Ensamma

Så har svärföräldrarna åkt hem efter tre intensiva dagar här på Öland.

Första dagen åkte vi in till trevliga Kalmar och flanerade.

Vi har framgångsrikt lärt Svante hur man drar med sig farmor in i affärer och tigger nya kläder - här på stadium och ny träningsoverall...

Bravo, min gosse.

Sedan åkte vi förbi en plantskola och köpte blommor för att ha på vår altan så att den skulle se lite mänsklig ut.

Jag planterade och planterade och jag tror att mina naglar är permanent svarta nu. De går inte att tvätta rena längre.

Jag manifesterade än en gång min underliga smak och köpte en blå groda jag gillade. Jonas höll häpet tyst...

Svärmor utbrast gillande: äntligen en schysst askkopp!

Mmm...det kan hon ju tro att hon får göra...

Sista dagen åkte vi och spelade minigolf.

Det urartade självklart och anklagelser om fusk flög fram och tillbaka.

Jag tog det med ro eftersom jag vann.

För att lugna ner alla upprörda känslor tog jag med förlorarna på kondis och tröstade dem med socker och fett.

Svärmors och svärfars fuskanklagelser mot mig tystnade också till slut. (Kanske någon liten sanning låg i dem - men sanningar är lite överskattade tycker jag. Vinster smakar godare faktiskt)

Sedan avslutade vi dagen på restaurang "sea & salt" och så åkte de hem.

Vi åker tillbaka imorgon...

Tid.

Gör ett inlägg snart....tid rinner...

Oh

Näe, men jag är väl inte så bra på trädgård då.

Är nere på Öland med en ganska liten tomt. Knappt 700 kvadrat men med en formidabel gräsmatta.

Den växer som en Ferrari accelererar.

Alla fattar nog att för bästa resultat när man sköter om denna vildvuxna tomt så gäller det att man håller ett lugnt tempo för att ens ha en chans att hålla i alla 12 ronder.

Jonas har fattat det där fullständigt. Han sätter lugnt på sig hörselkåporna och drar igång gräsklipparen med ett ryck och knallar sedan metodiskt fram och tillbaka tills hela gräsmattan är klippt i snygga ränder.

Själv kan jag, trots insikten om detta, inte låta bli att gå på knock...(oh why?)

Jag går med den usla trimmern och svingar den som en machete längs kanter och runt buskar. Svetten lackar och håret blåser omkring som en peruk på cirkus. Varannan minut får jag vända trimmern upp och ned för att dra ut lite mer tråd...

Efter det tar jag en spade för att hacka bort gräs mellan stenplattorna i gången. Jag hackar som om det inte finns någon morgondag och sopar och skyfflar och samlar gräs i säckar. Sa jag att svetten rann ner i rumpskåran?

Nu, några timmar efteråt, så kände jag att kroppen inte var särskilt nöjd över att ha blivit behandlad som en vältränad 25-åring.

Nej, ni som vet något om trädgårdar förstår ju att min knock aldrig blev utdelad. Man ska (som Jonas) hålla ett jämt tempo och den som försöker annat brukar få ryggskott...

Men å andra sidan så är det väl en livstil för många av oss? Att alltid gå på knock i  livet menar jag? Eller så är det bara jag som är smått galen för imorgon är det dags igen -  och då är det knock som gäller!

Tandkräm

Försök att göra vovven mysig:

Hon är inte så fräsch att pussa på...

Luktar skit för att vara sanningsenlig.

Hoppas på mirakel med denna.

Titta på bilden på tjejen som mysar med sin cocker spaniel. Så vill jag att vi ska se ut.

Så är det inte riktigt för oss...mer att jag vänder mig bort i vämjelse när madam kommer för nära...

Pust

Ojojoj, min bak har somnat.

Sitter i bilen på väg mot Öland.

Vi är strax nedanför Västervik, så det är en bit kvar.

Och innan alla tjuvar rusar mot vår adress så kan ni tänka på att vi har lämnat en i familjen hemma på vakt.

Och innan alla ungdomar rusar dit för att festa och spy - jag kommer jaga er med min ogräsbrännare om en enda pryl är rörd. Ser jag spår av en spya ska ni få se på exploderande huvud...(ja mitt alltså)

Godis-raid

Åkte för att fylla på de tomma godisförråden här hemma.

Såg ett litet tält där man sålde jordgubbar och bestämde att jag skulle mumsa på sådant när Jonas glufsade i sig choklad.

Köpte godis i affären och gick ut för att köpa jordgubbar - och jordgubbjäveln som sålde var borta?! Väck? Ingenstans att se...

Jag fick åka hem tomhänt...Bara godis till Jonas, och där lär jag inte få smaka. Vad 17 gör jag nu? Jag vill ju ha socker...

Askungens styvsyster.

Ska man vara fin får man lida pin, heter det ju.

Känner mig som askungens styvsystrar som högg av sig tårna och hälarna för att komma i prinsens sko...

Nu var det visserligen ingen prins-sko jag trängde ner foten i, utan en vanlig trädojja....men STACKARS mig!!!!!

Klar

Så har jag varit och röstat i EU-valet.

Vallokalen var helt öde.

Jag hoppas verkligen att folk går och röstar idag.

Det är inte bara en rättighet vi har utan också en plikt.

Vem vet, en dag kanske jag i riktig EU-anda skriver en uppsats här om varför jag gärna (som evig icke-rökare) står på barrikaderna för vårt svenska snus....

Mmm, en liten överraskning va?

Förvandling

Imorgon kommer jag enligt bilden se ut så här när jag är klar.

Jonas kommer nog bli nöjd, så där fina läppar och tjockt hår har jag ingenting emot att få.

Ser verkligen fram emot förvandlingen.

Stök

Stökig dag.

Dagis stängt = Svante ska lämnas till farmor

Jonas på konferens = hunden ska också lämnas till farmor.

När jag stod packad och klar med kassar med hundmat och extra kläder så tappar jag jobbtelefonen i golvet så att batteriet flög åt ett håll och skalet åt ett annat.

Jag satte ihop den och insåg att jag glömt pin-koden.

Efter två försök blev jag hotad av Nokian att en felaktig kodinslagning till och den skulle explodera. (eller något liknande)

Jag hade jackan på mig och det var 50 grader varmt ungefär - stress-svetten flödade över hela kroppen.

Var hade jag lagt pin-koden? Hunden gläfste och barnet gnällde och ville gå.

Hittade den tillslut i en låda jag knappt visste vi hade och fick sedan gå in på toa och badda pannan med papper.

Jonas kom hem! - logistiken har kollapsat...

Som sagt

AC:n är lite trött i bilen min...
Den börjar bra på morgonen när det är någorlunda svalt, men kan bli rätt ljummen efter ett tag om det är varmt ute.
Idag när jag skulle hem från jobbet hade bilen stått och värmt upp sig i gasset och det var väl ungefär 100 grader som slog emot mig när jag öppnade.
AC:n hade ju inte en chans.

Det var precis som i gamla tider - svetten rann på både rygg och mage och det blåste utav bara 17 då fönstren var nere på motorvägen. Jag fick ha radio-volymen på "vrål" för att höra något överhuvudtaget.

Kommer hem kladdig och fin från och med nu....

Scchhh

Hmmm...det här behöver ni ju inte sprida ut, men efter att ha sprungit nu (om än kort men ganska många gånger) och chockat kroppen lite så har jag märkt en sak.

Jag har ju trots allt legat på soffan i fem år med undantag för lugna promenader.

Jag har fått en lite underlig kroppsdoft.

Jag känner igen den som den jag fick när jag gick av socker för ett par år sedan under abstinensperioden.

Liknar doften man får efter en omgång i solarium.

Jag tolkar den som lukten av brinnande fett. Det är det jag hoppas på i vilket fall.

My body is on fire.

Gräsänka

Imorgon åker gubben på konferens. Han åker på torsdagen och kommer hem på fredagen.
Fråga mig inte vart han ska - det visste jag inte förra gången och det vet jag inte nu.
Jag är inte så specifik som andra. Det behöver inte vara en dålig egenskap.
Andra vet Sjövalsens konferenshotell, Båtgatan 12, Västerås samt avgångstid och ankomsttid hem.
Jag vet: åker på torsdag till svensk stad/kommun - kommer hem fredag.

Nej, jag bryr mig inte mindre - jag förvarar endast relevant information.

Det var hur som helst inte det jag skulle tjata om. Jag skulle bara informera Mattew McConaughey att han kan komma på torsdag kväll runt nio så bjuder jag på kaffe och choklad. Och alla ni som sätter tungan i halsen - lugn - han är mitt frikort.
Vi ses då, eller?

När????

När blir det bättre?
Var ute och sprang igen. 2km.
Fortfarande mjölksyra i hela kroppen från början till slut.

Ska det fortsätta med dessa snigel-resultat så ger jag ju upp...

Status

Igår blev jag utmanad av min "ölands-väninna" (som jag gillar att kalla henne) på facebook. Man skulle skriva tre saker man var tacksam för i sin status.

Jag är riktigt usel på sådant där och jag hoppas hon inte tog illa upp för att jag larvade mig...
Det är ju egentligen inget svårt, men jag har en liten tröskel att komma över när det gäller att skriva samma saker som andra. Jag vill inte. Och allt bra att vara tacksam över var ju redan taget, solsken och glada barn och sådant.

Så det blev istället: (nu får ni ju en repris, ni som redan sett på facebook - blunda om det är plågsamt med sådana)

Alltså, jag är väldigt tacksam över (tro inget annat):

1. Att jag inte är en dansk gris
2. Jag har inte klamydia
3. Jag vaknade upp utan hemorrojder i morse.

Ni får också gärna skriva vad ni är tacksamma över.

Ja!

Sista inskolningsdagen i skolan inför hösten (ja vi börjar om i höst - det är egentligen bara besök ett par timmar denna gång och de får prova på)

I alla fall - den började med tårar och liten besviken kropp som sackade bakom rejält när vi gick dit.
Men...(!) sedan kom solen fram bakom molnen efter en timme. Han började tina upp och pratade med andra barn och lekte med dem på rasten.

När jag frågade efteråt sade Svante själv att det nu var lite bättre med den där skolan.

Vilken solig nyhet va?!

För mycket

Köpte en macka på subway till lunchen. Har alltid tyckt att en halva är lite liten i min smak. Så idag slog jag till på en hel baguette full med smörja. MUMS.

Men jag körde in i blå-väggen när det var 5 cm kvar... Det var bara att slänga sista slatten.
Jädrigt retligt och helt emot min uppfostran..(man äter det man betalat för - jag kämpade mamma, jag lovar)

Sedan spö-regnade det.

Och så plötsligt sms:ade en väninna och frågade om jag inte skulle hoja över och hälsa på till kvällen? På en måndag? Det kändes helt galet men jag svarade: Ja!

Jo nu jösses brinner det i jesus byxor...spontana upptåg? Jag?

Återhämtning

Idag var det tid för återhämtning. Det är svårare än man tror att inte göra någon nytta överhuvudtaget på en hel dag.
Vi hade bestämt slapp-dag, men när vi ändå skulle handla glass och jordgubbar så passade vi på att svänga förbi soptippen och slänga Jonas utrensade kläder. (Ja, ner i containrarna för hjälp-till-någon-naken-människa-någonstans)
Vi misslyckades alltså redan vid lunch-tid.

Resten av dagen gick bra. Glass och jordgubbar på baksidan och sedan gick jag in för att lägga mig på soffan och läsa lite - och somnade...

Sjukt jobbigt då jag sover som en död i flera timmar och är helt groggy väldigt länge när jag väl vaknar. Det tar ett bra tag för mig att lyckas sätta mig upp.

Nu stundar måndagen. Ses.

Fullmatad dag

Äntligen  en sol-kanon! Eller vad nu expressen kallar vädret. Varmt och skönt hela dagen, mumma för själen.

Idag skulle Svante på kalas hos Guldfot. Hennes son fyllde sex år. Vi anlände till ett gäng uppspelta barn som lät som en orkester i crescendo.

Kalaset rivstartade med ett barn, en boll och en strösselskål upp och ned.

Barnen sprang omkring och dammsugaren kom ut på altanen. Efter en liten stund kunde de få sätta sig och äta glass och annat gott.

Det tog femton minuter och sedan tyckte barnen de var klara. Presenterna öppnades och lekarna tog vid - lite rita knorren på grisen och kasta bollar i hinkar. Det tog en ganska lång stund, men till slut blev vi vuxna trötta och burade in dem...

Att de orkade?
Fiskdamm var nästa punkt på kalaset och äldsta dottern hade fått den uppgiften på sin lott. Men Guldfot kunde inte låta bli att tjöta på henne och poff så sade hon upp sig från jobbet med omedelbar verkan. Guldfot fick hoppa in själv istället..(ja så kan det gå när man är tjötig mamma)

Efter kalaset åkte vi hem och hämtade ett korvpaket och for sedan till Ursvik i Sundbyberg för att grilla lite med vänner.
Det fanns ett fantastiskt friluftsområde där med grillar, gräsmattor utegym och hinderbana för barn.
Dit fick de gå och arbeta upp lite aptit.

 Efter maten jagades alla ut i hinderbanan. Det är obegripligt hur småttingarna bara kutade i väg, fortfarande fulla med energi - de borde vara helt döda?

Här kämpar Guldfot uppför.

Jonas studsar över stubbarna och aktar sig för krokodilerna.

Vi tog oss över den farliga hängbron. Och jag blev så ofattbart ful på den här bilden att jag var tvungen att göra mig lite anonym...Men se så glad Jonas är...han har kul må ni tro.

Sedan tvärstannade vi plötsligt och glodde. Herr Gran???

Nå han var inte särskilt talför av sig så vi sprang vidare ganska snabbt mot nästa utmaning - gubben i lådan.

Som ni förstår av fotona så lämnade vi barnen bakom oss att klara sig bäst de kunde. Hur ska de annars klara sig om vi plötsligt vaknar upp och något har hänt och det blir hungerspel?  Jo, man måste förbereda dem för allt.

Sedan var vi nästan medvetslösa av trötthet så vi plockade ihop oss och åkte hem.
En av de intensivare dagar jag varit med om.

Fotboll

Brasilien går man ur huse för att demonstrera mot fotbolls-vm?

Ja ni hörde rätt - världens fotbollsnation över alla...

De vill ha bättre samhällsservice för pengarna.

Kanske dessa gubbar som bestämmer över arrangemangen VM och OS borde tänka till lite nu?

Om inte brassarna, av alla människor på jorden, vill ha fotbolls-vm i sitt land - vem vill då ha det ???

Världen är upp och ned...

Fira

Idag firar Jonas att han varit anställd på Väsbyhem i nio år exakt.

Med fyra dammsugare/trådrullar som han sätter i sig i rask takt.

"Tänk att jag har jobbat på Väsbyhem i nio år - jag kom inte ens ut ur kommunen?" Säger han lite ironiskt och trycker in en dammsugare i munnen.

"Det blev bara en väsbyhems-gubbe av mig" gnäller han vidare lite tycka-synd-om-sig-själv-aktigt..(ålderskris på ingång?)

Jag tröstar: "Herregud, det är ju värre för mig som bara fick en väsbyhems-gubbe att dras med de senaste decenniet"....

Smidig som en kobra - det är jag det.

Oh ja

Det är ju så vederkvickande när solen kommer fram! 

(Ja där kom ett dinosaurie-ord igen, kan inte låta bli)

Hemfärd

Stockholmstrafiken är väl härlig? Det finns så många galna rykten om just den och de flesta är nog sanna.

Själv är jag van. Det här var dagens fina ekipage på E4:an.

Ni ser att den skryter om att den varit årets buss 2008 va?

Dags att byta skylt till årets vrak 2014 tror jag...

Falling down-light

Dagen började med ett besök i förskolan igen. Det grät och snörvlades hela vägen ner och jag försökte peppa.
Barnen skulle vara med ensamma idag och föräldrarna skulle sitta och vänta i ett annat rum. Men inte jag inte. Nej inte kunde jag överge min lilla snörvlande plutt utan jag hade honom som ett litet plåster bredvid mig den lilla tid vi var där. 

Sedan kom jag sent till jobbet och fick ingen parkeringsplats. Jag blev himmelens sur och åkte till en annan parkering alldeles bredvid - men självklart hade den en egen p-automat, så den månadsbiljett jag hade betalat 500 spänn för till parkeringen 20 meter därifrån som jag inte fick plats på gällde såklart inte.

Jag var lite sen till ett möte och jag hade vaknat på ett upproriskt humör - det är allt jag säger.
Ni kan ju klura en stund på vad jag gjorde.

Så här såg det i alla fall ut när jag kom tillbaka till bilen...

...istället för 500 kr i böter som är gällande taxa.

När jag berättade hemma hamnade Jonas-lagens-högra-arm i chocktillstånd. Han törs inte ens gå mot röd gubbe så han läxade upp mig lite under middagen. Jag hörde väl typ bzzzzbzzzzbzzzzbzzz...något som surrade i bakgrunden när jag åt sedan var han klar.

Jag hoppas verkligen att vardagen återkommer i morgon. Det har varit för mycket brottslighet runt omkring mig nu ett tag.

Rötägg.

När jag skulle åka hem från jobbet idag så stannade jag häpet till när jag kom till parkeringen.

Något var fel. Jag stod och gapade som om jag såg en naken karl - men icke...

Ett rövhål hade snott mina nummerplåtar!

Jag storknade nästan på mitt eget spott, så arg blev jag.

Typiskt så besöktes vi av Hongkongs premiärminister idag och det har kryllat av poliser och säkerhetsfolk - var var ni? Ni bara låter en bil-terrorist springa lös???

Hur som helst så ringde jag polisen och anmälde dem stulna och fick dem efterlysta. Sedan svängde jag förbi Sollentunas polis och satt där en liten stund.

Och roade mig med lite civil olydnad. (Man fick ju inte använda mobiltelefon)

Och så svisch fick jag provisoriska som jag travade ut till bilen med.

Där slog jag mig för huvudet - hur dum får jag vara? Jag hade snällt betalat parkeringen där fast jag inte kunde få böter?....

Hur som helst kan jag lugnt bjuda på de kronorna. Jag slapp betala de 180 spänn till bylingen för plåtarna som de egentligen kostar.

Länge leve sjyssta människor - ska bli en bättre själv.

Äntligen förbud

Är hos polisen (berättar i nästa inlägg) och glädjer mig åt att de äntligen infört förbud mot gamla, fula mobiltelefoner...

Det var verkligen på tiden, håller ni inte med?

Detta innebär för övrigt att det måste vara helt okej att dra av en iPhone i deklarationen. Kanon!

Naturhistoriska riksmuséet

Idag bestämde vi oss för åka in till den stora staden för ett besök på museum. Vårt mål fick bli det naturhistoriska.
Jonas undrade om jag (som förhistorisk) skulle bli arg ifall någon kom och frågade om jag hörde till utställningen, men det behövde han inte vara orolig för - jag var på gott humör.

Vi stuvade in oss i bilen och svängde ut på vägen utanför vår parkering. Direkt kom det första vägutbrottet för gubben.

Har ingen aning om varför, men sådana här ekipage får det att ryka ur hans öron? Helt obegripligt för mig, men alla har ju sina fasoner antar jag?
Hur som helst så åkte vi och hämtade upp farmor och farfar som gärna ville följa med oss.

Ja, ni ser att svärmor var på ett strålande humör över att få komma ut på utflykt. Vi hade med oss matsäck och kaffe som riktiga proffs.

Vi betalade entré-avgiften och gick in till utställningarna. Det var otroligt mycket att titta på.

Det mesta var brutalare än en mellandags-rea. Det var faktiskt mord-scener och skräck i varenda liten monter. Från den här järven med ett ren-ben i munnen till små fåglar med döda artfränder från en strid om honan.
Det här var dock det som jag tyckte var läskigast:

En mörk, svensk vanlig sjöbotten. Hu!

Jonas fick rejäl hjärtklappning när vi gick förbi den här:

Han har ju blivit anfallen av en under en joggingtur och tittar sedan dess snett på denna art.

Vi kom till en monter jag inte riktigt förstod först - men sedan såg jag ju att det handlade om fredagsmys - det här ser jag i soffan då (och Jonas också såklart, fast då ligger ju jag på min sida)

Kroppsformen är kusligt lik...

Hur som helst, alla djur kalasade på något, så efter ett tag blev vi själva hungriga och gick till matsäcksrummet för att äta lite.
Det var en hel del folk där inne och när jag öppnade min lilla kylväska med äggmackor så spred sig en odör av äggmök sig runt oss. Delikat!

Sedan gick vi in i aktivitetsrummet där man kan göra allt möjligt från att hänga i en gren som en apa eller kolla hur långt man kan hoppa i jämförelse med djuren. Man kunde testa hörsel, syn och balans och här blev man filmad med värmekamera. Man skulle gissa var kroppen var varmast (röd färg) och där den var kallast (grön färg)

Här är jag själv med min ull-jacka på mig efter att jag just klarat att hoppa lika långt som en groda...
Ja det var väl ingen tvekan om var det var varmast och fräschast på mig? Till och med genom ull-jackan syntes det tydligt...

Vi hastade vidare och Svante hade för all del väldigt kul.

Sedan tappade jag plötsligt bort Jonas. Jag hade bara fortsatt genom byggnaden och lämnat honom lite på efterkälken. Så jag gick tillbaka genom salen för att se vart han tagit vägen och hittar honom stilla vid en monter. Han märkte inte att jag kom. Han var intensivt upptagen...

Han var väldigt imponerad, men det var väl inte jag när jag nöp i hans arm och fick honom därifrån. (Titta noga så förstår ni)

Jag blev riktigt putt och när jag fick chansen till ett försök så tog jag den.

Jag vände mig om för att se om det kommit någon ny prins, men tyvärr....

Det var Jonas som stod där fortfarande och efter jag väntat en liten stund så antog jag att jag fick nöja mig med det då.

Det var en väldigt bra utflykt, jag var alldeles slut efteråt.

Det blir absolut ett återbesök någon dag.

EU-mello

Allvarligt talat - Eurovisions-mellon blir bara längre och segare för varje år. Det ska spelas och det ska telefonröstas och det ska sedan delas ut röster av precis varenda litet land som inte fanns på kartan när jag gick i skolan.

Inte konstigt att elever tycker de har enorm press på sig idag - jag och mina fellow-dinosaurier i min generation var så nöjda med Sovjetunionen och Jugoslavien så, stackars dagens ungdom.

Kanske blir nästa år första året jag bara skiter i att titta. Jag verkar ha gått från stort fan till ointresserad på dessa tjugofem år jag har hängt med.

Annars tyckte jag väl att rätt låt vann. Sanna hedrade oss med sin tredjeplats och i övrigt kändes det som en rätt kul röstningsomgång. 

Vinnaren var ju supergullig i sitt skägg, men så historisk som alla tjatar om att hen är vet jag inte om jag håller med om. Dana International var väl ändå först på plan? Eller har jag missat något? Är det kanske det kvinnliga skägget som är historiskt?

Jag hänger ändå med i jublet - kanske kan dämpa rakningshysterin för oss kvinnor. Mustasch lär ju dyka upp snart har jag förstått med stigande ålder...

Underlig hund.

Brukar hundar gilla tomater?

Min vovve har glott på mig i något år när jag smaskat tomater varje kväll och tvärnobbat dem konsekvent.

Men så kom vändningen plötsligt.

Vet inte varför, och nu älskar jycken de små röda läckerheterna???

Här ligger hon och hoppas på en smakbit, knäppa hund!

Makeover

Före: vildvuxen och stillös..,

Efter: Skalad som en mandarin...

Matte är helt slut efteråt. Tvätta hunden, raka hunden, dammsuga köket, rengöra trimmern och sedan duscha själv då hon har en hel kliande peruk under tröjan....

Ups.

Apro på att Svante spelar på iPhonen...

Tur att jag inte har mitt kreditkort kopplat till den (som många har).

Svante hade lagt grejor för 10000 spänn i en kundvagn i spelet.

Har nu aktiverat spärren för köp som jag skulle gjort lite tidigare kanske...

Dåligt rykte

Svante har spelat "angry bird" på sin telefon så det ryker.

Plötsligt lyfter Jonas blicken från sin telefon och säger: "Jag ser att du har spelat angry bird"...

"Va??" 

"Ser det på facebook" svarar han.

Jag gick in och tittade på min profil - och mycket riktigt. Fullt med rutor där det stod att jag spelat.

Himla unge!

Det blev ett litet samtal oss emellan om detta.

Om ni ser fler i framtiden så vill jag bestämt dementera att det är jag. Håller tummarna att han låter bli att dela framåt - han får en extra fågel om han gör det så ni förstår att han är frestad...

Stackars..

Jonas var och hämtade ut sitt nya pass hos polisen idag.
Han var inte nöjd.
"Jag ser ut som en rysk straff-fånge" sade han med neddragna mungipor.
"Får jag se" sade jag och tog passet.
Jag tittade noga på fotot på den man jag valt att dela mitt liv med. Sedan vek jag mig dubbel av skratt...

Kortet var taget lite underifrån och en av hans hakor var enorm och bredde ut sig över bröstet. Ögonen var bara små springor.
"Fick du inte ta om fotot?" frågade jag
"Nej, de sa bara att det var klart"
"Alltså du ser ut som en skurk - björnligan, du vet?"

Ja jag vet att jag var supertaskig - men jag sa faktiskt att han borde vara glad. Själv ser jag också för jäklig ut i passet och det är den bistra sanningen, jag ser helt enkelt ut som den uppblåsta paddan på fotot - han ser åtminstone tre gånger så bra ut i verkligheten....

Helg

Fredag och jag har sprungit - ja jag vet, det är helt galet. Jonas tror jag haft besök av aliens som undersökt mig och tagit en bit av hjärnan och sparat i en burk. Han tror det kanske är biten som vill ligga i soffan och äta chips.
Jag blev lite orolig och försökte till middagen bota mig med lite extra bearnaisesås till pommes fritesen.
Hoppas biten växer ut igen - så här jobbigt kan vi ju inte ha det...

Fy.

Idag var jag tvungen att göra en pytteliten presentation under ett möte på jobbet.
Alltså verkligen p.y.t.t.e.l.i.t.e.n. - Jag skulle bara berätta lite om mitt område och göra det väldigt kort.

Jag var inte förtjust kan jag säga, men å andra sidan var det helt okej att göra det - så märkvärdigt var det inte. Klart jag blev lite nervös, det var ju ändå några stycken som skulle lyssna, men det gjorde inte så mycket. Eventuellt darr på rösten brukar gå över när man blir lite varm i kläderna.

Nu ska ni få höra en märklig historia.
I morse när jag stod och krafsade öronen rena med tops så fick jag helt plötsligt ret-hosta av det så in i norden. Tårarna sprutade och jag var tvungen att dricka vatten.
Efteråt var jag lite raspig i halsen.

Och nu kommer det konstiga...När jag skulle börja prata på mötet så gjorde min lilla nervositet att det där krassliga stället i halsen svullnade upp och jag bara pep fram det jag skulle säga.

Alla måste trott att jag höll på att svimma av skräck eller något. Jag typ väste och pep fram det jag skulle säga och det svullna gjorde att jag blev alldeles andfådd. Det måste ha varit rätt plågsamt att se mig...jag vet ju själv med mig att jag byter kanal om det kommer en ny väderpresentatör...

Herregud säger jag bara...vilken underlig upplevelse.

Vardag

Idag har varit en väldigt, väldigt vanlig dag. Inget speciellt har hänt att berätta om.
Ingen lunchlåda så jag köpte käk nere i cafeterian på bottenvåningen idag.
Fick så lite mat att jag blev sur. Snåla Sodexo tror att de ska tjäna pengar på att ge mig och andra kunder undulat-portioner för 79 spänn..?

Jag orkade inte säga till att de skulle hälla på mer - det har jag gjort de tre föregående gångerna och de verkar inte fatta, men nu tar jag mina pengar ner till Subway´s istället som ligger 20 meter härifrån. Jag har bara inte orkat sätta på mig jackan hittills.

Måste skärpa mig med att ordna matlådor såklart....jag vet.

Men nu är det så här att jag har idag lagt en stor, saftig, hemmagjord pizzabit i en lunchlåda i kylen. Den är proppad med grönsaker och skinka och dryper av prästost blandat med cheddar.

I morgon kommer den vara huxflux borta. Jag misstänker 19-åringen för att länsa våra lådor på nätterna men jag kan inte gärna lägga råttfällor i dem ellerhur? Eller kan jag det?

Milstolpe

Idag var jag och Svante och hälsade på i skolan som han ska börja i till hösten.
Det kändes trots allt lite stort att trava ner till skolan även om det inte drar igång på riktigt än.

Vi skulle bara vara där i en timme och sedan gå tillbaka till tryggheten på dagis. Det började med upprop och småttingarna skulle svara om de var där när deras namn ropades upp och sedan svara på frågan på från vilken dagis de kom från.

Svante vägrade öppna munnen...

Det fortsatte med färgläggning av namnskylt vilket gick väldigt bra - men sedan skulle alla in i rörelserummet och sjunga och röra på sig lite. - Gå fram till barnen då, viskade jag lite otåligt och puffade lite på honom.
Då sjönk den lilla kroppen ihop och förtvivlans tårar kom. Svante gömde sig bakom mig.
Jag suckade lite inombords och undrade för mig själv om han någonsin skulle bli mindre blyg än han är.

På vägen tillbaka sade jag att han måste vara modig fastän han är rädd, och då blev Svante supersur på mig och tårarna rann än en gång på lilla lipsillen och så skildes vi som mindre goda vänner.

När Jonas fick höra hur det gått sa han strängt åt mig att nästa tisdag när det var dags för nytt besök skulle jag vara så god och hålla munnen. Om jag kände mig tveksam över om jag skulle klara det kunde han sätta silvertejp där på morgonen.

Jamen jag ska - jag lovar!

Livets cirklar går runt runt runt...

...och så slog jag världsrekord igen.

Jag skulle ju aldrig curla barn igen hade jag dyrt lovat mig själv när andra barnet kom...är ju 13 år äldre och 13 år visare sedan första barnet anlände kan man ju tycka...

Crap också!

Hur som helst har jag aldrig gillat mellanmjölk. Mina lägen är närmare gaspedalen i botten eller urvriden trasa på soffan.

Därför blir ingen förvånad över att jag - som är omutbar i leksaksaffären - ger min lilla femåring min gamla iphone?...

Och det var väl inget att skryta över säger ni - så gör ni också.

Jamen-tecknar-ni-ett-eget-abonnemang-så-den-lille-kejsaren-kan-ringa-och-surfa-då??????

Vi kan väl säga att jag upplever eftertankens kranka blekhet nu.

Fast det kanske bara är bävan för att alla föräldrar på dagis kommer hata mig ett långt tag när deras barn svärmar hem och börjar tjata?

Whatever. Jag har köpt kärlek och popularitet för minst en vecka...ungen är överlycklig - bara att njuta....

Tillbaka

Tillbaka i jobblunken.

Vågar knappt säga det men sådana här små ledigheter när vi inte gör något särskilt har jag tendenser att bli extremt uttråkad.

Jag är glad att det är måndag!

Försiktig med vad man önskar.

Jag har hett önskat att min andra son ska bli sportintresserad.

Av egen fri vilja.

Vilken sport som helst, här är högt i tak. Jag hånar inget. Fotboll, badminton, skidor, konståkning, dans, pingis eller brottning. Vad som helst är bra.

Jag har nu sett intresset börja gro i pojken. En sport jag inte tänkt på och som jag inte velat se.

Tecknen har faktiskt varit där nästan sedan födsel och det jag trott var en lek-fas har inte försvunnit, bara växt.

Idag får jag acceptera det. Det gick inte att blunda längre.

Ungen väljer bort fredagsmys-godiset och undrar om han kan få en tidning istället.

En tidning med racerbilar...

Möt nya Kenny Bräck - och välkommen ångest....

Man vet aldrig

Keep the dream alive...

Inne på leksaksaffären började Jonas drömma.

Jag nickade och höll med.

Klart att Juventus snart hör av sig och säger att de är en gubbe kort...

Valborg

Så var valborg över.
Vi var hos vänner och käkade och gick sedan till brasan med ett gäng förväntansfulla barn.

Jag var väldigt belåten över mig själv att jag lagt mössa och vantar i handväskan. Någon hostade i armvecket och flåsade fram "tant-varning" åt mig. Avundsjuka såklart, jag fortsatte vara belåten.

Brasan var magnifik - det flög miljoner glödande gnistor från den och folkmassan runtomkring slog frenetiskt på varandra för att inte någon skulle flamma upp i lågor.
Jag fick blixtsnabbt en smocka med öppen hand i bröstet av Guldfot när en stor, glödande bit landade på min jacka. Jag tror hon passade på att få ut lite stress och gamla aggressioner på samma gång.

Sedan åkte vi hem och så vaknade vi upp till snö idag....
Räddade in våra små plantor.