Utveckling.

Dagis har haft julpyssel här i Lapplands väsby.
Ja, jag vet - det är skandalöst tidigt och nästan ett helgerån att göra sådant i november redan.

Förmodligen hade ingen av föräldrarna någon vidare julkänsla där, men barnen var väldigt entusiastiska och sugna på pyssel. Jonas blev varmt välkomnad av Svante.

De kom hem med varsitt konstverk och båda två pöste av stolthet när de kom hem, och de slogs om att få visa mig sin tomte som de gjort...
Inte för att jag på något vis vill lägga ett moln på någons skaparglädje och kreativitet det får ni absolut inte tro.
Jag berömde dem såklart båda med glada tillrop och vi stampade allihop fram till hyllan i vardagsrummet och ställde dem på hedersplats.


Där står de och glittrar.

Men så har jag en liten liten fråga?....

Bara en liten...

Kan man se skillnad på vilken tomte som är gjord av en 4-åring och vilken som är gjord av en vuxen (som för övrigt anser sig vara bra på att rita)???

Eller är det bara jag???

Härlig tid.

...och så började säsongen med kladdigt glas...

Eftersom jag äter ungefär en miljon apelsiner så här års, så får jag stå ut med ständig magknip och en iPhone som drabbats av svår acne eller knottersjukan eller något.

Tvättar av den i januari tror jag- inte värt att riskera fuktskador om jag ska svabba den ständigt.

Vi får se hur mycket apelsin den tål innan den slutar lyda mitt finger?

Söndags-frukost

Jonas är alldeles för snäll av sig och att njuta av en långsam helgfrukost verkar inte vara hans grej.
Här gäller det att se upp - för ingen av de små unnar honom sin frukost...
En dag ska jag lära gubben hur man sätter gränser, men det kan vänta.
(Jag äter ju frukost...)

På plats

Så var det då dags att visa upp underverket som jag vill gosa med varje kväll nu för tiden. (Jonas är hemskt avundsjuk)

Vår lilla schimpans skickades raskt i säng när soffan anlände. Det blev en del delar kan man säga...ganska många var det...Så här brukar det faktiskt se ut i vårt vardagsrum till vardags - men denna gång var bombnedslaget färgkoordinerat.

En sådan här hög gör mig lite lätt rebellisk och jag undrar hur IKEA lyckats lura i hela svenska folket att det är naturligt att skruva ihop sina egna möbler. Just i det här ögonblicket när man har en möbel i tusen delar framför sig känns det att någon annan borde göra det. Jag låtsades hur som helst att det var väldigt viktigt att stänga av diskmaskinen i köket så att gubben skulle hinna ta upp monteringsbeskrivningen..

Det här är ett känsligt skede och innan han greppat delar och anvisningar får man inte säga något dumt - så mycket har jag lärt mig...då blir det himla dålig stämning.

Monteringen gick riktigt smidigt och varannan minut hörde vi lilla apan uppe i sin säng ropa: Mamma, är ni klara? Han hade fått löfte att komma ner när soffan var sittfärdig - och när det var dags hann jag knappt ropa ner honom innan det var fullsatt i soffan...

De var märkligt snabba - nästan som om det bjöds på kakor eller något...

Supersnygg va????

Soffa

Igår kom vår nya soffa hem.
Idag testade jag om den var bra att ligga och slappa i så det blev inget skrivet här...
Imorgon ska jag visa bilder..

Nej, fisk är inte mat...

Att inte äta fisk är ett aktivt val vi gjort av flera goda skäl för en hållbar miljö och en levande jord.
Jag listar ett par stycken och tror att kanske fler kan ansluta till denna goda gärning.

1. Det är inte gott
2. Det är inte gott
3. Det luktar inte gott heller
4. De innehåller tusenbiljonermiljoner ben

Jag har dock varit lite orolig för att vi inte ska få i oss tillräckligt med kvicksilver av detta val, eftersom man behöver det för att fylla på plomberna under åren som går. Därför bestämde jag att vi skulle äta FISK här hemma för första gången på sådär en fyra år.

Jag skojar verkligen inte när jag skriver fyra år - det kan till och med vara längre...

Jag gick till fiskdisken och stod och funderade vilken delikatess jag skulle välja. och eftersom jag inte är så kunnig så var det rätt svårt. Det blev att jag valde den vita, fyrkantiga och benfria hokí-filén ur frysdisken. (hur den simmar är ett mysterium - och vilket är fram och vilket är bak?)
Lite kräm-fräs smaksatt med saffran och så hade vi helt plötsligt en riktigt smakfull rätt.

Faktiskt inte helt omöjligt att vi äter fisk igen innan det hunnit gå fyra år...

Nu börjar det.

Gud, vad jag badar...
Jag badar som en galning när det är mörkt och kallt ute - och säsongen drog igång för ett tag sedan.

100 grader varmt, två gånger idag....det är lite...

Jag kan bada hur mycket som helst!

Trashanken.

Vi har finbesök från Spanien här i Upplands Väsby.
En av mina vänner åkte till Mallorca när hon var 22 år, och blev kvar där. Nu är hon här och hälsar på så vi bestämde oss några stycken för att gå ut och äta.

Jag klädde upp mig lite, kladdade på lite färg i nian och åkte ner och mötte upp dem.

När jag parkerat bilen gick jag till pressbyrån för att köpa tuggummi. Kanske var det 50 steg jag gick.
Kände under den lilla promenaden att något hände med mina klackar.
Jag stannade och kollade och vad tror ni jag upptäcker?
Stöveluslingarna jag köpte 2004 hade för sjutton ruttnat där i garderoben.
Kolla? Jag kom trippande på tå och såg ut som en trashank när jag kom till restaurangen...

Snyggt.

Stressig dag.

Idag gick 4-åringen igenom besiktningen på barnavårdcentralen.
Han fick ju vid besöket för nån vecka sedan en 2:a på förmågan att flytta en kula på en kulram när det skulle höras ett pip i ett par hörlurar, så vi fick komma tillbaka på ombesiktning.
Det var väl för väl att han inte fick körförbud och kan vara lugn till nästa år då det är 5-årskontroll.

Det här klarade vi av tidigt på morgonen - vi hade fått tid klockan 7.30, men fick inte komma in förrän 7.35. Det störde mig såklart, tidsfascist som jag är.

Väl på dagis kom en av fröknarna och frågade om vi kunde ha utvecklingssamtal när jag kom och hämtade?
Jösses dessa överraskningar - ja vad säger man? Att de måste förvarna mig veckor i förväg?

Hur som helst - efter dagens jobb-insats och väl hemma på parkeringen så stötte jag ihop med min granne. Vi har bott grannar i sex år och endast sagt "hej" till varandra när vi träffats genom åren. Denna gång kom han fram till mig och sade vänligt: - Hej, vad bra att vi möttes så behöver jag inte komma och plinga på hos er som jag tänkte...och så fortsatte han: - Jo, vi tänkte ha en liten "Metal-fest" hemma hos oss imorgon och kommer kanske spela musik rätt högt - vi ska försöka hålla volymen nere och inte hålla på längre än till senast 00.00 - bara så att ni vet att det kommer låta lite från oss.
Här började en djupt röd färg tränga fram i ansiktet och jag var glad för att det redan var mörkt ute, så att han inte såg. För ett par veckor sedan, en lördag, fick jag nämligen klimakterie-raseri-ryck och bankade i väggen som en ilsken gorilla redan klockan 20.00 när de luftade sin stereo...det var ju inte så svårt att räkna ut att det var därför han ville meddela oss detta....Ja ni vet, som en normal människa och vanlig, god granne.

Tur att jag ser snäll ut för jag är säker på att de tror att det var Jonas som bankade den där gången och inte jag...

Knappast att jag låter den sanningen komma fram...

Är glad....

...idag över att jag inte åker kollektivt till jobbet.

Totalt stopp norr om Stockholm (där jag bor)

Lite av min medkänsla ger jag till de stackare som kämpar sig till jobbet den vägen idag...

....men bara lite ger jag.

Zzzzz...

Vovven har fått ryggskott, så vi fick lov att gå till vetrinären.

Hon blev sövd och röntgades och fick sedan ett recept på anti-inflammatorisk medicin.

Nu är vi 2000 kronor fattigare.

Här är vår prinsessa på uppvaket.

Chock!

Ja jag tycker om att komma i tid, det är en liten tvångshandling jag har som inte alls är helt fel.

Det finns till och med en del människor som uppskattar att man kommer punktligt.

Jag kan inte hjälpa detta och även om jag försökt att komma försent, så går det helt enkelt inte. Min lott är oftare att jag får sitta lite på parkeringar och surfa på telefonen eller dra omkring lite i någon affär för att inte komma alldeles för tidigt till avtalade möten.

Hur som helst - igår skulle jag och några vänner på Babben Larssons show på Rival i Stockholm, som ligger vid Mariatorget på söder.
Vi skulle äta lite innan hemma hos en kompis och sedan åka bil in för att vi är så sabla bekväma.

Eftersom mina vänner helt frankt kallar mig för tidsfascisten (de är så oartiga att de inte ens orkar hålla detta nid-namn bakom min rygg) så hade jag bestämt mig för att stänga av mitt komma-i-tid-tvång denna gång.
Det gick så enormt bra att vi inte kom iväg från väsby förrän klockan 19.05...(föreställningen började för övrigt klockan 19.30)

Här ungefär fick jag nog en tyst liten hjärtattack när Malin-chaufför gasade in mot stan i 90 km i timmen. Det var tomt på E4:an så vi kom in rätt snabbt, men sedan skulle vi hitta en parkering...
Det var ju knökfullt förstår ni va? Vi cirklade runt i en evighet och hittade tillslut en så vi kunde välla ut ur bilen.
Telefonen ringde och en annan kompis som vi skulle möta upp ringde från Rival och frågade var vi höll hus? De stänger dörrarna om fem minuter, sa hon.

Fem feta fruntimmer sprang som en buffelhjord nerför hornsgatan och folk flyttade sig i panik!
De dundrade in i foajén och travade in i salongen och sade ursäkta, ursäkta, ursäkta, ursäkta, ursäkta...när de skulle in till sina stolar - de satte sig och ridån gick upp...

...och där kom lilla hjärnblödningen för mig.

Jag är fortfarande uppskakad efter denna upplevelse ska ni veta...

Babben var jättebra förresten!

Adjö

Tre veckor tog det.

Efter tre veckor i min vård så gav blomjäveln upp och dog...

Ge mig inga blommor i fortsättningen, det räknas som vållande till växtens död...

Rubbad cirkel.

Igår var planen att träffa en väninna efter jobbet för kaffe och skvaller, vilket jag såg mycket fram emot.

Fick på morgonen en förfrågan om att hänga med ut på EJÖ (efter-jobbet-öl..hittade på förkortningen-fyndigt va?)
Svaret var såklart: är du galen? Sådant måste planeras veckor i förväg...

Sedan fick jag ett erbjudande att gå på bio, men jag var redan uppbokad, så det var nej där också.

Dagen lunkade på och jag gick på autopilot (nöjd) och det började bli dags att röra på sig.

Då plötsligt ringer det och min vän som jag ska träffa har fått vinterkräk-skiten...
Jag förvandlas och gör något normalt för andra men oerhört för mig...
Jag ringer och frågar om bion är öppen fortfarande och knatar från Solna till Stureplan...

Min autopilot kopplades ur och jag gjorde något spontant och oväntat???

Vart är världen på väg???

Galet...

Som avslutning: nya bondfilmen var riktigt bra!!!

Oro

Nu är gubben orolig där hemma..

Jag är i en bilhall..

Det suger i bilköpar-tarmen..

Vilken ska jag välja?...

Hemma.

Hemma från öland och tillbaka på arbetet.
Är ganska höst-seg och stannar helst inomhus med något som innehåller socker och fett.
(Ja det skulle kunna vara gubben, jag vet..)

Den lilla avkomman här hemma har haft lite besvär med hosta om nätterna...de senaste två har han legat och ropat på oss och vi har turats om att hämta vatten, bädda täcket, hitta nappen och vad det nu kan vara på småtimmarna.

Idag på hundpromenaden slocknade han som ett ljus efter tio minuter och nu sussar han sött.

Antar att han samlar kraft för att köra livet ur oss mellan 03.00 och 05.00....

Trött

Överraskade sonen med att åka till kalmar länsmuseum idag.

Lyckan var fullkomlig och vi förundras över att man kan roa ett barn med museum...vad fattas honom liksom?
Men ingen klagar ju självklart, vi är ju inte dumma - vi inser ju att det är en fin gåva. Vi trivs också där.

Sedan bjöd mormor på kinabuffe'. Jonas och jag uppförde oss som svultna vargar och folk vek undan när vi kom fram till maten med rullande ögon.

Men den här är ju kul att ta med på buffe'....Lite ris var allt han tänkte offra sig på...måste kanske prata allvar om hur vi gör vid en gratis buffe'...

Vass kille...

Hela högen åkte ner till pizzerian för att äta gott.
Jonas var i sitt esse och kallade mig för hönshjärna och sin svärmor för jurassic park...

Jag blev så häpen av detta och glömde att jag borde huggit gaffeln genom hans hand. Sedan fortsatte vi äta i godan ro.

Nu är vi mätta så vi är lite oroliga om vi kommer klara chipspåsarna lite senare??

Förtydling

Det var alltså bara grytlappen som gick hädan...
Men vadå? Försäkring har jag ju, så någon får väl virka en ny där på bolaget?

Hjälp.

Anlände till Öland vid midnatt. Regnet vräkte ned.
Vi gick och lade oss direkt och sov väldigt gott efter den långa bilresan.

Imorse (Lill-gossen vaknar som alltid i gryningen) gick jag upp och startade en dvd med smurfarna och sedan gick jag till köket för att koka kaffe.

Jag hittade ett lik i diskhon - en stor spindel som säkert hade bitit mig i strupen om den levt.
Jag hittade också spår av en mus-usling. Vi har klarat oss rätt bra från möss men en och annan har brutit sig in för att kolla läget här. Och den här hade skador på sitt samvete, så nu ska jag kontakta vårt försäkringsbolag så fort helgen är över...
Se bara - den vackra hemvirkade grytlappen som mamma gjort har får gått i graven...snyft...