Vovsingen då...

Hämtade Svante hos farmor och farfar idag efter jobbet. Tog med mig vovven.

Hon blev glad och uppspelt när vi kom dit och krumbuktade, hoppade och hade sig. Plötsligt kom det lilla fettot farande som en kanonkula över farmors altan och halkade till på något vis så att hon gjorde sig jätteilla i sin framtass.

Lilla gumman - hon har väldigt ont och jag får bära henne.

Här ligger hon och lider som bara en cocker spaniel kan...

Om hon kunde prata skulle hon nog säga: - Ge mig bullar, kärring...jag såg att farmor skickade med en påse av sina nybakta....