Lördagkväll..

Blä vad tråkigt det är på tv...
Vi sitter i varsin del av rummet och gnider på telefonerna.
Medelåldern är här för att stanna till pensionen.
Imorgon är det middag hos Jonas föräldrar med bröder och allt..
Det kan bli intressant.
Eftersom djurgården numer spelar i allsvenskan kommer det vara bedrövade själar där...när jag sedan börjar gotta mig åt min seger i wordfeud mot Jonas lillebror kan gafflarna börja flyga...
Jag kommer självklart inleda besöket med ett: Heja AIK, så att vi kommer i stämning..:)

Kväll.

Syndar hårt i popcornskålen....

Dum jag är...

Klicka på bilder så blir de större...suck..så var det ju man gjorde...

Städa inte för djupt.

Ishockeyn är på därnere, och än så länge hörs inga gorilla-vrål...och det måste betyda att djurgården leder (nu ropade jag ner och frågade - ja, de ledde med 2-1)

Alltså frid och harmoni i huset..

Jag sitter alltså på övervåningen (därav att jag kunde ropa ner) för att inte tråkas ihjäl av sport på tv:n...
Hockey skulle jag väl kanske överleva - kanske rentav leva mig in i, men när tour de france börjar rulla förbi i rutan eller en match snooker visas här hemma så räknas det som tortyr...
Jag har väl berättat förut att Jonas ändå helst inte har mig i rummet vid viktiga sporthändelser? Jag bringar otur är det sagt - så det är bara att krypa upp till datorn.


Nå, förra helgen satte vi på sommardäcken på bilen. Jag säger "vi", men ni kan vara säkra på att jag inte rörde bilen överhuvudtaget...jag fick det tvivelaktiga nöjet att röja i förrådet istället, och jag tror inte det är någon vinstlott direkt.

Där hittade jag ju såklart allsköns skräp, och eftersom jag inte har mycket för mig just nu (hockey-timeout) så har jag drömt mig tillbaka till ungdomens dagar och tittat på gamla foton och sånt.

Vilka konstiga skönhetsideal jag hade då..
Jag hittade ett gammalt foto som jag kommer ihåg att jag var så jäkla nöjd med.
Jag var med i skollagets rugbylag i kalmar, och jag var så nöjd att jag såg ut som en kille (och nej, jag var inte särskilt lesbisk om någon nu undrade)...
Hade detta varit idag hade jag väl gråtit ögonen ur mig istället - vem vill se sådär läpp-lös ut idag?
Detta kunde beskådas i skolans uppehållsrum 1989...

Tyvärr verkar jag inte kunna lägga in lite större bilder så det går att se ordentligt

Ja, ni förstår att jag ringat in mig själv....
Tjejen till vänster om mig med en stor röd pil på var jättebra - henne knäckte jag också näsan på under en träning med min tjocka skalle..hon fick åka och dra den rätt..
Den andra pilen pekar mot ett knä ser ni va? Den stackarn hade jag av korsbandet på..operation och kryckor...
Vår fotbollstränare var väl inte så lycklig över det då hon även spelade fotboll med mig.

Jag ska bara lägga in en till liten bild - hoppas ni har örn-ögon, det är ju otroligt retfullt att de blir så extremt små när jag lägger ut dem här...

Den här är Bollstanäs SK från 1987 och vi hade kommit 2:a i soccer cup
Vi är så små och söta att jag tyckte ni borde få titta...

Om någon nu känner igen sig och tycker det är tråkigt att finnas här på bild så är det bara att säga till mig så suddar jag ditt fejs, good bajs för ikväll..:)

Oroliga tider...

Det råder en djup oro hos min sambo, som varat ett tag...
Det handlar om djurgårdens hockey och deras bekymmer och hotande allsvenska framtid...
Det går verkligen inte bra för dem, och imorgon är en ödesdag.

Själv är jag inte så bekymrad...till Jonas fasa råkar jag vara AIK:are - och vi har inga större bekymmer i dagsläget.

Att jag var gnagare var något jag klämde fram efter några år tillsammans, åtta tror jag, och det skakade Jonas värld...som om jag berättat att jag har en till sambo och barn i sollentuna eller något.

Det var inget jag tyckte var så viktigt att han visste, hela hans familj (två bröder och far mest) är så gulligt förtjusta i det där djurgården...ville inte paja någon ballong liksom...

Nå, det kröp fram till slut, och vi får väl se hur det går för dem imorgon...
Kommer Jonas hopp släckas? Kommer jag kunna låta bli att vara dryg i så fall?

Sporten ädla känslor föder...som någon sa..:)

Uppsträckning...

Hehehe...sambon har börjat banta idag!
Han sitter i soffan och tuggar på gurka som han har köpt.
På bordet framför honom står 2 st delicatobollar i choklad, - utifall att han inte klarar det, som han säger..
I kylskåpet ligger det en 3:e som försäkring..
Jag antar att om han är nära döden av svält så kan han slänga i sig de två på bordet - och få krafter att hämta den tredje och kanske överleva natten?

Själv har jag kämpat med de satans tomaterna i månader utan att något speciellt händer...skulle inte förvåna mig om han lyckas gå ner fem kilo på två dagar...

Tips från coachen..

Idag fick jag ett mail från Guldfot... - jag tror att hon tyckte att jag kanske behövde rycka upp mig?..

Det var ett sådant där allvarligt kedje-mail vi alla fått några miljoner gånger, ibland med stränga order att glädjas åt livet, ibland är det bilder på bebisar med gullighetsfaktor 812 på richterskalan...Det här var indiska visdomdord...

Guldfot - du är endast förlåten för att det inleddes: " det här är skickat till dig för att någon bryr sig om dig"...

Nå, det var de vanliga med en mängd visa ord om att tro på kärlek vid första ögonkastet, och se personer i ögonen om man sa "jag är ledsen" etc, som jag skummade igenom och så ett hotfullt avslut om vad som skulle drabba mig om jag inte skickade vidare..

Mitt i livsinstruktionerna - ja det var faktiskt en lista som hette "livsinstruktioner" och om man följde dem skulle livet bli så bra så...

Nå, jag kom av mig...i alla fall mitt i livsinstruktionerna står det: Säg alltid prosit när någon nyser!

Här lyste det???????????????? i min hjärna? (inte helt ovanligt)

Jag blev väldigt förbryllad över vikten vid detta? Prosit??? Hmmm...plötsligt ser jag Indien i ett annat ljus...NU blir jag rädd för fågelinfluensan.
Är detta instruktionen indiska barn får för livet? Att säga prosit?
Det borde kanske stått: om någon säger prosit - HÅLL FÖR MUNNEN!

Några dagar kommer jag nog grubbla...varför är prosit på listan? Är delar av listan från 1675?

Kanske hänger jag upp mig på småsaker?

"Le när du svarar i telefonen" fanns på listan - "Lär ditt barn att stanna vid röd gubbe" fanns icke på listan....mmm..inte så viktigt.

Nä, bäst att sluta innan jag hakar upp mig (och ni dör uttråkningsdöden).

PROSIT på er - nu är ni säkert oroliga över att ni kanske får dessa kloka ord av mig - Det stod att de var MYCKET användbara för själen - kanske för att torka den i röven - vem vet?

Vi får väl se om jag känner att jag måste skicka eller om jag vågar strunta i det...jag har 96 timmar på mig.....(läskig musik)

Tillbaka...

...efter någon sorts tillfällig apati. Så kan det bli, men nu är jag här...

Så, ein resumé:

Måndag: ekorrhjulet börjar snurra

Tisdag: snurrar vidare

Onsdag: ja ni förstår va? Livet är rätt obloggbart ibland...

Torsdag; Äntligen händer det något....Jag och Guldfot tvingar oss på en väninna som fyllt år och som inte ville fira stort - den stackaren fick panik och blev tvungen att baka en ananaspaj till oss när hon kom hem från jobbet....vi lyckades alltså med en fin form av väninneplågeri..

Fredag: Koma i soffan med ett glas rött...

Lördag: fika, fika, fika...antagligen kaffeförgiftad..På kvällen plågas jag av de där gladiatorerna och somnar av tristess..

Söndag: Vaknar förbannad och hytter med näven över att den sabla sommartiden är här och torterar mig. Nu går de till och med ut på nyheterna om att akuta hjärtattacker ökar med 30% pga denna omställning - Kan vi inte ge upp med detta tröttsamma snart? Är det superviktigt för någon detta?

Nåväl, jag överlever väl i år också...Vid lunchtid åkte vi iväg till andra sidan hufvudstaden och hälsade på min far och hans fru. Och nu ska ni få bli gröna minsann...de har nämligen en inbyggd altan i EXAKT rätt läge där solen sakta bakar en..Vi satt i tunna kläder och det var som en sommardag. Vi öppnade och fläktade lite till och med.
Och så fortsätter vi med skrävlet - VÅFFLOR med hemlagade syltsorter...mmm...

Svante fick tre bilar från "cars"(filmen) - mutade barn är lyckliga barn - och höll sig lugn ett par timmar. Sedan började han varva motorn och satte fart...runt, runt, upp och ned, fram och tillbaka...dags för hemfärd!

Imorgon måndag igen och dags att börja springa i hjulet...=)

Vaddå?

Morgonen började som vanligt med att vi sprang omkring och jagade vår glada 3,5 åring och klädde på honom i farten samtidigt som han krälar på golvet.
Varje morgon har han gnussat upp en stor, tovig hårboll i bakhuvudet så att jag även måste jaga runt honom med hårborsten i högsta hugg - han gallskriker så fort jag rör honom, och försöker springa sin väg...
Kaoset ger oss välbehövlig motion antar jag...

Som en parantes var det sportnyheter på tv:n samtidigt och hockeyn avhandlades. I en match åker en hjälm-tönt på en riktig tjotablängare och slår ut två tänder.

Jonas ryser och säger - det där är min mardrömssmärta - att slå ut tänder...hu! jag bryter hellre ett finger eller vad som helst.

Gör du? svarar jag...Att slå ut en tand är väl inte värt att ha skräck för tycker jag.

Amen vad är din mardrömssmärta då?, undrar Jonas.

Att punktera ett öga är ju värst, tycker jag.

Och NU blir Jonas putt över att hans tandutslagning låter helt beige i jämförelse och att han själv låter mesig...

Äsch, säger han - hur ofta händer DET då? och så avslutar han med ett: - du är ju helt sjuk i huvudet som tror att du ska gå och punktera ett öga om du ramlar omkull....

Och så hejdå, ha en bra dag på jobbet....

Måndag och tillbaka till....

.....labbet för att koka ihop och hitta botemedlet för leukemi...

Ja, meningslösare jobb kunde jag haft antar jag..:)

I min ungdom för länge sedan då jag traskade till chokladfabriken klockan 6 på morgonen för att stämpla in, så tänkte jag varje dag: - Vad gör jag här i denna gruva? Kommer jag någonsin ta mig härifrån?

När jag några år efteråt cyklade till mitt brevbärar-jobb klockan 7 på morgonen så tänkte jag varje dag: - Jaha, jaså stormar det idag också? Må någon ha tuttat på stället...

Vet att mitt enda krav på framtiden var att få ett jobb inomhus där klockslaget man började på morgonen inte stred mot de internationella konventionerna för mänskliga rättigheter...

Kan inte vara annat än nöjd och belåten idag antar jag.

Vi hörs!

Våren kommer.

Våren är äntligen på väg, och det är lustigt att man överhuvudtaget blir på gott humör när det stinker prutt och ruttet gräs överallt, men det blir man.

Igår kväll hade vi besök, och det var så trevligt att vi inte kom i säng före klockan 2 i natt - det gjorde att vi kände oss ungefär 100 år gamla när lilla tuppen Svante gol i gryningen...

Idag är det inte eventuell baksmälla man inte klarar av, utan den sås-dimman som omtöcknar hjärnan dagen efter när man varit uppe längre än klockan 22...

Nere på öland har en av mammas trasselsuddar fått åtta stycken valpar. Det ska bli så roligt att komma ner i påsk och gosa lite med dem. Vår lilla tjockis-cockis avskyr dem passionerat och vill inte gå i närheten av de små äcklena (hennes ord). Förklaringen är nog deras sylvassa små tänder de gärna hugger in i hennes långa öron och drar i om de fick chansen..

Märkligt...

Det har just hänt mig något väldigt ovanligt...
Igår kväll ringde min telefon, och eftersom det är en mobil ingen har numret till, så svarade jag inte förstås - brukar bara vara försäljare.
Det plingade till efteråt och i morse kollade jag till den - där fanns ett sms!

Detta sms var från en person som önskade sig något...hans önskning var att heta Slewin i efternamn, lite snajdigt stavat med ett w...men eftersom jag redan heter Slevin skulle detta inte godkännas av PRV (patent och registreringsverket som sköter sådant där som namnbyten) om inte jag godkände det...Han undrade om jag tyckte det var okej.

Jaa, jag blev ju lite perplex måste jag säga - mäktigt att få bestämma vad andra får heta eller inte liksom.
Jag undrar om resten av familjen har fått denna förfrågning, eller om PRV ser mig som alla borde men inte riktigt gör - som klanen Slevins överhuvud??

Nåväl, klockan var 5.56 när jag sms:ade tillbaka OK! (hoppas det plingade högt hos mottagaren) och sedan tänkte jag sömndrucket: - tusan, det var ett spam, och nu tömmer de mina konton...

Nu, efter att jag varit vaken ett tag undrar jag om denne människa verkligen vet vilken kostym han klär på sig????

Jag har ju pratat lite om mitt efternamn förut, och hur trött man kan bli på ett lite ovanligare namn...
Jag undrar om en Eriksson-människa (eller vad snubben nu kan heta) verkligen kan klara av ett namn som Slewin? Jag menar, jag har ändå 40 års träning och blir ju trött fortfarande?

Nå, jag vill inte låta som en olyckskorp, utan jag vill hjärtligt välkomna DIG till livet som slewin, lewin, glewin, sledin, slemwin, welin, slawin, slävin, sladin, bledin, wedlin, slowin, slomdin, drelwin, flewin, klewin, zlewin...och så vidare i all oändlighet..

Danny scaouscedååå vet säkert vad jag talar om...

Jag frågar: Hur länge kommer du orka kämpa med ditt nya, för all del fina, namn?

Jag ger dig min egen reträtt (i repris):

Min parkeringsplats på jobbet....

Ny kanal

Är väldigt nöjd idag då jag hittade en ny radiokanal att lyssna på i bilen när jag åker hem från jobbet..

Har ju lyssnat på Rix FM ganska länge, men sedan Titti började med morgonzoo igen, så har Benji som är kvar blivit otroligt tråkig att lyssna på..(alla begriper va?)

Nu har jag i alla fall hittat Robert Aschberg som håller låda hela vägen hem, och jag är supernöjd!

Det är ett ring-in program så jag får skratta gott åt alla dårfinkar som han får på tråden - många busringer och man hör hur sucken kommer ända från skrevet innan han lägger på och tar nästa samtal..

Idag blev det lite galen middag igen...
Jag gjorde en tjock spenatstuvning och i den hällde jag gårdagens rester - kycklingbitar och champinjoner i lite grädde. Detta slevade jag i mig framför en grimaserande sambo som inte var lockad och därför gjorde falukorv med makaroner till sig och Svante.

I aftonbladet stormar det visst vidare om håriga armhålor ser jag...jag nämner det ens för att jag blev så förundrad hur det kan provocera så...? Jag läste lite kommentarer till artikeln och man kan bara häpna över att många inte bara kan strunta i de människor som är lurviga om de nu tycker det är så äckligt? Bara för att jag inte är överförtjust i mustascher springer jag väl inte och jagar ut dessa personer över ett stup heller?

Om jag bara inte var en sådan svett-lurk skulle jag spara ut hela skogen och gå i linne hela sommaren - man är ju motvallskärring...Tyvärr får jag lökringar direkt om jag har hår där, så det måste bort av ekonomiska skäl...
Ja ni förstår vilket klädkonto det skulle bli om de blev förstörda efter 2 veckor på mig...

Ja, varsågoda...en smaskig moralkaka fick ni - idag leker jag visst glasögonsmurfen....

Radikal.

Så drog jag frisyren ett litet steg längre idag.

Lite mindre Lisbeth Salander och lite mer GI Jane...:)

Denna gång blev det maskinrakning ända in i svålen..
Jag blev helnöjd, vad tycker ni?

Och varför ni får en sådan här underlig bild är ju såklart för att slippa se mig alldeles för stor och alldeles för nära...(det är väl kanske mest jag själv som inte står ut med det)

Visste ni förresten att denna klippning kallas för fight-cut? I allafall på klippoteket i Sollentuna - Ni förstår att jag är extra belåten att kunna säga detta till varenda stackars människa jag kan få att lyssna, va?

Oj..

Oh du milde vilken smärta....en dag i slalombacken och en dag i längdskidspåret och min kropp är en antik-grekisk tragedi...

Vi har varit i funäsdalen över helgen och jag har inte kommit undan det där sabla frilufsandet som Jonas är så förtjust i...men vem är jag att neka honom detta? På med långkalsipper och tjocka strumpor och ut och kämpa.

I sinnet var jag Ingemar Stenmark och Charlotte Kalla, tjo fadderittan...- kroppen jag släpade ut var i sämre skick än Homer Simpsons - hjärnan lät mig leva en stund i en dröm och dagen efter skulle jag försöka ta mig ner från överslafen i en våningssäng...första gången på många år säng har knakat och jag har stönat, kan jag avslöja...

Längdturen var riktigt härlig, förutom att vi fick släpa på riktiga latmaskar...

Det ni ser är en liten 3-åring som snarkar som en kollapsad elefant och vår lilla tjockis som tyckte det var dags för henne att få åka lite...Svante sover så djupt att han inte märker att 12 kg hund har klättrat upp på hans mage...

Här är jag efter några kilometer längdskidor och har inte fattat vad jag gjort än...man kan ana en dimmig blick där under mössan - ni vet som boxare har precis när de knockats, men ännu inte gått i golvet..

Ja, om ni undrar så är det sällan jag ser särskilt nöjd ut på kort som Jonas tar - det är nämligen så att han är den där typen av fotograf som står och laddar i en minut innan han klickar av - så på alla kort står jag och tänker "Amen ta då för bövelen" och det kan kanske spegla av sig någon aning sådär...

Frisk luft överallt...

Är i norrland någonstans och åker skidor...
Oj vilken kass form jag är i. Jag fick lov att mygla mig kvar i restaurangen vid lunchtid för att jag var så slut i låren...
Fantasterna fick åka hårt i backen när jag låg i en fåtölj framför brasan med en kaffe oxh en delicatoboll.
Alla var vinnare - en störtskön dag..

Just det, försökte få hans lilla majestät att prova på skidåkning också...ni förstår nog hur det gick..? Vi fick inte ens på han pjäxorna såklart, och fick lomma ut ur skiduthyrningsboden..

självklart vill ni veta...

...vad jag äter till middag?....

En chokladruta med nötter på, kaffe, en låda jordgubbar och en låda tomater...

Ja, jag vet..dietister ryser antagligen.

Nej nu jäklar...

Kära Jonas, den här nesan står jag inte ut med..
Pippa mig långsamt Middleton slog dig i vasaloppet.....med 3 (!!!) timmar.
Det här går ju inte för sig i jämlikhetens land.
Jag utlyser revansch för dig min hjälte - du ska ut i spåret och träna...
Nästa år, då jäklar! Då ska jag ligga hemma i soffan, äta chips och heja som fan på dig...detta ska du nog klara min kära?

Fredagslugn..

Veckans arbete är avklarat, och jag har intagit soffan i ryggläge...
Jonas, det duktiga åbäket, är och tränar...alla vet att det borde varit jag...
Just innan han gav sig av ropade han på hunden, daskade till min mage där i soffan och sa: - kom och lägg dig här på vattensängen...

Ni kan tro att jag kniper ihop benen ikväll...fredagsmys? Inte ikväll älskling..;)

Inte alltid glädje...

Idag knackade döden på på riktigt, och en omtyckt människa gick bort inatt.
Så ledsamt, och mina tankar går till hans familj. Hoppas de finner tröst.

Han sitter nog i himlen med gubben Noak, och tipsar honom om hur han ska ta hand om djuren på bästa sätt...
Vila i frid.

Kulinarisk galenskap...

När de som känner mig tror att det inte kan bli värre, hittar jag på ännu en ny maträtt...
Idag åt jag curry-stuvade böngroddar....

Galenskap när den är som bäst!!!!