Lärdom

Nu ska jag ännu en gång dela med mig av min oändliga visdom till er. Jag vet att ni törstar efter den.

Om man glömmer sin hyfsat dyra ansiktskräm på torktumlaren och den får gå en omgång, så får man vaniljsås....

Jojo, inte alla vet detta.

Ni ska få lära er spanskan också som jag sade i samma veva - är ni med då? - Caramba!

Det var det, slut på visdom för denna gång.

Oro

Vad händer? Jag var ute och Barbapappa-lufsade igen!?
Det är ju så kusligt när jag tänker på var det kommer att sluta med - att jag kommer susa runt det där spåret och se ut som Xena - krigarprinsessan...
Det tar nog runt fyra veckor till - sedan är det väl klart? Eller? Har jag överdrivet höga förväntningar, tycker ni? Fem veckor då?

Annars ser jag fram emot en liten långhelg till nu till valborg. Att jobba tredagarsvecka kan gå an sådär ibland.
Synd att det ska bli dåligt väder när man måste ut och titta på brasa. Inte så att jag blir alldeles paff, det brukar väl ganska ofta vara kallt just då...MEN...jag måste komma ihåg att rädda våran skörd undan oväder! (ni vet blomlådan vi odlar grönsaker i)

Och apro på det så har mamma inspirerats av vår bonniga beteende. Hon berättade just att hon grävt ner tre potatisar i vår blomrabatt därnere på Öland. Som Svante ska få skörda till midsommar är det tänkt.
Kors i taket säger jag - hon har inte odlat sedan brandskattningen av Visby...

Tung last

Vi har i en tid tänkt att vi någon dag skulle skaffa oss ett litet kassaskåp att ha hemma. Inte för att vi har pengar eller värdefulla smycken hemma - nä, mer att ha lite viktiga papper som inte får brinna upp i och så.

Idag införskaffade vi det och det var ganska tungt. Vi sade att Svante var tvungen att gå för vi behövde barnvagnen att köra det tunga paketet i.

Han vägrade. - Jag kan ha paketet i knät, sade han

Det kändes lite som folk såg snett på oss när vi hade klämt fast det stackars barnet under ett kassaskåp...

Det kändes som vi inte tänkte som andra föräldrar just idag... 

Ajj...

Har en hemskt smärtande blåsa i min mun.
Det är oerhört synd om mig...

Kusligt

Har varit ute och sprungit igen.
Jojo - tredje gången på ganska kort tid. Inte illa må jag säga.

Första gången jag sprang var det som om en 80-årig rökare släpade sig runt de där ynka 1.5 km och jag var typ blå i ansiktet när jag kom fram - och det tog säkert en halvtimme att komma runt.

Andra gången kändes det bättre - som en 70-årig rökare och nu blev ansiktet bara knallrött. Lungorna pep dock fint.

Tredje gången kändes det riktigt bra med andningen - men kroppen var tung. Om ni fantiserar och föreställer er Barbapappa i slow-motion så vet ni hur jag dundrade runt i spåret. Det är fruktansvärt hur låren just under rumpan bara är någon slags gelé...det är som ett stormigt hav när jag springer...hur kroppen ens kan bilda något liknande övergår mitt förstånd? Vilken biologisk nytta har den haft förr? Kudde för åtta barn i stenålders-grottan?

Hur som helst - det går ju spikrakt uppåt som ni märker.
Vänta bara - snart susar jag runt som en Kallur-syster i spåret.

Allergi

Är inte direkt allergisk - men inte helt opåverkad av senaste veckans pollen-bomb som briserat.

Jag nyser som en besatt.

Jag blir väldigt irriterad på min näsa efter jag nyst fem gånger och det bara fortsätter.

Hur får man sin näsa att bara nysa en gång? Någon som vet?

Min intressanta dag

Nä, vet inte om någon annan än jag själv tycker att min dag är särskilt intressant eller annorlunda..
Förmodligen inte - ändå får ni här en rapport ner i halsen...härligt va?

Vi upptäckte i morse att Svantes odling börjat titta fram - fantastiskt och Ja, jag har alltid vetat att lill-killen fått lite bonnläpp i sig (förmodligen från mig) - och han blev förstås överförtjust.

Morötter och ärtor kommer det bli - fy fasiken vad äckligt när vi måste skörda. Nej inte mina favoritgrönsaker, men lite får vi väl plåga i oss för pojkens skull antar jag.
Vi letade ihjäl oss efter fröpåsen för delicatobollar, men de måste varit slutsålda.

Sedan var jag på jobbet och blev ännu en gång förundrad över all uppfostran som tydligen behövs av oss.

Detta var en ny skylt och som ni förstår blev någon här fruktansvärt förbannad över att hitta bajsränder när det sitter så tydliga instruktioner om vad som gäller. (ja, det kunde varit jag - men jag stavar det asshole och sedan tvingar mina besserwisser-beteenden mig att sedan skriva arsehole istället)

Jojo, det jobbar många lortgrisar här...

Men om vi skulle gå vidare till senare på dagen, så hade vi någon slags massagekurs där vi fick öva på dockor.

Här är min kollega som var riktigt engagerad, men mellan oss tycker jag att hon var alldeles för hårdhänt.
Hon tryckte jättehårt på bröstkorgen och sedan försökte hon släta av dockan på munnen...
Ganska perverst om du frågar mig. Själv tyckte jag att min massage var både välgörande och mjuk, men då gapade kursledaren något om att objektet dör??? Fnys! Vad är det för sektledare, undrade jag...?


Snipp, snapp, snut så var dagen slut - gonatt!

Hemma

Så var vi hemma igen.

Vi var väldigt spända på att se vad 19-åringen hade hittat på den här gången när han varit ensam hemma.

Sist hade han ju haft fest...

Nå, denna gång fanns det inte så mycket spår. Utelampan på baksidan stod och lyste, vilket betyder att han har haft kompisar över, men det var också allt (ännu så länge - har väl inte varit runt överallt än)

Det enda som hänt var att 19-åringens glasögon hade gått sönder mystiskt. Ja, det hade bara hänt huxflux såklart. De saknade en skruv och det ena glaset låg bredvid.

Rådig som jag är (jodå visst är jag) hittade jag ett par av mina gamla avlagda brillor i en låda som hade en likadan skruv och så kunde jag fixa dem.

f

Här är hans fixade till vänster och mitt offer till höger. Är för tillfället nöjd över att jag har så svårt att slänga saker.

Hur går ett par glasögon bara sönder sådär? Jag misstänker självklart fuffens men har inga bevis. (tomma ölburkar eller så)

Nå, han fick gå blind som en mullvad i några dagar och fick antagligen huvudvärk när han spelade dator de här dagarna.

Lagom straff från Gud för han har säkert gjort något man inte ska..

Hur som helst är vi hemma igen. Jag är utmattad efter allt jobb och ligger och återhämtar mig i soffan.

En kopp kaffe vore gott.

On the road

På väg norrut...

Röven bävar..

Trädgård

Syrener är underbara i maj när de blommar. Ja förmodligen orsaken till att den månaden kallas för hänförelsens tid.

Men de är ett otyg när de är på baksidan lite lagom bortglömda och de har förvandlats till mangroveträsk-buskage...

Min rygg hatar syrenbuskar för tillfället.

Vi var inne med såg och grenkapare idag och slogs ett par timmar mot naturen.

Nu är det fint i djungelhörnet och jag har ryggskott-light...

Dags för lite chips och en bok i soffan...

Förståndet tappat

Jag har målat med hammarlack inomhus vilket inte är helt rätt att göra kanske - det är utomhusfärg...

Det visade sig att Jonas sniffat in för mycket ångor av den och blivit helt knäpp i kolan.

Idag skulle han bada på hundpromenaden.

När dårar får en bra idé brukar smartskallen (läs: jag) ligga lågt - det brukar förädla evolutionen för det mesta.

Så jag var tyst och lät honom hållas...

Det enda som skulle kunna stoppa honom var ilskna svanar, sade han. 

Inga svanar kom och räddade honom och således höll jag i kameran när dårpippin kastade av sig kläderna och sprang ut i Östersjön...

Här kom han upp nydoppad och förmodligen i chock - han ser ju ganska glad ut.

Jag sade inte så mycket utan skakade mest på huvudet under denna högtidsstund i Jonas liv.

- Var det kallt? frågade jag naturligtvis.

- Ja det värker i fötterna, svarade han.

Sedan när vi satt i bilen hem gick jag in på den lokala vindsurfklubbens sida som har koll på vädret.

Det var 5 grader i vattnet...

Allvarligt talat tror jag att det som kan krympa kröp in och kommer aldrig mer ut...

Antagligen får han leva som kvinna hädanefter. Vi får se, kanske jag tar mig en titt ikväll och ser efter om den vågat sig ut...(men lovar verkligen ingenting)

Trötta

Idag har vi jobbat som små djur och använt upp en årsförbrukning av energi.

Först hundpromenad. Då vi sjasade runt femåringen några kilometer. Han sprang hit och dit och lekte apa, och förverkade säkert någon mil.

För det mesta verkade han vara uppe i något träd...

Sedan hem och lappa på gammalt hus. Köket målades och Jonas byggde.

Så åkte vi ned till lekplatsen.

Där blev pojken plötsligt Tarzan?

(Pappas gener - ingen tvekan)

Sedan lattjade vi lite - och plötsligt dök fula gumman i lådan upp och skrämde löken ur barnet.

Sedan hem för att klippa gräsmatta och göra påskmiddag.

Jag gjorde pulled pork och potatisgratäng.

Maten gick inte hem hos mamma. Den var inget speciellt, sa hon och glufsade i sig två portioner...

Jonas käkade tre och svarade tonlöst att det var gott, när jag frågade.

Svante grät för att han var tvungen att åtminstone äta lite potatis.

Nästa år får babianerna varmkorv!

Glad Påsk förresten - nu blir det godis!

Ska jag?

Jonas har hållit på jättelänge med sista steget i trappan som han bygger.

Han har lite problem då det inte riktigt gick att göra som han först planerat.

Jag är klar med köket och sitter i soffan och funderar.

Borde jag inte gå ut och säga: - Hur svårt kan det vara??? med spydig ton i rösten?

Då kanske det går fortare?

Nä - tror inte jag vill ha en planka i huvudet än.

Nej, jag är tålmodig. Han får en halvtimme till på sig...

Skryt

Titta vad fint Jonas har byggt trappa!

Bara ett trappsteg kvar - sedan är det klart.

Och kors i taket - inget bråk (ja lite på Bauhaus då, när vi skulle köpa vinklar och skruv...)

Själv målade jag utav bara djävulen i köket och resultatet ser ut så här:

Ja, det kanske blir bilder sedan, vi får se. Det är bara tråkiga köksskåp som jag fräschat upp.

En till liten god nyhet - när vi kom ner hade tv-antenn-aset blåst ner så ingen bild kunde ses på vår gamla tjock-tv.

Kära mor tyckte synd om oss och köpte en platt 42-tummare till oss! Vilken fin påskhäxa hon är va?

Nu ska chipspåsarna fram -godnatt! 

På Öland

Framme på Öland efter en seeeg resa.

Det verkar inte spela någon roll - nu när vi är medelålders och äntligen har en stor, snabb och bekväm drömbil, paddor och dvd-spelare och ko-lugnt barn så verkar resorna ändå bli jobbigare.

Antagligen är det för att min kropp blir sämre och sämre i samma takt (pga för mycket soffliggande) och man blir snabbare uttråkad än förr.

Hur som helst vägarna var fulla med väglusar.

Men har man en registreringsskylt som denna tycker man ju det borde gå lite fortare?

Eller????

Fuskigt!

Idag fick Jonas sin nya tjänstebil. Det var en blå folkvagn av någon modell som man tankar med biogas.

Och eftersom biogas är samma sak som en ko-fis och vår humor ligger på en femårings nivå så kallar han den självklart för sin prutt-mobil.

Inte nog med att han fick en ny bil - när han hämtade ut den fick han också en chokladask (av grumliga skäl).

Som ni kan se är det riktigt fina praliner (ja, ungefär som jag själv var när jag var ung)



Förutom att han vägrade ge mig hälften - som är en praktskandal!, så är det här ett himla slöseri att ge honom. (En fick jag smaka av snål-Olle...)
Nej, han kan inte njuta av det här som man bör och ska.
Det här är puts väck om fem minuter - jag lovar.

Han borde ge allt till mig och gluffa en Marabou schweizernöt istället.

Allvarligt...PÄRLOR FÖR SVIN är vad det är....

Missräkning

Räknade kallt med att eftersom det nu är påsklov så skulle motorvägen vara tom och jag skulle bara defilera in till jobbet idag.

Jag blev som man brukar säga blåst på konfekten...

Trafikverket passade på att dra om lite filer framför Eugenia-tunneln och det blev som om motorvägen tagit en överdos fibrer och blivit totalt förstoppad.
Jag kunde ju i vitsens namn inte bli annat än skit-arg där jag satt och hörde vad de gjort över trafikradion.
En annan träffande liknelse var att jag bara hade massa kånkelbär runt omkring mig i bilarna. Fullt av dem.

Så istället för att ligga och dra mig och åka tjugo minuter senare än vanligt så måste jag upp ännu tidigare istället för att komma fram i vettig tid.

Vilka rövhål!

Utflykt

Idag kom min kära mor hem från Belgien där hon varit några dagar.

Hon hade deltagit i årets världskongress för tibetanska terriers/terrorister (lite olika bud där) som hade varit väldigt bra.

Hon landade på Bromma men behövde sedan skjuts till Arlanda för att därifrån flyga till Kalmar.

Alltså ryckte vi ut.

Vi kom lite tidigt så vi hann stå och titta lite på planen som startade och landade. Svante tyckte det var superspännande!

Sedan fick jag plötsligt ett meddelande att mamma nu stod och väntade vid utgången.

- Sätt fart nu sölkorvar, röt jag och tog hunden och gick iväg.

Jag hann kanske 20 meter och sedan snubblade Svante på en väg-kon och skrapade sig på knät.

Han skrek i högan sky och tårarna sprutade.

Jonas lyfte upp pojken och gav mig en dödens blick samtidigt som han tröstade. Svetten bröt fram på min rygg och jag undrade förvirrat om jag skulle ta hunden och gå till väntande mamma eller om jag också skulle trösta. Det blev att jag väntade och torkade tårar.

Så här händer det alltid när jag skyndar på oss - så jag måste nog sluta. Det blir bara skrapsår och gråt och gräl.

Jag tänkte på om vi någongång råkar ut för en nödsituation, typ att vi behöver fly från zombies eller aliens? Tyvärr får vi nog räkna oss som stekta då - vi är inget vidare bra på att dra åt samma håll...speciellt inte om det är minsta stress inblandat...

Vansinnets hus

Idag besökte vi Gökboet i Barkaby för att skaffa lite nödvändigheter till hemmet.
Ja, ni förstår att jag talar om Ikea va?

Ni som bor ute i landet och har ett eget Ikea ni varit på - om ni känner för en upplevelse utöver det vanliga så kom och hälsa på butiken i Barkaby istället...

Gärna på en lönings-lördag klockan 14.00.

Själv älskar jag att gå på Ikea i Kalmar. Åker ofta och gärna dit utan att ha något särskilt jag ska köpa för man hittar alltid små saker som man inte visste att man behövde. Fikar eller äter gärna i restaurangen också.

Ikea i Barkaby försöker vi slippa så långt det är möjligt.
När vi måste dit (som idag) planeras det noggrannare än Usa:s invasion av Afghanistan. Vi genomför besöket som en militär räd som ska gå oerhört fort utan för många civila förluster.

Dagens utfall måste ses som väldigt lyckat. Vi kom ut med allt vi behövde - endast 600 kr fattigare (det brukar vara en bra mycket fetare nota annars). Jonas välte ingen pensionär eller väste åt någon som stod och drömde i gångarna. Ingen lila färg som började flamma på någon hals, inga svordomar....Som sagt: en ganska lyckad räd.

Nu dröjer det minst ett år innan jag sätter min fot på det där stället igen.

Föräldrarmöte - nej, inte favorit.

I höst börjar Svante i "nollan". Den gamla sexårsverksamheten har blivit förskola och därför väljer man skola redan som sådan (sexåring alltså).

Igår var det föräldramöte för de som börjar nya i höst. Information om hur saker och ting kommer gå till.

Jag var den som åkte på det denna gången och jag konstaterade nöjt att de förhatliga små smurf-stolarna vi får på dagis äntligen är ett minne blott.

Annars har jag ju redan gjort skolrundan med ett barn och är inte så förväntansfull och pirrig på första mötet som förstagångsföräldrarna.

Det var många år sedan jag var på föräldramöte, och jag märker att saker och ting i skolan har förändrats.

Mycket till det bättre. Det var värdegrundsarbete och kompismassage och hemliga vännen (man får dra en lapp i burk och får en person man ska vara extra snäll mot)

Man drog igenom allt viktigt - hur lärarna arbetar, vilka tider som gäller och när det blir fritids osv.

Men så var det en sak som inte har förändrats ett smack och som retar gallfeber på mig fortfarande. När lärare och rektor stått och informerat i en timme om verksamheten så har klockan blivit sent och jag är trött och snurrig och vill bara gå hem.

Då börjar frågorna....

Inte en fråga....inte två frågor och nej, inte tre frågor heller....

En flod av frågor.

Jamen vaddå - ska man inte få fråga om man undrar något?

Jo självklart, men jag fattar ju på frågorna att det bara är en uppvisning av föräldrarnas engagemang. Kan vi inte bara vänta lite till det börjat i alla fall?

Här är ett urval av de frågor som jag satt och suckade inombords över:

• Vilka frallor får barnen till frukost?
• Hur är det på rasterna? (vi börjar i höst - går det att veta ens?)
• Var ska vi ställa gummistövlarna?
• Jaha, ska de ha extrakläder? Två ombyten eller tre?
• Kommer de behöva pennskrin?
• Får man sitta med sitt barn när det äter frukost?
• Får föräldrarna frukost?
• Hur många tjejer och killar blir det i klassen?

..och så fortsatte det i det oändliga. 

Ja jag vet att det är jag som är knäpp och jag lovar att skicka snälla Jonas på föräldramöte i fortsättningen.

Om Jonas inte orkar gå på alla möten och kräver jämställdhet så ställer jag upp - absolut.

Men då blir det revolution bara så ni vet. Folk som ska fråga frågor bara för att få höra sin egen röst ryker först i den....

Sedan kräver jag att det blir frågestund efter mötena som den som vill kan stanna kvar och tjattra på.

Stackars Svante - världens bästa klassmamma eller?

Fängelskläder

Idag kommer jag befinna mig på seminarier hela dagen.

Det är stor heldag/invigning av Scilifelab - det nybyggda nationella forsknings-haket i Solna.

Så här ser det alltid ut.

En scen. Män i kostym som släntrar omkring. Sedan är det alltid en kvinna i dräkt som säger välkommen och presenterar den kostym som sedan ska välkomna oss på riktigt.

Själv är jag också prydlig. Jag har kavaj på mig dagen till ära.

Det är ett vedervärdigt plagg.

Armarna kan inte röra sig fritt och det är alldeles för varmt för att ha inomhus.

Förstår inte varför fängelser har bekväma mjukis-overaller till internerna?

De ska väl inte ha det lyxigt?

Ge dem en kavaj vetja....

Lurad

Ja jag var sist i hela Sverige att installera "Runke-Per" jag vet. (Runkeeper för er utan en sex-årings humor)
Men att den skulle lura brallorna av mig - det trodde jag ju inte.

Första gången jag hade på den i helgen så låg den och gapade i min ficka var femte minut och när jag var klar hade den inte fungerat alls.
Idag, andra gången, när jag var ute med hunden ett varv i skogen, och det varvet är väl runt 1.5 km kanske, så sade den att jag slagit rekord och gått 13 km???

Vad är det för kinesisk skit-satellit som min GPS får information ifrån?

Jag åt ju två glassar nu när jag gått så himla långt?!

Lat kvinna löser problem

Jag har inte gett upp det stora slaget om mitten...
Grädd-tsunamin som bara slog in över midjan och dränkte allt utan att jag visste vad som hände.

Istället för att köpa ett par löparskor och sätta lite fart på fläsket så köpte jag en fett-kostym idag.
En liten "dykar-dräkt" som klämmer in allt som okontrollerat bubblar omkring.

Vissa opererar sig men det har jag inte råd med - så det får bli budgetvarianten.
Gud vad snygg jag kommer bli i sommar!

Amen supergull!

Allvarligt - kan någon motstå denna gulliga, lilla hund?

Hon brukar bära våra vantar med hysterisk inlevelse, men nu är det nästan slut på den säsongen så husse lät henne prova nytt.

Ni må tro hon drog blickar till sig när hon kom trippande i regnet.

- Åh vad gullig, skrev jag i sms till Jonas efter han stolt skickat bilden och berättat.

- mmm...sådan herre sådan hund...fick jag snabbt och belåtet som svar.

Fest

Igår var det födelsedagsfest för två väninnor.

De bjöd på god mat och dryck.

18.00 drog det igång och vid 2-tiden på morgonen så rumlade vi hem.

Vi har ju nått en ganska mogen ålder nu, så vi skojade friskt om den och vår försämrade hörsel när vi sänkte musiken en aning för att kunna tjattra obehindrat och vi mindes skrattande tillbaka att vi festade ganska så vilt i vår ungdom. Det var en del roliga historier som drogs upp men som kanske helst borde lämnats kvar i någon minnets vrå. 

Allt är ju självklart preskriberat och vi är ju äldre nu.

Men hur det nu var så visade det sig fram på småtimmarna att det fortfarande går rätt vilt till när vi ses...

Plötsligt visar en av oss fram sin hand och säger:

- Ni kommer inte tro att det är sant..,

- Jag tuggade just bort min tand!...

Hej jädrar i min låda vad pensionärerna kan slå runt...det är så att tänderna flyger.

Jojo, festerna är lite annorlunda nu för tiden. Vid 2-tiden kom färdtjänst (Jonas) och hämtade oss och körde hem mig och några av tanterna.

Ålderskrisen låg om hörnet som ni förstår - men jag väljer nog ändå att se det som att fest där deltagare förlorar tänderna bara bevisar att vi bruttor fortfarande rockar och vet hur man slår klackarna i taket....Lite Charlie Sheen-party kan man väl likna det vid?...

Segt

Idag när jag passerade Frösunda i Solna, så rapporterade de på radion att det hade hänt något på motorvägen jag just åkte på en bit fram, som hade dragit på sig låååånga köer.

Jag tänkte jag skulle vara smart och ta småvägarna hem (även om det skulle ta längre tid så skulle det åtminstone inte stå still) och svängde av i Ulriksdal.

Det gick så fint, så fint och solen sken och jag tuffade på förbi Silverdal och Helenelund hemåt.

Tills...

Jag kom till Sollentuna...

Just innan Sollentuna Centrum så var det tvärstopp, och jag har aldrig sett så mycket bilar som skulle tränga sig fram på Sollentunas små, små, nya pittoreska vägar av kullersten som är typ byggda för mopeder. Ni skulle inte tro det om ni inte sett dem. Sollentuna är en rätt välbärgad kommun och därför kör varenda tomte en SUV av något dyrt slag. Audi, Lexus eller BMW. Alla förare har solglasögon. Alla skulle fram samtidigt.

Det var en regelrätt trafikinfarkt och folk där var som galna. Jag är ändå rätt härdad som åker in till stan varje dag och möter de mest underliga ekipage. Men det var fingrar som flög omkring och fingrar som hackades mot den egna tinningen och det var EN millimeter från att en buss-jä**l tog med sig min sidospegel när den skulle tränga sig förbi. Observera att mina fingrar var ko-lugna och jag bara väntade på att få ta mig fram 20 meter till rondellen och där susa tillbaka till motorvägen (åt det hållet var det inte en bil) - det tog väl en nervig kvart.

Stort misstag att avvika från motorvägen - det var inget särskilt farligt stopp där - dämpad fart ett tag och sedan släppte det.

En slutsats kunde jag dra också - är såå tacksam att jag inte bor i Sollentuna. De måste ha de minsta gatorna och vara de argaste människorna i landet...

(I alla fall runt rusningstrafik)

Tungt

Om ni läser i nästa nummer av lokaltidningen om en jordbävning som skälvde i Upplands Väsby på kvällskvisten, så var det bara jag som tog tag i mitt liv igår och tränade lite.
Kroppen skumpade något fruktansvärt - faktiskt kunde man säga att jag var rejält lös i magen.

Värmde upp på cross-trainern och blev grymt uttråkad efter 2 sekunder. Kämpade mig i alla fall igenom 5 sekunder och skulle sedan hoppa hopprep...

Fick ett i julas och bröt den nya förpackningen nu (ja ni hör ju hur träningssugen jag varit under vintern). Började hoppa. Hade skor på mig och det dunsade så jag fick lov att ta av dem - tänkte inte ge grannen något mysterium att fundera över. Hopprepet slog hårt i golvet och jag placerade mig på mattan.

Det gick bedrövligt. Jag lyfte väl ca 1 cm över golvet och efter fem varv på repet kände jag att det här blir en svår kamp.
Luften blev tunn och benen blev spagetti - jag klarade väl några minuter.

Lade mig på golvet och gjorde ett par sit-ups sedan var jag klar.

Idag har jag lite, lite, lite, lite träningsvärk.

Vet inte om hopprep var rätt redskap för mig - jag tror inte att min kropp sitter fast på skelettet längre, den är bara en lös massa. Får prova något stillsammare tills jag har blivit lite starkare...

Hur som helst var inte rädda för skalv i framtiden - jag tänkte försöka fortsätta.

1:a April

Det var ett fasligt lurandes på vårt jobb igår.

Mailen plingade hela dagen av alla lur-brev.

Någon sade sig vara tvungen att sluta med omedelbar verkan, instrument hade underliga fel och kollegor kom sent pga att de blivit stoppade av polisen och botförts för att de haft en speciell app i telefonen...

Det var väldigt engagerat här.