Nyår.

Så var det nyårsafton som här firas mycket lugnt.
Middag med mamma och lite snacks och film senare så får vi se om vi ens orkar vara uppe till tolvslaget...(eller trollslaget som man kan kalla det efter ett par glas champagne)
Förra året gick vi och lade oss klockan 22.00 vill jag minnas...

Jag är full av smärtstillande och penicillin så detta nyår blir helt vit, vilket är nästan som vanligt..vi brukar inte slå runt särskilt ens denna stora dag..

Om någon är intresserad av menyn så var det potatisgratäng med västerbottenost och smördegsinbakad fläskfilé med sparris, paprika och champinjoner.

Det fick godkänt av de kräsna gommar som var här.

Jag satt och åt med huvudet på sned och tuggade försiktigt pyttelite mat med mina friska tänder på högersidan. Jag har nämligen fortfarande mycket ont. Svante satte en liten köttbit i halsen och kräktes i sin tallrik och Jonas fick någon allergisk chock och blev alldeles mörkröd och varm runt ögonen.

Det var väl den fina maten antar jag, vi är mest vana vid falukorv och pommes frites...

Hur som helst - Gott nytt år på er!

Fixad

Så har jag varit på sjukhuset i Kalmar och fått behandling för min onda mun.

Jag ringde 112 och fick åka in akut.

Nu kunde jag säga till tandläkaren vilken tand det var värk i (gick ju inte när jag var på folktandvården häromdagen) och han borrade bort fyllningen och hittade att tanden var sprucken och mycket inflammerad.

Jag är nu rotfylld och på bättringsvägen.

2000 spänn kostade det - men jag behövde inte betala ett öre.

Ska tillbaka för en permanent fyllning om några veckor - gratis det också.

Så nu förstår ni att jag njuter att jag tog den där tandförsäkringen för något år sedan? Helt klart värt det idag!

Ont

Nu är jag nästan död...
Om en stund ringer jag 112 så jag får komma till en tandläkare igen...
Stackars mig..:(

Trist

Jag lider för närvarande av tandvärk (sedan juldagen) och ni förstår säkert att jag inte är så rolig att ha att göra med då...

Är rädd att det blir ett fasligt gnäll här i bloggen om jag väl börjar skriva om det, så jag har legat i träda ett tag.

Jonas jämför mig med en grinig gammal björn, men det är bara fabler...jag är knappast gammal...

Hur som helst finns det ett par glädjande detaljer i denna onda soppa och det är att jag är född i modern tid som innehåller panodil och ipren som jag idag har en kortvarig, stormande affär med - vi kan inte få nog av varandra utan förenas varannan timme ungefär.
En annan glädjande detalj är min försäkring hos folktandvården som ger mig gratis tandvård.

Jag var nere igår och lät tandläkaren gå igenom munnen, men det gick inte att hitta något som helst fel i min mun.
Röntgenbilder och diverse undersökningar och frågor hjälpte inte att besvara vad som var fel.
Jag kunde inte ens säga vilken tand det var som gjorde ont (alla på hela vänstersidan var mitt svar)
Sååå, tandis ville avvakta och inte borra upp något i onödan för att se om det kunde vara något under fyllningen på någon av tänderna.

Han sade att det faktiskt kunde vara mitt herpes-sår på överläppen som var boven i dramat, som gav sig på nerven och gjorde mig ont...
Det där låter som hokus pokus gubbe, tänkte jag men sa inget.

Hur som helst blev jag hemskickad med order om smärtstillande och herpes-salvabehandling och så skulle vi se om det blev bättre eller värre.

Vi är alltså tvungna att vänta på att det blir värre (går ju knappast) så att man kan bestämma smärtan till en tand, eller att det blir bättre.

Just nu är det status quo. Varken bättre eller sämre så jag har inte kontaktat dem för återbesök.

Det lite skojiga är att OM jag måste få komma i helgen (som inkluderar nyår) så måste jag ringa 112 först för att kunna få en tid...det sitter ju i ryggmärgen på en 70-talist att man bör vara döende först innan man ringer dit och det känns svårt att rättfärdiga med tandvärk (även om det är plågsamt)

Kanske kan man yrka på att herpesblåsan är trolig böldpest om det kommer till den situationen...

Jag oroar mig smått för att man kanske måste uppleva nyår spiknykter...hur ska det då gå med mitt rykte?..det blir ju krossat...

Julklappar

Den här surrar i hallen fram och tillbaka.
Jag hör en förtvivlad 4-åring: -pappa, pappa får jag min bil....det är MIN bil, pappa!
Pappa svarar: - men vänta lite, jag ska bara...

Stackars barn...

Lugnet före stormen.

God jul till er alla!
Svante vaknade väldigt spänd idag (tillsammans med 2 miljoner andra barn) och var så skraj för tomten att han vägrade röra strumpan som låg vid hans säng.

Mamma fick hämta den och även tömma den...verkar som om killen tror att strumpan skulle bita strupen av honom...

Sedan har det varit hundpromenad, snögubbebyggning och skidåkning. Rena rama idyllen alltså - fågeluslingen har vi skickat in i ugnen också.

Nu tar Svante sig en tupplur och det gör även mästaren av tupplurar också - pappa...(Jonas alltså)

Om tjugo minuter blåser stormen igång. Då ska jag hämta mormor som någon annan hemtjänst - hon påstår att hon inte orkar bära fyra kassar julklappar så jag får väl förbarma mig.

Så följer potatisskalning, räkskalning, äggskalning och en sabla massa stekande och dukande.

Alla vill hjälpa till men se det är inte till kontrollfreakets behag. Alla bör sitta framför Kalle så ordnar jag i köket.
(detta gäller endast julafton förstår ni nog? Har ju inte så mycket uppgifter i köket annars..)

Sedan ska vi trösta lille-killen när fula tomten vill höra om han varit snäll, och så avslutar vi med lite film och snacks.

Nu är det tio minuter kvar....nedräkningen börjar!

Vit

Vi verkar få en vit jul i år. Inte illa.

Det är dan före doppardan och matinköp står på agendan.

Mamma var hos oss igår och invigde filmboxen jag köpt som ska roa oss i jul - och den fick godkänt.

Vi har gått in i bekvämlighets-mode och hänger mest i soffan.

Ikväll är det uppesittarkväll och imorgon smäller det.

God jul på er!

Lev i nuet.

Eftersom världen går under imorgon är det bäst att jag unnar mig en del gott idag.

Har det någonsin funnits ett bättre skäl än detta för att ställa till med frosseri?

Jag ska äntligen få äta som om det vore världens undergång imorgon!

Ojojoj, det här är enda chansen och jag tänker ta den - det dåliga samvetet kan vila ikväll och hjälpa mig att proppa i mig så mycket som möjligt...

Ja jädrar vad jag ska glufsa...framför allt chips...och knäckebröd...

Mums!!!

Inget ovanligt

Inget ovanligt på gång att rapportera här, jag "jular" väl lite försiktigt kanske man kan kalla det.
Stressar inte nämnvärt, och försöker hålla jämn fart.
Jag har klarat av de essentiella grejerna - julgran och julkalender och nån stake i fönstret (nej - inte jonas)...
Har varken julbakat eller gjort godis. Julgardiner vägrar jag totalt - det är alldeles för ambitiöst.
Det har rullats en del köttbullar och inhandlats kalkon. Den förvaras för övrigt på konsum i mörbylånga till det är dags att steka den (för liten frys hemma hos mor). Även en liten gran har inhandlats att slänga in i bilen och ta med ner.

Vi har varit väldigt organiserade detta år - det var värst?

Har aliens varit här och bytt ut oss?

Stinker.

Jag har kokat och lagt 18 st ägg i vårt kylskåp.
Jonas öppnade en timme senare för att hämta sitt godis och var nära att svimma.
- Vad har du gjort? stönade han.
- Vadå? undrade jag från vardagsrummet.
- Alltså är detta ett mordförsök med äggmök? fortsatte han.
mmm...visst är han lustig?..

Hoppas mina arbetskamrater uppskattar mitt bidrag till julbordet imorgon - sambon gjorde det inte..

Jul för vissa.

Så här i en bild beskriver jag Jonas jul, som börjar 1 december och slutar i början av januari.

En orgie varje dag av olika godsaker...

Det är bara resterna jag ser - det går så otroligt fort..

Själv är jag ju så fruktansvärt duktig och nyttig, det tror ni på va?...

Påklädning.

Så var granen klädd och klar.
Svante var i år gammal nog att tycka det var spännande och kul.

Granen är av plast och vi har miljoner kulor i olika färger och även olika sorters glitter. Totalt stillös alltså.
Förr kämpade jag en del för att ha en snygg gran med endast lite röda kulor och minimalt med glitter - men det har jag lagt ned.
Svante har ärvt min pråliga gen och vill ha så mycket som möjligt.

Så får det vara, men det svåra är att inte störa mig på oordningen i den nedre delen av granen...

Jag ser det och stör mig lite på det hela tiden.

Det ska vara raka linjer helst...

Nå, detta är bra träning för mig, därför får det vara kvar.

Ser ni, eller är det bara jag?

Söndagens uppgift

Jag ska försöka komma ihåg att koka ett helt gäng med ägg till på måndag.
Vi ska ju ha julbord och äggen blev min uppgift att ruva på..(hohoho, så lustig jag är)

Detta får mig att minnas min mormors bästa vits: Ägg! - det var ett skämt....

Nej, humorn från förr håller inte idag...

Jul

Klockan 15.00 smäller det!
Då är det lucia på förskolan och då är det jävlar i mig ingen (jag upprepar: ingen!) som får för sig att krocka eller få motorstopp på E4:an norrgående mot Uppsala omkring kvart över två.

Bara så ni är förvarnade att det blir tragiska tidningsrubriker som följer!

"Mor missade sonens luciafirande pga kö - henne huvud exploderade"

Sådana vill vi inte uppleva, så skärp er nu allihop runt den tiden?!

I-landsångest.

Vi ska ha julbord med jobbet nästa måndag.
Vi är en ganska liten grupp människor och företaget har beställt catering.
Jag och kollegorna har pratat ihop oss om att vi gör lite knytis och fyller på julbordet med lite extra smått och gott förutom grundutbudet som kanske kunde bli lite torftigt - det talades om lite ost och kex - kanske lite pepparkakor eller en rolig burk sill, inget märkvärdigt eller dyrt.
Det lät jättebra tyckte jag ända till det bestämdes att man skulle bestämma själv vad man skulle ta med sig och skriva upp det på en lista...?

Nä men det går inte!...Sådan här oordning klarar jag inte av - detta måste ju beslutas demokratiskt och i samråd? Listan har varit uppe i två dagar nu och de flesta har skrivit något, men inte jag. Vad ska jag skriva? Det finns för mycket att välja på.

Sedan vill jag bara tala om att folk glatt har bestämt sig för att ta med ostar, pateér och sill till bordet utan att fråga någon annan än gud...jag äter ingenting som luktar tåfis, muff eller ser ut som spya på julbordet. Det verkar vara anarki och osynliga normer som bestämmer vad som är rätt här?

Jag vill bara sparka bakut.

Det bara kliar i hela kroppen och alla röster i huvudet väser: Skriv att du tar med dig grillchips på listan....

Jag behöver verkligen ladda om batterierna under julledigheten, inget snack om den saken....

Lugn och ro?

Ah vad jag längtar till julen nu! Det är inte som ni tror - julstämning, klappar, familj och glögg och det tramset...
Nä, jag har bestämt mig för att unna mig att äta knäckebröd!
Jasså, tänker ni besviket, var det bara det?
Nämen vadå bara det? Äntligen säger jag - jag har inte ätit knäckebröd sedan förra hösten ska ni veta.
Några få stackare som känner mig vet hur jag äter dem:

Jag köper de runda stora paketen och så börjar jag så här....med en liten en...Ja, sedan fortsätter jag och tappar kontrollen och det blir smulor överallt. Därför fick jag tvärt sluta hösten 2011 för att inte sväva iväg som en annan ballong. Men i jul ska jag gasa på i brödsmulorna i 100 tugg i minuten.

Ni kan bara ana förödelsen där jag gått fram....Jonas kommer hamna i tvångströja efter att blivit vansinnig av alla smulor under strumporna...

Om ni är nyfikna på vad jag gjort i helgen så kan ni fortsätta läsa för nu kommer jag berätta det här - om ni inte är det kanske ni kan gå och klia er under armen eller något annat roligt.
I Lördags var vi hos min far och "julade" lite. Min lilla syster som kommit upp från Göteborg var där med sin familj och vi hade jättetrevligt. De berättade om sin musikkarriär och jag kom på att jag hade en sådan här som låg hemma och skräpade:

Jag lobbar nu hårt för att jag ska få vara med i bandet, och tänker mest på att få följa med på turné - jag kan nästan visualisera alldeles tydligt hur jag vinkar hejdå till min familj för ett par dagars paus.
Ni ska veta att jag kan klämma fram både trummor och blinka lilla stjärna på den där!
Jag har inte fått något svar ännu, men de hör nog av sig nästa vecka för att tala om att jag är hedersmedlem?

Söndag var födelsedagsfirande hos svärmor. Behöver väl bara säga potatisgratäng så förstår ni höjdpunkten där...enough said....

Så, rapport färdig - klart slut.

Inlägg

Vill bara berätta för er alla, apro på högljudda röster som vill beskydda pepparkaksgubben att skolor har hållit på så här i alla tider...

Min klass på 80-talet blev censurerade när vi på skolavslutningen skulle sjunga "öppna landskap" och meningen "då kryddar jag mitt brännvin själv" inte kunde sjungas för våra känsliga föräldrar..:)

Vi var hemskt kränkta och bedyrade envist att våra föräldrar minsann inte skulle ta illa upp då de inte var direkt kända för att spotta i glasen, men det blev tvärnobben...

Texten skrevs om och vi har aldrig glömt...(haha)

Så är det-det har alltid funnits ett fåtal lärare som varit spritt språngande mentalfall, men vi får vara glada för de vettiga istället..(oh så förnuftigt sagt)

Otur.

Idag när Jonas åkte hem för att äta sin lunch och sedan gå ut med hunden blev han vittne till två allvarliga brott begångna av djur.

Det började när han klev in genom vår grind. Helt oprovocerat hade skatorna hackat slarvsylta av en soppåse vi hade glömt i morse? Hela påsen låg utspridd på framsidan och Jonas gapade av chock. Han började slå numret till 112 men avbröt sig när han kom in i vår lägenhet  - där han fick en ny chock.

Över hela vardagsrummet låg det ni ser på bilden.

Jag vet inte om hunden blivit rasande på tomtarna hon såg eller något för hon hade fullkomligt massakrerat Svantes två choklad-kalendrar! Jag är helt förbryllad över vad som kan ha föranlett denna beskedliga cocker spaniel att begå en sådan psykopat-handling?? Hur kan hon bara göra så här mot en 4-åring?

Den apan har öppnat den lucka för lucka om man tittar närmare på resterna....
Nå, det gick katastrof-larm till mitt jobb och vi kom överrens om att nya måste införskaffas innan han kom hem och upptäckte förödelsen - kosta vad de kosta ville...

Här är de nya chokladkalendrarna..

Inte så "juliga" möjligtvis, men Svante blev väldigt nöjd. Han har inte förstått tomtens makt och storhet än och tycker därför att Spiderman och Blixten var mycket bättre att ha.

Han var helt överlycklig när det gick upp för honom att vi måste komma ifatt, och han fick tolv luckor att öppna. Chokladen rann i mungiporna och han bjöd inte sin mamma på en endaste bit...

mmm...det är pappas gener...

Hur som helst lade jycken en fin kremla när vi var ute, så hon verkar överleva också.

Trots att vi är glada att hon mår bra får hon sova på golvet inatt som straff.

Eller kanske inte, vem ska värma mattes fötter då?...

Snö på vägarna.

Hehe...var poppar alla dårar på vägen upp ifrån? Det är ett mysterium..och hur går det egentligen till på en anställningsintervju för en buss-chaufför? Är du psykopat? Ja, men vad bra - välkommen till oss?
Vill du köra lastbil hos oss? Är du blind? Nä det gör inget - vi diskriminerar ingen, välkommen!

Imorgon rycker vi upp oss va? snälla?

1:a advent

Så har första advent passerat och jag är redan kräk-trött på lussekatter och pepparkakor fast det bara gått så kort tid...jojomänsan, en tre eller fyra stycken bullar har jag nog petat i mig...

Inte vågar man säga något ont om detta heliga saffrans-as heller - men här i det lilla fönstret till min värld så kan jag vara lite "Grinchen" och berätta för er att det där sketna bakverket är världens tristaste fikabröd...

Nu kanske det blev lite dålig stämning här, så jag får väl vara lite ångerfull och säga att glöggen är i alla fall jättegod och jag får väl erkänna att jag blir glad av lusse-lukten också.

Hur som helst var jag ute i en virvel av nöjen hela helgen och det var nästan skönt att gå till jobbet idag igen.
I fredags var jag ute och åt med en gammal studiekamrat och hans bolag på en polsk restaurang vilket var otroligt kul. Maten var fantastisk där men serveringen var visst polsk riksdag och vi fick vänta en oerhörd tid på maten.
Om ni tror jag överdriver så får ni här chansen att avgöra själva: kl 18.00 slog vi oss ner runt bordet. kl 20.50 kom maten in...
Vid midnatt sade askungen (läs: jag) att hon var tvungen att gå så hon inte missade sista tåget hem, och sedan gick hon 20 meter ner till sveavägen och där dog den ambitionen och hon tog en taxi istället.
Amen vadå? Det var ju kallt?...och vem vet om pendeltågen går - det var ju lite snö?

Lördag och söndag var en enda lång seriefika-turné (bästa sättet att turnera) - lussebulle, lussebulle, lussebulle (mmm...mums)....

I morse var det kallt som alla säkert märkte - jag tror jag stod och skrapade nån slags permafrost från bilfönstret i en kvart innan jag kom iväg...det var helt omöjligt att få hål på den. Jag lyckades till och med få träningsvärk av detta - precis där mina vingar skulle suttit om jag haft några....känns lite skumt måste jag säga.

Sedan har jag en liten, liten notis till biltillverkarna:

Det är så att eftersom jag gått igenom alldeles för många bilköp (minst åtta) så har jag ju sett att sedan slutet av 90-talet så har stjärtvärmen krupit in som standard i de flesta bilar. Ganska länge sedan faktiskt...
Jag har väntat och väntat sedan dess (20 år) på den förbannade värmen i ratten och i växelspaken och jag undrar: var är den???
Röven är det fetaste jag har (och tittar ni på julskinkorna i kyldiskarna nu så ser ni att alla har en rejäl svål.....det har de flesta i bilköpar-åldern också.)
Jag fryser inte så akut om den. Det gör jag dock om mina magra fingrar (nej, inget av bukfettet har lust att vandra dit) så snälla - sätt fart nu, jag vill inte köra i tjocka vantar.

Och NEJ, jag vill inte ha en ratt-muff...jag har redan en muff men den vill ni visst att jag ska grilla med stjärtvärmen eller?

Ja.
Glad 1:a advent då...

Den som väntar på något gott...

Snart så kommer det lite text här - hav förtröstan, ni trogna.
Har prioriterat bort er, då jag har en del apelsiner att äta...

Höres snart!

Här pågår den stora apelsin-slakten....den som är observant ser även spår efter en lyckad popcorn-jakt...

Utveckling.

Dagis har haft julpyssel här i Lapplands väsby.
Ja, jag vet - det är skandalöst tidigt och nästan ett helgerån att göra sådant i november redan.

Förmodligen hade ingen av föräldrarna någon vidare julkänsla där, men barnen var väldigt entusiastiska och sugna på pyssel. Jonas blev varmt välkomnad av Svante.

De kom hem med varsitt konstverk och båda två pöste av stolthet när de kom hem, och de slogs om att få visa mig sin tomte som de gjort...
Inte för att jag på något vis vill lägga ett moln på någons skaparglädje och kreativitet det får ni absolut inte tro.
Jag berömde dem såklart båda med glada tillrop och vi stampade allihop fram till hyllan i vardagsrummet och ställde dem på hedersplats.


Där står de och glittrar.

Men så har jag en liten liten fråga?....

Bara en liten...

Kan man se skillnad på vilken tomte som är gjord av en 4-åring och vilken som är gjord av en vuxen (som för övrigt anser sig vara bra på att rita)???

Eller är det bara jag???

Härlig tid.

...och så började säsongen med kladdigt glas...

Eftersom jag äter ungefär en miljon apelsiner så här års, så får jag stå ut med ständig magknip och en iPhone som drabbats av svår acne eller knottersjukan eller något.

Tvättar av den i januari tror jag- inte värt att riskera fuktskador om jag ska svabba den ständigt.

Vi får se hur mycket apelsin den tål innan den slutar lyda mitt finger?

Söndags-frukost

Jonas är alldeles för snäll av sig och att njuta av en långsam helgfrukost verkar inte vara hans grej.
Här gäller det att se upp - för ingen av de små unnar honom sin frukost...
En dag ska jag lära gubben hur man sätter gränser, men det kan vänta.
(Jag äter ju frukost...)

På plats

Så var det då dags att visa upp underverket som jag vill gosa med varje kväll nu för tiden. (Jonas är hemskt avundsjuk)

Vår lilla schimpans skickades raskt i säng när soffan anlände. Det blev en del delar kan man säga...ganska många var det...Så här brukar det faktiskt se ut i vårt vardagsrum till vardags - men denna gång var bombnedslaget färgkoordinerat.

En sådan här hög gör mig lite lätt rebellisk och jag undrar hur IKEA lyckats lura i hela svenska folket att det är naturligt att skruva ihop sina egna möbler. Just i det här ögonblicket när man har en möbel i tusen delar framför sig känns det att någon annan borde göra det. Jag låtsades hur som helst att det var väldigt viktigt att stänga av diskmaskinen i köket så att gubben skulle hinna ta upp monteringsbeskrivningen..

Det här är ett känsligt skede och innan han greppat delar och anvisningar får man inte säga något dumt - så mycket har jag lärt mig...då blir det himla dålig stämning.

Monteringen gick riktigt smidigt och varannan minut hörde vi lilla apan uppe i sin säng ropa: Mamma, är ni klara? Han hade fått löfte att komma ner när soffan var sittfärdig - och när det var dags hann jag knappt ropa ner honom innan det var fullsatt i soffan...

De var märkligt snabba - nästan som om det bjöds på kakor eller något...

Supersnygg va????

Soffa

Igår kom vår nya soffa hem.
Idag testade jag om den var bra att ligga och slappa i så det blev inget skrivet här...
Imorgon ska jag visa bilder..

Nej, fisk är inte mat...

Att inte äta fisk är ett aktivt val vi gjort av flera goda skäl för en hållbar miljö och en levande jord.
Jag listar ett par stycken och tror att kanske fler kan ansluta till denna goda gärning.

1. Det är inte gott
2. Det är inte gott
3. Det luktar inte gott heller
4. De innehåller tusenbiljonermiljoner ben

Jag har dock varit lite orolig för att vi inte ska få i oss tillräckligt med kvicksilver av detta val, eftersom man behöver det för att fylla på plomberna under åren som går. Därför bestämde jag att vi skulle äta FISK här hemma för första gången på sådär en fyra år.

Jag skojar verkligen inte när jag skriver fyra år - det kan till och med vara längre...

Jag gick till fiskdisken och stod och funderade vilken delikatess jag skulle välja. och eftersom jag inte är så kunnig så var det rätt svårt. Det blev att jag valde den vita, fyrkantiga och benfria hokí-filén ur frysdisken. (hur den simmar är ett mysterium - och vilket är fram och vilket är bak?)
Lite kräm-fräs smaksatt med saffran och så hade vi helt plötsligt en riktigt smakfull rätt.

Faktiskt inte helt omöjligt att vi äter fisk igen innan det hunnit gå fyra år...

Nu börjar det.

Gud, vad jag badar...
Jag badar som en galning när det är mörkt och kallt ute - och säsongen drog igång för ett tag sedan.

100 grader varmt, två gånger idag....det är lite...

Jag kan bada hur mycket som helst!

Trashanken.

Vi har finbesök från Spanien här i Upplands Väsby.
En av mina vänner åkte till Mallorca när hon var 22 år, och blev kvar där. Nu är hon här och hälsar på så vi bestämde oss några stycken för att gå ut och äta.

Jag klädde upp mig lite, kladdade på lite färg i nian och åkte ner och mötte upp dem.

När jag parkerat bilen gick jag till pressbyrån för att köpa tuggummi. Kanske var det 50 steg jag gick.
Kände under den lilla promenaden att något hände med mina klackar.
Jag stannade och kollade och vad tror ni jag upptäcker?
Stöveluslingarna jag köpte 2004 hade för sjutton ruttnat där i garderoben.
Kolla? Jag kom trippande på tå och såg ut som en trashank när jag kom till restaurangen...

Snyggt.

Stressig dag.

Idag gick 4-åringen igenom besiktningen på barnavårdcentralen.
Han fick ju vid besöket för nån vecka sedan en 2:a på förmågan att flytta en kula på en kulram när det skulle höras ett pip i ett par hörlurar, så vi fick komma tillbaka på ombesiktning.
Det var väl för väl att han inte fick körförbud och kan vara lugn till nästa år då det är 5-årskontroll.

Det här klarade vi av tidigt på morgonen - vi hade fått tid klockan 7.30, men fick inte komma in förrän 7.35. Det störde mig såklart, tidsfascist som jag är.

Väl på dagis kom en av fröknarna och frågade om vi kunde ha utvecklingssamtal när jag kom och hämtade?
Jösses dessa överraskningar - ja vad säger man? Att de måste förvarna mig veckor i förväg?

Hur som helst - efter dagens jobb-insats och väl hemma på parkeringen så stötte jag ihop med min granne. Vi har bott grannar i sex år och endast sagt "hej" till varandra när vi träffats genom åren. Denna gång kom han fram till mig och sade vänligt: - Hej, vad bra att vi möttes så behöver jag inte komma och plinga på hos er som jag tänkte...och så fortsatte han: - Jo, vi tänkte ha en liten "Metal-fest" hemma hos oss imorgon och kommer kanske spela musik rätt högt - vi ska försöka hålla volymen nere och inte hålla på längre än till senast 00.00 - bara så att ni vet att det kommer låta lite från oss.
Här började en djupt röd färg tränga fram i ansiktet och jag var glad för att det redan var mörkt ute, så att han inte såg. För ett par veckor sedan, en lördag, fick jag nämligen klimakterie-raseri-ryck och bankade i väggen som en ilsken gorilla redan klockan 20.00 när de luftade sin stereo...det var ju inte så svårt att räkna ut att det var därför han ville meddela oss detta....Ja ni vet, som en normal människa och vanlig, god granne.

Tur att jag ser snäll ut för jag är säker på att de tror att det var Jonas som bankade den där gången och inte jag...

Knappast att jag låter den sanningen komma fram...

Är glad....

...idag över att jag inte åker kollektivt till jobbet.

Totalt stopp norr om Stockholm (där jag bor)

Lite av min medkänsla ger jag till de stackare som kämpar sig till jobbet den vägen idag...

....men bara lite ger jag.

Zzzzz...

Vovven har fått ryggskott, så vi fick lov att gå till vetrinären.

Hon blev sövd och röntgades och fick sedan ett recept på anti-inflammatorisk medicin.

Nu är vi 2000 kronor fattigare.

Här är vår prinsessa på uppvaket.

Chock!

Ja jag tycker om att komma i tid, det är en liten tvångshandling jag har som inte alls är helt fel.

Det finns till och med en del människor som uppskattar att man kommer punktligt.

Jag kan inte hjälpa detta och även om jag försökt att komma försent, så går det helt enkelt inte. Min lott är oftare att jag får sitta lite på parkeringar och surfa på telefonen eller dra omkring lite i någon affär för att inte komma alldeles för tidigt till avtalade möten.

Hur som helst - igår skulle jag och några vänner på Babben Larssons show på Rival i Stockholm, som ligger vid Mariatorget på söder.
Vi skulle äta lite innan hemma hos en kompis och sedan åka bil in för att vi är så sabla bekväma.

Eftersom mina vänner helt frankt kallar mig för tidsfascisten (de är så oartiga att de inte ens orkar hålla detta nid-namn bakom min rygg) så hade jag bestämt mig för att stänga av mitt komma-i-tid-tvång denna gång.
Det gick så enormt bra att vi inte kom iväg från väsby förrän klockan 19.05...(föreställningen började för övrigt klockan 19.30)

Här ungefär fick jag nog en tyst liten hjärtattack när Malin-chaufför gasade in mot stan i 90 km i timmen. Det var tomt på E4:an så vi kom in rätt snabbt, men sedan skulle vi hitta en parkering...
Det var ju knökfullt förstår ni va? Vi cirklade runt i en evighet och hittade tillslut en så vi kunde välla ut ur bilen.
Telefonen ringde och en annan kompis som vi skulle möta upp ringde från Rival och frågade var vi höll hus? De stänger dörrarna om fem minuter, sa hon.

Fem feta fruntimmer sprang som en buffelhjord nerför hornsgatan och folk flyttade sig i panik!
De dundrade in i foajén och travade in i salongen och sade ursäkta, ursäkta, ursäkta, ursäkta, ursäkta...när de skulle in till sina stolar - de satte sig och ridån gick upp...

...och där kom lilla hjärnblödningen för mig.

Jag är fortfarande uppskakad efter denna upplevelse ska ni veta...

Babben var jättebra förresten!

Adjö

Tre veckor tog det.

Efter tre veckor i min vård så gav blomjäveln upp och dog...

Ge mig inga blommor i fortsättningen, det räknas som vållande till växtens död...

Rubbad cirkel.

Igår var planen att träffa en väninna efter jobbet för kaffe och skvaller, vilket jag såg mycket fram emot.

Fick på morgonen en förfrågan om att hänga med ut på EJÖ (efter-jobbet-öl..hittade på förkortningen-fyndigt va?)
Svaret var såklart: är du galen? Sådant måste planeras veckor i förväg...

Sedan fick jag ett erbjudande att gå på bio, men jag var redan uppbokad, så det var nej där också.

Dagen lunkade på och jag gick på autopilot (nöjd) och det började bli dags att röra på sig.

Då plötsligt ringer det och min vän som jag ska träffa har fått vinterkräk-skiten...
Jag förvandlas och gör något normalt för andra men oerhört för mig...
Jag ringer och frågar om bion är öppen fortfarande och knatar från Solna till Stureplan...

Min autopilot kopplades ur och jag gjorde något spontant och oväntat???

Vart är världen på väg???

Galet...

Som avslutning: nya bondfilmen var riktigt bra!!!

Oro

Nu är gubben orolig där hemma..

Jag är i en bilhall..

Det suger i bilköpar-tarmen..

Vilken ska jag välja?...

Hemma.

Hemma från öland och tillbaka på arbetet.
Är ganska höst-seg och stannar helst inomhus med något som innehåller socker och fett.
(Ja det skulle kunna vara gubben, jag vet..)

Den lilla avkomman här hemma har haft lite besvär med hosta om nätterna...de senaste två har han legat och ropat på oss och vi har turats om att hämta vatten, bädda täcket, hitta nappen och vad det nu kan vara på småtimmarna.

Idag på hundpromenaden slocknade han som ett ljus efter tio minuter och nu sussar han sött.

Antar att han samlar kraft för att köra livet ur oss mellan 03.00 och 05.00....

Trött

Överraskade sonen med att åka till kalmar länsmuseum idag.

Lyckan var fullkomlig och vi förundras över att man kan roa ett barn med museum...vad fattas honom liksom?
Men ingen klagar ju självklart, vi är ju inte dumma - vi inser ju att det är en fin gåva. Vi trivs också där.

Sedan bjöd mormor på kinabuffe'. Jonas och jag uppförde oss som svultna vargar och folk vek undan när vi kom fram till maten med rullande ögon.

Men den här är ju kul att ta med på buffe'....Lite ris var allt han tänkte offra sig på...måste kanske prata allvar om hur vi gör vid en gratis buffe'...

Vass kille...

Hela högen åkte ner till pizzerian för att äta gott.
Jonas var i sitt esse och kallade mig för hönshjärna och sin svärmor för jurassic park...

Jag blev så häpen av detta och glömde att jag borde huggit gaffeln genom hans hand. Sedan fortsatte vi äta i godan ro.

Nu är vi mätta så vi är lite oroliga om vi kommer klara chipspåsarna lite senare??

Förtydling

Det var alltså bara grytlappen som gick hädan...
Men vadå? Försäkring har jag ju, så någon får väl virka en ny där på bolaget?

Hjälp.

Anlände till Öland vid midnatt. Regnet vräkte ned.
Vi gick och lade oss direkt och sov väldigt gott efter den långa bilresan.

Imorse (Lill-gossen vaknar som alltid i gryningen) gick jag upp och startade en dvd med smurfarna och sedan gick jag till köket för att koka kaffe.

Jag hittade ett lik i diskhon - en stor spindel som säkert hade bitit mig i strupen om den levt.
Jag hittade också spår av en mus-usling. Vi har klarat oss rätt bra från möss men en och annan har brutit sig in för att kolla läget här. Och den här hade skador på sitt samvete, så nu ska jag kontakta vårt försäkringsbolag så fort helgen är över...
Se bara - den vackra hemvirkade grytlappen som mamma gjort har får gått i graven...snyft...

Bu

Hmm, det plingar på barn här och vill ha godis..

Herregud för det första är det ju onsdag, och för det andra är det ju uppätet för länge sedan - jag låtsas som om jag inte är hemma och släcker lamporna.

Vet inte hur det är i de finare områdena, men när man väljer bus i hyresområdet i Väsby, kan man mycket väl få ett ägg på dörren. Bättre att ligga lågt...

Eller ska jag mosa en mumsmums i deras korgar?

Choklad-race

Har lyckats äta upp ett helt paket med mumsmums....

Köpte ett storpack, så det ligger åtta kvar i skåpet.

Kommer jag klara 12 stycken innan jag går och lägger mig tro?

Svisch.

Ja, svisch sa det och så var helgen över. Jag har väl aldrig gjort så mycket saker på så liten tid.
Fredagen ägnades åt halloween-party för sonen och mig hemma hos en kompis. Varje år blir jag förvirrad över när "riktiga" halloween egentligen är? Alltid är det någon smartstövel som kan svara och många hade nog satsat pengar på att den smartstöveln var jag - men icke! Jag råkar ha väldigt svårt att minnas halloween och höstlovet - så är det bara. Hur som helst så vägrade sonen bära den fina spökkostymen jag gjort av en gammal gardin när vi kom fram - otacksamma unge!

På lördagen var vi och hälsade på kära far och hans fru och det var hur trevligt som helst såklart.

Sedan var jag faktiskt ute och slarvade lite på kvällskvisten med ett par väninnor. Det var så länge sedan jag var ute att det kändes som jag smitit från ett kloster och chockerades av allt jag såg.
Gubben därhemma föreslog att en allmän varning skulle utfästas i upplands väsby om att det fanns höns lösa på byn - mmm...ja det var ju himla roligt, ellerhur?...

Vi tog ett par foton där för att föreviga detta ovanliga. Vi använde väninnans iphone och som ni ser är  det lite dimmigt och dämpat och jag ser nästan fyra dagar yngre ut än jag är. Ni tror säkert att det är ett filter från instagram? Nä men den här foto-effekten får man när barnen har fått leka med iphonen efter de ätit falukorv och majonäs....

Nästa dag (söndag) så var det dags för den stora däckbytardagen för våra bilar. Inget vi tycker är kul och vi kan ju säga att det gick sådär...
Vi har ju den stora bilen med däck som väger bly och så den lite mindre bilen med däck, som hör och häpna, också väger bly...

Gubben har gnällt inför det här i två veckor och det var väl därför jag gjorde det...jag tyckte synd om honom alltså..När vi släpat och svettats som två dårar åkte vi med alla däck, barn och hund till svärmor för att börja jobba. De senaste åtta åren har gubben bytt däck på bilen. Den här gången tänkte jag vara snäll och fixa däcken på min egen bil...så jag började svettas. Här ser ni en bild där jag är glad och nöjd - tre däck är klara.

Ja jag var väldigt uppblåst och belåten med mig själv och här låter jag sonen hjälpa till så att jag får vara en kvinnlig förebild som inte behöver rädas en punktering...

Precis efter denna idylliska bild är tagen och jag har klarat av bytet för tre av däcken så frågar Jonas (som hade svettats klart över den andra bilen):
- Har du kommit ihåg att kolla rotationsriktningen på däcken?
För er som inte vet vad det är så ska jag berätta att det råkar vara en pil mönstrad i däcket som ska peka åt det håll som hjulen rullar. Det är för att däckmönstret ska ligga åt rätt håll.

Först blev jag förlamad för det hade jag såklart glömt efter alla dessa år, och sedan hoppades jag att kanske, kanske hade jag oddsen på min sida och jag hade satt dom rätt av bara slumpen. Men så var det ju inte och då började det istället att koka lite lätt däruppe i knoppen. Gud, vad typiskt tänkte jag - där står gubbfan och svärfar och kluckar åt mig och tänker att brudar ska inte hålla på med detta...
Jag vände mig tvärt till svärmor och frågade om kaffet var klart? och sedan lade jag fälgkorset i en lövhög och stampade in.

Jonas bytte glatt mina däck och skulle sedan packa ihop sina däckpåsar. Jamen då ser ni så hittade han en liten plastring som hörde till något av däcken till den stora bilen i en av dem...Det var bara att leta upp vilket däck det var och för det var han tvungen att hissa upp bilen och skruva av däcket och titta....och vet ni han hade inte heller oddsen på sin sida - han fick skruva av alla fyra däck innan han hittade vilket det var.
Jag var ute med min kaffekopp en gång för att skåda hans psykbryt och frågade vänligt hur det gick. - Var bara tyst! muttrade han.

Nästa år lämnar vi såklart in bilarna så någon annan får göra detta. Här ska ni också få se en skada som jag ådrog mig när jag lyckades svinga fälgkorset in i smalbenet...fråga mig inte hur det gick till men det var ju ganska dumt...

Aj! vad ont det gjorde..

Det här kommer inte på några villkor att upprepas - vi är för gamla för sådant här tjafs så det blir däckhotell nu. Kostar ju lite men det får det vara värt...

Tuff morgon

Okidoki....

Mjölken slut imorse - inget kaffe.
Något morgonsur tant ute på hundpromenad blev det.
Svinkallt var det också.

Sedan var det 4-års besiktning nere på barnavårdscentralen för sonen.

Efter som vi varit lite lata i år hade båda bilarna sommardäck på sig, men jag tänkte självsäkert att det bara var att ta stora, tunga bilen med fyrhjulsdrift så var det ingen fara...

Ut till bilen och böka in sonen i barnstolen medan händerna frös. Sedan vred jag om nyckeln till bilen som hostade till och sedan dog under mig...

Sur som ättika bökade jag ut sonen igen och så en liten springtur över till min bil...
Tror ni jag kom ihåg att ta med mig en isskrapa? Nä det blev cd-skivan igen..

Ner till BVC och in till sköterskan. Där förvandlades sonen till stum och ville inte svara på frågor om hur gammal han var eller vad han hette. Han viskade fram färgerna och ville inte göra hörselprovet annat än på sitt sätt. Och det var att flytta kulor på en kulram inte bara när det hördes ett pip utan lite när som helst när det passade. Sedan frågade sköterskan om han kunde rita en gubbe med papper och penna som låg framme. Näää sa sonen, jag ska rita en båt - och så gjorde han det. Balansgången på ett streck på golvet gick bra men sedan när det var dags att väga sig och hon ville att han skulle ta av sig byxorna så blev det tvärstopp! Tårarna började krypa fram i hans ögon och på min rygg började svetten rinna.
Jag böjde mig fram och viskade att han skulle få en chokladbit ikväll om han tog av sig brallorna - och vips, låg de på golvet...
Efter synprovet försökte vi med hörseln igen, men fick en ny tid istället och rådet att kanske öva lite..(?)

Sedan åkte jag till jobbet sakta och försiktigt.

Åh jag önskar jag ätit frukost idag...

Ohoj.

Igår tittade Jonas på dokusåpan "färjan" på tv och oj vilken storm detta program utlöste...
Han häpnade över människor ombord och kunde inte fatta hur i jösse namn människor var funtade som åkte med de där båtarna. Ja föraktet flödade som ett omkullvält glas mjölk på köksbordet.

Vad är det för båt? frågade jag.
Viking Cinderella, svarade han
Nämen den åkte ju vi två på 2004 sade jag.....du har ju själv åkt på båten...hade inte vi rätt roligt? frågade jag.
Nä, muttrade han surt...det hade vi inte!

Ajaj Kapten!

Hoppsan

Oj, såhär i efterskott ser jag att mitt förra inlägg lät deppigt värre..
Det var inte alls meningen - särskilt som det har varit en fin dag med många gratulationer och trevligheter.

Sitter som vanligt fullproppad av tomater vid den här tiden på kvällen och som alltid funderar jag då över hur mycket tomater en kropp kan tåla?
Varje kväll får min mage stå ut med värsta bombardemanget av dem och varje gång blir jag så mätt att jag får lite svårt att andas...jag pustar liksom...och jag väntar nervöst för jag vet att den dagen kommer...ja, ni vet den där dagen då mitt arsle bara exploderar i protest...

I helgen tittade vi som vanligt på film. Jag lyckades få igenom en science fiction-film äntligen och var såklart full av förväntan. Jonas hatar alien-filmer som han kallar det, så det är inte självklart att de får spelas upp. Men nu hade vi Noomi Rapace "Phrometheus" som jag trodde stenhårt på.

När Jonas sa att vi kunde kolla på den blev jag naturligtvis direkt misstänksam - vad har du gjort?, frågade jag i fredags. Har du glömt att köpa en födelsdagspresent eller?

Nä, det hade han ju inte, men han sade att jag hade plågat mig igenom en och annan film som han gillade så det var min tur så att säga.
Han hade helt rätt där.
Faktiskt tycker jag hans filmsmak är ofattbart tråkig...Han gillar filmer med killar i randig kostym, hatt och ett maskingevär med runt magasin i chicago under spritransoneringen.

Jag bara undrar? Finns det något löjligare än ett runt magasin?...och dessa hattar? en sådan hade min morfar.. Hu, vilka sömnpiller de filmerna är säger jag bara.

Tråkigt nog när jag nu skrivit om hur kassa filmer de filmer Jonas gillar är, så måste jag berätta att "Prometheus" var skitdålig och usel, vilket han gärna påpekade ungefär fyra gånger.

Så nu är vi tillbaka i romantiska komedi-träsket igen antar jag...de harmlösa kompromiss-filmerna för par som inte gillar varandras filmsmak.

Suck och zzzzzz.....

Måndag

Måndag igen.
Himlen är grå.
Jag har ätit rödbetor och kissar rött.
Jag fyller år.
Intet nytt under solen...(finns den längre?)

Tips.

Här kommer ett par fina tips från fröken wienerschnitzel...

Jamen bara för att jag har lust och vill förbättra er...

Om ni ska på fest och råkar vara snorförkylda som lätt händer på hösten. Och om ni då tänkt sno er partners nya nässpray. Var då noggranna att inte lämna minsta spår.

Det kan ju faktiskt hända att även om partnern älskar dig kan det vara så att hon inte är så förtjust i en snorig, begagnad nässpray att stoppa i sin borre?..

Speciellt om du lever med en tvångsmässig donna som alltid gör på samma sätt - ställ då tillbaka den på exakt samma punkt och stäng den lilla ytterkartongen noga. Annars blir jag direkt misstänksam och kollar om första sprutet är gjort..
När man trycker första gången ska det inte komma någon dusch, men lilla gubben det gjorde det...

Du är upptäckt och i trubbel grabben..:)

Oh..

Hujeda mig - gubben är förkyld...

Kommer jag vara tålmodig eller kommer jag lägga en kudde över hans ansikte och förkorta hans lidande?

Han är ju rätt go ibland...

Nå...den som lever får se...

Hån.

Ibland roar vi oss med att håna varandras egenheter härhemma...

Det tycker vi är skoj lite udda som vi är.

Svante slipper såklart undan, iallafall till han fyller fem eller så.

Idag skrattade vi åt mig. Det var mina freak-smala armar som fick tåla lite mobbning och vi undrade hur de kunde vara så taniga när magen är lika bastant som Pluras???

Nästa gång är det Jonas tur, men till dess kan ni gissa vilken arm som är min?

Agnarna skiljs från vetet...

Vilket skitväder det var idag vill jag bara upplysa om ifall någon hade missat det.

Det var totalt öde när vi gick i motionsslingan i skogen idag.

Det brukar annars vara en himla trafik med diverse hurtfriska joggare, promenerande naturälskare och annat löst folk.

Men inte idag.

Idag vräkte regnet ner och det var bara vi och andra hard-core-hundmänniskor ute och gick.

Ja, idag var ni hemma minsann era veklingar....satt och tryckte i soffan och hade det skönt skulle jag tro?..

Vi släpade ut Svante i barnvagn och motsträvig vovve som inte gillar att bli blöt om tassarna och traskade på i mörkret.

Jag blev alldeles plaskblöt på låren för att det rann från jackan, och Jonas pep att det rann in i skrevet på han (hans jacka var mycket kortare än min) och det var mycket synd om oss!

Hoppas på något torrare väder nu.

Annars blev det ett grovt rynkat ögonbryn här hemma idag och en blick full av vämjelse när vi lagade maten.

Eller lagade och lagade...vi skulle käka wok-rester från igår, och slängde i det i micron.

Hursomhelst tyckte jag att nudlarna och grönsakerna var lite torra och trista.

Jag tyckte att lite grädde i maten skulle piffa upp.

Jonas ögon poppade nästan ur skallen när jag tog ut porrskummet ur kylen och gav sprayflaskan ett tryck.

Han tyckte inte det såg aptitligt ut alls...

Själv tyckte jag att jag var fantastiskt påhittig - det blev jättegott! 

Amen jag rörde ju ner grädden i nudelhögen förstås.

Talesätt

Gamlingar brukar alltid säga att nöden är uppfinningarnas moder...

Jag skulle vilja påstå att lathet har en hel del med saken att göra.

Den här latmanna-finessen har vi alla kommit på.

Den kallas ny-bil-första-frosten-ingen-fönsterskrapa-för-jag-är-så-oplanerad.

Ja alltså hade jag orkat gå trettio steg hem hade jag kunnat haft en skrapa.. Men det var för jobbigt..

Födelsedag!

Svante fyller 4 år idag och det blir firande i dagarna tre för den lilla majestäten...

Idag lite paket, imorgon hemma hos farmor och farfar, och på lördag lite kalas och fika.

Mormor hade skickat ett spännande paket i posten som han öppnade och som innehöll ett yatzy. Han blev väldigt glad och ville genast spela, men så öppnade han ett paket med en skördetröska, och yatzyt flög direkt in i glömskans land - totalt utkonkurrerad...

Så kan det vara...han blir nog en bonde ska ni se...

För intresseklubben.

För intresseklubben att anteckna: idag har jag gått med tunikan ut och in till ca klockan 14.00.

Ingen sade något...

Sedan vände jag den rätt...

Hoppsan

Hehe, vår lilla 4-åring har tappat rösten och låter som Sven Wollter...:)

TjurRuset

Lördagen ägnades åt att vara supporter när Jonas sprang "TjurRuset" i Åkersberga.

TjurRuset är ett lopp på en ynka liten mil som går genom träsk och djungel och geggamojja. Ja, ni hör ju att det är ett riktigt mandomsprov och alla Micke Persbrandt-wannabee´s hade anmält sig för att göra upp, och där räknar jag förstås in Jonas och hans lillebror Erik.

Självklart var jag där och hejade och frös om fingrarna för att ni vet ju att för kvinnor finns det inget mer upphetsande än att se 6000 män fulla med gyttja springa förbi. 

Avkomman hade jag förstås tagit med mig. Han behövde varnas för konsekvenserna av att falla för grupptrycket och göra idiotiska saker för att visa sig macho. Han har ju ganska nyligen slutat med blöja och jag antar att det är då sådant börjar?

Så här såg banan ut på upploppet mot mål. Den biten var väldigt fin - delar av banan var lervatten upp till bröstet och krälning över fallna trädstockar.

Här stod Svante och jag och hade ganska roligt faktiskt. Som ni ser är det nedförsbacke som avslutas i att vägen gör en liten krök...

Efter vetenskapliga studier av ett stort antal grott-apor som passerade kunde vi dra slutsatsen att när  60 kilo kvinna springer på en gyttjeväg är hjärnan inställd på att hon kan falla och när hon drattar omkull är det ganska graciöst och hon hinner halvparera fallet.

När 80-100 kilo man springer på en gyttjeväg har han som vanligt hjärnan inställd på tuttar och så helt plötslig försvinner fötterna och han störtar som en elefant i backen med ett förvånat vrål...

Såhär fina lerinpackningar hade bröderna efter de släpat sig i mål efter 1,5 timme på banan.

I hemlighet tyckte jag att det verkade ohyggligt roligt att vara med i dessa galenskaper, men man har ju sin plikt att säga att rönnbären är sura om man står vid sidan om, eller?

Vem vet, kanske jag är med nästa år...om det blir två torsdagar i veckan eller något, man vet ju aldrig?

Puh..

Besiktigade bilen imorse och den gick igenom...

Det var en lättnad eftersom det alltid är ett litet vågspel när man köper en begagnad bil...speciellt som min är en riktig långmilare...(16000 mil)

Jag var inte så orolig att det skulle vara något direkt fel på den, men efter så många mil börjar däck behöva bytas, bromsar och avgasrör kan rosta etc.

Men jag fick så lyckliga nyheter från min besiktningsman så jag nästan ville pussa honom.
Det visade sig att jag köpt en bil med nya bromskivor fram, och nya belägg där bak. Dessutom var bakdäcken nya. (och de där fram var okej också)

Sedan log han och sade han att min startknapp var fjollig (???)
Och avslutade med att berätta att volvochefen här i väsby också åker honda civic fast han borde åka volvo...(inside information)

Nu pustar jag ut till nästa år..

Återfall.

Hade inte tänkt säga något och bara fortsatt låtsats som om jag varit en duktig flicka.

Två kvällar i rad har jag poppat en jätteladdning med popcorn och svullat i mig..

Ja ni vet så att kastrull-locket lyfter.

Jo, så åt jag två middagar på raken idag...Jonas hade inte ätit upp sin matlåda så den åt jag medan jag lagade middag till Svante och mig (Jonas jobbade och slapp se eländet)...och tro mig,  det var inte något annat än portion a´la lastbilschaffis.

Tur att jag fick i mig fem liter popcorn en halvtimme senare så att jag slapp vara hungrig.

Raaap...

Förskolan

Så har jag varit på föräldrarmöte på förskolan idag efter vi stökat undan middagen.
Det var faktiskt mitt första på tre år och jag vet i fanken hur jag lyckats lura Jonas att gå varje gång innan?

Jag vet att de flesta blir provocerade, men det var så tråkigt att jag nästan somnade.
Det enda som hindrade mig var att vi fick sitta på pyttesmå barnstolar och det skavde bra i rumpan kan jag tala om...min platta hängröv passar sig inte för sådana, det är helt klart.

Föräldrarmöten skulle vara jättebra om vi slapp sitta på smurfarnas stolar och om den där föräldern som alltid ska fråga tusen onödiga frågor inte kom. Det finns viktiga frågor och det finns onödiga frågor...

En av de viktiga frågorna som en förälder tog upp var om de hade haft brandövning med barnen?
Eller den om det kunde bli belysning på den kolmörka gården där de leker? Till och med den om Luciafirandet skulle vara inomhus i år höll mig vaken...

Men det var ju en del annat också.
Ett par av de onödiga frågorna var om förskolan följer rekommendationerna av antalet barn per pedagog här? Ska det verkligen vara 5,7 barn per pedagog? Varför bytte Linda jobb, var det för många barn per pedagog? (Vem är den där Per Pedagog?)
Ett annat sömnpiller var diskussionen om vilka som var säkerhetsansvariga och varför de var på vitsippan och inte snigeln? Hur ofta de gick ronder? har de gått kurs? varför skickar inte kommunen ett proffs?...osv i all oändlighet..zzzzzzz

Ja ni hör ju - jag är en ganska dålig föräldrarmötes-förälder - jag råkar nämligen vara helnöjd och vårt barn stortrivs så jag har inte så mycket annat att komma med än ett "Heja, fortsätt så"

En rolig sak hände precis när vi alla kom in och satte oss. Pedagogen som höll i mötet var så orolig att det var för mörkt så hon frågade ett par gånger om det var för mörkt eller om hon skulle tända i taket?
Det var just när alla satte sig och höll på att ta frukt, så det kom inget riktigt svar. Så när vi satte oss frågade hon oroligt igen om vi tyckte det var för mörkt och om hon skulle tända? Då gapskrattade en av papporna (som råkade vara svart) och sade: Ja gör det annars syns inte vi...också pekade han på en annan svart pappa...
De gapskrattade, jag fnissade nästan på mig men pedagogen skruvade väldigt nervöst på sig och tände lampan...det var väl inte så politiskt korrekt antar jag.

Foto-fin

Igår var det fotografering på förskolan och hela lokalen kryllade av finklädda små 4-åringar.

Svante hade på sig en ny tröja dagen till ära.

Vid hämtningen sade en av fröknarna att det gick bra på fotograferingen, men att han kanske kommer se något sammanbiten ut...

Fotografen hade försökt få den lille att skratta när det var hans tur, och det hade gått sådär. Knepet var nämligen att om Svante sa sitt namn skulle det se ut som han log.

Bara det att Svante tyckte fotografen var dum i huvudet som inte fattade vad han hette efter att ha upprepat det ett par gånger. Tredje gången sa han surt - Jag heter Svante har jag sagt! och sedan vägrade han säga ett ord till utan knep ihop munnen.

Men jag säger hellre en trumpen min än ett tillgjort skratt...
Jag talar av erfarenhet...

Måndag än en gång.

Måndagen är klar och dammet har lagt sig efter kära mors besök.

Vi var tre vuxna, ett barn och sex hundar på ca 40 kvadratmeter...(vår nedre våning)

Jag tror det kan vara svårt att leva sig in i hur knökigt det blir när man är så många på en yta stor som ett frimärke, om det dessutom står en säng i ett hörn av det lilla vardagsrummet kan det lätt börja vevas med armar och ben när paniken kommer...

Svante pep och skulle bäras överallt, Jonas gjorde sitt vanliga trick och höll sig mest på toaletten med en bok, mamma undrade vad det blev för mat och jag hade rosor på kinderna...

Tack och lov för de resande på medelhundratalet-åldern som tog kaffet till Sverige...Puttret och doften av detta skapade en hjärtlig ton oss emellan och att få sätta sig med en kopp var femte minut gjorde att vi kunde trivas trots drivor av hundar längs med golvet att snubbla över.

Jag försökte få mor att passa upp lite på sin dotter (mig) och startade till och med ett upprop på facebook där jag bad om stöd för detta. 

Hon fnös (ja ni hörde rätt - gamlingars sätt att visa missnöje) när hon hörde denna pik och sade att hon minsann passade upp på mig när jag kom och hälsade på henne på öland...

Detta är en fet lögn eftersom vi alltid är i vårt hus därnere och jag alltså sköter all service därnere också, så nu får jag lov att starta en ny demonstration av något slag. Facebook verkar inte räcka så kanske ett plakat vid Mörbylånga kyrka där folk ombeds tuta efter exakt 800 meter kan vara något?

På söndagen släpade vi ut henne i skogen och plockade svamp i ett par timmar, och eftersom hon hade skött sig fint hemma hos oss (förutom att hon varit lat och inte kokat kaffe till mig) så lämnade vi henne inte under en gran och hon fick följa med hem. Jag efterskänkte all svamp vi hittade till henne - hon blev väldigt glad - och nu hörde jag att hon nästan fått ryggskott av att rensa  den...

mmm...hade du kokat kaffe till mig mamma hade jag inte stuckit en nål i dockan....

Tornadon har dragit förbi

Mor har åkt hem....
Det är tomt och tyst...
Tempot är helt rasande när hon är här - upp i gryningen och apostlahästarna har jobbat livet ur sig...

Berättar mer i morgon...gäsp.

Jamen jaa, jag vet att jag inte ska använda pensionärsord, men när ska jag annars få vara en besserwisser och få lära er något? va? va?


Använda apostlahästarna – Gå till fots. Från Jesu apostlar (lärjungar), som inte red på sina missionsresor utan gick till fots.

Hjälp.

Bevara oss från ondo - mamma är på väg hem till oss med fem hundar.

Hon ska bo hos oss över helgen och det ska bli skönt att ha en kaffedrickare till i huset.

Hennes hundar är ett bihang som hör till paketet liksom...:)

De är lantisar och skäller på alla stadsljud, såsom grannar och glassbilen tex.

Tro inte att jag blir uppassad... Nä det blir jag som får serva denna helg.
Antar att jag kan göra det då...

Kidnappad.

Jag är kidnappad...
Av Coop.
De påstår att jag är medlem och skickar mig erbjudanden?

Jag är verkligen inte medlem - det är helt fel.

Coop, låt mig vara!

Trauma

Har upplevt något som ingen är sugen på.

Har köpt godisar till hunden som består av torkade grisknorrar, som hon älskar.

Nämnde det för mamma av någon anledning, vartefter hon säger att: "det där är inte knorrar, det där är egentligen grispenisar"...

Alltså allvarligt...vem vill höra sin egen mamma säga ordet grispenis???

Fyyyyy, jag är traumatiserad och tänker på det varje gång jag plockar fram paketet.

Så där får man inte göra mamma, hunden och jag är förstörda!

Förvandling

Hmm...eftersom vi har haft lite grovarbete gjort på framsidan fick vi ett trist litet papper med krav om att röja undan vår skit som stod där innan arbetarna kom.

Ja, det var lite cyklar, plaststolar och annat smått och gott vi var tvungna att skyffla över på baksidan....inget jättejobbigt direkt.

Detta innebar även att vår soptunna vi haft utanför dörren också åkte dit. Den tunnan är en transfer-tunna där soppåsen ska ligga skyddad mot vilda djur (skator och grannes katt-racka) till vi tar den till soprummet ute på parkeringen.

Till soprummet är det jättelångt - säkert 70 steg.

Det har fungerat sådär...vi producerar sopor i en extremt hög hastighet, och soprummet är som sagt väldigt långt bort...ibland svämmar det över men oftast har man kunnat klämma ner fyra äckliga påsar och så omringar vi tunnan med fem påsar med bajsblöjor och så har de fått vara ifred.

När tunnan försvann har påsarna legat oskyddade, och i morse när vovven och jag skulle ut så upptäckte den lilla tjockisen ett hål i påsen (säkert grannens katt) och dök in snabbare än en satans mungo och började tugga på något.

Jag dök efter hunden och bände upp munnen...hunden kämpade för att komma loss och längst in såg jag en gammal salami så jag släppte henne och lät henne ta den.

När vi kom hem från morgonrundan hade jag såklart glömt hela episoden och tjockisen dök igen och fick upp resterna av ett äckligt gammalt kycklingbröst denna gång.

Jag dök igen, men hunden förvandlades nu till en sprattlande, morrande dobberman! Hon tänkte inte släppa sin kyckling frivilligt.
Vi kämpade i gryningen och efter en halvminut fick jag ut snusket och kunde få in oss.

Hunden flåsade glatt och hade fullt med stelnat kycklingfett i huvudet.

Själv fick jag ont i tummen..:(

Ni har fel väsbyhem.

Vi har fått framsidorna uppfräschade med nya betongplattor.

Det blev väldigt bra.

Jag var så glad att de skulle ta bort de satans (ursäkta) rabatterna så jag slipper dem. De är fula och jobbiga.

Väsbyhem skulle bara ta bort rabatter som låg intill fasad, övriga skulle lämnas kvar.

Inget att gnälla om, helt okej deal antar jag.

De har lämnat en rabatt kvar hos oss påstår de.

Här är vi inte överens....

Nej, väsbyhem, det här är ingen rabatt ni lämnat kvar....
Det här är en bit av mekong-deltat!

Snälla, skövla bort det....

Förvånad.

Har varit på soptippen och slängt massor av skräp.

Jag slängde bland annat en stor utrensning av kläder.

Jonas gick med ett par av de noggrant ihopknutna kassarna till containern för textilier, och jag gick till den för brännbart med en hög av Svantes leksaker.

Sedan var det bara några gymnastikskor kvar och jag tog på mig uppgiften att slänga dem i den för textilier.
Redan på håll såg jag att den var rätt full...
Jag såg även att man inte kastade påsarna i den heller...
När jag kom ända fram lyser ett stort, färgglatt litet berg av mina uttjänta trosor, kanske trettio stycken, som Jonas slängt i containern strategiskt sist så de kom överst..

Det såg verkligen helt sjukt ut, och jag stirrade en stund och kände mig lite obehagligt skyldig även om det var omöjligt att koppla dessa tingestar till mig...

Till hans försvar får jag väl medge att han inte visste vad som var i påsarna...

Så om någon känner att det är tomt i underklädesbyrån kan ni ju svänga förbi sörab och se om något passar..

Dagens tvångstanke

Varför i allsin dagar plockar jag med mig detta från skogen?

En kantarell? Vad räcker det till tro?

Kan jag inte bara slappna av därute??

Blask

Kunde morgonen vara gråare än detta vi vaknade till?

Vi åkte ut i skogen med hunden ändå och gick omkring ett par timmar. Den lilla svampkorgen blev full och vi åkte hem. Vi duschade och blev ruskigt hungriga, så vi for till Sollentuna centrum.

Vi åt lunch - Jonas en surdegstoast och jag en hallonpaj med grädde....Svante åt en kokosboll. Vilka  hälsofreak vi är.

Sedan åkte vi en sväng till farmor och farfar och efter det fortsatte jag och Svante till en väninna.

Jag fick väl i mig ett par liter kaffe under denna turné och nu är det bara blask i magen - fy!

Nu blir det film och sedan är det läggdags - spännande som attan, jag vet...:)

Skräck

Vissa av mina datorprogram kraschar och lämnar en liten dialogruta där det står : fatal error, och sedan vill den att man klickar ok i en liten ruta.

Jag blir så rädd....fatal betyder olycksbringande eller förargligt...

Kommer jag råka ut för en olycka eller kommer jag bli förargad om jag klickar ok?

Lite tydlighet kan man väl kräva, eller?

Inga snobbar här inte.

Idag är jag bortbjuden på middag.

Guldfot slår på stort, och jag ser fram emot ett gott mål mat.

Det blir korv stroganoff.

Bäst man klär upp sig lite...

Middag?

Är gräsänka, då Jonas är på konferens.

Svante får väl en påse godis till middag, och jag tar väl några kakor.

Jonny Depp - du kan komma runt klockan sju...

Shit.

Fick veta att en vän har blivit svårt, svårt sjuk...
Tappade luften lite...

Självklara regler

Alltså, visst är det en naturlag att man matchar sin 4-årings strumpor med tröjan??

Det påstås att jag är förtryckande och diktatorisk med mina krav?

Jag förstår ingenting, det förstår väl alla att man inte kan ha gröna strumpor till en blå tröja...

Jag har i vilket fall som helst gett upp, och Svante får glömma gulliga strumpor med figurer och färger. Jag har köpt en stor fet hög med gråa strumpor så att barnet kan vara lycklig på förskolan.

Omatchade strumpor utlöser ju kaos...

Humor

Svante fick en present av sin moster när vi hälsade på pappa i lördags...

Det var en gammal hederlig prutt-kudde.

Allihopa här hemma skrattar så vi kiknar när vi leker med den.

Svante kanske vill ha den för sig själv, antagligen är det så.

Det kan han glömma - den gjorde succé hos hans mamma och pappa också...

Jonas trycker sakta på den så att den visslar lite försiktigt först...sådana fisar kallar vi för häxpipor...sedan trycker han till så att det blir en brak-skit...

Vi har haft den i tre dagar och det har gått så vilt till att vi redan fått tejpa den.

Jo men prutt-humor är kul!

Socker

Helgen har mest handlat om att vräka i sig gott.

Fredagskvällen lyckades jag fint med att gå i mål med en hel påse chips.

Lördagen startade vi i Täby C med att fika - hallonpaj med grädde och sedan hem till Jonas lillebror som har flyttat till ett nytt hus och där klämde jag en tjock sockerkaksbit.
Hem för att ladda om med en lätt middag och sedan iväg för att träffa en långväga vän från Lidköping som hälsade på - hon hade bakat en robust morotskaka till kaffet - smack i magen och mums.

Idag, söndag,  har vi varit hos min pappa och hälsat på.

Min lillasyster som bosatt sig i göteborgstrakten var också där och hälsade på med sin fina dotter och solen sken i deras inglasade terrass där vi satt - amen jag förtjänar ju lite idyll nu, som jag lidit med mina munblåsor..

Pappas fru hade bakat jättegoda scones till fikat och jag åt som en häst. Bäst att passa på när man får chansen, tänkte jag då scones är lika vanligt som ett städat badrum hemma hos oss...

Oh ni skulle bara veta hur mätt jag blev - scones är ju rätt mäktiga.

Då svävar det plötsligt in en nybakad äppelkaka på bordet?

Här fick jag kämpa lite, men den var så dreggel-god att det inte var någon större match för mig (jeflar, vad hon kan baka)

Sedan for vi hemåt och Jonas slängdes av på lämpligt ställe och Svante och jag fortsatte hem till Benny Guldfot.
Hon bjöd på sin dotters bakverk - kladdkaka med dajm och grädde...
Då hade jag fått ett hål tillbaka i magen så den slank lätt ner.

När jag kom hem skakade jag av blodtrycksfall och begynnande diabetes och fick sätta mig och vila lite i köket innan middagen...

Nu får jag lov att lugna mig lite antar jag, så veckan kommer mest bestå av morötter och kål. (eller kanske inte)

Ful.

Hmmm...klippte håret på klippoteket i Sollentuna härom dagen.

Frisören var ur-usel och frisyren blev likaså.

Jag tyckte att frisyren var rätt okej när jag satt i stolen, jag var dock lite störd över att det inte blev som jag bad om utan han hittade mest på själv hur det skulle klippas.

Förutom det avböjde jag också bestämt tre gånger förslaget om att lägga benan på andra sidan huvudet mot det håll jag brukar.

Huuu, det skulle ju bara inte gå att göra något så djärvt.

Jag betalade 380 spänn och gick därifrån. När jag kom till bilen tre minuter senare hade håret kollapsat och såg ut som om jag klippt det själv.

Hade jag sett det där inne hade jag inte betalat, men nu struntade jag i det och kommer aldrig någonsin klippa mig på detta ställe igen.

Kan man ha keps på jobbet tro?

Reseberättelse (varning - lång)

Tänkte att ni kanske ville höra lite om min resa till Budapest, eller vad sägs?

Vi var fyra stycken som samlades på Skavsta flygplats i Nyköping. Marie och jag åkte från hufudstaden och mamma och Syw reste från öland.

(Observera att Syw och Marie är fingerade namn och att personerna på bilderna inte har något med texten att göra.)

Här har vi precis mött varandra på flygplatsen och det delas ut bordingkort och kontrolleras att pass är med 

Tre av oss fick gå igenom säkerhetskontrollen utan några problem - en av oss fick en skön, närgången visitering då det tjöt lite i bombkontrollen eller vad det nu är den där bågen är...Resan kunde ju inte startat bättre tyckte den klämda och på-tafsade resenären. (ja, det var jag)

Eftersom vi alla lider av svår flygrädsla hade nöden ingen lag och vi fick med tårar i ögonen tvinga i oss lite lugnande drycker innan det var dags att stiga på planet.

 Om jag var säkerhetskontrollant skulle jag klämma på Syw istället - hennes kadaver skriker ju bombväska ju...

 Här ser ni min nya skönhet...den svarta i mitten...Marie höll noga koll så att den låg bra hela resan.

Vi landade fint och fixade en minibuss in till vårt hotell. Chauffören tvärnitade på gatan, skaffade ut våra väskor och sade: - Här är det! Och så gasade han iväg. Och där stod vi.
Det stod åtminstone på skylten utanför den låsta porten som Syw försöker bryta sig igenom, namnet på rätt hotell.
När Marie ringde på klockan ramlade den ner och hängde i en tråd...ingen dök upp...

Här började ju små nervösa tankar fara lite tyst genom huvudet. Har vi kommit rätt???
Vi bestämde oss för att smita in om någon kom så vi kunde se om det fanns en reception därinne så vi kunde få vårt rum.

Vi hade tur - någon kom och vi kunde smita in,

Jag vet inte vad de andra tänkte när vi kom in i trapphuset, men  jag tänkte i alla fall: Vad fan???

Det såg ju ut som om vår langare skulle komma vilken sekund som helst?!!

Efter ett telefonsamtal kom det en väldigt trevlig tjej och sade att vi kommit alldeles rätt och tog upp oss på vårt rum.

Som ni ser är det helt i sin ordning och vi drog en lång, fet suck...

Genast skulle alla hitta Wifi-nätet så att de kunde fortsätta spela wordfeud.
Observera att de har åkt till Budapest och spelar med varandra...

 Det dröjde väl ungefär 10 minuter och sedan såg rummet ut såhär...

Ni ser säkert att det fattas ett par skor på bilden?...någon av oss hade en så fruktansvärd fotsvett så det fanns inget annat att göra än att de fick bo på balkongen.
Av hänsyn till Syw så berättar jag inte vems det var.


Vi var ju naturligtvis hungriga, så alldeles utanför oss fanns ett fantastiskt ställe där vi kunde äta. Mamma och jag beställde varsin liten smörgås och så tog jag för säkerhets skull några lökringar också...
Jag tror mamma av misstag sade att vi var brottare på träningsläger, för vi fick in ganska mycket...

Vi kämpade tappert ska ni veta....

Och nej, vi är ju inga nunnor heller direkt så vi beställde lite öl sedan för att orka gå upp för alla trappor till vårt rum...
Men Marie är ju ett hälsofreak så därför köpte hon moroten som ligger mitt på bordet för att balansera det onyttiga.

Sedan blev tanterna kissnödiga för femtielfte gången och ni må tro att jag skrattade när de öppnade dörren till detta?...
Oj vad det peps och gnälldes och svors upp till himlen....
Men de fick bara bita ihop och dra på trissor - de klarade det.

Nästa dag var det sightseeing och här är min första kaffe - lite smått sliten från gårdagen känner jag mig, men jag piggnar raskt till.

Wifi-nätet letades genast upp och wordfeud fortsatte...

Kom nu mina små rövhål så går vi...

Jo, det var ju en detalj...den lilla saken att jag glömt ta med mig sommarkläder...
Här ser ni temperaturen under vår lilla tur. (31 grader för er som är halvblinda)

Och här ser ni vad jag har på fötterna....

Jeans, sportsockor och tjocka gymnastikskor var ingen jättehöjdare kanske..

Bara som ett tips alltså.

Här har onda Marie tagit kort på Syws bleka ben som vi bländades av.

Efter någon timme klättrade Syw upp på en jättefåtölj gjord av snodda SJ-pallar från Gränna och sade att hon gick inte en meter till innan hon fick kaffe.

Och vi vågade inget annat än att lyda...

 Vi var lite trötta..

Här gick vi längs den lilla ån vad-den-nu-heter, och då kom en buss puttrande i farleden.

Ja vi såg faktiskt en hel del mer, men de bilderna får vi bläddra igenom vid något annat tillfälle. Vi gick hem och vilade lite och sedan var det dags att gå ut och äta.

Vi hade en liten plan vart vi skulle och en karta för att hitta. Oturligt nog fick mamma tag i kartan och sprang iväg med den som en glad pippifågel...Vi följde bara med, men efter en stund sade jag bestämt stopp och belägg - ge mig kartan eller dö.

Här står vi och försöker reda ut var vi är och åt vilket håll vi ska.

Jag passar även på att peta mig i näsan när jag ändå har handen fri. Fräsch och fin - Jag är en Slevin...

Självklart hade mamma tagit oss åt totalt fel håll - kartan höll hon tamejtusan upp och ned - jag lovar.

Tillslut hittade vi en schysst sylta att äta på

Amen visst är vi fina allihop?

Sedan avslutade vi med en öl på en bar.
Tro inte att allt på bordet är vårt, nej nej...det är gammalt överblivet från andra kunder - vi är städade själar vi.

Nästa dag gick vi 300 mil för att komma till termalbaden.
På vägen var vi tvugna att korsa Budapest maraton.

Det måste ha varit en syn för gudar när fyra trötta tanter skräckslaget springer igenom fältet av löpare...

Sedan var vi framme!

Vi hyrde skåp och bytte om till badkläder. När någon tog av sig skorna så gick det som en chockvåg i rummet. Marie vägrade ha kläderna nära dessa otyg och knölade ner både hennes och mammas grejor i sin handväska innan hon låste in allt i skåpet.

Jojo - härligt va? Hoppas ni blir avundsjuka, då blir vi malliga..:)
 Vi gick hem så småningom och vilade en stund. Sedan åt vi lite och så gick vi till en bar en liten stund.

Här tror jag Syw försöker sätta världsrekord i öldrickning.

Tiden bara sprang iväg och plötsligt var det dags för hemresan. Här är vi på flygplatsen och Wifi letas genast upp...wordfeud är en lågoddsare.

Själv har jag andra intressen och njuter av min kråasång och kaffe.

Och så åkte vi hem till Sverige igen...snipp snapp snut så vara sagan slut....

 ..Och kolla så galna vi ser ut???...

 Hej då och tack fina reskamrater - det var kul!!!