Märkligt

"Black friday" är en ganska märklig dag. Vi var en sväng på Stinsens köpcenter av en slump och det var rejält med folk kan jag meddela.

Det kom ett utrop om att om man handlade för minst 300 kr så kunde man få 5% rabatt om man kom och lämnade kvittona. Det skulle delas ut i presentkort på köpcentret och man skulle därmed förlora rätten till öppet köp (så att det inte skulle gå att fuska). Det gällde så länge lagret av presentkort räckte.

Kön till detta var enorm...den slingrade sig genom hela köpcentret. Jonas och jag häpnade.

Det är helt ofattbart för oss hur man kan stå där och köa för detta? Om du handlat för 5000 kr (som var maxbeloppet) så hämtar du hem 250 spänn som presentkort....är det verkligen värt det? För 300 kr blir det 15 spänn...vad köper man för det?...Att förlora rätten till öppet köp dessutom? Jag spanade noga om jag såg dyra inköp i kön såsom slalomskidor, eller många kassar...Nope...inte något såg jag.

Jag såg en kö på tusen människor som borde få någon slags vård....

London weekend

Så hamnade vi äntligen i London igen över en helg. Vi var ju där förra året med vänner och firade en 40-årsdag, men denna gång var det familjeresa som gällde och vi hade Svante, farmor och farfar med oss.
Det vill säga att det kommer en lång historia nu - alltså är nu en tid att stänga av datorn om resor inte intresserar ett dugg.

Jag vet inte vad det är för fel på Norwegian men alla deras plan verkar flyga klockan-före-gryningen och således mådde vi alla lite pyton när vi vacklade in på Arlanda innan ens en tupp hade öppnat ena ögat.
Vi samlade oss för frukost och om Jonas ser gråtfärdig ut är det helt riktigt - han råkar inte vara så lyckad före klockan 8 på morgonen. Så är det.

Jag tänkte mjukstarta lite så jag köpte bara det här:

En pytte-pytteliten fralla och lite, liiite sketet bryggkaffe till det finfina priset av 75 spänn...
Ja man häpnar även om man bor i Stockholm och är van att bli rånad varje dag - 75 spänn??? Här höll jag god min eftersom vi knappt påbörjat resan.

Men snart var det dags att gå ombord efter en mysig stund i säkerhetskontrollen och här är en mycket spänd och förväntansfull liten kille som äntligen skulle få flyga för första gången.

Man kan väl säga att fönstret åkte upp och ner några gånger....

Till slut fick jag säga till honom att sluta - det var ju dags för säkerhetsgenomgång...
Alla har olika inställning till en sådan men ingen kommer ju undan den när man ska flyga.

Allra viktigast, tycker jag, är såklart att veta var spypåsarna finns och att det finns så att det räcker till en rejäl blaffa - man vet aldrig var som händer...

Jonas har fattat att det gäller att lägga på sitt charmigaste leende (eller något..) så att flygvärdinnorna vill hjälpa en till nödutgången om det behövs. (så där såg han ut just när hon gick förbi och kollade om man var fastspänd)

Andra passar på att sova och tänker att endera vaknar man vid framkomst eller så vaknar man aldrig mer - ett slags inre lugn som finns där.

Flygresan gick så bra så och när vi kom fram så tog vi tåget in med den engelska pöbeln till centrala London. Vi slängde in väskorna på hotellrummet och käkade en liten bit mat och så gick vi till British museum. Svante ville kolla in deras mumier...

Det var äkta engelskt väder som ni kan se - allt kändes så genuint. Men det var som sagt mumiejakt som gällde...Vi blev ju lite paffa när Svante kastade sig på första bästa sarkofag i sin jakt, men vi hann hejda honom innan vi blev utkastade.

Han tyckte vi tog en evig tid på oss vid onödiga föremål (enligt honom) och det kan man nästan ana på hans ansiktsuttryck...

Men vi hade skoj framför "Game of Thrones"-porten...Jag spanade i hemlighet efter murens väktare, men fick se mig besviken tyvärr...

Äntligen kom vi fram till de smaskiga mumierna.

Hua - de ser lite läbbiga ut va? Jag tänkte att den övre mumiens händer flyger i vädret när som helst...
Sedan såg vi en kändis:

Vet inte om ni känner igen henne? Det är Kleopatra minsann...Ganska snygg va? Svante frågade farmor om vi skulle göra såhär med henne när hon dog - det blev lite underlig stämning då...

Sedan såg vi något som vi trodde var ett rörligt objekt som hörde till utställningen om världens mest enorma överkamning...Väldigt imponerande.

De hade mycket spännande saker där att titta på såsom en lös-tå i trä.

De där kolosserna från påsk-ön

Och sedan såklart en höjdpunkt! En magisk kristalldödskalle - ni vet en sådan som är med i sista Indiana Jones-filmen!!

Sedan var vi nästan döda av trötthet och behövde fika - jag köpte en morotskaka med glasyr som visade sig vara en fälla. Jag vet inte vad det är för fel på engelsmän, men hur kan man ha i en miljon russin i en morotskaka? Och sedan gömma det under ett lager av glasyr? Russin - detta otyg i bakverk?,,,ofattbart.

Sedan gick vi tillbaka till hotellet då somliga behövde vila...

Såhär ser det ut hemma varje dag runt Bolibompa-tid...
Men vila är för veklingar så vi lämnade detta lik att jäsa för sig själv...

Och undersökte hotellets faciliteter...De var helt ok och vi var ypperligt nöjda.
Sedan väcktes de döda och vi gick ut och käkade på restaurang.

Det var en bra restaurang med det lilla extra som ni ser. Det svagt perversa lilla extra...

Sedan tog vi en promenad genom Covent garden där det var lite cirkuskonster och annat på gång. Svantes ögon var som tefat.

Vi gick väl i säng hyfsat tidigt då en späckad dag väntade oss på fredagen.
Efter frukost så startade vi rundan med att åka tunnelbana till Camden Market.

Det var inte så jättestort, men det gjorde ingenting. Vi gick omkring och spanade och tog lite turistkort.

Men sedan såg jag något spännande...

Små coola elefant-masker till maskerad va?..ser mycket skumma ut - vad kan det vara?
Nå vi hann inte gå jättelänge innan någon blev superhungrig och jag fick köpa en hamburgare för 100 spänn...

Två tuggor tog han på den. Två tuggor...ja verkligen superhungrig...
Nå ingen åkte därifrån på dåligt humör hur som helst och det var ju bra. Vi tog tunnel-bananen till centrala stan och gick till Hamley´s leksaksaffär där Svante fick shoppa loss lite.

Han hittade sin dröm:

Och det gjorde jag med...

Bra sortiment måste jag medge...

Nå inte hade vi tid att ligga och lata oss efter detta - nej då.
Det var bord bokat på Jamie Olivers Diner...Den besökte vi ju förra året och var så nöjda att vi gärna gick tillbaka. Här är en liten spänd pojke som undrar vad han ska få på tallriken.

Och här är en väldigt nöjd pojke när han fått burgare i mini-format...

Jag vet inte om ni kommer ihåg att jag och mina kompisar förra året när vi var här satte klistermärken med våra namn under bordet som en kul grej?..Självklart fick vi denna gång inte samma bord så att vi diskret kunde kolla efter om de satt kvar. Men det är ju det som är det fina i kråksången med barn. När sällskapet som satt där hade ätit klart och gick så skickade vi in Svante under bordet med en kamera...och dra på trissor!

Nu var det ju supersuddigt, men man får ju ha överseende med en 7-åring som kryper och fotar under ett bord antar jag. Kul var det i alla fall att vi satt kvar.

Vi var alla utmattade efter denna dag, men lördag var också fullplanerad. Då skulle vi titta runt på allt möjligt.  Här kommer ett axplock av vad vi såg och vi börjar med en vaktavlösning vid hovstallarna.

Londons öga.

Tower bridge.

 Vi åkte tunnelbana...

Och dubbeldäckare.

Här provades pretzel på lite olika sätt.

Sedan var det italiensk restaurang på kvällen som var toppen.

Vi käkade gott och vi hade med vår barnpassare dit så att Svante var nöjd och lugn.

Väldigt bekvämt..

Sedan såg jag en sak på dessertmenyn som får mig att fundera över om stället var väldigt fint och snobbigt, eller  om det var helt efterblivet?

Cigarrer??? Röker någon sådana längre?Nå vi hann väldigt mycket på kort tid och det kändes nästan som vi reste hem efter måltiden, men vi sov förstås en natt till. Väldigt lyckad resa tycker vi. På återseende London får man hoppas.

Ordningen återställd

Vår prinsessa är hemma igen. Hon har ju bott på pensionat hos min mamma när vi for till London.

Hon har saknat husses knä...

Har börjat

Ber om tålamod....snart kommer det ett liteet bildspel från resan till London, men det tog tusen år att ladda upp en miljon dåliga bilder från telefonen till datorn och nu måste jag gå och lägga mig.
Jag kan ge er en liten godisbit för edert lugn...

Här är vi - glada - på planet just innan vi lyfte från Arlanda...vi gick upp vid fyrasnåret och därför ser vi ut som något Hulken just slängt in i väggen....

Gonatt, jag återkommer.

På resa

Är i London över helgen. Landet är lite efter vad gäller wi-fi, så jag får återkomma med reseberättelse snart!

Vi hörs!

Osäker

Helgen tillbringades i bil och på Öland.

Vi lämnade hunden till gammel-matte och hon är nog inte så jättenöjd (hunden alltså) - då hon blir tvungen att dela kudde med kusinerna och det är väl lite trist när man är van att vräka ut sig...

Jonas passade på att göra ett frisörbesök när vi var där och jag tog en shoppingrunda när han satt och fick flinten putsad.

Jag gick runt och tittade lite här och där och såg en hel del fint.

Hittade fina smycken hos frisören som jag tittade lite närmare på, snygga liksom...men jag vet inte....Jag fick lite dåliga vibbar...

Kan inte riktigt sätta fingret på det, fina men något känns lite fel...kanske lite för germansk stil..? Alldeles för achtung för mig tror jag...

Dessa monster...

Hu!...Den här rackaren låg död i vår källare...

En enorm och livsfarlig ekoxe tror jag...

Hanarna har ju gigantiska käkar, men jag tror det här är en hona (som saknar sådana)

En gång för några år sedan har jag mött en sådan här i en envig på liv och död.

Jag var så rädd att den borde kunnat välta mig med en blick om den bara hade brytt sig om mig.

Det gjorde den inte och jag hade tyvärr en sopborste och en fast övertygelse om att det var en kackerlacka som var på väg in i huset för att bosätta sig med sin familj.

Det tog en lång stund innan jag sansade mig och efter en google-titt så har jag sedan dess ångrat mig.

Att mörda sällsynta ekoxar är inte en hobby jag hade tänkt ägna mig åt men så dags att vara klok då.

Tyvärr för mig verkar de där sällsynta skitläskiga varelserna gilla att hänga vid vårt hus...jag brukar höra som en liten helikopter komma surrande och då springer jag in pipande av skräck...

Tillägg

Bara så att vi alla har situationen helt klar för oss.

Jag glömde deodoranten också...

Glömsk?

Vi har åkt en snabbis till Öland för att lämna hund hos gammel-matte.

Är bara här en dag men tänkte passa på att gå ut och äta tillsammans på restaurang och ha det lite mysigt då.

Jag packade vääääldigt effektivt denna gång. Ner med en vettig outfit i en påse som jag kan visa mig offentligt i, sedan blir det mjukisbyxor för hela slanten.

Där var jag nöjd och vi åkte.

Kanske jag skulle tagit med mig ett par extra trosor och strumpor också...eller vad tycker allmänheten?

Suck vad tröttsamt. Hur kan man glömma en sådan sak?....

Får köpa någonstans imorgon antar jag. Eller så får jag gå stridsberedd....

Kärt barn...

I Sverige har man stora problem med att stava mitt efternamn Slevin...det har jag tjatat om många gånger förut.

Svensktalande människor finner det ohyggligt svårt att stava det och jag får heta allt möjligt i efternamn..,

När jag får post från engelsktalande länder så är det däremot noll-statistik för felstavning av Slevin. Det är ett inte helt ovanligt efternamn för dem...

De har dock problem med annat som jag kanske tycker svenskarna är lite bättre på...

...mitt förnamn...

Paranoid

Naturligtvis trodde jag att nu är dom här.

För ett tag sedan kom jag hem från morgonpromenaden med hunden och sa till Jonas att gå ut på altanen och kolla upp i himlen för nu är vi övervakade.

Två stora satelliter lös som brinnande stjärnor mot oss.

- Det där är Google och Netflix som spejar sade jag...helt klart.

När jag gått och oroat mig ett par dagar så googlade jag fram att det var Venus och Jupiter som ovanligtvis var nära varann på himlen.

Det var väldigt kul att se tyckte hela familjen.

Ett fenomen man inte upplever så ofta. Sådant gillar vi.

Men jag vet inte...det var ändå Google som serverade denna historia till mig...

Lite för lätt lösning va?....

På Coop (igen)

Vi behövde handla lite småsaker för veckan och for till Coop.

Mjölk och bröd och en del annat som fattades oss.

Jonas botaniserade i hyllorna och hittade något han påstod att han ville bjuda på till middag...

Jag tror inte ett ögonblick på honom.

Han som gråter som Helena Bergström om han tuggar på en champinjon för att konsistensen är så läskig...klart han skojade.

Hur som helst ska jag komma ihåg var jag kan köpa burken. Ibland ställer Svantes skola till knytis-fest och att ta med en sådan där burk i kombination med en surströmmingsburk borde få mina popularitetssiffror att gå i topp, eller vad tror ni?