Tornadon har dragit förbi

Mor har åkt hem....
Det är tomt och tyst...
Tempot är helt rasande när hon är här - upp i gryningen och apostlahästarna har jobbat livet ur sig...

Berättar mer i morgon...gäsp.

Jamen jaa, jag vet att jag inte ska använda pensionärsord, men när ska jag annars få vara en besserwisser och få lära er något? va? va?


Använda apostlahästarna – Gå till fots. Från Jesu apostlar (lärjungar), som inte red på sina missionsresor utan gick till fots.

Hjälp.

Bevara oss från ondo - mamma är på väg hem till oss med fem hundar.

Hon ska bo hos oss över helgen och det ska bli skönt att ha en kaffedrickare till i huset.

Hennes hundar är ett bihang som hör till paketet liksom...:)

De är lantisar och skäller på alla stadsljud, såsom grannar och glassbilen tex.

Tro inte att jag blir uppassad... Nä det blir jag som får serva denna helg.
Antar att jag kan göra det då...

Kidnappad.

Jag är kidnappad...
Av Coop.
De påstår att jag är medlem och skickar mig erbjudanden?

Jag är verkligen inte medlem - det är helt fel.

Coop, låt mig vara!

Trauma

Har upplevt något som ingen är sugen på.

Har köpt godisar till hunden som består av torkade grisknorrar, som hon älskar.

Nämnde det för mamma av någon anledning, vartefter hon säger att: "det där är inte knorrar, det där är egentligen grispenisar"...

Alltså allvarligt...vem vill höra sin egen mamma säga ordet grispenis???

Fyyyyy, jag är traumatiserad och tänker på det varje gång jag plockar fram paketet.

Så där får man inte göra mamma, hunden och jag är förstörda!

Förvandling

Hmm...eftersom vi har haft lite grovarbete gjort på framsidan fick vi ett trist litet papper med krav om att röja undan vår skit som stod där innan arbetarna kom.

Ja, det var lite cyklar, plaststolar och annat smått och gott vi var tvungna att skyffla över på baksidan....inget jättejobbigt direkt.

Detta innebar även att vår soptunna vi haft utanför dörren också åkte dit. Den tunnan är en transfer-tunna där soppåsen ska ligga skyddad mot vilda djur (skator och grannes katt-racka) till vi tar den till soprummet ute på parkeringen.

Till soprummet är det jättelångt - säkert 70 steg.

Det har fungerat sådär...vi producerar sopor i en extremt hög hastighet, och soprummet är som sagt väldigt långt bort...ibland svämmar det över men oftast har man kunnat klämma ner fyra äckliga påsar och så omringar vi tunnan med fem påsar med bajsblöjor och så har de fått vara ifred.

När tunnan försvann har påsarna legat oskyddade, och i morse när vovven och jag skulle ut så upptäckte den lilla tjockisen ett hål i påsen (säkert grannens katt) och dök in snabbare än en satans mungo och började tugga på något.

Jag dök efter hunden och bände upp munnen...hunden kämpade för att komma loss och längst in såg jag en gammal salami så jag släppte henne och lät henne ta den.

När vi kom hem från morgonrundan hade jag såklart glömt hela episoden och tjockisen dök igen och fick upp resterna av ett äckligt gammalt kycklingbröst denna gång.

Jag dök igen, men hunden förvandlades nu till en sprattlande, morrande dobberman! Hon tänkte inte släppa sin kyckling frivilligt.
Vi kämpade i gryningen och efter en halvminut fick jag ut snusket och kunde få in oss.

Hunden flåsade glatt och hade fullt med stelnat kycklingfett i huvudet.

Själv fick jag ont i tummen..:(

Ni har fel väsbyhem.

Vi har fått framsidorna uppfräschade med nya betongplattor.

Det blev väldigt bra.

Jag var så glad att de skulle ta bort de satans (ursäkta) rabatterna så jag slipper dem. De är fula och jobbiga.

Väsbyhem skulle bara ta bort rabatter som låg intill fasad, övriga skulle lämnas kvar.

Inget att gnälla om, helt okej deal antar jag.

De har lämnat en rabatt kvar hos oss påstår de.

Här är vi inte överens....

Nej, väsbyhem, det här är ingen rabatt ni lämnat kvar....
Det här är en bit av mekong-deltat!

Snälla, skövla bort det....

Förvånad.

Har varit på soptippen och slängt massor av skräp.

Jag slängde bland annat en stor utrensning av kläder.

Jonas gick med ett par av de noggrant ihopknutna kassarna till containern för textilier, och jag gick till den för brännbart med en hög av Svantes leksaker.

Sedan var det bara några gymnastikskor kvar och jag tog på mig uppgiften att slänga dem i den för textilier.
Redan på håll såg jag att den var rätt full...
Jag såg även att man inte kastade påsarna i den heller...
När jag kom ända fram lyser ett stort, färgglatt litet berg av mina uttjänta trosor, kanske trettio stycken, som Jonas slängt i containern strategiskt sist så de kom överst..

Det såg verkligen helt sjukt ut, och jag stirrade en stund och kände mig lite obehagligt skyldig även om det var omöjligt att koppla dessa tingestar till mig...

Till hans försvar får jag väl medge att han inte visste vad som var i påsarna...

Så om någon känner att det är tomt i underklädesbyrån kan ni ju svänga förbi sörab och se om något passar..

Dagens tvångstanke

Varför i allsin dagar plockar jag med mig detta från skogen?

En kantarell? Vad räcker det till tro?

Kan jag inte bara slappna av därute??

Blask

Kunde morgonen vara gråare än detta vi vaknade till?

Vi åkte ut i skogen med hunden ändå och gick omkring ett par timmar. Den lilla svampkorgen blev full och vi åkte hem. Vi duschade och blev ruskigt hungriga, så vi for till Sollentuna centrum.

Vi åt lunch - Jonas en surdegstoast och jag en hallonpaj med grädde....Svante åt en kokosboll. Vilka  hälsofreak vi är.

Sedan åkte vi en sväng till farmor och farfar och efter det fortsatte jag och Svante till en väninna.

Jag fick väl i mig ett par liter kaffe under denna turné och nu är det bara blask i magen - fy!

Nu blir det film och sedan är det läggdags - spännande som attan, jag vet...:)

Skräck

Vissa av mina datorprogram kraschar och lämnar en liten dialogruta där det står : fatal error, och sedan vill den att man klickar ok i en liten ruta.

Jag blir så rädd....fatal betyder olycksbringande eller förargligt...

Kommer jag råka ut för en olycka eller kommer jag bli förargad om jag klickar ok?

Lite tydlighet kan man väl kräva, eller?

Inga snobbar här inte.

Idag är jag bortbjuden på middag.

Guldfot slår på stort, och jag ser fram emot ett gott mål mat.

Det blir korv stroganoff.

Bäst man klär upp sig lite...

Middag?

Är gräsänka, då Jonas är på konferens.

Svante får väl en påse godis till middag, och jag tar väl några kakor.

Jonny Depp - du kan komma runt klockan sju...

Shit.

Fick veta att en vän har blivit svårt, svårt sjuk...
Tappade luften lite...

Självklara regler

Alltså, visst är det en naturlag att man matchar sin 4-årings strumpor med tröjan??

Det påstås att jag är förtryckande och diktatorisk med mina krav?

Jag förstår ingenting, det förstår väl alla att man inte kan ha gröna strumpor till en blå tröja...

Jag har i vilket fall som helst gett upp, och Svante får glömma gulliga strumpor med figurer och färger. Jag har köpt en stor fet hög med gråa strumpor så att barnet kan vara lycklig på förskolan.

Omatchade strumpor utlöser ju kaos...

Humor

Svante fick en present av sin moster när vi hälsade på pappa i lördags...

Det var en gammal hederlig prutt-kudde.

Allihopa här hemma skrattar så vi kiknar när vi leker med den.

Svante kanske vill ha den för sig själv, antagligen är det så.

Det kan han glömma - den gjorde succé hos hans mamma och pappa också...

Jonas trycker sakta på den så att den visslar lite försiktigt först...sådana fisar kallar vi för häxpipor...sedan trycker han till så att det blir en brak-skit...

Vi har haft den i tre dagar och det har gått så vilt till att vi redan fått tejpa den.

Jo men prutt-humor är kul!

Socker

Helgen har mest handlat om att vräka i sig gott.

Fredagskvällen lyckades jag fint med att gå i mål med en hel påse chips.

Lördagen startade vi i Täby C med att fika - hallonpaj med grädde och sedan hem till Jonas lillebror som har flyttat till ett nytt hus och där klämde jag en tjock sockerkaksbit.
Hem för att ladda om med en lätt middag och sedan iväg för att träffa en långväga vän från Lidköping som hälsade på - hon hade bakat en robust morotskaka till kaffet - smack i magen och mums.

Idag, söndag,  har vi varit hos min pappa och hälsat på.

Min lillasyster som bosatt sig i göteborgstrakten var också där och hälsade på med sin fina dotter och solen sken i deras inglasade terrass där vi satt - amen jag förtjänar ju lite idyll nu, som jag lidit med mina munblåsor..

Pappas fru hade bakat jättegoda scones till fikat och jag åt som en häst. Bäst att passa på när man får chansen, tänkte jag då scones är lika vanligt som ett städat badrum hemma hos oss...

Oh ni skulle bara veta hur mätt jag blev - scones är ju rätt mäktiga.

Då svävar det plötsligt in en nybakad äppelkaka på bordet?

Här fick jag kämpa lite, men den var så dreggel-god att det inte var någon större match för mig (jeflar, vad hon kan baka)

Sedan for vi hemåt och Jonas slängdes av på lämpligt ställe och Svante och jag fortsatte hem till Benny Guldfot.
Hon bjöd på sin dotters bakverk - kladdkaka med dajm och grädde...
Då hade jag fått ett hål tillbaka i magen så den slank lätt ner.

När jag kom hem skakade jag av blodtrycksfall och begynnande diabetes och fick sätta mig och vila lite i köket innan middagen...

Nu får jag lov att lugna mig lite antar jag, så veckan kommer mest bestå av morötter och kål. (eller kanske inte)

Ful.

Hmmm...klippte håret på klippoteket i Sollentuna härom dagen.

Frisören var ur-usel och frisyren blev likaså.

Jag tyckte att frisyren var rätt okej när jag satt i stolen, jag var dock lite störd över att det inte blev som jag bad om utan han hittade mest på själv hur det skulle klippas.

Förutom det avböjde jag också bestämt tre gånger förslaget om att lägga benan på andra sidan huvudet mot det håll jag brukar.

Huuu, det skulle ju bara inte gå att göra något så djärvt.

Jag betalade 380 spänn och gick därifrån. När jag kom till bilen tre minuter senare hade håret kollapsat och såg ut som om jag klippt det själv.

Hade jag sett det där inne hade jag inte betalat, men nu struntade jag i det och kommer aldrig någonsin klippa mig på detta ställe igen.

Kan man ha keps på jobbet tro?

Reseberättelse (varning - lång)

Tänkte att ni kanske ville höra lite om min resa till Budapest, eller vad sägs?

Vi var fyra stycken som samlades på Skavsta flygplats i Nyköping. Marie och jag åkte från hufudstaden och mamma och Syw reste från öland.

(Observera att Syw och Marie är fingerade namn och att personerna på bilderna inte har något med texten att göra.)

Här har vi precis mött varandra på flygplatsen och det delas ut bordingkort och kontrolleras att pass är med 

Tre av oss fick gå igenom säkerhetskontrollen utan några problem - en av oss fick en skön, närgången visitering då det tjöt lite i bombkontrollen eller vad det nu är den där bågen är...Resan kunde ju inte startat bättre tyckte den klämda och på-tafsade resenären. (ja, det var jag)

Eftersom vi alla lider av svår flygrädsla hade nöden ingen lag och vi fick med tårar i ögonen tvinga i oss lite lugnande drycker innan det var dags att stiga på planet.

 Om jag var säkerhetskontrollant skulle jag klämma på Syw istället - hennes kadaver skriker ju bombväska ju...

 Här ser ni min nya skönhet...den svarta i mitten...Marie höll noga koll så att den låg bra hela resan.

Vi landade fint och fixade en minibuss in till vårt hotell. Chauffören tvärnitade på gatan, skaffade ut våra väskor och sade: - Här är det! Och så gasade han iväg. Och där stod vi.
Det stod åtminstone på skylten utanför den låsta porten som Syw försöker bryta sig igenom, namnet på rätt hotell.
När Marie ringde på klockan ramlade den ner och hängde i en tråd...ingen dök upp...

Här började ju små nervösa tankar fara lite tyst genom huvudet. Har vi kommit rätt???
Vi bestämde oss för att smita in om någon kom så vi kunde se om det fanns en reception därinne så vi kunde få vårt rum.

Vi hade tur - någon kom och vi kunde smita in,

Jag vet inte vad de andra tänkte när vi kom in i trapphuset, men  jag tänkte i alla fall: Vad fan???

Det såg ju ut som om vår langare skulle komma vilken sekund som helst?!!

Efter ett telefonsamtal kom det en väldigt trevlig tjej och sade att vi kommit alldeles rätt och tog upp oss på vårt rum.

Som ni ser är det helt i sin ordning och vi drog en lång, fet suck...

Genast skulle alla hitta Wifi-nätet så att de kunde fortsätta spela wordfeud.
Observera att de har åkt till Budapest och spelar med varandra...

 Det dröjde väl ungefär 10 minuter och sedan såg rummet ut såhär...

Ni ser säkert att det fattas ett par skor på bilden?...någon av oss hade en så fruktansvärd fotsvett så det fanns inget annat att göra än att de fick bo på balkongen.
Av hänsyn till Syw så berättar jag inte vems det var.


Vi var ju naturligtvis hungriga, så alldeles utanför oss fanns ett fantastiskt ställe där vi kunde äta. Mamma och jag beställde varsin liten smörgås och så tog jag för säkerhets skull några lökringar också...
Jag tror mamma av misstag sade att vi var brottare på träningsläger, för vi fick in ganska mycket...

Vi kämpade tappert ska ni veta....

Och nej, vi är ju inga nunnor heller direkt så vi beställde lite öl sedan för att orka gå upp för alla trappor till vårt rum...
Men Marie är ju ett hälsofreak så därför köpte hon moroten som ligger mitt på bordet för att balansera det onyttiga.

Sedan blev tanterna kissnödiga för femtielfte gången och ni må tro att jag skrattade när de öppnade dörren till detta?...
Oj vad det peps och gnälldes och svors upp till himlen....
Men de fick bara bita ihop och dra på trissor - de klarade det.

Nästa dag var det sightseeing och här är min första kaffe - lite smått sliten från gårdagen känner jag mig, men jag piggnar raskt till.

Wifi-nätet letades genast upp och wordfeud fortsatte...

Kom nu mina små rövhål så går vi...

Jo, det var ju en detalj...den lilla saken att jag glömt ta med mig sommarkläder...
Här ser ni temperaturen under vår lilla tur. (31 grader för er som är halvblinda)

Och här ser ni vad jag har på fötterna....

Jeans, sportsockor och tjocka gymnastikskor var ingen jättehöjdare kanske..

Bara som ett tips alltså.

Här har onda Marie tagit kort på Syws bleka ben som vi bländades av.

Efter någon timme klättrade Syw upp på en jättefåtölj gjord av snodda SJ-pallar från Gränna och sade att hon gick inte en meter till innan hon fick kaffe.

Och vi vågade inget annat än att lyda...

 Vi var lite trötta..

Här gick vi längs den lilla ån vad-den-nu-heter, och då kom en buss puttrande i farleden.

Ja vi såg faktiskt en hel del mer, men de bilderna får vi bläddra igenom vid något annat tillfälle. Vi gick hem och vilade lite och sedan var det dags att gå ut och äta.

Vi hade en liten plan vart vi skulle och en karta för att hitta. Oturligt nog fick mamma tag i kartan och sprang iväg med den som en glad pippifågel...Vi följde bara med, men efter en stund sade jag bestämt stopp och belägg - ge mig kartan eller dö.

Här står vi och försöker reda ut var vi är och åt vilket håll vi ska.

Jag passar även på att peta mig i näsan när jag ändå har handen fri. Fräsch och fin - Jag är en Slevin...

Självklart hade mamma tagit oss åt totalt fel håll - kartan höll hon tamejtusan upp och ned - jag lovar.

Tillslut hittade vi en schysst sylta att äta på

Amen visst är vi fina allihop?

Sedan avslutade vi med en öl på en bar.
Tro inte att allt på bordet är vårt, nej nej...det är gammalt överblivet från andra kunder - vi är städade själar vi.

Nästa dag gick vi 300 mil för att komma till termalbaden.
På vägen var vi tvugna att korsa Budapest maraton.

Det måste ha varit en syn för gudar när fyra trötta tanter skräckslaget springer igenom fältet av löpare...

Sedan var vi framme!

Vi hyrde skåp och bytte om till badkläder. När någon tog av sig skorna så gick det som en chockvåg i rummet. Marie vägrade ha kläderna nära dessa otyg och knölade ner både hennes och mammas grejor i sin handväska innan hon låste in allt i skåpet.

Jojo - härligt va? Hoppas ni blir avundsjuka, då blir vi malliga..:)
 Vi gick hem så småningom och vilade en stund. Sedan åt vi lite och så gick vi till en bar en liten stund.

Här tror jag Syw försöker sätta världsrekord i öldrickning.

Tiden bara sprang iväg och plötsligt var det dags för hemresan. Här är vi på flygplatsen och Wifi letas genast upp...wordfeud är en lågoddsare.

Själv har jag andra intressen och njuter av min kråasång och kaffe.

Och så åkte vi hem till Sverige igen...snipp snapp snut så vara sagan slut....

 ..Och kolla så galna vi ser ut???...

 Hej då och tack fina reskamrater - det var kul!!!

Förväntan...

Idag har jag namnsdag...

Var är trumpeterna och fanfarerna????

Virus

Lilla jag är på jobbet och jobbar så svetten lackar såklart.

Vet inte hur det är hos er men flera av mina kollegor ligger däckade i förkylningar och ett par som är här låter som Kalle-Anka när de pratar. Något virus går, som man brukar säga.

Jag har också drabbats...

Brukar ju skryta att jag minsann aldrig blir sjuk utan att jag brukar få en munblåsa istället, vilket är sju resor bättre än snor och feber.

Nå, det hände denna gång också, men jag vet inte om jag hellre varit sjuk istället?
Viruset har jeflar i mig poppat popcorn med mina läppar den här gången.

Jag kan räkna till sju blaffor på läpparna och en del av dem är tre fyra blåsor i samma.

Jamen stackars er som går och snörvlar..
Jag ser faktiskt ut som en stor fet smocka - det är mycket värre!

Hemma igen.

Jag är hemma igen efter en fantastisk resa till budapest.

Magen gör en lätt revolt och munnen är full av fula sol-sår.

Jag ser ut som en boxare med denna fläskläpp och det känns faktiskt som jag luktar lite brottare efter denna varma resdag.

Det blir en dusch och sedan sängen och så får jag berätta mer imorgon, godnatt!

Bra åkomma ibland.

Ibland är det bra att vara flygrädd.

Då får man göra såhär i avgångshallen...

Alla är glada..

Ungern

Ska såklart skriva lite om våra äventyr i Budapest när jag kommer hem, men väntar med godsakerna till jag är utom räckhåll för mitt resesällskap, mamma, Syw och Marie.

Flygresan gick otroligt smidigt och jag fnissar över att jag vägrat Skavsta alla dessa år. Jag har hört så mycket om att man fraktas som boskap och det är som att åka buss och fy och usch.

Men så var det inte.

Nej tvärtom så slapp man till min förtjusning alla irrande kreatur som man vill slå ihjäl på andra flygplatser.
Bra med lite preussisk ordning och det gick skitsnabbt så satt alla ner i planet och vi kunde åka.
Annars kommer man aldrig fram till sin plats för Agda står i gången och ska lägga sitt handbagage på hyllan, sedan sin jacka och den lilla taxfree-påsen och förresten skulle hon bara plocka ut sin telefon från jackfickan och just det..plånboken också..

Nä det var kanon.

På bilden är vårt rum och Syw.

Sedan gick vi ut och åt. Jag blev strängt tillsagd av Syw och Marie att man måste fotografera allt man äter och dricker för det måste såklart ut på Facebook...alla sitter ju och väntar på varandras måltider där, eller?

Fika..

Stackars mig som jämt är så extremt tidig till bestämda möten...

Är alltid för tidig - denna gång en halvtimme.

Jag väntar på Marie för att åka till Skavsta.

Nästan att jag tror hon bestämde mötesplats med omtanke av mig.

OK/Q8 i Västberga, hon visste att jag skulle komma för tidigt och ville hålla mig på gott humör..

Klar.

Så...packad och klar för resan till Budapest imorgon.

Ska åka i boskapsklass från skavsta och är fett flygrädd.

Så är det.

Det får bli en liten drink innan boarding tror jag.

Vad gör man i Budapest då? Någon som vet?

Äter budapeststubbe, gulasch-soppa och badar i spa är en tanke.
Vi tar det väl lite på känn antar jag.

Vi hörs!

Tuff kärlek

Känner att jag har ruttnat litegrann.

Vill säga det till min 3-åring, men vet inte hur jag ska säga det fint.

Varför kan vi inte leka affär, smurfarna, dansa eller bygga pussel tillsammans som andra?

Av alla lugna lekar som finns vill vår son bara leka en endaste och det talar han om när han kommer ner för trappan på morgonen.

Han vill leka Emil i Lönneberga,,,,,

Närmare bestämt en speciell scen i Emil. Han vill leka slagsmål på auktionen i backorva.

Jag får aldrig vara Alfred utan varje gång ska jag vara fyllgubben Bulten och vi ska slåss. Han kan replikerna till punkt och pricka och jag ska ligga underst.

Efter ett tag ska Emil spruta vatten på oss och då slutar vi och sedan ska vi köa upp för att tvätta av oss blodet.

Jag har efter tusen gånger ruttnat!

Nu vill jag vara Alfred!

Ständigt.

Amen aaaarrrgh, vad jag alltid ställer till mig..
Jämt sölar jag ner kläderna, och speciellt om det är ljusa eller nya kläder.
Här är min nya tröja...

Tomaten exploderade...

Jonas har inget medlidande efter tusende tröjan jag sabbar - säger bara att jag ska skaffa galonförkläde att ta på mig när jag kommer hem...:(

Äntligen.

Så nu har jag rensat klart....pust och stön....eller förresten jag var lite oklar - jag har rensat klart de gule fanskapen...Jag har en hög med svart trumpetsvamp kvar...

Det var söndagens bravader det - vi hade så roligt i skogen när vi skuttade mellan stubbarna och plockade kantareller.
Jonas hittade ett sådant där drömställe där det bara vällde kantareller. Vi har aldrig hittat något liknande och vi pep och grymtade av förtjusning. Det fick inte plats i korgen och vi fick offra hundens bajspåsar och allt var så kul.
Till vi kom hem och jag insåg hur mycket det vara att rensa och steka....

Lördagen hade vi besök av Guldfot och hennes familj. Hon berättade att hon fått tillfälligt tourettes för några dagar sedan när hennes mamma påpekat att hennes pappa fyller 70 år snart men att han inte var så intresserad av att fira. Hon bet sig i tungan men hörde ändå sig själv säga att "klart du måste fira, det är ju sista gången du fyller jämt"...en sned blick fick hon som belöning för sitt lilla skämt...Haha, den ska jag komma ihåg när det är dags för mamma.

Det händer förresten stora saker i mitt liv om bara några dagar...Jag ska nämligen åka till Budapest på fredag - Bulgarien, ni vet?...(Nä men jag skämtade, jag vet att det är Ungern)

Jamen jawoll allihop, det är nämligen så att min mor så storslaget bjuder och jag får resan i födelsedagspresent.
Vi ska åka med en öländsk vän till oss och hennes dotter - jag kallar dem Syw och Marie (för att skydda eventuellt inblandade)...och det blir jättekul!

Det ska bli en fantastisk upplevelse att vara med när mamma och Syw går på restaurang. För några år sedan var de två damerna LCHF-fundamentalister (ni vet - diet på flott och ägg) men har nu sjangserat till entusiaster på senare tid (för förtjusta i bullar, potatis, chips, maränger...etc)
Jag kan knappt vänta till jag får höra mamma beställa plankstek - but without the potatomoose, och höra Syw undra "can I change the pommes frites to green things you know?" och se hur de ungerska kyparna beter sig...kanske jag är beredd med iphonen då, vem vet.

Jonas har önskat sig en äkta ungersk begagnad brottardress...jag tror han skojar, men råkar jag hitta en så...
Fortsättning följer...

Pust

Jamen jag var överlycklig i skogen...

Nu befinner jag mig i rens-helvetet...