måndag 9 december 2013

Svagt av mig.

INTE före Lucia, kommer inte på fråga, sade jag bestämt i slutet av november.

Det har varit gråt och tandagnisslan från den första december och framåt och igår vek jag ner mig.

Julgranen monterades (ja jag nämnde det i förra inlägget i förbigående, bra att ni är uppmärksamma) och glitter och kulor skulle på.

Den lilla femåringen blev överlycklig och hängde snabbt upp sin älskade, snuskiga-behöver-tvättas-snuttefilt i grenverket och döpte trädet till Julius.



Det är ju inte så att man har brist på hemmagjorda prydnadsprylar till granen direkt. Enorma smällkarameller, toalettrullar med bomullstussar som ska vara tomtar, kotte-tomtar och gipsklumpar med färg som jag inte riktigt vågar gissa vad de föreställer. Uppe i granen är de allihop. 

Naturligtvis tar vi rekordet i ful gran men så har vi inte heller lyckats bli de hipsters vi hoppats på. Då hade vi haft den finaste granen i landet..

Här ska ni få se en kavalkad i tjusig konst.


Tomte i gedigen tovad ull. Ekologiskt skägg.


Smällkaramell i en ljuv pepparkaksfärg.


Klatschig polkagris med vackert sidensnöre knutet om.


Tung gipsmedaljong i jugendstil.


Tomtefar i naturligt kottematerial. Exklusivt skägg i tunnaste egyptisk bomull.


Min favorit: Ugly Betty....

Jojo, visst är mina barn talangfulla?

Nu är granen uppsatt i alla fall, även om jag hade bestämt annat...Anden är stark men köttet svagt....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar