Närmare bestämt ner till Långe Jan - fyren på Ölands södra udde. Okej tänkte jag - det kan bli riktigt trevligt!
Vi packade in oss alla i bilen och åkte. Vädret var regnigt och grått.
Jonas lovade mig kaffe på ett café på hemvägen som muta.
Vi kom fram och pappa stegade med friska steg och kikaren i bakfickan mot fyren, och jag, Svante och mormor hasade långsamt efter med luvorna uppdragna och händerna i fickorna.
Mormor smet in på fågelmuseet och sa - jag väntar här i värmen på er...och Svante och jag släpades med till ett utkikshus neråt vattnet.
Där tittade vi på sälar och skarvar i kikaren. Det var riktigt kul.
Sedan satte hurtbullen av mot fyren och vinkade åt oss att hänga med.
Det gick uppför i fyren kan man säga...
Alltså den här trappan tog aldrig slut...
Vi gick och gick och jag blev mer och mer andfådd...ni ser att femåringen springer ifrån mig när jag står och tar foto va?
Jag kom aldrig ifatt han efter det...
Jag var väl blå som en smurf i ansiktet när jag kom upp och vacklade ut på fyrens däck som gick runt hela tornet.
Där stod de och glodde i kikaren på sälarna och fåglarna.
Bra för mig så hann den blåa färgen sjunka undan, och jag sa - det där var väl ingen match....
När vi var klara tittade vi runt lite i fågelmuseet, hämtade upp mormor och började åka hemåt.
Tror ni jag fick något kaffe? Nä just det...det blev inget av med det och jag fick nöja mig med kaffe hemma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar