Tillfällig comeback - London

Gör ett tillfälligt inhopp här eftersom vi just varit i London och jag självklart vill dela med mig om denna resa. Kollegor och vänner har tröttnat på att lyssna för länge sedan men jag har banne mig bilder att visa så det blir ni som får offra er.

3.45 ringde väckarklockan här hemma på resdagen och vi raglade upp som fulla höns och gnällde lite över Norweigan som körde upp oss denna okristliga tid, vid vilken varenda människa bara mår illa. Vi mötte upp vårt ressällskap Carita och André (obs, fingerade namn) och satte oss i taxin mot Arlanda. Vi var trötta men på gott humör. Carita fyllde för övrigt 40 år just i detta ögonblick så vi firade lite i taxin utan sång men med en liten present.

Framme på flygplatsen checkade in och pressade ner lite frukost och sedan var det äntligen dags att gå till gaten för ombordstigning. Vid gaten glodde vi på några människor som satt i en liten bur. Jag trodde de kanske var sådana som inte kunde uppföra sig och inte skulle få flyga, men det visade sig bara vara rökare som hade mysigt tillsammans.

Flygningen gick fint och vi landade på Gatwick. Därifrån tog vi pendeltåget in till centrala London. Där hälsades vi välkomna av en gammal bekant.

Känner ni igen Björnen Paddington? Hur som helst så slängde vi bara in väskorna på vårt hotell och gick sedan ut för att promenera till British Museum för att titta på lite av landets skatter.

På vägen tog vi foton där vi blev extremt snygga tycker jag...eller vad säger ni?...men så har jag alltid passat i rött också.

Vi kom fram till museet och jag hade redan börjat känna mig lite "Six Pistols" som man gärna gör i denna stad. Men det är nog bara utomlands jag vågar visa lite civil olydnad..

Antagligen är förklaringen att klockan ringt klockan 3.45 denna morgon och jag var helt kokt.
Men hur som helst så gick vi in genom entrén och kom in i hallen. Vi kan säga att det bestående intrycket vi fick av museet var trappor. Många. Tur att vi var i form.

Och sedan gick vi runt och tittade på den enorma mängd fina skatter som Storbritannien rövat över hela världen och imponerades stort.
Här är ett urval av vad vi såg:

En Snowboard

 En ko-blaja

En mosig man från en mosse (Carita såg att hans fingernagel låg på magen..uuurrrk)

Här kunde man visst inte sno med sig hela statyn för att den var så enorm, så man nöjde sig med att hugga av huvudet...

 ...Och en liten arm. 

Rosetta-stenen är en stor kändis (nyckeln till hieroglyferna) - så här ville Carita och jag vara med. Den har man snott från Fransmännen som är väldigt sura över det, och de hade i sin tur snott den i Alexandria.

 En port som måste höra hemma i muren i "Games of thrones" stod i ett hörn

Här är stöldgods från Grekerna som också är jättesura. De är snodda från Parthenon och grekerna ville gärna ha tillbaka dem till sitt OS, men fick tvärnobben - och blev förstås ännu surare.

Det vimlade av mumier också. Jag försökte hjälpa en av dem här...

 ...försent mindes jag alla förbannelser de som störde Tuhtankamuns grav drabbades av. Varför var jag tvungen att röra den?  Nu sitter jag här och väntar på den där sabla mumien och hans hämd.


Vi såg en tavla gjord av Michelangelo himself också.

Om man tittar på barnet (det ska vara Jesus) som ligger på golvet så kan man se att hans huvud har blivit omritat flera gånger. Det ser ut som någon tagit nacksving, stackarn.

Sedan gick vi tillbaka till vårt hotell för att få våra rum. På vägen upp passerade vi denna dörr som förblev ett mysterium. Totalt igen-tejpad? Även nyckelhålet. Vad var det för doft man ville dölja? Det gav ju lite extra klass på hotellet tyckte vi nöjda.

Det var de klassiska, engelska handfaten som man måste fylla först innan man kan tvätta händerna.

Så här såg fönstren ut efter en dusch.

Nå, vi hade inga besvär med hotell-rummet utan skrattade mest eftersom det ändå bara ska stå väskor där majoriteten av tiden. På pluskontot var istället läget som var super.

Vi hade bokat bord på Jamie Oliver´s Diner (ni vet, kändis-kocken) och hade höga förväntningar.
Temat var "diner" så det var hamburgare och pulled pork som serverades.

Jag har aldrig ätit en så fantastisk hamburgare i hela mitt liv. Här är Jonas kycklingburgare och det var också en höjdare. Jag blev lite "Six Pistols" igen och tog fram klistermärken som jag förberett innan. Dessa klistrade vi med stor munterhet under bordet och nu sitter vi där för evigt hoppas jag. Bredvid snorkråkor och snus...

Sedan släpade jag dem till närmsta pub. Ingen protesterade.

Det blev ett par sådana här...

...Och det är som trolleri - efter några klunkar så börjar vi genast göra duck-fejs som två proffs. Gud vad stiliga vi är! Synd att jag rapar just i foto-ögonblicket...

När klockan blev sent var det dags att gå hemåt, men jag var sugen på att träffa på en "Bobby" (en polis)

...och jag kom på ett sätt i Covent garden.

Sedan fick jag min bild...

Nästa dag ägnades åt shopping och sightseeing. Man skulle ju kunna tro att jag var lite bakis - men det är bara falska rykten..

(ameeeen, det är inte jag som gjort det där - det är ett trick-foto)

Vi åkte tunnelbana.

Jonas sade att han var sugen på en sightseeing via båt på Themsen - men ångrade sig när han såg denna skorv som skyltade om det. (tack o lov - båt i november?)

Big Ken. (ja jag skojar)

Stålmannens omklädningsrum.

Ja jag bara kände att jag var tvungen att mitt på Trafalgar square göra ett spektakel av mig själv. Varför inte? Det är nyttigt att folk stirrar förvånat på dig och funderar på att ringa psyk-akuten en stund. Ödmjukhet och så.

Sedan gick vi för att titta på Lord Nelson. Vi undrade om han var snygg därunder...

Det visade sig att Jonas var vilse och hade tagit helt fel - här är han...

Nej, jag själv är aldrig vilse - hurså?

Shoppingen som följde gick väldigt bra. Har inte direkt massor av bilder på det men en sammanfattning kan ni få:

Tre eller fyra gånger kraschade jag och Jonas fick snabbt leda mig till en kaffe-kopp. Här var det bråttom och först efter vi suttit en stund började vi titta på tavlorna runt omkring oss:

Vi blev förstås väldigt upprörda då vi är kyrkligt uppfostrade..
(visst ser han lite för nöjd ut?)

Hur som helst - mina shoppingkassar:

och Jonas shoppingkassar:

Ja jag vet att det ser ut som en sopstation, men man kan ju inte städa på semestern?...

Fantastisk resa och nu är vi hemma och redo för jul-rushen...

God Jul på er!

We are on a break...

Hmm...det har påtalats för mig flera gånger nu att det finns personer som inte mår särskilt bra av att läsa det jag skriver på min blogg.
Jag hade verkligen ingen aning. På riktigt.
Att berättelser om mitt lilla skräpliv kunde få ner humöret på folk kunde jag aldrig tro? Så himla spännande är det ju verkligen inte...
Hur som helst tar jag en paus nu och funderar lite på om jag ska fortsätta med det här alls. Till dess blir det lite tyst här.
Stackars Jonas, han har verkligen uppskattat min uppmärksamhet här, lilla gubben. Nu är det slut med det, men jag får väl komma på något annat sätt...

Kram på er.

Lek och Bus.

Svante blev bjuden på kalas på Lek och Bus igen.

Han är superglad och tycker det är fantastiskt.

Vi föräldrar glädjes förstås med våra små, men nu när jag har varit här några gånger så vill jag bara vara ett surkart och säga att det är ett förfärligt oväsen härinne.

Musik och barnaskrik och slammer och dunk...

De borde bygga in ungarna och lekplatsen i en stor glasbur så det blev uthärdligt att vara här. Men då blir väl barnen allt för ap-lika och någon känner sig kränkt.

Jasså, jag låter grinig? Jag?

Men kom gärna hit och sitt en halvtimme i krigslarmet så kommer du ändra dig - det kan jag lova. Som en dag i en skyttegrav...

Tur att det finns kaffe och socker (delicatoboll i mitt fall) så man kan droga sig att stå ut...

(Nej men jag älskar barn, det gör jag - bara de är någorlunda tysta)

En bild säger mer än tusen griniga ord - så jag summerar dagen:

Shopping

Jag har idag tvingat min stackars gubbe att köpa vuxenskor. Han har under våra 16 år tillsammans envisats med att gå i sportiga, ungdomliga skor, där fjällkängan och löparskon har varit de största favoriterna.

Jag tycker det är en mycket trevlig stil annars, men nu krävs ett par prydliga skor. Vi ska ju till London och jag vägrar gå på restaurang om han skulle gå i fjällkängor.

Jonas hatar svarta herrskor a´la italienare och drog gränsen där för vad som kunde komma på fråga - vi gick från skoaffär till skoaffär och letade tillsammans.

Jag visade upp sko efter sko och Jonas rynkade på näsan åt allihop. Ibland lade han till ett "aldrig i livet" också.

Tillslut hittade vi ett par som vi båda var nöjda med och vi kunde pusta ut. Nu är vi redo.

Inte så pjåkiga va? Ett par sjyssta puppor som förra generationen sa...

Månadens fel

Ja men november inleddes och luften gick ur oss alla litet tror jag.
I alla fall på mig. Jag är nog inte helt ensam att tycka november är ganska trälig. Mörkt och grått.

Återkommer så fort något händer värt att berätta om...

...för inte vill ni veta att jag har varit ute och sprungit idag?...nä - trodde inte det heller.

Det drar ihop sig.

Jag har en väldigt gammal dator på jobbet som styr ett av mina instrument. Den skulle bytts ut för länge sedan om det inte kostat 100000:-...(nej jag överdriver inte - det är en mjukvara jag behöver som gör det dyrt)

IT-avdelningen är inte glada att jag måste ha nätuppkoppling på den, men jag har envisats. (Den är så gammal att den är en säkerhetsrisk)

Igår ringde IT och berättade att den fått virus. Min dator hade varit med i en attack mot ett finansinstitut i Korea...

Jag är inte populär på IT-avdelningen alls.

Kommer ni ihåg att jag nyss skojade om att jag googlat så jag riskerade övervakning av NSA? Nu hoppas jag att de inte kopplar ihop mitt namn med jobbdatorn...jag har ju loggat in på mitt mailkonto därifrån tex.

Väntar bara på den svarta, tysta helikoptern som sänker sig framför mig och POFF - det eviga mörkret....

Hoppsan.

Var och köpte hundmat på djuraffären idag.
Tog en påse och måttade upp lösgodis också (för hund alltså).
Påsen kostade 75 kronor?!

Snåltarmen i mig bara vred sig av chock...en sådan dyr godispåse skulle jag aldrig köpa till mig själv...

Home sweet home

Så var vi hemma i förorten igen efter besöket på landet.
Man luktar inte mumma efter fem timmar i en bil, så jag är nybadad.
Har dukat upp med kaffe och chips.
Lugnet sänker sig.

Blessyrer

Gick en tung match mot två rejäla rosenbuskar igår.

En blå lillfingerknoge, djupa rivsår och en tjock tagg som jag karvade ur handen med en synål var resultatet av den svettiga fighten.

Jag fick även ett begynnande ryggskott.

Rosenbuskarna? Jomen de är döda nu.

Borde fått en plats i helvetes trädgård - elaka väsen...

Avbön.

Okej. Ja. Jag tillhör den nyfikna typen. 

Snälla NSA - jag läste bara en artikel i "Ny teknik" om anonyma tekniker på nätet och blev lite intresserad...och ja, jag sökte vidare och såg sedan flera skrivelser om att jag genast blir intressant för er när jag söker på ordet "tails" (som är något som gör en anonym på nätet) och från och med nu kräver övervakning från er.

Det kommer glädja mig att få fler besökare på min blogg och jag hoppas ni får nöje av att läsa om hur jag ger mig på rabatten med spade imorgon. Jag hoppas inte att det faktum att jag köpt röda stenar att fylla skit-rabatten med gör mig till kommunist i era ögon? Det är bara det att det passar bäst med stengången vi redan har.

Ledsen om er högteknologiska övervakare av väsentlig information numer kommer fånga upp ordet "röv" väldigt ofta. Tråkigt om ni blir sura.

Ber om ursäkt till den stackare som ska kolla min internettrafik också. Ja jag är tråkig på gränsen till olagligt, jag vet. Men allvarligt - jag har småbarn...man orkar inte så mycket då.

Kanske min sambo har lyckats uppbåda krafter att göra något kul på nätet som jag inte vet om - Well done chap! i så fall...

Adjö vänner - om jag inte gör fler inlägg vet ni vad som hänt...

Ring Hamilton är ni snälla.

Återförening

Jonas är i skrivande stund på väg ner. Han anländer väl runt midnatt. Jag lär ligga och snarka som en gammal flodhäst då. Hoppas jag vaknar till och muttrar "Välkommen" åtminstone.

I morgon blir det storslagen frukost: Rostade mackor med smör (pålägg finns inte) och te eller pulverkaffe.
Jag har visst inte varit så bra på att handla.

Ok...

Sexåringen sa just åt mig att ta det lite Keno?....

...med gotländsk dialekt.

Dagens utflykt

Höstlovets första dag (måndag) spenderades i Kalmar.

Svante och jag gick på Kalmar länsmuseum och tittade runt lite. De hade en ny utställning där. Lite svår att få grepp om tyckte jag.

Jag hoppade hur som helst till lite när jag gick in i ett rum och den här stora rackaren satt och glodde på mig...

Lite fågelskräck finns ju kvar eftersom jag är gammal nog att ha sett Hitchcock...

Efteråt mötte vi upp vänner för en fika. Väldigt trevligt och jag gick väl en plus 300 kilokalorier åtminstone. Så ska det vara.

I morgon kommer en hantverkare hit från kommunen för att byta vattenmätare nere i källaren. Det är gratis och ingår i abonnemangsavgiften har vi fått veta. Det låter otroligt skumt för att vara i det här landet där absolut ingenting är avgiftsfritt...Det kostar ju en bygganmälan bara man vill sätta upp en tavla i sitt hus så jag är väldigt skeptiskt till morgondagens besök.

Skulle inte förvåna mig ett dugg om det är google som ska sätta in utrustning för sitt nästa steg i att övervaka hela världen.

Ett par andra saker jag inte är helt nöjd med runt det här besöket:

Jag ensam i gammalt hus.

Halloween.

Skum besökare.

Källare.

Stöön..

Idag är jag särskilt tacksam för att jag lever idag och inte förr då de flesta kvinns voro hemmafruar.

Jag satt igår och tråcklade fållar på gardiner med nål och tråd och fick gam-nacke och kramp i handleden.

Eftersom jag inte kan göra saker måttligt så var det inte ett par gardiner utan tre par som jag gav mig på. Sex gardiner skulle få fåll alltså.

Jag var tillbaka till 1900-talets början eller helvetet - välj själva. Jag hatade gardiner ett tag också. Jag sydde och sydde.

Men nu är de klara och uppe i fönstren och jag synnerligen belåten med mig själv.

Jag får se den där trista gardinfållningen som en avancerad övning i sträng disciplin. Att inte hoppa upp, slänga tyget på golvet och slita av hår på huvudet var väldigt svårt...men jag klarade det!

Adios!

Tanten (jag) har tagit semester och 6-åringen har höstlov.
Jag tar småttingarna (6-åringen och vovven) och åker ner till Öland i morgon.
Gubben lämnas hemma.

Hoppas det inte är allt för dåligt väder bara. Allt för dåligt väder är inte bra för min vikt...

Fadersarv.

Idag damp Svantes skolfoton ner i brevlådan.

Han var väldigt fin tyckte vi.

Sedan bläddrade vi fram klasskortet...

Maken till sur pojke har sällan skådats.

Han ser exakt ut som sin far när godisskålen just tagit slut...

500 spänn för denna solstråle på spiselkransen (eller kylskåpet då)?

Som hittat!

Ännu ett år har passerat.

Hej, jag är en tjej på 43 rövar som vill ha brevvänner med pengar.
Mina intressen är fettsugning, botox och kosmetisk tatuering.
Har du pengarna har jag det rynkiga ansiktet och hängiga kroppen.
Vad är vänner till för om inte hjälpa en åldrande tant i nöd?

Ja må jag leva uti hundrade år....

Fest i natt.

I natt var det kräk-fest i vårt palats.
Svante var uppe ett par gånger "rattandes porslinsbussen" och väckte sin stackars mor som fick gå upp och hjälpa.
Det kom ganska mycket elände vid sidan av toaletten och mamma var så trött.
Det fick ligga kvar. Jag stängde bara dörren noga så inte hunden skulle gå och ha buffé där...
Zzzzzzz....

Fotnot

Kanske tårt-gåtan förbryllar er fortfarande? Undrar varför den var där den var?

Ledtrådarna är:

Kokhett kök. Vild 6-åring. Livlig 1-åring.

Ofta är en hungrig, lömsk cocker spaniel en parameter också. Tårtan var helt enkelt i fara. Platsen var utmärkt. 

Är det något hon vill säga?

Svärfar och jag fyller år ganska nära varandra i oktober och i år kom svärmor med idén att hon skulle bjuda på middag hemma hos sig och fira oss båda på samma gång.

Superbra idé tyckte vi då hon lagar så god mat - vi sa genast ja, och så undrade vi om vi kunde få bjuda på efterrätten då eftersom vi skulle fira mig också. Det var inga problem med det och så bestämde vi så och alla var glada...trodde jag i alla fall.

Jag uppfattade inga som helst signaler om att det inte skulle vara annat än uppskattat att jag tog med mig tårta.

Kanske suger jag på det ohörbara språket som flödar mellan människor eller så har jag retat upp henne på något sätt?..

Eller hur skulle ni tolka att tårtan ni tog med er placerades här av er svärmor???

Är detta en krigsförklaring eller är det helt normalt? Kanske är det ett helt naturligt ställe - delikatessgrop i rostfritt stål?

Hur beter man sig nu? Vad är detta? 

Ska vi tala ut med varandra eller ska jag bara nästa gång hon besöker mig placera hennes paraply i toaletten och låtsas som ingenting?

Ibland är saker och ting komplicerade...:)

Sumpan by night.

Lördagens kväll hade en liten utekväll på agendan. Ett par av mina väninnor envisades med att få bjuda mig på en födelsedags-pizza-i-förskott inför kommande födelsedag och jag kunde ju inte tacka nej till något sådant fint. Åkte därför till Sundbyberg för en trevlig kväll.

Först pizza och drink och sedan ut i spännande, centrala Sundbyberg någonstans. Tyvärr missade vi bussen med en sekund och var tvungna att ta en taxi istället - det blev både glada miner och en del sjömans-svordomar från de ystra tanterna och jag undrade lite oroligt hur jag skulle klara av att hålla dem i schack under kvällen?...

Det oanständiga fingret är pixlat för känsliga ögon

Vi anlände tillslut och gick in på en av krogarna och satte oss och pratade.

Här är vi lite suddiga i kanten, men telefon-kort på uteställen är ju helt omöjliga att få till...Alla blev suddiga.

Jag är väldigt glad att vi nuförtiden är mogna damer som beter sig som folk när vi är ute. Skönt att alla har god uppfostran och är världsvana - det luktar god klass lång väg helt enkelt...eller något...

Inne på första stället så ser jag detta i en av fickorna:

Ser ni? Hon tog med sig en egen grogg in att fylla på med efter att den köpta cidern var urdrucken...
Och när vi skulle gå till nästa ställe så stannar vi till just utanför dörren där vakten står.
I blomkrukan bredvid honom så har någon av oss ett litet gömställe...(inte jag)

En liten burk som inte riktigt blev urdrucken innan vi kom fram plockades fram igen och återvanns...
Självklart är präktiga jag i förlamande chock, men befriande knasiga är de trots allt...Speciellt som alla är mångmiljonärer (utom jag) - ni vet, äga villa i Stockholm och så...så det har knappast med snålhet att göra. Nä, lite civil olydnad sitter i ryggmärgen där helt enkelt.

Eftersom alla av oss fotade med sina telefoner hela kvällen fick vi någon typ av paparazzi-slag till slut. Det blev bara fula grimaser resten av kvällen. Hade vi varit singlar hade vi antagligen haft en sjukt misslyckad kväll - vi såg ut så här mest hela tiden...

grimaser eller asgarv var det ja...

Folk skydde oss som pesten.

Näää...dags att mogna lite kanske?? Eller?
Väldigt kul var det hur som helst och Sumpan by night var inte alls så dumt.
Det kan nog bli en repris...