Nu börjar det bli jobbigt....

....för Svante.

Julafton närmar sig med stormsteg och spänningen inne i den lilla killen stiger.

Tårarna börjar rinna för minsta lilla och jag viskar till Jonas att lipsillen börjar likna sin pappa på pricken.

I spelaffären idag visade han ett spel han ville ha för mig. Jag sade att jag skulle visa spelet för pappa framme vid kassan så att han kunde ringa tomten och berätta Svantes önskan - sedan fick han vänta och se...

Naturligtvis köpte pappa spelet i smyg och smög ner det i en stadiumpåse, men lilla Svante hade redan brutit ihop i sorg och tårarna rann där han stod med mig utanför affären. Det var ju så länge till julafton.

Man minns nu att dagarna innan varade i evighet när man var liten och den segaste dagen av dom alla (som endast bräcktes av långfredagen) var själva julafton. Det blev ju aldrig kväll tyckte man och de vuxna åt så söligt och så skulle de diska också innan det blev tal om några julklappar...inte nog med det - när de äntligen var klara med disken skulle det göras kaffe också.

Stackars barn, för nog 17 har vi blivit likadana nu när vi växt upp...först disk och sedan kaffe - sedan kommer tomten.