Vi bestämde oss för att åka skridskor i vår kommunala ishall. Jag tyckte tyst att detta var en vansinnig idé och suckade lite inom mig - jag har inte åkt skridskor sedan Glenn Hysén spelade fotboll ungefär..
Detta kommer göra ont förstod jag och rotade fram mina gamla skridskor från förrådet.
Det syns inte på kortet men de har blivit missformade och gula...stenhårda var de också.
Sedan bar det iväg.
Svante var jättemodig och duktig.
Och själv stapplade jag runt som dunderklumpen på grillorna de första fem minutrarna. Sedan fick jag lite fart och jag tyckte det gick riktigt bra.
Huvudsaken var ju att jag åkte ifrån Svante..
Detta var inte alls tråkigt på något sätt och jag hade helt fel med mina inre klagomål...nä det gav mersmak - hoppas röven inte fastnar i soffan nu så att vi kan göra en repris.
Men skridskorna måste fixas - fy bubblan, de var rena tortyrredskapen...
Mina fötter grät och bad om nåd därinne.
Fy så hemska de var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar