Bu

Hmm, det plingar på barn här och vill ha godis..

Herregud för det första är det ju onsdag, och för det andra är det ju uppätet för länge sedan - jag låtsas som om jag inte är hemma och släcker lamporna.

Vet inte hur det är i de finare områdena, men när man väljer bus i hyresområdet i Väsby, kan man mycket väl få ett ägg på dörren. Bättre att ligga lågt...

Eller ska jag mosa en mumsmums i deras korgar?

Choklad-race

Har lyckats äta upp ett helt paket med mumsmums....

Köpte ett storpack, så det ligger åtta kvar i skåpet.

Kommer jag klara 12 stycken innan jag går och lägger mig tro?

Svisch.

Ja, svisch sa det och så var helgen över. Jag har väl aldrig gjort så mycket saker på så liten tid.
Fredagen ägnades åt halloween-party för sonen och mig hemma hos en kompis. Varje år blir jag förvirrad över när "riktiga" halloween egentligen är? Alltid är det någon smartstövel som kan svara och många hade nog satsat pengar på att den smartstöveln var jag - men icke! Jag råkar ha väldigt svårt att minnas halloween och höstlovet - så är det bara. Hur som helst så vägrade sonen bära den fina spökkostymen jag gjort av en gammal gardin när vi kom fram - otacksamma unge!

På lördagen var vi och hälsade på kära far och hans fru och det var hur trevligt som helst såklart.

Sedan var jag faktiskt ute och slarvade lite på kvällskvisten med ett par väninnor. Det var så länge sedan jag var ute att det kändes som jag smitit från ett kloster och chockerades av allt jag såg.
Gubben därhemma föreslog att en allmän varning skulle utfästas i upplands väsby om att det fanns höns lösa på byn - mmm...ja det var ju himla roligt, ellerhur?...

Vi tog ett par foton där för att föreviga detta ovanliga. Vi använde väninnans iphone och som ni ser är  det lite dimmigt och dämpat och jag ser nästan fyra dagar yngre ut än jag är. Ni tror säkert att det är ett filter från instagram? Nä men den här foto-effekten får man när barnen har fått leka med iphonen efter de ätit falukorv och majonäs....

Nästa dag (söndag) så var det dags för den stora däckbytardagen för våra bilar. Inget vi tycker är kul och vi kan ju säga att det gick sådär...
Vi har ju den stora bilen med däck som väger bly och så den lite mindre bilen med däck, som hör och häpna, också väger bly...

Gubben har gnällt inför det här i två veckor och det var väl därför jag gjorde det...jag tyckte synd om honom alltså..När vi släpat och svettats som två dårar åkte vi med alla däck, barn och hund till svärmor för att börja jobba. De senaste åtta åren har gubben bytt däck på bilen. Den här gången tänkte jag vara snäll och fixa däcken på min egen bil...så jag började svettas. Här ser ni en bild där jag är glad och nöjd - tre däck är klara.

Ja jag var väldigt uppblåst och belåten med mig själv och här låter jag sonen hjälpa till så att jag får vara en kvinnlig förebild som inte behöver rädas en punktering...

Precis efter denna idylliska bild är tagen och jag har klarat av bytet för tre av däcken så frågar Jonas (som hade svettats klart över den andra bilen):
- Har du kommit ihåg att kolla rotationsriktningen på däcken?
För er som inte vet vad det är så ska jag berätta att det råkar vara en pil mönstrad i däcket som ska peka åt det håll som hjulen rullar. Det är för att däckmönstret ska ligga åt rätt håll.

Först blev jag förlamad för det hade jag såklart glömt efter alla dessa år, och sedan hoppades jag att kanske, kanske hade jag oddsen på min sida och jag hade satt dom rätt av bara slumpen. Men så var det ju inte och då började det istället att koka lite lätt däruppe i knoppen. Gud, vad typiskt tänkte jag - där står gubbfan och svärfar och kluckar åt mig och tänker att brudar ska inte hålla på med detta...
Jag vände mig tvärt till svärmor och frågade om kaffet var klart? och sedan lade jag fälgkorset i en lövhög och stampade in.

Jonas bytte glatt mina däck och skulle sedan packa ihop sina däckpåsar. Jamen då ser ni så hittade han en liten plastring som hörde till något av däcken till den stora bilen i en av dem...Det var bara att leta upp vilket däck det var och för det var han tvungen att hissa upp bilen och skruva av däcket och titta....och vet ni han hade inte heller oddsen på sin sida - han fick skruva av alla fyra däck innan han hittade vilket det var.
Jag var ute med min kaffekopp en gång för att skåda hans psykbryt och frågade vänligt hur det gick. - Var bara tyst! muttrade han.

Nästa år lämnar vi såklart in bilarna så någon annan får göra detta. Här ska ni också få se en skada som jag ådrog mig när jag lyckades svinga fälgkorset in i smalbenet...fråga mig inte hur det gick till men det var ju ganska dumt...

Aj! vad ont det gjorde..

Det här kommer inte på några villkor att upprepas - vi är för gamla för sådant här tjafs så det blir däckhotell nu. Kostar ju lite men det får det vara värt...

Tuff morgon

Okidoki....

Mjölken slut imorse - inget kaffe.
Något morgonsur tant ute på hundpromenad blev det.
Svinkallt var det också.

Sedan var det 4-års besiktning nere på barnavårdscentralen för sonen.

Efter som vi varit lite lata i år hade båda bilarna sommardäck på sig, men jag tänkte självsäkert att det bara var att ta stora, tunga bilen med fyrhjulsdrift så var det ingen fara...

Ut till bilen och böka in sonen i barnstolen medan händerna frös. Sedan vred jag om nyckeln till bilen som hostade till och sedan dog under mig...

Sur som ättika bökade jag ut sonen igen och så en liten springtur över till min bil...
Tror ni jag kom ihåg att ta med mig en isskrapa? Nä det blev cd-skivan igen..

Ner till BVC och in till sköterskan. Där förvandlades sonen till stum och ville inte svara på frågor om hur gammal han var eller vad han hette. Han viskade fram färgerna och ville inte göra hörselprovet annat än på sitt sätt. Och det var att flytta kulor på en kulram inte bara när det hördes ett pip utan lite när som helst när det passade. Sedan frågade sköterskan om han kunde rita en gubbe med papper och penna som låg framme. Näää sa sonen, jag ska rita en båt - och så gjorde han det. Balansgången på ett streck på golvet gick bra men sedan när det var dags att väga sig och hon ville att han skulle ta av sig byxorna så blev det tvärstopp! Tårarna började krypa fram i hans ögon och på min rygg började svetten rinna.
Jag böjde mig fram och viskade att han skulle få en chokladbit ikväll om han tog av sig brallorna - och vips, låg de på golvet...
Efter synprovet försökte vi med hörseln igen, men fick en ny tid istället och rådet att kanske öva lite..(?)

Sedan åkte jag till jobbet sakta och försiktigt.

Åh jag önskar jag ätit frukost idag...

Ohoj.

Igår tittade Jonas på dokusåpan "färjan" på tv och oj vilken storm detta program utlöste...
Han häpnade över människor ombord och kunde inte fatta hur i jösse namn människor var funtade som åkte med de där båtarna. Ja föraktet flödade som ett omkullvält glas mjölk på köksbordet.

Vad är det för båt? frågade jag.
Viking Cinderella, svarade han
Nämen den åkte ju vi två på 2004 sade jag.....du har ju själv åkt på båten...hade inte vi rätt roligt? frågade jag.
Nä, muttrade han surt...det hade vi inte!

Ajaj Kapten!

Hoppsan

Oj, såhär i efterskott ser jag att mitt förra inlägg lät deppigt värre..
Det var inte alls meningen - särskilt som det har varit en fin dag med många gratulationer och trevligheter.

Sitter som vanligt fullproppad av tomater vid den här tiden på kvällen och som alltid funderar jag då över hur mycket tomater en kropp kan tåla?
Varje kväll får min mage stå ut med värsta bombardemanget av dem och varje gång blir jag så mätt att jag får lite svårt att andas...jag pustar liksom...och jag väntar nervöst för jag vet att den dagen kommer...ja, ni vet den där dagen då mitt arsle bara exploderar i protest...

I helgen tittade vi som vanligt på film. Jag lyckades få igenom en science fiction-film äntligen och var såklart full av förväntan. Jonas hatar alien-filmer som han kallar det, så det är inte självklart att de får spelas upp. Men nu hade vi Noomi Rapace "Phrometheus" som jag trodde stenhårt på.

När Jonas sa att vi kunde kolla på den blev jag naturligtvis direkt misstänksam - vad har du gjort?, frågade jag i fredags. Har du glömt att köpa en födelsdagspresent eller?

Nä, det hade han ju inte, men han sade att jag hade plågat mig igenom en och annan film som han gillade så det var min tur så att säga.
Han hade helt rätt där.
Faktiskt tycker jag hans filmsmak är ofattbart tråkig...Han gillar filmer med killar i randig kostym, hatt och ett maskingevär med runt magasin i chicago under spritransoneringen.

Jag bara undrar? Finns det något löjligare än ett runt magasin?...och dessa hattar? en sådan hade min morfar.. Hu, vilka sömnpiller de filmerna är säger jag bara.

Tråkigt nog när jag nu skrivit om hur kassa filmer de filmer Jonas gillar är, så måste jag berätta att "Prometheus" var skitdålig och usel, vilket han gärna påpekade ungefär fyra gånger.

Så nu är vi tillbaka i romantiska komedi-träsket igen antar jag...de harmlösa kompromiss-filmerna för par som inte gillar varandras filmsmak.

Suck och zzzzzz.....

Måndag

Måndag igen.
Himlen är grå.
Jag har ätit rödbetor och kissar rött.
Jag fyller år.
Intet nytt under solen...(finns den längre?)

Tips.

Här kommer ett par fina tips från fröken wienerschnitzel...

Jamen bara för att jag har lust och vill förbättra er...

Om ni ska på fest och råkar vara snorförkylda som lätt händer på hösten. Och om ni då tänkt sno er partners nya nässpray. Var då noggranna att inte lämna minsta spår.

Det kan ju faktiskt hända att även om partnern älskar dig kan det vara så att hon inte är så förtjust i en snorig, begagnad nässpray att stoppa i sin borre?..

Speciellt om du lever med en tvångsmässig donna som alltid gör på samma sätt - ställ då tillbaka den på exakt samma punkt och stäng den lilla ytterkartongen noga. Annars blir jag direkt misstänksam och kollar om första sprutet är gjort..
När man trycker första gången ska det inte komma någon dusch, men lilla gubben det gjorde det...

Du är upptäckt och i trubbel grabben..:)

Oh..

Hujeda mig - gubben är förkyld...

Kommer jag vara tålmodig eller kommer jag lägga en kudde över hans ansikte och förkorta hans lidande?

Han är ju rätt go ibland...

Nå...den som lever får se...

Hån.

Ibland roar vi oss med att håna varandras egenheter härhemma...

Det tycker vi är skoj lite udda som vi är.

Svante slipper såklart undan, iallafall till han fyller fem eller så.

Idag skrattade vi åt mig. Det var mina freak-smala armar som fick tåla lite mobbning och vi undrade hur de kunde vara så taniga när magen är lika bastant som Pluras???

Nästa gång är det Jonas tur, men till dess kan ni gissa vilken arm som är min?

Agnarna skiljs från vetet...

Vilket skitväder det var idag vill jag bara upplysa om ifall någon hade missat det.

Det var totalt öde när vi gick i motionsslingan i skogen idag.

Det brukar annars vara en himla trafik med diverse hurtfriska joggare, promenerande naturälskare och annat löst folk.

Men inte idag.

Idag vräkte regnet ner och det var bara vi och andra hard-core-hundmänniskor ute och gick.

Ja, idag var ni hemma minsann era veklingar....satt och tryckte i soffan och hade det skönt skulle jag tro?..

Vi släpade ut Svante i barnvagn och motsträvig vovve som inte gillar att bli blöt om tassarna och traskade på i mörkret.

Jag blev alldeles plaskblöt på låren för att det rann från jackan, och Jonas pep att det rann in i skrevet på han (hans jacka var mycket kortare än min) och det var mycket synd om oss!

Hoppas på något torrare väder nu.

Annars blev det ett grovt rynkat ögonbryn här hemma idag och en blick full av vämjelse när vi lagade maten.

Eller lagade och lagade...vi skulle käka wok-rester från igår, och slängde i det i micron.

Hursomhelst tyckte jag att nudlarna och grönsakerna var lite torra och trista.

Jag tyckte att lite grädde i maten skulle piffa upp.

Jonas ögon poppade nästan ur skallen när jag tog ut porrskummet ur kylen och gav sprayflaskan ett tryck.

Han tyckte inte det såg aptitligt ut alls...

Själv tyckte jag att jag var fantastiskt påhittig - det blev jättegott! 

Amen jag rörde ju ner grädden i nudelhögen förstås.

Talesätt

Gamlingar brukar alltid säga att nöden är uppfinningarnas moder...

Jag skulle vilja påstå att lathet har en hel del med saken att göra.

Den här latmanna-finessen har vi alla kommit på.

Den kallas ny-bil-första-frosten-ingen-fönsterskrapa-för-jag-är-så-oplanerad.

Ja alltså hade jag orkat gå trettio steg hem hade jag kunnat haft en skrapa.. Men det var för jobbigt..

Födelsedag!

Svante fyller 4 år idag och det blir firande i dagarna tre för den lilla majestäten...

Idag lite paket, imorgon hemma hos farmor och farfar, och på lördag lite kalas och fika.

Mormor hade skickat ett spännande paket i posten som han öppnade och som innehöll ett yatzy. Han blev väldigt glad och ville genast spela, men så öppnade han ett paket med en skördetröska, och yatzyt flög direkt in i glömskans land - totalt utkonkurrerad...

Så kan det vara...han blir nog en bonde ska ni se...

För intresseklubben.

För intresseklubben att anteckna: idag har jag gått med tunikan ut och in till ca klockan 14.00.

Ingen sade något...

Sedan vände jag den rätt...

Hoppsan

Hehe, vår lilla 4-åring har tappat rösten och låter som Sven Wollter...:)

TjurRuset

Lördagen ägnades åt att vara supporter när Jonas sprang "TjurRuset" i Åkersberga.

TjurRuset är ett lopp på en ynka liten mil som går genom träsk och djungel och geggamojja. Ja, ni hör ju att det är ett riktigt mandomsprov och alla Micke Persbrandt-wannabee´s hade anmält sig för att göra upp, och där räknar jag förstås in Jonas och hans lillebror Erik.

Självklart var jag där och hejade och frös om fingrarna för att ni vet ju att för kvinnor finns det inget mer upphetsande än att se 6000 män fulla med gyttja springa förbi. 

Avkomman hade jag förstås tagit med mig. Han behövde varnas för konsekvenserna av att falla för grupptrycket och göra idiotiska saker för att visa sig macho. Han har ju ganska nyligen slutat med blöja och jag antar att det är då sådant börjar?

Så här såg banan ut på upploppet mot mål. Den biten var väldigt fin - delar av banan var lervatten upp till bröstet och krälning över fallna trädstockar.

Här stod Svante och jag och hade ganska roligt faktiskt. Som ni ser är det nedförsbacke som avslutas i att vägen gör en liten krök...

Efter vetenskapliga studier av ett stort antal grott-apor som passerade kunde vi dra slutsatsen att när  60 kilo kvinna springer på en gyttjeväg är hjärnan inställd på att hon kan falla och när hon drattar omkull är det ganska graciöst och hon hinner halvparera fallet.

När 80-100 kilo man springer på en gyttjeväg har han som vanligt hjärnan inställd på tuttar och så helt plötslig försvinner fötterna och han störtar som en elefant i backen med ett förvånat vrål...

Såhär fina lerinpackningar hade bröderna efter de släpat sig i mål efter 1,5 timme på banan.

I hemlighet tyckte jag att det verkade ohyggligt roligt att vara med i dessa galenskaper, men man har ju sin plikt att säga att rönnbären är sura om man står vid sidan om, eller?

Vem vet, kanske jag är med nästa år...om det blir två torsdagar i veckan eller något, man vet ju aldrig?

Puh..

Besiktigade bilen imorse och den gick igenom...

Det var en lättnad eftersom det alltid är ett litet vågspel när man köper en begagnad bil...speciellt som min är en riktig långmilare...(16000 mil)

Jag var inte så orolig att det skulle vara något direkt fel på den, men efter så många mil börjar däck behöva bytas, bromsar och avgasrör kan rosta etc.

Men jag fick så lyckliga nyheter från min besiktningsman så jag nästan ville pussa honom.
Det visade sig att jag köpt en bil med nya bromskivor fram, och nya belägg där bak. Dessutom var bakdäcken nya. (och de där fram var okej också)

Sedan log han och sade han att min startknapp var fjollig (???)
Och avslutade med att berätta att volvochefen här i väsby också åker honda civic fast han borde åka volvo...(inside information)

Nu pustar jag ut till nästa år..

Återfall.

Hade inte tänkt säga något och bara fortsatt låtsats som om jag varit en duktig flicka.

Två kvällar i rad har jag poppat en jätteladdning med popcorn och svullat i mig..

Ja ni vet så att kastrull-locket lyfter.

Jo, så åt jag två middagar på raken idag...Jonas hade inte ätit upp sin matlåda så den åt jag medan jag lagade middag till Svante och mig (Jonas jobbade och slapp se eländet)...och tro mig,  det var inte något annat än portion a´la lastbilschaffis.

Tur att jag fick i mig fem liter popcorn en halvtimme senare så att jag slapp vara hungrig.

Raaap...

Förskolan

Så har jag varit på föräldrarmöte på förskolan idag efter vi stökat undan middagen.
Det var faktiskt mitt första på tre år och jag vet i fanken hur jag lyckats lura Jonas att gå varje gång innan?

Jag vet att de flesta blir provocerade, men det var så tråkigt att jag nästan somnade.
Det enda som hindrade mig var att vi fick sitta på pyttesmå barnstolar och det skavde bra i rumpan kan jag tala om...min platta hängröv passar sig inte för sådana, det är helt klart.

Föräldrarmöten skulle vara jättebra om vi slapp sitta på smurfarnas stolar och om den där föräldern som alltid ska fråga tusen onödiga frågor inte kom. Det finns viktiga frågor och det finns onödiga frågor...

En av de viktiga frågorna som en förälder tog upp var om de hade haft brandövning med barnen?
Eller den om det kunde bli belysning på den kolmörka gården där de leker? Till och med den om Luciafirandet skulle vara inomhus i år höll mig vaken...

Men det var ju en del annat också.
Ett par av de onödiga frågorna var om förskolan följer rekommendationerna av antalet barn per pedagog här? Ska det verkligen vara 5,7 barn per pedagog? Varför bytte Linda jobb, var det för många barn per pedagog? (Vem är den där Per Pedagog?)
Ett annat sömnpiller var diskussionen om vilka som var säkerhetsansvariga och varför de var på vitsippan och inte snigeln? Hur ofta de gick ronder? har de gått kurs? varför skickar inte kommunen ett proffs?...osv i all oändlighet..zzzzzzz

Ja ni hör ju - jag är en ganska dålig föräldrarmötes-förälder - jag råkar nämligen vara helnöjd och vårt barn stortrivs så jag har inte så mycket annat att komma med än ett "Heja, fortsätt så"

En rolig sak hände precis när vi alla kom in och satte oss. Pedagogen som höll i mötet var så orolig att det var för mörkt så hon frågade ett par gånger om det var för mörkt eller om hon skulle tända i taket?
Det var just när alla satte sig och höll på att ta frukt, så det kom inget riktigt svar. Så när vi satte oss frågade hon oroligt igen om vi tyckte det var för mörkt och om hon skulle tända? Då gapskrattade en av papporna (som råkade vara svart) och sade: Ja gör det annars syns inte vi...också pekade han på en annan svart pappa...
De gapskrattade, jag fnissade nästan på mig men pedagogen skruvade väldigt nervöst på sig och tände lampan...det var väl inte så politiskt korrekt antar jag.

Foto-fin

Igår var det fotografering på förskolan och hela lokalen kryllade av finklädda små 4-åringar.

Svante hade på sig en ny tröja dagen till ära.

Vid hämtningen sade en av fröknarna att det gick bra på fotograferingen, men att han kanske kommer se något sammanbiten ut...

Fotografen hade försökt få den lille att skratta när det var hans tur, och det hade gått sådär. Knepet var nämligen att om Svante sa sitt namn skulle det se ut som han log.

Bara det att Svante tyckte fotografen var dum i huvudet som inte fattade vad han hette efter att ha upprepat det ett par gånger. Tredje gången sa han surt - Jag heter Svante har jag sagt! och sedan vägrade han säga ett ord till utan knep ihop munnen.

Men jag säger hellre en trumpen min än ett tillgjort skratt...
Jag talar av erfarenhet...

Måndag än en gång.

Måndagen är klar och dammet har lagt sig efter kära mors besök.

Vi var tre vuxna, ett barn och sex hundar på ca 40 kvadratmeter...(vår nedre våning)

Jag tror det kan vara svårt att leva sig in i hur knökigt det blir när man är så många på en yta stor som ett frimärke, om det dessutom står en säng i ett hörn av det lilla vardagsrummet kan det lätt börja vevas med armar och ben när paniken kommer...

Svante pep och skulle bäras överallt, Jonas gjorde sitt vanliga trick och höll sig mest på toaletten med en bok, mamma undrade vad det blev för mat och jag hade rosor på kinderna...

Tack och lov för de resande på medelhundratalet-åldern som tog kaffet till Sverige...Puttret och doften av detta skapade en hjärtlig ton oss emellan och att få sätta sig med en kopp var femte minut gjorde att vi kunde trivas trots drivor av hundar längs med golvet att snubbla över.

Jag försökte få mor att passa upp lite på sin dotter (mig) och startade till och med ett upprop på facebook där jag bad om stöd för detta. 

Hon fnös (ja ni hörde rätt - gamlingars sätt att visa missnöje) när hon hörde denna pik och sade att hon minsann passade upp på mig när jag kom och hälsade på henne på öland...

Detta är en fet lögn eftersom vi alltid är i vårt hus därnere och jag alltså sköter all service därnere också, så nu får jag lov att starta en ny demonstration av något slag. Facebook verkar inte räcka så kanske ett plakat vid Mörbylånga kyrka där folk ombeds tuta efter exakt 800 meter kan vara något?

På söndagen släpade vi ut henne i skogen och plockade svamp i ett par timmar, och eftersom hon hade skött sig fint hemma hos oss (förutom att hon varit lat och inte kokat kaffe till mig) så lämnade vi henne inte under en gran och hon fick följa med hem. Jag efterskänkte all svamp vi hittade till henne - hon blev väldigt glad - och nu hörde jag att hon nästan fått ryggskott av att rensa  den...

mmm...hade du kokat kaffe till mig mamma hade jag inte stuckit en nål i dockan....