Halloween-helg

Så har jag hämtat mina mediciner och inhalatorer på apoteket och ska nu börja ett nytt spännande liv (eller något) med astma. Tack och lov är den lindrig och jag behöver inte behandla allt för häftigt. Mest innan träning och när jag är förkyld.

Jag är inte så förtjust. Att ta mediciner ska helst vara tillfälligt och kortvarigt tycker jag. Det här suger verkligen...
Jonas blev förtjust däremot. Han ska ju åka Vasaloppet snart och sade direkt att det där använder ju Marit Björgen som är typ bäst i universum - jag måste få ett andetag när det är dags...
Tills han kom på att motionärer är strikt förbjudna att dopa sig och då var det inte så kul längre.
Däremot ska det ju bli väldigt kul när vi alla åker till fjällen och drar ut på tur och jag åker iväg som Marit och gör en tremil på 20 minuter...Jag har ju en fet dispens och får dopa mig - det ser jag verkligen fram emot.

Det var ju för väl att jag till slut gick och kollade mig för mina besvär. När jag var i tidiga tonåren så berättade min mormor att vår familj hade trånga näsgångar och det var därför vi inte kunde andas....och det köpte jag med hull och hår - nässpray har konsumerats kan jag tala om...hmm...så om ni har svår sömnapné, har använt nässpray för att kunna sova i 17 år, nästan kvävs av er egen saliv när ni joggar på vintern och får kikhosta vid minsta förkylning så kanske det kan vara dags att låta en läkare ställa diagnosen istället för att göra det själv...

Nog om tant-krämpor nu. Annars har det igår och idag sprungit massor av barn och plingat på hos oss och sagt "Bus eller godis"!
I år hade jag köpt hem godis att ge för första gången. Vi har alltid varit bortresta till Öland andra år om ni undrar över denna oskuldsfullhet.
Det plingade och plingade och jag delade ut chokladpengar och hade mig.
Barnen var riktigt gulliga men jag kan säga att nu har jag tröttnat...

Det blir nämligen ganska kaos-artat här hemma när de kommer - hunden skäller som en galning  och den ena av oss får hålla henne medan den andra krafsar fram lite gott...

Sedan är det ett par detaljer som jag inte är så väldigt glad i, men kanske inget som förtjänar en insändare i lokaltidningen eller någon annan allvarlig följd eftersom jag en gång för alla är en gammal surtant.
Jag vet att det är mörkt ute och säkert lite läskigt att gå runt - men jag gillar ändå inte när barnen kommer i en hel skock. Det är gulligt när det står kanske tre eller fyra barn utanför, men inte när det är ett fotbollslag som sträcker fram tretton påsar.
Jag har också tyckt mig märka att en hel del av barnen nog är lite för gamla för att springa runt med tiggarpåsen också. Det är inte gulligt alls. Migrationsverket skulle säkert bedöma dig som ett litet barn, men mig lurar du inte (självklart ger jag godis ändå - jag uppför mig ganska snällt allt som oftast, jag lovar)
Sedan en sista grej som ser helt avvikande ut i mina ögon och det är föräldern som står som en svart siluett och vakar som en hök några meter utanför grinden med armarna i kors. En gång öppnade jag i läskig mask och då sprang en mamma genast in på gården och ställde sig bakom sina barn...kanske hon bara också ville ha godis men det gjorde jag inte om...
Jag vet att de bara vill se till sina barn, men jag känner att de står där och bedömer hur mycket godis jag ger och vilken kvalitet på godiset och om jag ger just deras barn en rolig upplevelse och om det verkligen är lämpligt att jag har en skällande hund i det huset som deras barn vill ha godis från.

Men självklart fattar jag att de står där för att se till att småttingarna inte råkar illa ut för kidnappare och pedofiler. Men ärligt - om den risken på allvar finns kanske man ska tänka ett varv till om de verkligen ska göra detta?
Kanske man kan säga att barnen bara ska plinga på de människor de känner till eller helt enkelt ta bilen och skjutsa dem till ett safer neighbourhood (förslagsvis till gräddhyllan i sandaträsket - där kan man nog få en stor påse med dyrt godis)

Det här hade jag ju förstås sett på ett helt annat sätt om Svante hade velat gå, det förstår ju alla. Men han törs inte och jag hade inte gått i det här området heller för den delen...

Det är väl bäst att jag avslutar detta med att säga att de flesta som kom (i denna strida ström) var väldigt gulliga och tackade så fint - och bevis A på det är att om jag inte tyckte det hade jag inte köpt hem godis till dom alls.

Glad Halloween!

Ghettot vi bor i.

Häromdagen stod den här i motionsspåret när vi kom på hundpromenaden...

Ett utbränt bilvrak...

Smedby motionsspår eller Mexico City? Svårt att avgöra på fotot...

Inte för att jag är överdrivet förtjust i bullerby-idyller, men det behöver inte överdrivas åt andra hållet heller tack...

Komprimering av dagar...

Nu har jag varit så dålig på att skriva här ett litet tag, så nu drar jag några dagar och trycker ihop dem i ett inlägg...

Lördags var vi på supermiddag hos vänner - god mat och vin kan ju bara bli succé.

Söndags fick vi en timme extra (vintertid) innan vi skulle ner till friidrotten med Svante där farmor och farfar mötte upp. Sedan ner till Coop...och där:

Ohlala - Herkules från gladiatorerna stod inklämd bland bananerna...

Självklart var medelålders tanten tvungen att trakassera honom lite...det är ett av de sista nöjen man har innan pensionen och de enarmade banditerna...

Sedan kaffe-race på ett par ställen och så var söndagen slut.

På måndag morgon åkte jag till jobbet och höll på att drivas till vansinne på vägen dit.

Kolla bara:

Den där fjäder-uslingen satt i nacken på mig och smärtade. Vass som en kanyl och jag kunde inte hitta den förrän jag kom fram till jobbet...

Sedan var det en till liten grej. Det är så att min vän och kollega Josefina skulle vara med i ett inslag på fråga doktorn idag. Där skulle hon vara med och berätta sin historia (hon fick leukemi för ett par år sedan) och anledningen att hon tackade ja var för att få hjälpa tobiasregistret att få in nya benmärgsdonatorer genom inslaget.

Självklart kollade jag på programmet och dagarna innan så delades en status ganska många gånger på Facebook om det.

Ja ni ser ju att damen ifråga förmodligen blir uppringd av Hollywood i dagarna - men titta lite närmare i skyltfönstret vems spegelbild som är fotografen???

Jojo - Hollywood ringer nog mig också ska ni se...

Alltså..

Nu ska ni få veta kära vänner. Tydligen slog en meteorit ned väldigt nära vårt hus på Öland idag. (Stuga i Mörbylånga - nedslag i vickleby)

Kanske  ni tycker det låter ointressant och väldigt långt ifrån verkligheten och GÄSP.....

Men fatta - oddsen är typ omöjliga?... 

Det är så coooolt!!!

Vi som just byter försäkringsbolag också...nu uppstår ju en väldigt ny och aktuell fråga...alltså räknas detta verkligen som naturkatastrof och force majeure??! Eller? Det måste ju nästan vara i samma klass som att aliens anfaller och det har man väl  inte gjort villkor mot än???

Intressant! Det är allt jag tillägger...

Hmm..

Födelsedag idag och ordentligt ihågkommen och grattad av omgivningen vilket kändes väldigt trevligt.

Kanske jag tar ett foto imorgon och visar er den fina turkosa vattenkokaren jag fick, som ska bli den enda färgklicken i mitt svart/grå/vita kök.

Ja ni hör ju vilken inredar-talang jag är...om ni vill ha en uppfattning om den så är jag väl som jultomten - upptagen med annat eller något.

Trist dag i övrigt med tanke på vad som hände i Trollhättan...

Börjar bli van.

Och så brinner det i ghettot igen...

I natt kastades en brandbomb in i Svantes skola några hundra meter från vår farstu.

Jag gick förbi med hunden vid 6-tiden på morgonen och det fullkomligt kryllade av poliser.

Vi börjar bli vana vid det här laget.

Svante har just fyllt 7år och det har redan varit ett mord just utanför skolan (mitt på ljusa dagen) och nu en brandbomb?...

Vad händer härnäst? Tänderna rök förra veckan för honom, så där är han safe.

Jag vågar inte ens spekulera om det när det kommer till kritan - man ska inte reta ödesgudarna. Men om ni är nyfikna så håll ögonen på nyheterna. 

Hets

Det kan vara så att livskarusellen har snurrat lite fort senaste tiden...

Så verkar hösten bli för de flesta, även oss.

Har inte hunnit spotta ut mig så mycket här - hav tålamod.

Idag har vi sjukt barn hemma. Det kan vara jag som har förgiftat honom med kyckling som vi var lite osäkra på om den var klar (alltså jag micrade den också för säkerhets skull, men möjligen inte tillräckligt) det kan vara ett normalt slumpartat fall av lös mage...

Jag hoppas på det senare.

Bad

Har badat hunden...

Snart dags för Svante att skrubbas. Det är söndag och tvagningsdag..

Fattar noll.

Jag undrar så....Hur kan Svante tycka så mycket om spelet minecraft?

Det är helt obegripligt?...

Jag vet, jag är en gnäll-tant, men seriöst? Är det bara jag som går och undrar?

Nej, jag är ju inte särskilt kunnig på spel - men det här kan jag bara inte förstå? Det är fult och det går typ inte ut på någonting. Vi var med och kollade lite när Svante spelade för att se om vi missat något, men jag måste säga att det var bara ännu mer förbryllande.

Han gick omkring lite planlöst i den där fula världen och sedan grävde han en stor grop? Ok, sedan gick han omkring lite till och hoppsan, titta? Det hade visst fallit ner ett får i hans grop?... Kul...

Det byggdes lite med klossar också. Men är det roligt en halvtimme? Va?...

Som sagt: Förbryllande.....

OMG....

Svante fyllde 7 år och helgen var ett enda stort kalas. Först kalas på sibylla för en kompis på lördagen och sedan hemma med familjen på söndagen.

Svante längtade hela dagen och klockan 13 droppade farmor, farfar och farbröderna in.

Det bjöds på kaffe och tårta med ett fint porträtt av mig.

Jag var väldigt nöjd att inte en endaste ballong fanns på kalaset denna gång.

Det dyker alltid mystiskt upp åtminstone en ballong-usling som farbröderna ska smälla.

En del av er vet att jag har ballongfobi. Är det en ballong i rummet går jag bara och stirrar ilsket på den med axlarna uppe vid öronen ifall den ska smälla - vilket farbröderna tycker är lite extra kul att göra nära mig - men nu var jag superlugn - tills en farbror satte sig på Svantes pruttkudde istället och smällde av en sådan explosion att jag nästan dog! 

Starten på 7-årskarriären kunde dock gått bättre...

Dagen efter födelsedagen (ja idag) så skulle Svante vid hemgång från fritids skutta mellan ett par utebänkar och halkade.

Pang sade det och så slog han ut fyra framtänder...

Jonas ringer mig och flämtar: Hej, kan du komma hit med bilen, Svantes tänder är åt helvete?

Jag svarade bara att jag är där om två röda utan en enda fråga och susade dit för att köra dem till tandläkaren.

Här ligger han fyra framtänder fattigare med panodil i kroppen och kompress i munnen.

Tur i oturen var det mjölktänder som rök.

Oj vilken måndag...nu ligger vi här på kvällskvisten och undrar om tandfen ska dyka upp i natt med 40 spänn till Svante?

Torsdagsmiddag

Idag gräddade jag pannkakor till middag.

Smeten görs lite på en höft och denna gång blev det lite mycket mjöl i.

Det var väldigt lätt att vända dem då de blev alldeles styva som små freesbe's...

Tyvärr gnällde den lilla majestäten att de var svåra att tugga, så jag fick ösa i lite mer mjölk....

Kräsna de är nu för tiden? Min mamma kunde inte klara pannkaksplikten något vidare då jag var barn. Hon hade envist för sig att det skulle vara mycket vatten i smeten med resultatet att det blev pannkaksgröt varje gång. Vi var ändå superlyckliga att få det till mat. 

Andra bortskämda tider är det....

Nu är det väl ändå bra?

Tycker jag farit som ett torrt skinn hit och dit den sista tiden...(ja, det är mycket synd om mig)

Det är det ena och det är det andra...självklart hjälps Jonas och jag åt med sakerna men det har varit hysteriskt i alla fall.

Måndag efter jobbet hastade jag förbi Mekonomen och hämtade upp ett nytt batteri till min lilla bil. Mellan middag och hundpromenad smet vi ut för att byta det. Svante hängde med och lekte inne i bilen. Han fick stränga order att inte döda pappa genom att trycka på några knappar - han lovade dyrt och heligt.

Vi lyckades nästan utan något bråk och var väldigt nöjda med oss själva.

Sedan var jag och tränade på kvällen. Ja, ni hör hur hurtig jag blivit. Rena rama Gunde Svan...

Tisdag hade jag ett besök för spirometri. Nej, det är inte en trolleri-kurs även om det låter så utan en koll vad lungorna klarar. Jag håller på att göra en astma-utredning.

Testerna visade att jag går och släpar på en lindrig variant, som blir värre när jag tränar.

Ja, jag trodde som ni - att äntligen kommer jag bli förbjuden av läkare att träna, men så blev det ju inte.

Det blir kortisonbehandling och inhalator att imponera med innan jag ska på joggingrunda...

Sedan idag var jag efter jobbet tvungen att åka på mitt årliga besök till mvc för ett nytt recept på de små kvinnliga tabletterna...och så var hundmaten slut, men det fick Jonas fixa.

Nu hoppas jag att jag får vila mig lite till söndag då det blir stort kalas här. Någon fyller 7 år...

Snart blir det städning alltså - damm-råttor, nu ni!

Dagens möda

Vi har gjort en rejäl rockad på övervåningen.

Svante har fått det stora rummet däruppe och vi har flyttat in i ett av de mindre rummen.

Det betydde att vi skulle släpa en stor dubbelsäng tvärs över till ena sidan av övervåningen och Svantes bafta-loftsäng till den andra sidan av övervåningen.

Övervåningen är av storlek mini, och vi fick slita ordentligt för att få till det.

Som vanligt gjorde vi nästan slut på kuppen. Jonas lyckas alltid göra illa sig och denna gång tappade han dubbelsängen på tån. Jag suckade irriterat när han kved och gjorde grimaser och gav mig dödsblicken. Det var nämligen mitt fel menade han. Så kanske det var men det erkänner jag i så fall först på dödsbädden...Min inställning är att man flyttar sin tå om det kommer en dubbelsäng - mycket enkelt.

Vi fick in säng-uslingen och skulle sedan baxa in loftvarianten i stora sovrummet. I första dörrhålet blev det som att en elefant skulle ta sig igenom med total förstoppning som följd.

Här tappade jag humöret fullständigt när Jonas försökte komma på hur vi skulle lösa detta och skilsmässan var så gott som undertecknad (igen) när jag förkunnade att han kunde hålla mun med sina idéer för de var ändå alltid kassa...(det var jag som borde hållit mun - hur gammal är jag?)

Sammanbitet skruvades sängen isär och flyttades för att sedan monteras ihop. Svetten lackade och Ikeas sexkants-nycklar glödde.

När vi var klara var vi så nöjda att vi förlät varandra för allt. För säkerhets skull lämnade jag huset ett tag och fikade med ett par kompisar så att Jonas kunde få lite lugn och ro...

Svante är i extas för att han fått ett så bra rum där kompisar får plats och vi är också supernöjda som slipper ha dem i knät i vårt pyttelilla vardagsrum.

Alles gut!

Stressig lördag

Mamma är här och bor över helgen med två hundar.

Det är spännande hundutställning (tycker hon, inte vi) i Sollentuna som ska besökas.

Jonas och jag hade annat för oss...vi hade nämligen bestämt oss för att åka till sopstationen med skräp och få lite mer plats hemma.

En så tråkig plikt att man nästan kräks, jag vet.

Hur som helst - när jag skulle hämta bilen så upptäckte jag att jag råkat slå på en liten taklampa....igår....

Ja, bilen var totalt död när jag försökte starta den.

Jag svor, och så fick vi använda den andra bilen istället...

På kvällen bestämde vi oss för att försöka starta den med startkablar. Varken Jonas eller jag är särskilt duktiga på bilar, men vi tyckte nog att vi skulle kunna klara av att göra denna till synes enkla grej.
Vi stampade ut med startkablarna i handen och körde ihop bilarna. Vi öppnade en webbsida med instruktioner och satte igång.
Kablarna var kopplade som det rekommenderades och en av bilarna stod och brummade i några minuter. Sedan skulle jag prova att starta.
Bilen var fortfarande stendöd.

Vi stängde av båda bilarna och skulle briefa lite med varandra om vi skulle fortsätta eller ge upp? Jonas tog av kablarna från min bil och så pratade vi lite fram och tillbaka.
Vi hann inte komma fram till så mycket innan Jonas råkade sätta ihop klämmorna och stora blixtar slog ut från dem. Jag lät: aaaaaaaaaaaaaaaahhhhhh!!!! och Jonas slängde klämmorna på marken...

Allt gick bra och amatörerna bestämde sig för att ge upp. Vi köper ett nytt batteri imorgon istället...

Det gick bra

Jag bestämde mig till slut för att ta med äppelkakan och bjuda kollegorna. Som en säkerhetsåtgärd köpte jag lite vaniljvisp till att dränka eventuell beska i.

Det visade sig dock att när kakan stått och saftat till sig över natten hade äpplena som var rullade i socker släppt en rejäl sötma som dominerade över fullkornet och pastan. Kakan var riktigt god.

Puh...

Bak

Okej, imorgon är det min tur att fixa fredagsfika till jobbet och jag brukar växla mellan att köpa kaffebröd eller baka. Det beror på humör för tillfället.

Jag bakar ganska modest om man jämför med mina duktiga kollegor men jag är inte särskilt bekymrad över det.

Jag har bjudit på torra dumlemuffins som såg ut som hemska tumörer en gång och skämdes inte ett spår.

Men nu vet jag inte riktigt vad jag ska besluta mig för..

Jag bakade nämligen en äppelkaka...

Mmm...den ser ganska smaskig ut va? Inte så dum alls bara vid en ockulär besiktning, ellerhur?

Men det är en liten, liten pyttedetalj...

Bara en liiiiten.

Det var så att jag bara hade en deciliter vetemjöl - och jag behövde sex deciliter..

Och eftersom jag upptäckte det när smöret var smält och ägg och socker var vispat pösigt så var det ju bara att hitta på något...

Jag hittade på något...

Jag hittade på att ha i fullkornsmjöl och durumvetemjöl (spagetti-mjöl, mums) istället. Det blev en kaka man sväljer med en grimas...utom Jonas och hunden som glatt glufsade i sig, men jag vet inte om det räknas riktigt? I alla fall hunden äter bajs och tycker det är gott...

Som sagt, vad gör jag nu? Slänger otyget och köper bullar på Statoil (igen)?

Eller tar med den och frankt påstår att det är den senaste hipster-kakan med mjöl gjort av havsalger och malda, miljöcertifierade valnötsskal?

Dessa beslut..,