Rädsla..

Igår kväll kändes det lite ruggigt och kallt i huset tyckte jag.

Det var säkert 22-23 grader varmt härinne, men jag är van vid centralvärme eftersom jag bor i hyreshus.

Jag är också van vid modern elektricitet...

Tänkte inte närmare på saken utan satte på ett par värmefläktar och fortsatte mysa med Svante (som spelade ps3)

Jo jag hade ju alla lampor tända också - det var ju mörkt ute.

Hur som helst förstår ni kanske att det sa poff efter ett tag och vardagsrummet slocknade...En säkring hade gått...

Tv:n fortsatte ändå som vanligt och Svante kunde spela vidare.

Jag började fundera på vad jag skulle göra.

Säkringarna i det här huset byter man i källaren.

Det var kolmörkt ute och här är vår källaringång:

Jag vet inte hur ni tänker, men Hollywood har i alla fall lärt mig ett och annat.

Till exempel att om man är ensam i ett hus ute i ödemarken under halloween (ja nu var kanske datumet inte exakt) och en säkring går i huset - då ska man INTE gå ner i mörka källaren med ficklampa utan vidare, det vet ju alla...

Jag bestämde mig såklart för att vänta till imorgon då mannen med masken och machete i min källare gått hem - jag är ju inte dum. Tände en massa ljus istället och satte mig i soffan.

Men så hände det sig så att lilla 5-åringen väldigt gärna ville spela supermario på tv uppe i sitt rum...

Den var tyvärr drabbad av säkringshaveriet.

Så i god curlinganda var det bara att klä på sig och hugga ficklampan och smyga runt huset för att gå ner i källaren.

Fy så läskigt. Men som sagt, Hollywood har lärt mig ett och annat - jag tog ju med mig Svante såklart, han fick hålla ficklampan - och så visste jag att om mannen med masken och macheten stod i källaren så springer jag MYCKET fortare än Svante...

Resa

Idag är dagen efter stormen Simone drabbade Sydsverige, och jag tog småttingarna och åkte ner till Öland.

Tänkte ha några lediga höstdagar med Svante.

Han tycker det är ganska träligt att åka bil och har svårt att sitta som alla andra.

Ja han är fastspänd för er som undrar...(läs: pappa)

Sedan fick jag sms av mamma som skrev att hon var förbi för att se hur vårt hus hade klarat stormen och sett att vårt balkongräcke hade blåst ner.

Jag ringde genast upp och frågade hur det var? Hade balkongräcket blåst av (som jag tänkte bara var överliggaren , brädan som ligger ovanpå staketet)

- Nä sa mamma, det är hela räcket. 

- Va, har hela balkongen blåst ner, skrek jag upprört?

- Nej, den är kvar men räcket är borta sa mamma.

- ok, vi ses snart sa jag och lade på.

Jag fattade inte alls vad hon menade...

Så här såg vårt stackars hus ut när jag kom dit.

Man ser en ensam balkongdörr där uppe och resterna av balkongen på sidan där...

Det mesta låg i min rabatt

Jag trodde verkligen inte mina ögon!

Håhåjaja.

Vet inte om mamma och jag någonsin kommer prata samma språk?

Hon säger att bara balkongräcket har blåst bort

Jag säger att hela balkongen har flugit sin kos...

Simone - det blev himla fult du..huset ser muppigt ut utan balkongen..,

Jobba jobba jobba.

Mycket att ordna idag på jobbet.

Jag är ju ledig i några dagar och semestern börjar imorgon.

På jobbet är det ofta som om man ska dö och det blir väldigt bråttom att göra saker som jag ibland misstänker inte är så akut som det låter.

Så är det nog för de flesta - i alla fall hos oss.

Så nu mailas det och pratas och undras över saker som jag är inblandad i.

Klart jag njuter lite av att känna mig betydelsefull...

...men lugn - jag ska inte rymma till Spanien och Juan-Carlos, jag kommer tillbaka!

Full fart

Det har varit full fart denna helg. Man hoppas för det mesta på nedvarvning och återhämtning inför kommande jobbvecka, men ibland så smäller det till utan att man kan göra så mycket...och så gjorde det denna helg..

I fredags var jag på något som kanske skulle kunna passera som krog med några tjejkompisar. Första gången jag lämnat huset efter klockan nio på fyra år tror jag..,Vi var i en gammal lada mitt ute i skogen långt bort från civilisationen. I denna lada hade någon öppnat en bar...

Det var supertrevligt eftersom vi alla var stadgade gamla tanter. Raggningsfaktorn  var noll på detta ställe så jag vill inte locka dit några hoppfulla debutanter...

Vi satt på ett f.d. loft i trädgårdsmöbler och tjattrade till långt in på natten.

På lördagen var jag för första gången på år och dagar ganska seg i huvudet och jag tror någon måste ha hällt diesel i min mun när jag sov...

Nå det gick ju inte att sova bort hela dagen såklart - gubbe och femåring behöver ju roas och på senare på kvällen var vi bortbjudna på middag hos vänner. Det var såklart väldigt roligt, och barnen som var där hoppade på ärt-säckar så de var alldeles svettiga.

På söndagen efter hundpromenaden byttes det däck på min bil och det bakades...sedan började det fikas klockan 14.00 och fortsatte sedan hela dagen. Det skulle firas lite tant (mig) av släkt och vänner..mycket kaffe och tårta blev det...sedan vet jag inte riktigt vad som hände...plötsligt var det sex barn hemma hos oss och lekte - några kom tillsammans med gäster och några droppade in från gården. De lät som olympiastadion och jag föll nästan i chock - hur kan det komma så mycket ljud ur några barn?

Allvarligt, hur står vanligt folk ut? Är det såhär hemma hos alla? Det kan ju inte vara möjligt - jag trodde jag på allvar skulle få en hjärnblödning...

Jag fick en timme extra åtminstone denna helg - det kändes som den verkligen  behövdes...

Varde ljus

Veckan har bjudit på ett trist tandläkarbesök, där tandläkaren på sitt underliga språk sade något i stil med "H-5 distalt nekroid paradontit" - och jag förstod det som att en nedre tuggtand blivit dödförklarad kl 14.33. 

Jag har haft lite besvär med den tanden ett tag - inte värk, men den har känts konstig och lite öm när jag tuggat på den. Det har kommit och gått ett par månader så jag tog mig i kragen och beställde en tid.

Väl i stolen sa hon att hon trodde tanden var död och att hon skulle borra rätt ner i roten utan bedövning och se om hon hade rätt..

Jag skrattade högt för jag trodde på allvar att hon skämtade med mig...

Det gjorde hon inte.

Tur för henne så var nu tanden död och de tusen nålarna jag trodde skulle slå in i min kropp när hon nådde roten uteblev.

Nej - det pös bara upp lite var när hon kom dit och det visade sig att jag haft en kronisk infektion som legat och puttrat där hur länge som helst (och mördat min tand)

Fick arsenik i botten och lite gummicement ovanpå och blev tillsagd att boka ny tid i receptionen.

Så var det rensning av rotkanaler och hela cirkusen igen - ja, rotfyllning alltså.

Jag säger det igen - snålhjärtat bankar av glädje då jag fortfarande är försäkrad...gratis är gott! (men arsenik smakar skit)

Ordning

Ser ni?

Ser ni barret under vindrutetorkaren?

Man får titta noga.

Det lilla barret satt just i synfältet och gjorde en blöt rand när jag åkte hem från jobbet...trodde först vindrutetorkaren var sliten..

Sedan såg jag vad det var...och Gud vad det störde mig hela vägen hem...

Jag kunde inte göra någonting där på den hällregnande motorvägen. Den hånade mig med den där slarviga randen och vägrade låta sig vispad bort av torkarna.

Jojo, jag var alldeles trasig i nerverna när jag kom hem till parkeringen...

Jesus, någon ordning får det ju vara!

Toppendag

Åsso var det födelsedag än en gång för mig. Vill inte säga hur gammal jag blir men en ledtråd är att det börjar på fyrtio och slutar på två...

Hur som helst så tror jag det tävlades om att vara först att gratta jag - svärmor kom med ett sms i arla morgonstund men hade inte en chans mot gubben som släpade sig upp vid sex och sjöng.

Min kära mor blev krossad kan man säga, när jag fick vänta ända till runt halvelvatiden på hennes grattis.

Ni förstår att jag skojar va?

Ja tiden travar på...

Gubben säger att jag verkar gammal när jag använder ord från det förgångna...så som jag gjorde nyss med arla morgonstund...

Jag råkade svara på femåringens fråga om när vi skulle åka till Öland, med att säga "i sinom tid"...

Va? Vadå ålderdomligt språk? Vet hut karl!

Dagen verkar hur som helst bli bra!

Obegripligt.

Glömde igen...

Var och handlade mat och förnödenheter på Coop igår.

Skulle köpt nytt nescafe till mig själv också då det börjar tryta här hemma.

Det glömde jag dock bort eftersom jag ställde mig i fel kö. De har nescafe bakom en speciell kassa där.

Det är inte första gången jag glömmer detta....säkert inte den sista.

Vad som är totalt obegripligt för mig är att det är en stöldbegärlig vara???

Jag känner ingen förutom mig själv som dricker det? Ja en till förresten - Sofie som lärde mig hur kaffe ska drickas. Hon också. Sen har jag på typ 30 år inte mött annat än bryggkaffe-folk.

Var finns denna marknad för stulet nescafe? Var finns nescafe-pundarna, och var finns langarna? Är det på plattan det hamnar?

Det här är ett av de vardagsmysterier jag går och funderar över? Är pulverkaffedrickare superkriminella? Och bara vägrar betala för det? Varför stjäls inte bryggmalet?

Är det någon som vet därute?

Vänliga gudar?

Har just anlänt hem från en middag hos svärföräldrarna. 

Svärfar fyllde år. Det var gryta och tårta.

Sedan åkte vi hem vid halvniotiden.

När vi svängde in på parkeringen stod polisen där och hade trafikkontroll.

- Får jag se på körkortet, begärde polisen barskt.

Jonas hivade upp det på en sekund, med ett undergivet smil.

- Var god och blås här, sa polisen sedan.

Jonas blåste så han blev röd i ansiktet.

- Tack, sa polisen, du kan köra vidare. Ha en trevlig kväll.

Så körde vi tysta vidare.

Sedan tyckte jag att det var dags att öppna munnen.

- Tur att det var mörkt ute.

- Är det? frågade Jonas.

- mmm...Svante sitter därbak utan bilkudde....det såg de inte...

- Oj, ja just det, det hade jag glömt....

Tystnad igen, båda begrundande om vi förtjänade denna tur när man slarvar med sitt barn.

Ajabaja, stolen var i andra bilen och när vi åkte dit hade vi inte Svante med oss. Han åkte till farmor på förmiddagen redan. Vi tänkte inte på den när vi åkte dit och fick ta oss hem utan.

Nu kommer vi hur som helst aldrig glömma den.

Som jag har väntat...

Jag är en människa som är oerhört noga med säkerheten.

En dag är man lite disträ, eller så möter man någon dåre - man kan aldrig veta var oturen slår ner.

Då ska man vara förberedd så gott man kan.

Äntligen kan jag sluta oroa mig:

Nu har jag fått whiplash-skydd på kontorsstolen!

Jag har oroat mig väldigt för olyckor förut när jag suttit framför datorn och jobbat. Just påkörning bakifrån som orsakar whiplash-skador har jag många gånger tagit upp på mötesagendan.

Äntligen lyssnade någon.

Höst

Facebook spammas av höstbilder och det händer inte mycket i övrigt.

Flyttdag på jobbet idag och jag roddar flyttgubbar dit de ska, och väntar nu på de första kartongerna att packa upp.

Imorgon fyller svärfar år och vi är bjudna på middag efter jobbet - gött.

Här är förresten min gamla utsikt:

E4:an och hornsberg...eeh..fin...

Det här är den nya:

Ja, vi kan väl kalla det en liiiiten förbättring, eller?

Äntligen!

Nu får jag äntligen se min favoritserie på ett forum den förtjänar...

Vi har köpt det som de flesta människor redan har i sitt hem (i alla fall de jag känner) - vi är lite senfärdiga som vanligt.

En fet 46-tummare smart-tv...jag och Jonas är så nöjda att vi pöser som munkar...

Vi har glott på en sketen 32:a som är grynig, HD-ready (nä HD hade inte hunnit komma) och som saknar de flesta nödvändiga uttagen..vi var rätt trötta på den.

Den fick åka upp i sovrummet, och vara där ett tag innan vi fraktar ner den till Öland...

Bra dag

På sin födelsedag får man vara uppe till sent har mamma och pappa sagt.

Men nu börjar det bli litet tungt att hålla korpgluggarna öppna...

Klockan är ju ändå 20.30...

Stor dag

Idag fyller Svante fem år. Det var ett nöje att ställa klockan på halvsex och tillsammans med gubben skaka liv i honom under skönsång.

För första gången fick jag se honom helt groggy av trötthet. Han var ändå vid gott mod och öppnade glatt presenter.

Sedan gick vi ner för frukost och väntande hundpromenad.

Då stod denna lilla överraskning i vardagsrummet:

Han blev till sig av glädje och har cyklat sedan han fick den.

Han har haft en mindre cykel som han inte hänger med kompisarna när de burnar runt, för att deras är större.

Denna har han önskat sig högt.

Mönstret man ser på ramen är klistermärken av bilar som vi pillat dit.

Nejdå.

Har fått höra att jag skändat gubbens chokladboll?

En liten söt tugga bara?

Ja men jag kom ju på att klockan var halvtio på kvällen efter det lilla bettet...

Då kan man ju inte äta godis säger min mamma..

Storm i ett vattenglas...

Nöd

Finn ett fel?

En hel glassbox nere i cafeterian på mitt jobb....och kontakten ligger ovanpå?

Vilken skymf...Ja, nära nog högförräderi...!

Jag hade blivit mindre upprörd inombords om jag hittat ett lik i boxen...

Ehh?

Var ute på sista kiss-rundan med hunden för kvällen.

Par med en liten, ful, krullig hund av obestämbar ras går förbi mig.

- Är det en flicka? Hör jag plötsligt tanten säga.

- Ja, svarar jag kort. (Är inte intresserad av samtal med främlingar)

Fula hunden släpps fram för att hälsa.

- Ser gammal ut? Säger tanten sedan.

(Jag tittar bakom mig för att se om hon pratar med någon annan)

- Nja, svarar jag. Sex år är hon.

- Ahh...de lever inte så länge de där va? 

(Jag blir paff och hakan hänger väl lite)

- 12 till 15 år blir se väl åtminstone, får jag fram.

- Min pappa har en sådan där och de brukar bara bli åtta år, fortsätter hon.

(Jag tittar efter dold kamera, skämtar människan?)

- Jasså, svarar jag, vad hade han för hund då?

- Ja, vad är det där för sort då? Frågar hon.

- en cocker spaniel. (väser mellan tänderna)

- jaha, men hon ser så lång ut i ansiktet.

- Eeh, jaha?

- Han kanske hade något annat.

- mmm, svarade jag.

Par med ful, krullig liten hund fortsätter sin promenad.

God natt där ute...

Den stora chocken...

Den stora chocken....

....när jag talar om att tidningarna skriver att kakaon tar slut om sju år:

(Han blev alldeles stel och man skymtar skräcken)

Tur.

Var så orolig för min lilla tant igår, att jag gick ner till receptionen för att fråga hur det gått.

Jo, de hade ju ringt efter färdtjänst och sedan hållit ett litet öga på henne för att hjälpa henne när taxin kom.

Hon hade blivit mer och mer underlig och börjat prata om att hon sett sin pappa gå omkring, och sedan hade hon försökt smita.

De började ana oråd om patientarmbandet och tofflorna också och ringde till sjukhuset. Nog f*n hade tanten rymt! Hon var inlagd...

Tur att alla människor inte är lika sega som jag - nu kom hon rätt till slut.

Nu är jag lite lugnare - detta dumma beslut jag tog att skicka henne i taxi skavde en del...hur lättlurad får man vara?

Flytt

Idag börjar mitt jobb att flytta. Vi ska till andra lokaler som ligger 150 m längre bort.

Det är spännande och lite tråkigt på samma gång. 

Spännande med nya lokaler men själva flyttandet är halvtrist.

Idag när jag gick mellan lokalerna (på väg hem) mötte jag en jättegammal tant med rullator som frågade mig om jag sett en taxi eller buss?

Hon hade gått från sjukhuset - vilket var väldigt långt för någon i hennes ålder, och hon var vilse...skulle hem till rosersberg.

Jag hjälpte henne såklart till receptionen i scilife-huset och frågade om de kunde ringa färdtjänst. Sedan satte jag henne på en soffa att vänta och gick - receptionisten skulle se till att hon kom in i taxin.

Kände mig hjälpsam och nöjd såklart....

Men så i efterhand gnagde något...

Det var något som var avvikande men jag kunde inte komma på var det var.

Jag skröt självklart om mitt hjältedåd hemma, och gubben svarade: - höhö hon hade säkert rymt från sjukhuset..

- nää, sa jag. - hon hade ytterkläder och handväska, det kollade jag...

Sedan blev jag tyst...plötsligt föll 25-öringen ner och jag kom på vad det var som avvek.

Nejmen ve och fasa! - hon gick ju i birkenstock-tofflor...OCH hade patientarmbandet runt handleden...

Amen yes - henne skickade jag till Rosersberg..

Bye, bye paradiset - Hello skärselden here I come...

Vår dåliga humor..

Jonas och jag har upptäckt att vi båda tycker "Chuck Norris-historier" är jätteroliga. Vi hörde en på radio här om dagen och började prata om dem.
Det förutsätter ju förståss att man vet vem Chuck Norris är.
Det är inte helt säkert alla gör det, då han aldrig slog igenom riktigt här i Sverige.
Personligen tror jag att det var för att det var på 80-talet och han var rödhårig....det var en för svår kombo för svensken att svälja då.

Hur som helst - han är en stenhård, macho-kille som kan slå ner allt från skurkar till grizzlybjörnar. Han är mycket ensam ute i skogen tror jag och äter nog det mesta med kniv ur en konservburk.
Själv har jag aldrig sett en film med honom, men vet vem det är eftersom han är gigantiskt stor i USA.

Som grädde på moset är historierna exempel på humor när de är som sämst.. Här är två fina exempel.

Chuck Norris spolar aldrig på toaletten.
- Han spöar skiten ur dem.

Här är nr 2:

Hur många armhävningar klarar Chuck Norris av att göra?
- Alla!

Man får ju ont i magen av skratt, ellerhur?

Kanelbullens dag

Underbara dag - fram för fler.

Det blev en på jobbet (det är väl efter detta man mäter kvaliteten på chefen eller?..:)) och hemma hade svärmor lämnat av en nybakad påse.

Nej jag tycker inte det kan bli för mycket.

Jag vet att vi måste äta semla, Napoleonbakelse, Gustav Adolf-bakelse och våffla på bestämda dagar, men vi kan väl klämma in fler?

Gärna delicatoboll-dagen, kladdkakedagen och kråasång-dagen (det är franska ser ni väl?) också.

Viva la crème!!! 

Middagen var sådär.

Idag jobbar gubben sent och jag hastar hem för att gå ut med vovve och laga middag.

Jag öppnade kylskåpet och ropade hoho..

Ekot kom tillbaka...

Hittade några gamla fiskpinnar och pommes frites i frysen och langade in i ugnen.

Fy fabian vad trist tänkte jag sedan och kom på att jag skulle göra hemmagjord hollandaise sås!

Ja vad bra...men det fattades vitt vin stod det i receptet. Nå, det går väl lika bra med vinäger tänkte jag.

Eeh, nä det gjorde det inte - det blev hiskeligt.

Den skar sig också och blev någon slags grötig massa...

Ingen vacker syn - men hungrig som jag var så slafsade jag i mig en del iallafall....

Torra pommes frites kan göra en desperat...

Vad svarar man på det?

Idag när jag hämtade Svante på förskolan så mötte han mig sprudlande glad.

-Hej Svante, sa jag

-Hej mamma, jag är kär i yannis!

-jaha, svarade jag lite förbryllat? Vad roligt då.

-ja, jag säger till yannis hela tiden att jag är kär i honom - det är en brun pojke.

Mmm...här visste jag inte riktigt hur jag skulle svara...

Nån som har ett förslag?...

Det blir nog bra det här...:)

Det var då....

....för en timme sedan var jag så duktig och slog mig för bröstet.

Och så tyckte jag plötsligt att jag förtjänade en hel kastrull med popcorn.

Jag föll från min upphöjda plats.

Jag är en fallen kvinna...

Ordspråk

En gång är ingen gång

Två gånger är en gonggong.

Tre gånger är en vana...

Nu har jag varit ute och sprungit för tredje gången inom ett par veckor och jag förstår att alla är väääldigt imponerade...:)

Löprundan började fint och slutade med ett lila ansikte och något slags astmaliknande anfall tror jag.

Lungorna måste ha krympt efter halva rundan och jag lät som darth vader när jag sa till hunden att hon varit duktig i slutet av varvet.

Nu ska jag ligga nöjd på soffan och leka valross resten av kvällen och njuta av hur duktig jag varit..:)

Blåsta

Hehe, barnen hade växt lite och så hade även stolarna...

Men bara en aning och tyvärr hade min röv växt i ännu snabbare takt och fick verkligen inte plats där den borde.

Det var ungefär samma tugg som det alltid är på föräldrarmöte, mycket om hur de pedagogiskt jobbar med våra barn för att i olika projekt utveckla dem och göra fina små medborgare av dem...ja ni vet.

Sedan var det en liten fint de gjorde som jag tror ingen märkte riktigt.

Kommunen har skaffat E-tjänst. Inte så märkvärdigt tycker ni säkert, det har väl alla?

Men under mötets gång fick jag höra att vi föräldrar numer ansvarar för det mesta vad gäller barnens timmar och att det står rätt siffra på räkningen och att det kommer till rätt kommun...

Undrar om andra än jag inser att kommunen smyger ut hela sin administration för barnomsorgen på entreprenad? - till oss...- för noll kronor...

Nå, särskilt störd blev jag inte då det inte drabbar mig något särskilt. Det är de med flera barn att hålla reda på och föräldralediga med syskon på 15 timmar som får det jobbigast.

Sedan avslutades det med den vanliga predikan från en av föräldrarna som jobbar inom vården som på ett fint sätt sa till oss att sluta fuska med de 48 timmarna för kräksjuka barn - och hålla hemma syskon och hela ramsan. Den får vi höra varje gång och av samma människa. Jag kan bli lite smygprovocerad av att hen bara rakt av har snott besserwisser-rollen från mig...?

Hur som helst känner jag mig sjukt lättad av att jag åtminstone inte känner mig skyldig i det fallet (att fuska med 48 timmar)

Nu var det iaf klart för denna gång. Nästa gång är det Jonas tur.

Min tur.

Så var det dags för höstens första föräldrarmöte på förskolan.

Om en kvart.

Det är min tur att gå denna gång.

Klart man tycker det är kul att se förskolepersonalen och de andras föräldrar. Även lite kul att höra hur de arbetar.

Men jag tål inte de supersmå stolarna...smurf-stolarna...

Jag hatar dem.

Nu ska jag gå...svejs!

Klockskola...

Aber varför måste man alltid vänta på hantverkare?

Är det en naturlag?

Jag pratade ju med dig på våning fem, och då sa vi att vi skulle mötas på våning fyra inom kort...

Gick du vilse? Har du fastnat o en dörr?

Nu jag jag stått här och jäst ett tag, och jag undrar: var är du?

Eller betyder "inom kort" att vi ska ses imorgon för dig?...

Suck, det här kan bli en dryg väntan misstänker jag...

Kom nu då!!!