Konsumera mera.

Bästa barnvakten dog hux flux, och det var bara att iskallt skaffa en ny..
Det blev en phillips från siba på hemvägen från jobbet.
Pippi-filmen kunde rulla igen och fred och harmoni sänkte sig över familjen...

Ett frågetecken..

Tisdag kväll och jag sitter och skummar igenom vår lilla lokaltidning.

I den finns ett gammalt mysterium jag inte kan lösa. Kanske det finns en vänlig själ som kan förklara för mig så att jag kan sluta störa mig?

Jag undrar så...det gäller gratulationssidan där man skickar in fotografier och berättar om en födelsedag, bebisar som har fötts, bröllop och dödsannonser.

Kan någon bara berätta för mig varför man skickar in anonyma gratulationer till tidningen???

Jag brukade tycka det var en rolig sida där man kunde se om någon av barnets dagiskompisar fyllde år eller någon gammal klasskamrat hade fött barn, gift sig etc, men se det går inte längre...

Alla barn som fyller år har en text av typen: "Grattis vår finaste prinsessa önskar mamma och pappa"...och när jag läst detta så ser det ut såhär i min hjärna:????????

Vad är syftet? Får man stalkers eller? Jag har undrat länge ska ni veta..

Det här har börjat sprida sig till nyfödda också där man skriver ungefär att "maja och nisse har fått en lillebror - välkommen"...
Observera att man alltid lämnar ut uppgifter om hur lång bebisen är och hur mycket den vägde...men OH NEJ HU, inga namn...

Ja jag har även sett nån sällsynt bröllopsannons med difusa uppgifter om vem som egentligen gängade sig och jag väntar på den första dödsannonsen: "pappa har gått bort"....punkt slut..

Vem är det man berättar detta för med att annonsera? Förstår folk att de annonserar eller tror de tidningen är något slags socialt medium där bara ens vänner ska förstå vem som fötts eller gift sig?

Eller är det så att det är JAG som har halkat efter i tiden och inte hänger med? (kan väl aldrig stämma)

Endera berättar ni varför så att jag också förstår eller så skärp till er för tusan innan jag skickar en RIKTIG insändare till tidningen och gnäller....

Också var det ny vecka igen...

Helgen har inte varit något speciell alls.

På fredagskvällen satte vi på en film vi köpt som var absolut botten och usel på samma gång...Det var en thriller om ett gäng australiensiska fångar som rymde.
Jonas sade torrt: - jag ger den betyget ett överkryssat rövhål...

På lördagsmorgonen fick jag antagligen en liten stroke och bakade scones tillsammans med Svante.

Jonas kom ner och var först leende men blev sedan allvarlig...Han sade till mig att var du än har låst in och gömt Åsa, så låt henne vara kvar där - du kan stanna här om du vill...

När jag skulle baka så rafsade jag fram ett gammalt recept som låg i en låda. Jag hade skrivit ner hur man bakade scones på ett gammalt kuvert såg jag. Nyfiken som jag är var jag såklart tvungen att titta efter vad som var i kuvertet...

Jag fick en påminnelse om hur gnällig jag var förr...ja, herregud så petig jag måste varit?

För er som inte ser något, står det: Tack för ditt brev där du meddelade att findus blomkålsgratäng innehöll en snigel...

Brevet fortsatte såklart med en utläggning om hur snigeln krupit dit, och så fick jag lite värdecheckar att köpa nya findus snigelgratänger för..

Tänk att man orkade skrida till handling när man var ung och rask...

Skönt..

Jaaaaa..vi slipper Nicke Nyfiken imorgon..
Pippi gjorde succe..:)

Snart tillbaka.

En avskyvärd vecka har överlevts...har inte haft blogg-lust riktigt.
Snart ska jag skriva lite här.
Omorganisationen på jobbet kom tillslut och tunga besked till en del.
Jag är kvar.
Fredagen är här och jag känner mig svullen som en ballong som bara kvinnor kan..
Punkt slut för en stund.

Överdrift??

Igår på kafferasten pratade vi om hur dränerande det är att gå och plocka och städa där hemma...ja, eftersom jäkelskapet aldrig tar slut..

Jag suckade att man fick vada sig igenom Svantes rum när det var dags för nattning..
En kollega skrattade och sade att det var en överdrift och att det var kul att jag kryddade historien..

Det här störde mig lite såklart. Jag vill ju vara trovärdig. Jag var helt enkelt tvungen att ta ett kort igårkväll..

Ni får döma själva - överdrev jag?

Längst ner i högra hörnet kan jag se att Svante släpat in pappas dansmackor..(fin-skorna)
Ja..borde väl skämmas, men gör det inte...

Måndag...

...koma...

Helgens bravader.

I fredags åkte jag med ett gäng på utflykt ända ner till Lidköping för att överraska och fira en gammal vän som passerat 40 år för ett tag sedan.

Jag blev hämtad på jobbet och så bar det av söderut - tre tanter som smitit från familjerna på en liten roadtrip. Jag var ganska seg och förbered på en lång bilfärd, som när vi åker ner till öland kan bli rätt dryg, men det kändes som vi bara åkte någon timme istället för de verkliga fem. Det var sjukt roligt i denna bil, och om tjejerna hade lite mer sug efter att stå på scen skulle Babben Larsson & co få hård konkurrens..

Självklart åkte vi fel för att vi babblade som idioter och körde förbi där vi skulle ta av mot Uddevalla och Lidköping. GPS:en hade jag slängt ner i en låda för att jag inte fick tyst på den och där fick den ligga.
Efter en stunds åkning och ett satans bräkande fick jag nog och tog upp GPS:en för att se om vi kunde slippa höra "ta av nästa vänster" hela tiden...
Då först fattade vi att den bräkte för att vi hade missat avfarten och hunnit ända ner till skara på väg mot göteborg istället för vårt slutmål.

Till slut kom vi fram och kunde börja hjälpa de andra tjejerna. Vi var fem stycken som skulle överraska henne och i samråd med sambo hölls hon ute på stan medan vi gjorde inbrott och dukade och lagade mat.

Endast deras 4-åriga, svarta jaktlabrador var hemma, och skruttigare vakthund har jag sällan skådat...inte ett voff kom ur henne och hon blev överlycklig för sällskapet...

Sedan kom hon hem och såg ut så här:

Här hade det varit fest en stund och vi har hunnit bli lite suddiga:

Sedan åkte vi hemåt igen efter frukost nästa dag, allihop okammade och i gårdagens kläder och det skets i tandborstningen (bara jag tog ett tuggummi istället)

Vi var tre lodisar på hemvägen som jäste i bilvärmen och vår chaufför var orolig att någon av oss skulle fjärta i bilen??? Helt fel skräck om man satt bredvid mina armhålor vill jag påpeka..

Badet när jag kom hem var himmelskt..

Den lilla apan.

Sitter som vanligt med Nicke Nyfiken en stund innan läggdags.
Denna lilla, snälla apa med alla sina påhitt.
Vi har varit vänner ett tag - setts varje dag i ett par år faktiskt.
Jag vill bara säga att mannen med den gula hatten inte gör något vidare jobb som ap-farsa eller vad man ska kalla det...skulle tro att sheeta var en bättre farsa till tarzan faktiskt.
Nicke får göra precis som han vill...jag blir orolig..han får laga mat och åka buss själv...en gång klättrade han upp i ett kyrktorn själv med massa verktyg som låg och skräpade hemma. Mannen med den gula hatten behöver säkra sina skåp liksom.
Apan har tur hela tiden...han är på randen till katastrof. Tänk om turen tar slut?

Ska jag alltid vara så här?

Amen ååååhhhh....att jag alltid ska hålla på...
Trodde jag åkt till träningen utan att glömma något denna gång..

Ja men vad för liten bagatell har hon glömt nu då, undrar ni?
Lilla deodoranten? Glasögon? Vad tröttsam hon är, alla glömmer något..

Jag glömde bara en tröja att ha under koftan...
Tänk om gubbarna här på jobbet får reda på att tanten är näck därunder?

Det kan bli upplopp...

Kärleken är över?

Endast en dag efter "alla hjärtans dag" får jag höra något fasansfullt....

Det lilla krypet (Svante) öppnar helt plötsligt munnen och säger:
- Mamma jag älskar inte dig idag, men imorgon...

Bolibompa fortsätter...och helvete - mitt hjärta fick hicka...

Kärlekens dag!

Olala, idag är det alla hjärtans dag och kärleken flödar överallt i vårt avlånga land..

Vi är ganska ljummet inställda till denna dag, och sällar oss varken till motståndarna eller de som tycker dagen är fantastisk - ibland firar vi men för det mesta inte.

Roligast är ju förstås konstverken man får från dagis från sina små. Här är Svantes hjärta till oss, som han genast tog tillbaka till sig själv när han kommit hem:

Jag är inte säker om de vita tussarna kan vara mitt gamla snorpapper han snott och återvunnit?

Nå, detta datum råkar även vara dagen (för 14 år sedan) som Jonas och jag kanske fick ett glas för mycket innan för västen på en firmafest (mamma läs inte längre) och vaknade upp tillsammans - och fan vet vad som hände, men jag tror han vägrade gå hem...

I vilket fall som helst så kan det hända att vi firar det vissa år...

Många tror nog att vi är helt förtappade och att det finns noll romantik i vårt liv, men så är det ju inte.
När Jonas och jag hade varit ihop i 10 år så fick han ett "alla hjärtans dag"-kort av mig - och inuti det hade jag tejpat fast ett positivt graviditets-test (Svante) och skrivit att han skulle bli pappa.
Jag kände mig väldigt belåten och han fick en fet chock..:)

Idag när det gått 14 år berättade Jonas att det var så betydelsefullt att han behållit kortet alla år i sin byrålåda...
Har ni hört något så underbart romantiskt? Jag bara frågar?...
Killen har sparat mitt KISS i fyra år i byrålådan!

Stavningspolisen...

Felstavning när den är som bäst:
Tydligen hamnade Whitney Houston i ett litet bråk dagarna innan hennes tragiska död. Hon uppfattade att en annan kvinna stötte på hennes pojkvän och lär då enligt tidningen ha sagt: Det där är min man, ge fasen i honom, jag är en PUMPA..???

Kanske det inte var felstavat? Hon hade iof kanske för länge sedan knarkat bort puma-titeln?

Oro...

Har ni någonsin tappat kontrollen över något?
Det har jag gjort just idag...det följer en oro med som ett mörkt litet moln...
Det gäller min vänstra näsborre...den har kopplat ur sig från hjärnan och beter sig anarkistiskt...
Rätt vad det är sätts kranen på och jag vet inte när det händer.
Hjälp, jag har blivit snor-inkontinent...:(

Tjockt..

...Också tog viruset mig också...
De flesta på jobbet har gått omkring och snörvlat och hostat förra veckan, och en hel del har däckat och stannat hemma.
Trodde krisen var över eftersom jag klarat mig så länge - aber så tog jag de där små, söta, två glasen rödvin på fredagskvällen - och pang, pong, pung så vaknade jag med bihålor som en hollywood-fru.
Jag som skryter på jobbet att jag aldrig blir sjuk..om jag kan gå och jobba imorgon ska jag ändå låtsas som jag inte varit sjuk alls - så de tror att jag är en hubbot..

Helgen har alltså varit händelselös och lugn.

Söndagen vaknade jag upp till den trista nyheten om Whitney Houstons död...

Stjärnorna börjar verkligen trilla av pinn lite väl snabbt och tätt, vad är det som händer?

Kallt.

Har fogat mig i ledet och är ikväll en fredags-svensson.
Wordfeud-race som vansinnig ekorre innan "på spåret" börjar..
Eller är jag ensam om det?

Snörvel...

Okej, jag är krasslig på riktigt...
Väljer bort grillen och pommes frites till lunch...
Signal att det är illa....

Rätt namn på rätt sak...

Blev just snärtad på fingrarna av lilla 3-åringen
Vi tittar på "nicke nyfiken", och jag hade mage att yttra mig...
- titta en gräshoppa, sa jag och pekade..
- nääe - det är en syrsa, svarar Svante.
Var sjutton har ungen fått sina besserwisser-fasoner ifrån??? Jag bara undrar

Hur kunde de veta???

För någon vecka sedan fick jag ett brev från SIFO (ni vet de som gör olika undersökningar) som talade om att jag var slumpvis utvald att få delta i en av deras undersökningar, och att det skulle komma ett frågeformulär med posten om några dagar till mig.

Min medverkan var VIKTIG!

Jag vägrar alltid vara med i marknadsundersökningar när de ringer, och jag är för tillfället i detta nu jagad på mailen av några som kallar sig autoindex som vill att jag är med i en bilundersökning (nej tack - och fortsätt jaga mig ni, jag gömmer mig)

Men SIFO, tänkte jag....det är väl ändå viktigt att vara med? De gör väl ändå kärnfulla undersökningar som förbättrar för samhället på sikt? Det ska jag väl kunna offra fem minuter på att fylla i lite frågor?

Formuläret anlände....43 (amen jag säger det igen: fööörtiotre) sidor av detta:

Ser ni??? Sida upp och sida ner av små rutor att kryssa i? Tusentals...

Hur visste de att jag inte har något att göra om kvällarna??? Jag bara undrar?

Tror ni det var något viktigt då? Att jag gör en insats för befolkningen om jag deltar?

Det är fööörtiotre sidor med frågor om vilka butiker jag besöker och hur ofta, vilka radio- och tv-program jag följer, tidningar jag läser och vilken sorts mobiltelefon jag äger. De vill veta vad jag gör och köper på internet och vad jag lägger pengar på under året.

Alltså en mycket grundlig undersökning, som om man läser i förtexten, "många medier, företag och myndigheter använder resultaten av"

Får jag gissa till att anpassa sin reklam efter?

Kära SIFO, det känns som om ni skickade mig en hemläxa att göra? Den känns helt galet stor...jag har skrivit 10poängs-tentor på universitetet som var mindre omfattande än detta?

Jag är glad att Svante ritade med krita över svarskuvertet innan någon hann hindra honom - nu kan jag skylla på honom och att jag omöjligt kunde skicka något så viktigt i ett klottrat kuvert...

Måndag gör jag ingenting...

På måndagar är det verkligen ingen vidare fart i mitt liv...Jag går till jobbet och sedan går jag hem och så blir det tisdag kan man väl sammanfatta det.

Det var roligare på Jonas jobb idag skulle jag tro - han och kollegerna ordnade äntligen fruktkorgen så som de alltid drömt om:

- Nämen, vad är det för snäll kollega som har köpt allt det där gotta till er? undrade jag..
- eeehhh, jag tror någon beställde material...var svaret.

Väl hemma från jobbet möttes jag av ett olyckligt litet troll:

- Berätta nu för mamma vad som har hänt på dagis, säger Pappa.
Svante räcker ut tungan, visar ett litet sår och säger att har har fastnat.

Jag trodde inte mina öron....min lilla avkomma hade gått och slickat på stängslet ute på gården och fastnat med tungan, slitit sig loss och skinnflått sig??? och inte bara han, NÄ - det var två stycken små stolpskott som lyckats sätta sig fast där på stängslet.

Jag kunde bara skaka på huvudet och undra vad mer han ärvt från sin pappa??? Man blir ju lite orolig...

Nå, det var inte ledset så länge - Svante fick en pepparkaka före middagen att trösta sig med och sedan var det överspelat.

Melodifestival..

Åhh, vad jag älskar melodifestivalen! Äntligen är den igång....

Det står ju helt klart med denna underliga kärlek att jag skulle varit homosexuell om jag fötts till man, och vem vet vad jag blivit då?...

Av mina föräldrar har jag fått veta att jag skulle fått heta Yngve om jag varit pojke...kan ni tänka er? En liten stor-ögd bög som hette Yngve och spelade tvärflöjt??? Jag hade ju gått hur långt som helst!!!

Nå, det var ju ett starkt första fält i lördags. Thorsten Flink är ju det bästa ufo som Sverige har och det glädjer mig att det går bra för honom. Någon dag kanske vetenskapen får ett genombrott och vi kan begripa vad han säger i en intervju...

Loreene var ju bara jättebra, och samma sak med vrål-aporna som dör om ett par månader.

Annars var det ganska vattninga låtar. Marie Serneholt har jag faktiskt lite svårt för...verkar vara en sympatisk tjej, men hon är ju så nervös att det blir lite plågsamt att höra henne prata..
Rösten blir gäll och hon lägger liksom av jättehöga as-garv när hon blir intervjuad?..Allvarligt talat, om ni tänker efter så har hon samma speciella, lite flaxiga kroppspråk som Flink...
Hon skulle bara behöva skippa att vara så artig att hon lyssnar på intervjuarens frågor, så skulle de vara kopior...

Kom igen Marie och bli ett riktigt ufo - då får du mig till fan istället!

Kriminell...

Söndagen har ägnats åt att träffa min väninna Guldfot, just hemkommen från en härlig semester. Jag blev lätt längtande efter en sol och en badstrand såklart...visst liknar det lite självplågeri att höra om palmer och pooler som andra fått njuta av..:)

Veckohandlingen på Coop blev lika hetsig som alltid, Svante var i toppform och jag själv lyckades ta mig ett steg upp i min kriminella karriär, inte illa va? Jag missade att hiva upp en liten chokladbit på bandet som slank igenom med kundvagnen...
Jonas frågade om jag tjyvade på flit efteråt, och jag blev aningens stött - vad tror han om mig?
Det roliga var att han själv bara smög ner den i påsen utan att säga något - moralens förfall fortsätter i våra ruttna själar...

Mc donalds finns lägligt inne på Coop, och vi hade den där känslan av att vara hjälplöst efter i schemat - ja, ni vet när man beräknar att om man ska hem och laga maten blir den färdig runt 21-snåret. Så vi bestämde oss för att stanna och äta.
Jonas sade efteråt att han kände sig som en cirkusdirektör på afterwork. En av oss sliter av sig alla sina kläder och sitter i långkalsonger, strumpor och t-shirt (gissa vem)...Pommes fritsen flög och det var apelsinjuice i en stor pöl på golvet när vi gick, och jag hade på något mystiskt sätt lyckats få sallad innanför tröjan.

Förresten apro på att jag sagt att Jonas är en kass fotograf, så vill jag gärna visa er något...
Igår var han ute på norrviken och åkte långfärdsskridskor och hade en härlig stund (Ja - han var ju utan oss)

Och då tog han ett par bilder på sig själv (ingen annan var ju med)

Jag vet inte....är ju ingen fotografisk talang själv - kanske är jag överkritisk?

Först råkade tummen komma i vägen....

Sedan vet jag inte...kanske det var en artistisk vinkling här?

Skrumpna inte ihop nu över att jag är så elak mot min sambo - han tycker det är rätt roligt själv att han är så exceptionellt usel på att fota.

Tålamod är en dygd...

OJ...idag var det sååå segt att ta sig hem från jobbet.
Det måste vara den stora, skräckinjagande snö-kanonen som är över oss nu?
(ingen vidare värsting va?)..

Nå, eftersom jag här har en egen plats där jag kan gnälla som jag vill så ska jag naturligtvis utnyttja det - detta gäller E4:an norrut:

Ni som har små fis-bilar och åker och små-fiser i dem - håll er i fis-filen till hööööger...

Jag som har bytt upp mig till en bil i brakskit-klassen som har fyrhjulsdrift och dubbdäck vill ju helst inte åka i 30km/h efter er..

Hehe, nämen jag skojade bara - klart att det är bra att folk tar det lugnt i trafiken en dag som denna..:)

Jag och tuppen...

Så var jag här igen...i ottan...
Jag ska träna minsann, och jag börjar känna mig duktig. Tre veckor i rad har jag klarat. Fläsket hänger envist kvar-det gillar väl mig antar jag.. Nå, bort ska det denna gång... Oroar mig för semmelsäsongen som startar nu. Ska jag klara mig?

Snö..

Jaha, nu sitter vi alla och väntar spänt på "snökanonen" antar jag??? När kommer den tro?...
Är vi inte lite trötta på dessa väderrapporter?.... Eller är det så att alla utom jag slukar dem med stort intresse?

BÖRJAR förresten inte rubrikerna bli lite krystade?

Alla svenska journalister måste vara grymt avundsjuka på japanska kollegor med alla sina jordbävningar, tsunamis och härdsmältor de rapporterar varje dag. Intressant om de skulle byta - "Hej, vad kul att du ska jobba hos oss...ja..hmmm..idag ska du skriva om vädret, imorgon skriver du om melodifestivalen, sen i övermorgon tänkte jag vädret igen och dagen efter det melodifestivalen...sen blir det nog vädret...ja, så får vi se nästa vecka vad SMHI säger...?"

Är ju nästan sugen på att ordna en tävling om att gissa vilken nästa väder-rubrik blir...men är för ointresserad...

Alltid panik?..

Vi fick allihopa lappar från förskolan med krav om hjälmar till våra ögonstenar i pulkabacken.. Det skulle vara GRÖNT säkerhetsspänne på - annars ingen pulkåkning... Här retade jag upp mig förståss och ryade en del på stackars Jonas därhemma - Svante hade ju en ganska ny hjälm där på förskolan, men spännet var inte grönt...herregud? Nå, vi frågade och fröknarna sade att vår hjälm var helt okej. Jag var nöjd och belåten....

Men nu känner jag i hela kroppen att jag utmanade ödet...jag går och oroar mig för att Svante ska strypas av det icke-gröna spännet...

Suck...varför får man panik av precis allt?..