag bjudit på köpebröd.

Nu har jag hämtat mig från mitt nederlag och tänkte försöka igen.

Jag överdrev kanske liiite...(vi är inte jättemånga på jobbet)

Äppelkakor..

Och kärleksmums. (som någon råtta (läs:Jonas) har varit och karvat på.)

Jag är inte nöjd med något av baken och vet inte vad jag ska ta med till jobbet. Äppelkakornas smulpaj blev inte bra, och glasyren på kärleksmumsen blev alldeles för söt...

Skit också...(skvallra inte för Svante - jag får inte säga skit)

Beslut om vilket ök jag ska bjuda mina stackars jobbkamrater på tas i morgon bitti  - då är hjärnan kokt och ryggmärgen rycker in.

Tror de är sadister allihop...

Igår var jag hos tandhygienisten och tog bort tandsten.

Jag trivdes inte särskilt där liggandes i stolen.

Ärligt talat tror jag faktiskt hon försökte döda mig.

Jag har förr blivit skrapad med någon slags krok, vilket inte har stört mig nämnvärt,
Den här gången blev det någon spik-utrustad ultraljudsmanick som blästrade bort gruset från tänderna. Den stred helt klart mot FN:s stadgar om dom mänskliga rättigheterna för det var rena rama tortyrredskapet.

Det värsta var dock inte den, utan sugen som är som ett rör som de håller mot tänderna för att suga saliv, blod och stenbumlingar. Den gör så det blir iskallt och så får jag ilningar så att hela skallen håller på att sprängas.

Efter ett tag var det klart och tårarna längs tinningarna kunde börja torka. Jag skulle nu få en lektion hur man får rengjort mellan tänderna med en mellanrumsborste.
Torteraren tog den största varianten som man kan göra ren nappflaskor med och körde in mellan två tänder och sa: - Tio gånger ska du dra den här fram och tillbaka. Så visade hon hur och jag ser då i spegeln att det sipprade fram lite blod...

-Oj! sade jag
- Ja, det är bara för att du har en infektion där, sa tandtrollet.

Om inte hakan redan hängt ner så hade jag tappat den nu...
Infektion?? Så det blöder inte för att du har stuckit mig massor med spiken och sedan filat tandkött med en flaskborste tio gånger då, tänkte jag tyst?
(Om någon har elefanthud i munnen så är detta ett fint tillfälle att träda fram och täppa till munnen på mig.)

Och innan ni avfärdar mig så ska ni veta att jag varje kväll använder tandtråd och sedan mellanrumsborste som jag sätter antiseptisk gelé på varje kväll - infektion, ja eller hur?
Kanske hade plågan gått åt mitt huvud, jag vet inte.

Hur som helst slutade det självklart med en handskakning och ett tack. Det finns inte på kartan att jag retar upp någon som ska behandla mina tänder i framtiden...

Ofattbart!

Lång historia kort - jag hade missat ett samtal från ett nummer jag inte kände igen.

Försökte spåra det utan framgång.

Jag googlade för att se vilka nummer till mig man kunde få tag på över nätet och kontrollera att mitt jobbnummer fanns på "Hitta.se"

När namnen listades så kunde jag inte tro mina ögon! 

Åsa Selvin finns på riktigt!!????

Amen vafanken? Jag måste ju ha copyright på det namnet eftersom typ alla stavat mitt namn så i alla år?

Vad är detta? Identitetsstöld? Vad ska jag ta mig till? Världen är upp och ned! Hjälp!

Nä, jag måste ringa min advokat!

Födelsedag

I helgen sa vi hejdå till femåringen och välkommen till en sexåring. Födelsedagen var på lördagen och fredag kväll satt vi och slog in paket sent på kvällen. Det var knappt att vi fick den spralliga, lilla killen i säng.

Mitt i natten kom han och skakade liv i mig och sade att det var äntligen hans födelsedag. Ganska gulligt kan jag tycka så här i efterhand när jag skriver det, men i ögonblicket tänkte jag allt att han var en liten skitunge - och sade lugnt att det fortfarande var natt och att han fick gå och lägga sig igen. Sedan kom han tillbaka vi fyrasnåret, femsnåret, sexsnåret och slutligen vid sjusnåret. Då sade jag att det var okej att han gick ner så var det bara för Jonas och mig att försöka kravla oss upp.

Svante var faktiskt riktigt missnöjd med sölkorvarna (oss) till vi kom ner för trappan med famnen full av presenter. Då blev det lite gladare toner.

Först fick han lite paket, och han skrapade ett par lotter han fått av mormor där han vann 10 kr.

Efter detta så hade pappa Jonas förberett en liten överraskning åt honom. Vi satte på tv:n och...

Plötsligt så sjunger Janko från bolibompa "Ja må han leva" för Svante. Lillkillen var helt mållös och kunde inte tro att han var på tv:n. Det var riktigt kul att se.

Sedan gled jag in i en av mina personligheter som jag kallar "Generalen" då det var dags för städning inför kommande familj som skulle få tårta. Jonas gillar inte "Generalen" något vidare men det är inget att göra åt - någon måste ju organisera städningen här i lyan.

Efter att det var klart hämtade vi tårtan på kondiset i centrum.  Temat på den var en favorit hos Svante.

Visst var den magnifik?

Svante var salig, men åt inte ens en tugga. Vi var inte förvånade eftersom han verkar leva på luft.

Det var väldigt trevligt och på kvällen hade Svante valt tacos till middag. Tyvärr hade jag inte glasögonen på mig när jag handlade och hade köpt het tacokrydda som var rätt stark. Svante valde bort middagen också...

Söndagen var kalasdag som vi hade ordnat på ett lekland här i Väsby. Väldigt lyckat och svetten rann på ungarna.

Jonas och jag var väldigt nöjda över att ha köpt oss fria från att ordna kalas hemma, men ganska snart upptäckte vi att det inte alls var någon ljuvlig frihet...Sju barn som var alldeles glada och uppspelta var bjudna. De bara försvann efter att vi ätit bullar och glass i kalasrummet - och jag menar att de sprang fortare än "grå-ben" ut i lokalen och borta var de.

Svante har varit deltagare en gång på leklands-kalas förut och det var ju jättelugnt tyckte jag då. Men nu var det plötsligt jag som skulle ansvara för att ingen bröt någon del av skelettet eller försvann/rymde.

De var tamejtusan som popcorn! de spreds åt alla håll och sedan satt jag bara i oväsendet och höll tummarna att alla skulle dyka upp igen när föräldrarna skulle komma och hämta dem.

Vi var båda helt slut efter denna pärs, men väldigt nöjda. Det blev en succé.

Båda ville bara kollapsa i soffan, men se det var inte ens att tänka på...

I något svagt sinnestillstånd hade Jonas lovat att hjälpa till med nya legot, så det var bara att sätta sig vid köksbordet. Självklart var det en modell med tre miljoner bitar...

Kan bara säga att det är skönt att vi får vila ett år till nästa gång.

Fredag

Fredagen inleder en hektisk helg.

Svante fyller år och det ska firas i dagarna två.

Otroligt förbannad på posten som slarvade bort en kalasinbjudan som vi skickade förra veckan (jag vill ha tillbaka mitt frimärke, BASTA!)

Trist om en deltagare faller bort pga att det blev för kort varsel.

Men jag lugnar väl ner mig om någon minut skulle jag tro.

Fredag kväll har ägnats åt städning. Det jag har att säga om det är typ urrrk.

Viktigaste måltiden

Idag blev det bara ett glas samarin till frukost.
Under dagen utövades försiktighet med kaffe. Magen är nu gladare.

Är det månne snart-6-åringens kalas som ger mig stress-mage?

Apro på mitt förra inlägg...

Så är det lite som i filmen "Outbreak - i farozonen" här på jobbet nu. Man skulle tro att min arbetsplats (Karolinska institutet) hade fullt upp med att dela ut nobelpris till höger och vänster den här perioden på året och vara nöjda med det. Men så är icke fallet, gott folk.
Näpp, de ska också skyndsamt sätta ihop ett internt team här för att se vad forskarna på KI kan bidra med för att hjälpa till att stoppa ebola-utbrottet (som ni vet härjar i Afrika).

Vi har alla fått en skrivelse från rektor, och i samband med det så vill de ha frivilliga bland oss som de snabbutbildar för att vårda ebola i fält, Sedan ska man åka till de drabbade områdena och arbeta.

Det kanske inte låter märkvärdigt i edra ädla öron, men för mig är det lite stort. Jag var oerhört fascinerad av filmen "Outbreak - i farozonen" och nu, plötsligt är det nästan som om del 2 av filmen är på gång?

Jag håller inte på att skoja om detta allvarliga, utan bara konstaterar att jag inte är gjord för att fightas mot rymdvarelser, vulkaner eller onda andar, men däremot har jag alltid drömt om att få ge farliga mikroorganismer en MMA-match.

Men, nej - jag ska inte åka dit. Inte med småbarn hemma.

Om vi ska fortsätta detta babbel med att vara lite domedags-aktiga så kan jag tala om att ganska många runt omkring mig (inklusive mig själv) på jobbet börjar tycka att epidemin har börjat bli ganska oroande nu.
Och ni vet ju att i vilken som helst av de där katastrof-filmerna som "2012", "The day after tomorrow" och "Dante´s peak" så är det alltid är någon/några klok/kloka människor som blir lite vaksamma över signalerna de ser/får. De som lyssnar på dem brukar få hänga med till slutet av filmen - och de andra brukar...tja...gå under eller något. Ja, ni vet.

Jag säger inte att världen ska gå under eller något sådant. Nej då. Jag säger bara att jag är omgiven av väldigt kloka människor på jobbet...Som börjar bli smått oroade.

Grå-väder

Det kunde inte bli gråare väder i Stockholmsområdet än det var idag tror jag. Det var så att mungiporna drogs ner av sig själva när jag klev utanför dörren.
Sedan var kanske inte mitt val av kritvita gymnastikskor var det bästa beslut jag tagit en vardagsmorgon. Men vem bryr sig? Det är fint med bruna skor också...

Nu ska jag titta på gårdagens "Vetenskapens värld" om ebola-utbrottet i Afrika.
Så att jag vet vad jag ska göra när smittan kommer hit...
Ses!

Utmärkt söndag.

Attunda brandkår hade öppet hus på söndagen och pappa och snart-sexåring gick dit.

Det är ett höjdar-event för knattar i Svantes ålder och otroligt att brandgubbarna/gummorna har lust att ta emot allmänheten såhär. Vi är super-nöjda att vi får storma in där. 

Här är lite bilder på vad som pågick:

Han fick spreja med slangen...

Och släcka eldar...

Och åka brandbil i full fart med sirenerna på.

Själv var jag inte med utan for runt och förberedde för lill-killens födelsedag nästa helg.

Vi är helt chockade över hur mycket pengar som gick åt till den...

Presenter, tårta och ha kalas på ett lek- land...vi kunde åkt till Grekland på de pengarna...

Nå vi har lärt oss läxan - nästa år blir det snålkalas. Korvgrillning vid fotbollsplan eller något.

Mosaren

Har haft en härlig svamptur.

Det gäller att vara snabb som tusan. Så fort vi sätter oss på huk för att plocka så kommer en glad cocker spaniel och sätter sin feta rumpa på skogens guld.

Ser ni massakern?

Hon vet exakt vad hon gör för hon missar aldrig...

Trauma-light

Så avslutades ännu en arbetsvecka med fredag och jag åkte hem för att springa en liten runda. Luften var ju varm och regnet låg och sov någonstans så det var ett ypperligt tillfälle tyckte jag.

Det var något med vädret tror jag.

Ni vet de där små flugorna som kommer om hösten i stora sjok? Idag verkade allihop ha förvandlats till kamikaze-flies och chockad svalde jag min första efter 200 meters joggning. Medan jag fortfarande grimaserade av äckel så tog en annan av dem självmord i mitt öga.
Det var nära att de fick ner mig på knä där, men jag fortsatte springa efter jag grävt ut krypet och sedan poppade de som popcorn i min panna och jag kisade och flåsade med stängd mun..
Helt galen runda.

Väl hemma lagade Jonas mat. Jag sade att jag var ganska mätt efter att ha svalt femton flugor, men att det luktade ljuvligt. Han stekte på kött i pannan och ville sedan ha in det en stund i ugnen.
- Sätt in hela stekpannan vettja, sa jag - den har ju metallhandtag så det går bra.

Jonas följde mitt råd och sedan dukade vi fram. När det var dags tog Jonas fram en rejäl gryt-vante och tog stekpannan ur ugnen. Sedan tog han tag i stekpannan med den andra handen (vänster) när han skulle skopa upp en köttbit och vrålade högt.
Han lade till: - Ooooaah....I´m stupid!
Jag kunde bara hålla med.
Efter han lugnat sig skulle han ta sin köttbit igen och tar tag i stekpannan handen han just befriat från gryt-vanten (höger) och vrålar högt.

Stackars mitt lilla evolutionära stolpskott - Darwin hade tagit sig för pannan...

Snart så.

Fy, jag behöver verkligen klippa min lilla risbuske på huvudet.
Det har jag behövt det senaste halvåret.

Jag slår vad om att jag inte gör det förrän någon gång i december. Jag går klädd i min tofs utan att det blir av hur länge som helst efter bäst-före-datum.

Jonas borde hyra en hit-man som bara hoppade fram när jag gick förbi och tog tag i tofsen och klippte av den. Det borde lära mig att gå till frisören i tid.

Det är på tiden

Första vindruteskrapningen på bilen i morse...mmm...the winter is coming...

Har varit ute och sprungit en liten runda. Kroppen spelar spratt med mig efter min lilla förkylning för ett tag sedan. Så fort jag är klar och stannar så exploderar det med snor i min näsa...det rinner ut på marken och det rinner ner i halsen...jag har inget papper med mig och jag kan inte göra en luffar-snytning heller (mina näsborrar är för små, allt hamnar på överläppen). Jag spottar och hulkar där i skogen och ser ut och låter som flickan i "Exorcisten". Mysigt!

Kämpar på med mitt chips-embargo och har nästan börjat tröttna på tomater. Jag blir ju så förbannad när det inte händer någonting...MEN...jag har faktiskt gått ner 3 kg nu. Det tog en sabla tid och det syns överhuvudtaget inte alls, men nu ska jag inte ge upp än.
6 kg kvar att kasta överbord..

Det måste gå.