Alltså

Ja, alltså bygget gick ju inte helt i rosenrött skimmer...

Det var ju så att en slagborr vi köpt brände ut och gick sönder efter några hål i betongen. 

Och det var ju så att Jonas var den som höll i den eftersom jag är småskraj för oväsen och stora verktyg. 

Och det var ju så att jag släppte en ljudlig suck när den pajade eftersom jag blev sur på universum som jäklades.

Och det var ju så att Jonas lackade till och sa att jag kunde borra skiten själv om jag skulle hålla på och stå och sucka.

Mmm...det gjorde jag också...efter att jag sett till att köpa en borrhammare denna gång. Den smälte genom betongen som hos en oskuld på Mallorca....

Själv höll jag först på att slå skallen i väggen när borren flög ner och gjorde hål som en stormvind...sedan var jag nära att borra mig i benet på grund av vårdslös hantering....

Jojo, ett under att vi båda överlevde processen...

Här är "saken"....

Klart

Äntligen har vi gjort klart det svåraste.

Alla ruttna stolpar är utbytta och nu är det endast enklare uppgifter kvar.

Lite panel vid taket och montera färdiga staketbitar mellan stolparna. Sådant vi vet att vi klarar av.

Det är inte bestämt än om vi gör klart allt denna semester. Vårt mål var att få färdigt stolpbytet...så vi får se om vi orkar.

Amen hallå?

Vafan!

Jag börjar få en flint!

Nej jag skojar inte, det blir kalare och kalare i den där fliken? 

Jag är ju kvinna? Fattar ingenting?

Nå, jag som alltid garvat läppen av mig åt "Robin Hood-frillor" (överkamningar) får ödmjukt krypa till korset och anlägga en själv...

Kul!

Utflykt

Idag sken solen av bara attan på förmiddagen, så vi bestämde oss för att ta cykel-båten över till Kalmar och gå på museum. (museet med skeppet Kronan)

Väl när vi väntade på att båten skulle åka, började svarta moln torna upp sig över ön och oss. Vi blev lite oroliga...

När båten tuffade in i hamnen för att hämta oss så höjde Svante armarna i skyn och skrek i glädje: båten kommer, båten kommer! och hoppade upp och ner på stället som en glad apa till andra väntande passagerares stora nöje.

Vi for iväg precis så vi missade skyfallet. Vi kunde se att regnet vräkte ner efter att båten lämnat kajen.

Väl på museet hade Jonas väldigt roligt (och vi också)

Här kan ni se att han visar oss Kronans kanoner....

Imponerande va?

Väldigt glad kille...

Målat

Lite nytta har jag gjort också.

Fint som smör blev det...staketet som var omålat är nu grundmålat vitt.

Imorgon stryker jag på det sista...

Vilken tur...

Vilken tur att jag inte har varit ute och sprungit idag...

Ni ser ju på bilden att allt ändå hade varit förgäves...

Jonas sprang imorse. Han sabbade allt som ni ser. (Det är han med vaniljbullen)

Stackarn.

Själv har jag inte förstört någonting...

Puh...tur...

Portad

Det byggs ihop en Ikea-möbel och jag är belagd med besöksförbud i hallen för tillfället...

Jag är godkänd att hjälpa till med alla andra byggprojekt, såsom exempelvis altanbygge, och trädgårdsprojekt och i övrigt det mesta arbete som poppar upp.

Men ICKE får jag komma nära ett Ikea-bygge...

Det har ryktats om att jag har ett visst samarbetsproblem med dessa och sprider dålig stämning...

Jag har hävdat att gubben har kasst tålamod och att jag är oskyldig.

Jag får nog lov att revidera det efter denna bild av harmoni runt möbel-fan...

Det verkar vara jag som inte går ihop med Kamprads högar av brädor och skruvar...

Tomt

Gästerna har just åkt. Det känns lite tomt och tyst...

Tålamod.

Ja jag ber om lite tålamod här.

En liten tid framåt också. Vi har besök av vänner och det är lite knepigt att få tid till inläggen.

Snart tillbaka..:)

Jobb, jobb...

Idag sken solen extra energiskt och vi åkte ned till stranden.

Det var riktigt hett så att till och med den största badkrukan (läs: jag) badade.

Vi stod ut i hettan i två timmar sedan vek vi ner oss för Svantes tjat om glass, och åkte efter det hemåt.

På eftermiddagen gjorde vi lite riktigt arbete och började bygga på vår altan.

Alltid när solen gassar som mest hittar speciellt jag på att det ska göras något tungt arbete. Något år då det var ökentempreratur tyckte jag det var läge att lägga en stenaltan utanför vår lada.

Kanske inte mitt smartaste drag, men fint blev det. Själv hade jag väl solsting i tre dagar.

Så här långt kom vi idag. Observera att vi hade Svante mitt ibland tigersågar, släggor, borrar och bråte med spik i. Vår barnvakt (mormor) hade åkt till Böda över dagen så han fick vara med oss. Det var ett fasligt spring efter honom kan jag berätta, för att han inte skulle råka ta självmord...

Energisk.

Har gjort lite maniska budget-förbättringar i köket istället för att laga middag.

Ja, Svante fick ju naturligtvis ordentlig mat, men endast rester som jag värmde i mikrofon-ugnen...(Svantes ord)

Gubben och jag får filmjölk...

Men visst var det värt det?

Första riktiga semesterdagen och vi vaknade upp till en varm dag med lite dis.

Det var inte klockrent badväder för badkrukan (läs: mig) så resten av familjen fick hålla sig lite och vi åkte och besökte en hembygdsdag på andra sidan ön där en väninna till mig hade ett loppisstånd.

Vi tycker den är väldigt trevlig och Svante är överförtjust i de sex eller sju antika traktorer de alltid ställer upp som han får prova att sitta i.

Han känner sig som en kung!

Spurt.

Full rulle hemma och på jobbet sista veckan innan semestern...därav dålig uppdatering.

Idag är första semesterdagen och då är vi såhär glada när vi åker i semesterbilen...

Nu håller vi tummarna för värme-blöja! (Citat: Svante)

Ajaj.

Aldrig, aldrig glömma Åsa!

Det går inte att äta 3 liter jordgubbar och tro att det inte får konsekvenser...

Ajajaj, min mage - nu är det för sent.

Nu gör du inte om det, Åsa! Förstått?

(Det är förresten Guds hand ni ser på bilden)

Ojoj.

Nu kommer såpan "Böda sand" från Öland. Ska nog titta lite...

Vi har bestämt att vi ska åka dit någon dag och undersöka stranden och se om den är så bra som alla säger. Det ser lite mysigt ut i husvagnarna faktiskt.

Tyvärr blir det ingen camping för mig i detta livet då Jonas lider av svår husvagnsfobi...av någon underlig anledning avskyr han dem - även om han aldrig någonsin har bott i en...?
Han morrar så fort man säger ordet bara.

Det är bara att acceptera antar jag. Hur som helst så säger all statistik om manlig och kvinnlig livslängd att jag får vänta till jag är ungefär 85 år...sedan så kan jag åka på husvagnssemester...det blir väl så att jag helt enkelt tar med mig urnan med Jonas i och så far vi...

Måndag igen.

Svisch, som jag brukar höra när jag kommer hem från jobbet på fredagen - och så är det måndag igen...

Men nu är det bara en vecka kvar innan jag går på semester, vilket gör det extra skönt att jobba.

I helgen drog jag med mig familjen på country-festival för att prova på.
Musikscenen stod redo till kvällen då de stora entusiasterna hade högtidsstund, men på dagen var det familjedag med tivoli, ponnyridning och loppis (med cowboytema) - sheriffen red omkring och restaurang-tältet grillade.
Svante åkte tre varv på den lilla karusellen innan han började grina och jag fick säga åt dem att stanna den...suck...tre varv är i och för sig ett stort rekord....

Hur som helst var vi väldigt nöjda. Mest nöjd var nog Jonas som vann en stilig cowboy-hatt som han ska ha på sig på Öland säger han...

Hatten, kalsonger och ett par gummistövlar tänkte han klippa gräset i... Snyggt...

Varmt

Varm helg och hunden har flåsat när vi släpat runt henne på promenad. Hon är inte road och hon kastar hela tiden lömska blickar på mig som lyder "kärringjävel, jag har en päls på mig och det är 27 grader...tag hem mig!"

Det har även blossat upp en mindre strid här hemma i sovrummet nu de senaste dagarna..
Ja nu äntligen blir det spännande tänker ni - kanske hon skriver något smaskigt?

Näe, striden står om fönstren. Huruvida de ska vara öppna ordentligt så det kommer in luft och vi inte dör svettningsdöden, eller om de bara ska vara öppna en liten liten springa så att inga insekter riskerar att komma in.

Jag lämnar inte ut vilken fönsteröppning någon står bakom så här på nätet - men jag kan säga som så att jag själv är paniskt rädd för insekter...

Ni kan ju också gissa vems variant som råder om det roar er. Avslöjar inget, men en av oss hotar med att för alltid knipa ihop benen om hon inte får som hon vill ...

Den tropiska känslan är ju underbar!

Nedräkning

...har inte riktigt börjat än. Det är nämligen nästa vecka kvar att jobba också innan semestern startar.

Igår var jag och lämnade blod och därför förstår ju alla att man kan strunta i middag och unna sig att äta en påse grillchips idag istället - åh vad gott, det var länge sedan.

Nu luktar man unk i munnen men då matchar jag å andra sidan hunden som kurar på min kudde...
Hon har fått börja äta andedräktsfoder från veterinären för vi står knappt ut med den.
Ikväll ska prinsessan få sitt livs chock när jag andas ut då hon kommer och dunsar ner bredvid mig...
Det ser jag baske mig fram emot...