Några timmar kvar

Jamen Gott Nytt År då!

Det är några timmar kvar, men jag har sovit de senaste årens tolvslag och gör det förmodligen i år igen.

Hoppas 2014 blir ett dunder-år!

Plöjer böcker

Sitter med näsan i en bok så ofta jag kan mellan alla nöjen.

Tre har jag klarat av.

Bland annat "brobyggarna" av Guillou och dess fortsättning "dandy".

Den tredje var en julklappsbok av min gubbe. 

Det är sådär populärt här hemma när jag knappt svarar på tilltal.

Man måste fånga min uppmärksamhet när jag släpper boken och reser mig för att gå till köket och ta mig en kopp kaffe.

Utflykt

Idag var planen att umgås med vänner i Kalmar, men vi fick ställa in då hälsan tråkigt nog inte var på topp i alla läger.

Vila ordinerades och träff sköts fram.

Vi bestämde oss för att göra en liten utflykt istället. Det kunde passa bra just idag då den fisförnäma solen äntligen bestämt sig för att skina en stund över oss också.

En 4H-gård i Kalmar med Sveriges bästa lekplats var målet. Tajmingen var perfekt - kanske fem familjer till ville rasta sina ungar så det var ingen trängsel alls.

Vi började med att gå runt och titta på alla gårdens djur. De har kaniner, getter, hästar, kor och grisar.

Djuren visade sig vara ganska lågaktiva i det kyliga vädret. Här bor grisarna - de tyckte det var för kallt att vara ute...

Men så ropade Jonas till grisarna någonting på deras eget språk...(jag antar att varje man har fått en liten svin-gen)

Och se på den..? De förstod och stack ut sina trynen för att snacka lite.

Tjena mannen, grymtades det. - Har du någe käk?

- Nä, svarade Jonas - kom ut och svina till lite vettja, så min son får se hur det går till.

- Okej då, en liten stund...

Det var en trevlig stund.

Sedan gick vi och lekte och så blev vi alla så hungriga att vi nästan mådde illa.

Vi åkte in till staden och mötte upp mamma, sedan kunde jag (trots hunger) inte låta bli att ta ett wienerbröd istället för något matigt...suck...diabetes here I come...

Arbete är en dygd.

Luther borde vara nöjd med vårt arbete.

Nej, man skall ju icke bara driva omkring och återhämta sig under semestern. Det skall ju göras nytta också.

Vi hade ju en rutten inglasad altan som vi rev i våras och med svett och tårar lyckades byta stolpar på i somras: 

Nu bestämde Jonas sig för att fixa lite mer eftersom det inte var så kallt ute

Lägg till bildtext

Amen visst blir det fint? 

Jag är så nöjd så...:)

Klant

Hittade fina kaffekoppar som jag bestämde mig för att köpa.

När Jonas packar upp dom på bandet vid kassan så hör jag "pang"...

Jag svor i mungipan åt honom - det var inte direkt läge att gå och byta när kassapersonalen sett vad som hände.

Jonas snörpte på munnen och sa surt att det var en olycka.

Det var bara att hålla god min och betala.

Jag är något störd på klumpedunsen nu.

Gick i fällan

Gick i den skitdumma jobbfällan idag när vi skulle göra lite nytta här nere.

Vi hade några projekt att ta oss an och eftersom jag är anspråkslös kastade jag mig på det tristaste.

Jonas började montera staket på vår halvfärdiga altan, och jag började slita med en gammal skovel för att få bort djungeln som vuxit upp mellan stenplattorna på vår framsida.

Vi arbetade hårt båda två - inget snack om det.

Jonas kommer få leve-rop och beundran för sitt arbete i många år framöver. Bilder kommer tas och berättelser framför lägerelden kommer att växa till legender.

Jag?... 

Jag kommer få ryggskott imorgon (det bara växer fram här i soffan, minut för minut) och den satans (förlåt) djungeln kommer vara tillbaka i maj tippar jag på.

Vilken tabbe! 

Är det förresten någon som vet hur jag kommer över lite "agent orange"? Har hört att det ska funka bra mot växtlighet...? (Ja ni vet det som USA sprutade över Vietnams djungel för att avlöva allt och se små stackars fienden)

Kanske skulle ge en match mot gräshelvettet mellan stenarna på min uppgång?

Konstigt.

På Öland springer jag omkring i förkläde och rycker i kedjan som är fjättrad vid spisen.

Alla möjliga delikata rätter producerar jag när jag här förvandlas till hemmafruämne.

Resten av familjen?

De sitter som med limmade rövar här

Hunden står på tur för att låna husses kontroll antar jag.

Mmm...så ser det ut här - befrielsen kommer när vi lämnar ölandsbron bakom oss och åker hemåt hoppas jag.

Djurplågeri

Idag skulle vi äta julmiddag i efterskott tillsammans, mamma och vi.

Kalkon var det bestämt sedan länge.

Mamma pyntade (betalade alltså) och jag lagade måltiden som en annan köksslav.

Klockan halvelva ungefär slängde jag in pippin i ugnen och sedan låg en olycklig liten vovve och kände doften hela dagen av detta goda.

Snudd på tortyr faktiskt.

Sedan kom de och glufsade i sig...Jonas, Svante och mamma.

Flera timmar stod jag i köket och på 20 minuter hade de rensat sina fat och satt och rapade....

Jo, middagen blev väldigt bra så extra hemmafru-poäng till mig.

(Det är ju något jag verkligen önskar mig också..)

Slagsmål med bönder.

Vi är nyanlända på Öland.

Mor kom över till oss och bjöd på mat.

Finfina lokala biffar och potatisgratäng.

Precis när jag börjat lägga upp på tallrikarna så gick en säkring och det blev svart i huset.

Jonas gick ner i källaren och jag sprang och hämtade ficklampa till honom.

Han gick och jag gick in i vardagsrummet igen. 

Det var mörkt. 

Jag hör ett underligt ljud.

Jag står och lyssnar i några sekunder innan jag förstår vad jag hör.

En fet cocker spaniel som har stulit en biff från en tallrik och desperat försöker svälja den hel.

Jag lyckades fiska ur den ur hennes strupe, men den var redan förlorad och måste slängas.

Vi är väldiga ovänner nu.

Pust, stånk och frust.

Jag har ALDRIG någonsin varit så nära en mat-koma som jag är nu klockan 21.00 på julafton.

Klart jag brukar släppa loss och fröjdefullt äta enorma mängder på julafton, men denna jul har jag nog satt rekord.

Jag har glufsat pulled pork, revbensspjäll, buffalo wings, pommes skruvar, coleslaw, chokladtårta, ägg, crêpe, skinka, köttbullar, prinskorv, potatis, sallad, brysselkål, pastej och en del godis på det.....

Och nej, det var inte bara en av varje art.

Jag gick banas bland faten helt enkelt och hoppas jag inte gör om det....man vill ju inte bli ihågkommen som kvinnan som åt till hon fick en stroke....

Annars en fantastisk julafton i trevligt sällskap - bästa klapparna var att 18-åringen kunde tänka sig (om än lite motvilligt) att fira med oss ett tag och 5-åringen som har varit en total solstråle hela dagen och verkligen gladdes åt allt han fick.

Tomten kom tillslut - efter disk och kaffe.

Vår fina lilla prinsessa var också väldigt nöjd med tillvaron...

God Jul och godnatt!

Kukkeliku

Kukkeliku och God Jul på er.

Jag ska inte klaga - Svante vaknade först klockan 7.00 vilket måste räknas som högst kristligt.

Det var bara att han vägrade somna innan midnatt. Han väntade på tomten och det spelade ingen roll att man sade att tomten inte kom om man inte sov.

- jag gör mitt bästa för att sova, svarade den lilla sötnosen bara. Så var det med det.

Vi fick ändra lite planer och lägga strumpan nere under granen istället för bredvid sängen. Så att vi skulle få gå och lägga oss också.

Nu ligger julafton framför oss - spännande!

Hur ska man göra ?

Hur ska man förbereda sig bäst inför morgondagens frossa?

Ska man svälta sig eller vara som vanligt?

Det blir julbrunch på förmiddagen och sedan stadig julmiddag på kvällen.

Jag är bombsäker på att båda måltiderna är delikata. Jag vill inte missa en smula av smakupplevelserna förstår ni va?

Man måste ju palla hela dagen - att vika ned sig mätt är inte ett alternativ.

Kanske dricka en del vatten idag och töja magsäcken lite?...

Vi får se hur jag lägger upp strategin, börjar lite lugnt och smått kanske för att kunna hålla en jämn fart.

Hur gjorde de på banketterna på 1700-talet? Inte kräktes de väl? Måste vara en skröna.

Vår väckarklocka på fem år lär väcka mig i gryningen imorgon. Borde reklamera den, jag vet. Det går ju inte att ställa den på väckning en speciell tid - det blir väckning i grynings timma hur man än gör...

Uppesittarkväll.

Dagen före julafton står Jonas årliga köttbullerullning på schemat.

Då rullar han tvåhundra köttbullar vare sig det behövs eller ej, och vi två får kämpa hårt den närmsta tiden för att konsumera dem.

De är fantastiskt goda

Hunden älskar att vara i köket när detta pågår.

Sedan går hon och mysar med sin nya kompis.

Tuttinutt...

Nu börjar det bli jobbigt....

....för Svante.

Julafton närmar sig med stormsteg och spänningen inne i den lilla killen stiger.

Tårarna börjar rinna för minsta lilla och jag viskar till Jonas att lipsillen börjar likna sin pappa på pricken.

I spelaffären idag visade han ett spel han ville ha för mig. Jag sade att jag skulle visa spelet för pappa framme vid kassan så att han kunde ringa tomten och berätta Svantes önskan - sedan fick han vänta och se...

Naturligtvis köpte pappa spelet i smyg och smög ner det i en stadiumpåse, men lilla Svante hade redan brutit ihop i sorg och tårarna rann där han stod med mig utanför affären. Det var ju så länge till julafton.

Man minns nu att dagarna innan varade i evighet när man var liten och den segaste dagen av dom alla (som endast bräcktes av långfredagen) var själva julafton. Det blev ju aldrig kväll tyckte man och de vuxna åt så söligt och så skulle de diska också innan det blev tal om några julklappar...inte nog med det - när de äntligen var klara med disken skulle det göras kaffe också.

Stackars barn, för nog 17 har vi blivit likadana nu när vi växt upp...först disk och sedan kaffe - sedan kommer tomten.

Nyhet

Sitter och fyller i mina uppgifter för att ödmjukast fråga om jag får besöka USA. De godkänner mig om jag svarar duktigt på alla frågor, men det betyder ingalunda att jag ska vara säker på att få komma in i landet, säger de i samma andetag.

Joråsåatt...mamma lilla - din dotter ska få åka på en resa till Amerikatt, och den lilla bomben släpper jag nu.

Shit också - det kanske inte var så smart att skriva det när jag sitter och söker visum i united states of paranoia....alltså jag menade ju "nyhetsbomb", FRA ni kan väl strunta i att skicka vidare det här till storebror?

San Diego, Kalifornien - i slutet av januari hoppas jag få komma och göra visit!?

Nu undrar ni förhoppningsvis över varför jag ska dit?

Jag har ju i tidigare inlägg talat om vilken förvirring det råder hos mig beträffande skillnaden på konferens, symposium, konvent etc, därför nöjer jag mig med beskrivningen "premier word-class scientific event" 

Jag låter er fantasi spela fritt och jag misstänker att det är en hel del av er som tittar på "Big bang theory" och genast undrar om jag ska ha hårkringlor och guldbikini eller Spock-öron och polotröja?....Vi får se helt enkelt - foto kommer...

Hur som helst är ju frågorna till visumansökan ganska småknäppa. Man svarar ja eller nej.

Är du spion? Är du terrorist? Förföljde du någon som nazist mellan 1933-1945 (nä, bara litegrann 1946)? Har du syfilis eller gonorré? Är du drogmissbrukare (räknas nässpray?)? Är du dömd för grovt brott? Jag får nästan tvångshandlingar att svara sarkastiskt på detta...

Sedan går jag och är orolig att någon bokstav i mina uppgifter är fel - antagligen inte den enda som gör det.

Nu skrev jag inte mitt mellannamn någonstans för det var inte obligatoriskt, men jag ger mig fanken på att jag står där vid gränsen och får vända....- nä miss asa slevin, you´ve lied....you have another name that you never told us - Katarina, is that correct?. Sorry miss - we once had a lady named Katarina here, 2005.....she wiped out the whole of New Orleans....

Mamma kunde ju heller inte ha en aning om 1971 när jag föddes vilket besvär mitt namn skulle vara för mig?

Jag gillade inte mitt efternamn Slevin när jag var mindre. På den tiden var det ovanligt och jag fick jämt bokstavera på posten eller säga hur det uttalades på uppropen i skolan - det drog till sig för mycket uppmärksamhet tyckte jag då.

Men nu är det förnamnet Åsa som är besvärligt. Som sagt blir en bokstav fel på en flygbiljett blir det ju katastrof - och hur vill de ha Å??? ibland står det Asa och ibland står det Aasa och jag har även sett Aesa????

Vad anger man till usa och visum? Tänk om flygbolaget ger en variant och jag en annan?

Men vem vill vara avslappnad, livet går väl ut på att gruva sig för saker?

Rastlös

Vi är lediga, vinterstudion går på tv och jag sitter och väntar på att Guldfot ska ringa.

Börjar bli rastlös och Svante också.

Igår hade jag pladder-kväll hos en kompis och käften gick i ett på oss till det var dags för Askungen (mig) att gå ut till sin väntande pumpa (hondan) med medföljande prins (Jonas) - som är så snäll och hämtar mig..

Det var hjärtligt trevligt. 

Två dagar kvar.

Så var det dan före dan före doppardan.

Har jag förresten räknat rätt?

Femåringen är klippt och prydlig och hunden är badad, helrakad och luktar gott.

Jul-tvagningen har börjat.

Dagarna räknar vi ned och kilona räknar vi upp..

Den stackars hunden har gått och blivit halt igen.

Hon skuttade ner för soffan, men hennes dumma matte hade virat in henne i sin morgonrock så att hon skulle slippa frysa, och hon trasslade in sig i den och ramlade..,,

Pluttan...

Hur går det till?

Jag tycker jag är rädd om min telefon och håller reda på den.

Jag bevakar den mer eller mindre.

Jag ser aldrig att Svante har den.

Ändå hittar jag hela tiden underliga foton som har tagits i den?

Det måste ju vara han som har lite kul med den? Det är sannerligen inte jag som tar dessa foton och inte Jonas heller.

Hur lyckas han lura mig hela tiden?

Det brukar se ut som bilden ovan, ufo-motiv...

Ofta långa rader av obegripligheter, men så avslöjar han sig ibland.....

Mansförkylning

Min gubbe har varit förkyld i drygt en vecka nu, tror jag.

Inte jätteallvarligt, men han har känt sig risig och fått en envis hosta som inte vill ge sig.

Det är olidligt....

Han hostar så ömkligt att jag har svårt att stå ut.

Det verkar som den (hostan alltså) har ett meddelande: - hjälp, jag har tuberkulos...

I natt började han göra konstiga ljud när vi skulle sova. Det var varken rosslingar eller snarkningar....det var som vid varje in- och utandning så bräkte han med rösten på något underligt sätt.

Jag puffade på honom flera gånger för att han skulle tystna. Han gjorde det en liten stund och så satte det igång igen.

Sista gången jag puffade på han kan jag kanske ha sagt något om att jag snart lägger en kudde över honom, och då slutade det låta permanent...

På morgonen var han jättesur på mig...

Jag förstår ingenting...? Det var ju jag som blev störd..??

Ålderstecken

Hade en väldigt trevlig julfika med pappa och hans fru igår.

(Ja jag vet att det ser lite underligt ut att skriva "hans fru" när de varit gifta sedan typ "nöjesmassakern" gick på tv. Men namn ska man ju vara lite strikt med här på nätet)

Hur som helst så uppdagades det (tyvärr?) tydligt för mig att jag nått den gyllene medelåldern.

När jag började nå vuxen ålder och man lade andra saker på minnet än var man kunde handla hubbabubba, så arbetade pappas fru på konkurrensverket. Detta har jag inte ifrågasatt. Vi har diskuterat den också - eftersom det är en rätt spännande plats. 

Men när det igår kröp fram att hon jobbat största delen av sitt arbetsliv i regeringskansliet ville jag bara utrymma fikabordet och sätta henne på en stol med en stark lampa i ansiktet.

Mitt medelålders-jag hade gärna velat ha några timmar för att ställa tusen frågor och bara fiska fram allt som fanns av insikter, kunskaper och åsikter som jag nu visste låg och skvalpade retsamt innanför hennes pannben...

Åh, det bara kliade i mina fingrar...:)

Jojo, inte vet jag var man kan handla hubbabubba längre...tiden går...

När satan blir gammal blir han religiös, när Lill-satan blir medelålders blir hon samhällsintresserad....

Julmys

Ordet "mys" är förbjudet i vårt hem.

Jonas ryser över ryggen om han får höra att något är mysigt...

Han påstår att det är Lulu Carter's fel - hon inredartjejen med långa naglar.

Tydligen myyyser hon lite överdrivet enligt honom..

Hur som helst är det julmys här hemma ikväll.

Pappa med kär fru kommer och hälsar på oss.

Oh vad vi ska myyyysa Jonas...:)

Fika-turné

Så har jag andra dagen på ledigheten farit runt med Svante och svärmor och haft det jultrevligt.
Vi startade med att åka till Steninge slott utåt märsta-hållet för att uppleva deras julmarknad.
Fantastiskt fint och trevlig, men jag var helt fel ute...

...i tiden alltså. Det var bara vackra julpynt-saker och det är alldeles för sent för mig att köpa. Jag har ju redan pyntat. Och det är för långt till nästa år. Jojo...sådan är jag.

Men jag är inte den som är den - det kan vara lika roligt att fönstershoppa vackra saker ändå.

Så jag gick runt och tittade lystet på alla fina saker och den otacksamma ungen tjatade till sig en klubba som han gav ett slick och sedan förkunnade att den var äcklig.

Så skulle vi fika men upptäckte att en hel busslast med seniorer hade lyckats fylla det (då) tomma fiket vi tänkte gå på och bildat en låååång kö.

Med arslet och en bit krita kunde vi räkna ut att kön skulle gå extremt långsamt då alla stod och tittade upp och ned och framåt och bakåt när de stod och dividerade vad de skulle köpa. Ingen hade plånboken i handen heller.

Svärmor och jag hade ett "moment" (engelskt uttal) när vi förskräckt mötte blick med varandra i fullt samförstånd.
Vi vände på klacken och satte oss i bilen och gasade iväg till Sigtuna istället.

Café Tant Brun var alldeles tomt på folk och vi smörjde kråset med rejäla kaloribomber.

De hade även skapat en liten tomte-by med tvåmiljonertvåhundratusenetthundratre tomtar i.
Svante fick räkna dem och vi fick lugn och ro att fika..:)

Låt oss börja...

Min första semesterdag denna jul - wonderbaum så klart...

Jag har trots tre raska promenader säkert lagt på mig ett halvkilo redan.

Choklad hoppar på mig från alla håll härhemma..

Det kanske var dumt att åka till rusta och fylla lagren?

Det känns som jag överdrev lite...

Bra

Julkalendern är ju bara helt underbar i år!

I love it.

Julhandel

Vi är ganska så rutinerade och jag tycker nog åtminstone halv-smarta när det gäller julhandling av klappar här i Stockholmsområdet.

Ingen vettig människa försöker handla julklappar mitt på dagen en lördag en bit in i december. 

Tyvärr på grund av missförstånd och resor blev vi helt enkelt tvungna att få klart ett par stycken idag. Det skulle bytas på kvällen.

Vilket helvete....

Som en myrstack med aggressiva pissmyror.

Har man en småbutter femåring med sig pulserar stresshormoner ut ur öronen vid varje steg.

Never again....

Vinterkräksjuka - forskningen har fel!

Det stod i Metro att jag saknar en receptor i munnen...

Ve och fasa - den finns inte där alltså?...

Det är den receptor som smittämnet för vinterkräksjuka fastnar på.

Jag vill bara påpeka att man inte alltid ska lita på professorer och forskare....det jag hänt att de har fel.

I det här fallet har de dunder-fel...hela deras forskning om den här receptorn borde göras om.

Jag saknar den nämligen inte ett dugg!

Lucia

Trängdes med tusen föräldrar (kändes det som) tillsammans i ett rum på förskolan.

Många syskon till de som skulle uppträda sprang omkring lite hur som helst.

Jag satt på knä på golvet med jackan på mig. Lite svett började bryta fram längs ryggraden. Benen somnade så jag var tvungen att byta ställning.

Inne i bröstet började en liten irritationen byggas upp av alla surrande vuxna och sprallande barn. Stämningen var rätt stökig.

Plötsligt släcktes ljuset och alla tystnade...barnen sprang och satte sig...

...och så kom de....hand i hand, tomtar, tärnor och lucior tillsammans. Runt trettio barnröster som klart och stadigt sjöng lucia-sången. Halsen snörde ihop sig på mig och ögonen blev lite blanka.

För första gången sjöng min son i tåget, och alla barnen var fyllda av allvar. Alla tittade på fröken när hon med fingrarna tyst visade att hon räknade till tre så de skulle börja sjunga samtidigt.

Jag satt med ett stort flin i ansiktet och njöt. Alla föräldrar var ett i den gemensamma stoltheten.

Sedan var det slut och det var dags för lite glögg och pepparkakor för alla.

Då fick jag panik i buffelträngseln, jag gick i strumpor och trampade på pepparkakor på golvet och tyckte alla barn och föräldrar var hemska...

Jag tog med mig farmor och farfar som också kommit för att se underverket hem på en kopp kaffe istället.

Saktar ned

Idag hoppas jag på en lite smidigare dag.

Igår var det rätt stökigt.

Sprang då ifrån handväskan men kom på det vid bilen och sprang tillbaka.

Det var bara det att plånboken låg inte i den upptäckte jag när jag kom till Solna och jobbparkeringen....

Fick låna pengar av snäll kollega.

I eftermiddag är det luciafirande på dagis.

Ja - fel dag och allt...mitt klagomål fick inte gehör alls.

Jag får väl gå dit och bli tårögd ändå.

Förskolechefen ska få min fruktade dödsblick däremot, nästa gång vi ses..,

Svagt av mig.

INTE före Lucia, kommer inte på fråga, sade jag bestämt i slutet av november.

Det har varit gråt och tandagnisslan från den första december och framåt och igår vek jag ner mig.

Julgranen monterades (ja jag nämnde det i förra inlägget i förbigående, bra att ni är uppmärksamma) och glitter och kulor skulle på.

Den lilla femåringen blev överlycklig och hängde snabbt upp sin älskade, snuskiga-behöver-tvättas-snuttefilt i grenverket och döpte trädet till Julius.

Det är ju inte så att man har brist på hemmagjorda prydnadsprylar till granen direkt. Enorma smällkarameller, toalettrullar med bomullstussar som ska vara tomtar, kotte-tomtar och gipsklumpar med färg som jag inte riktigt vågar gissa vad de föreställer. Uppe i granen är de allihop. 

Naturligtvis tar vi rekordet i ful gran men så har vi inte heller lyckats bli de hipsters vi hoppats på. Då hade vi haft den finaste granen i landet..

Här ska ni få se en kavalkad i tjusig konst.

Tomte i gedigen tovad ull. Ekologiskt skägg.

Smällkaramell i en ljuv pepparkaksfärg.

Klatschig polkagris med vackert sidensnöre knutet om.

Tung gipsmedaljong i jugendstil.

Tomtefar i naturligt kottematerial. Exklusivt skägg i tunnaste egyptisk bomull.

Min favorit: Ugly Betty....

Jojo, visst är mina barn talangfulla?

Nu är granen uppsatt i alla fall, även om jag hade bestämt annat...Anden är stark men köttet svagt....

Trött

Det är söndag kväll och jag är uttröttad.

I fredags var det julfest på jobbet, i lördags var det krogbesök och idag har vi varit bokstavsaktiva...

Lång hundpromenad på morgonen, sedan ner för att vara graciösa på skridskorna i ishallen. Jag fortsatte iväg för att födelsedagsfika hos en väninna.

Detta följdes av storhandling och när vi kom hem så packade Svante och jag upp granen för att klä på den. Vi avslutade med att göra julgodis...puh...

Jag är lite fundersam över om jag inte borde ha moderniserat namnet min mormor kallade dessa för Svantes skull.

De är väldigt petiga med språket på hans dagis och jag vet inte vad som händer när han berättar att han har gjort "har-skitar" hemma.

Kanske blir det ett allvarligt samtal för Jonas när han hämtar imorgon...

Just i dagarna är min väninna, som var smart och emigrerade till Spanien i sin ungdom, här och hälsar på. Vi var några stycken som bestämde att vi skulle träffas ute och umgås så att vi fick höra lite om Spanien och sedan gå hem i -10 grader och fundera varför man bor här.

Min kära väninna Guldfot kom och hämtade mig i sin bil och så gasade hon iväg oss mot våra vänner som vi skulle träffa på krogen i Väsby.

- bara så du vet, jag har dåligt med bensin, säger hon.

- ojdå, svarar jag - men ska du inte stanna och tanka här då? Och så pekade jag på Statoil.

Guldfot ställer sig på bromsen och bilen får sladd och vi glider förbi avfarten åt höger.

- äääähää....eller något liknande kväker jag med hjärtat i halsgropen. Strunt i det då, sa jag. - vi ska ju ändå bara åka någon kilometer knappt.

Vi fortsatte köra och efter ca 400 meter hör jag Guldfot kvida; - nejnejnejnejnej...och så stampar hon på gaspedalen utan att något händer...

För första gången i mitt liv får jag uppleva soppatorsk.

Tysta rullar vi in på en busshållplats och glor sedan dumt på varandra.

Vad gör vi nu då? Vår första impuls var att undra vem vi kunde ringa för att ordna upp problemet åt oss.

Det tog en liten stund av hjärnslöhet innan vi tog oss samman och började knata tillbaka mot bensinstationen. Det var -10 grader och jag trippade i usla skor och tunna pantalonger. Vi kom till ett staket i brösthöjd ungefär.

Då frågar Guldfot: - kommer du över här?  som om jag var en stackars pensionär...jag höll på att smälla av i harmsen förvåning. Hur dålig form trodde hon jag var i? Jag kravlade tungt över staketet och låtsades att jag skuttat över, och så fortsatte vi mot macken.

Vi fixade reservdunk och bensin och så kunde vi äntligen fortsätta vår resa.

Det var två rufsiga tanter med det mesta av sminket försvunnet som stegade in till baren och beställde varsin öl att lugna sig med.

Julfest

Julfesten har börjat.

Stortomten här på scilifelab håller tal.

De vill att vi ska dansa runt granen...

Eeeeh..jag vill verkligen inte förstöra stämningen, men....glöm det....

Annars trevligt.

Jag är nöjd.

Julstress redan?

Fina fredag och julfest på jobbet i kväll.

Idag runt 11 var jag hungrig och gick och köpte mat i restaurangen.

Efter jag käkat kom jag på att jag hade tagit med mig matlåda idag...

Är det möjligen julstressen som spökar redan?

Ajajaj..

Har ålderskrämpor.
Gjorde husmorsgympa framför tv:n häromdagen och nu har ena höften dragit ihop sig i en fet knut...

Igår var vi på alternativt julbord med jobbet.
Det började på en boulebana.
Har ni spelat boule någongång? Det är en riktigt trevlig sysselsättning, men förmodligen det mest frustrerande man kan hålla på med. Visst är väl de flesta av oss (åtminstone kvinnfolk) väl övade i att förlora på flit varje sommar i det liknande spelet boccia, för att hålla barn på gott humör och då finns inte ett spår av tävlingslust.
(pappa däremot får jag ofta väsa åt att han får skärpa sig och banne mig kasta in nästa klot i syrenbusken om han vill leva vidare som man)

Nu var det vuxna kollegor och metallkloten slog gnistor när de dunsade mot stenarna i det grova gruset på banorna.
Vi delades in i lag och matcherna började. Och så började kampen att hålla humöret uppe när slumpen och tillfälligheterna gjorde så jag om vartannat kastade usla kast och i nästa ögonblick fantastiska kast där jag knockade bort klot och lade mig tillrätta bredvid "lillen"...

Precis innan en artär var på väg att explodera på mig så var det klart och vårt lag landade som en medelmåtta - varken vinnare eller förlorare....puh...det kunde jag leva med.

Sedan åkte vi tunnelbana (ja ni hör vilka äventyr jag varit med om) in till hötorget och anlände till restaurang SMAK där vi skulle äta.

Restaurangen var en upplevelse - vet inte riktigt hur de beskriver sig själva, men det var någon typ av experimentella rätter.
Jag var lite orolig när jag fick höra att vi skulle få en femrätters middag - jag som aldrig har klarat en trerätters i hela mitt liv. Men det visade sig att varje måltid var i storlek av en femkrona, så då började jag bli orolig att jag skulle behöva gå förbi en korvmoj på hemvägen istället...

Det var skitgott, men helt obegripligt på tallriken. Eftersom jag inte minns menyn får jag improvisera på ett ungefär:

1. två råa (och gråa) räkor och lite rivna rädisor med olja på ett salladsblad - att rulla och dippa i ättika...
2. två små dumplings med starkt innehåll simmande i brun buljong och tre små vitkålsbitar att fiska upp.
3. en liten klick löjrom ovanpå lite råbiff och tre pytte-krutonger
4. två enkronsstora lammfile´-medaljonger ovanpå en klutt med getost
5. gigantisk skål med choklad-mousse med kaffesmak

Som sagt - väldigt gott även om menyn ser skum ut (eller är det min beskrivning som är skum?...nä...)

Åkte pendeltåget hem efteråt till ett sovande, snarkande hus.

Advent

Första advent, ljus i fönstren och läpparna har varit invaderad av herpes ett tag nu...

Hu vad jag ser ut - varje år är det likadant...och ja, jag har salva hemma som funkar riktigt bra. Det är bara att jag väldigt ofta missar att smeta på i tidigt skede.
Det räcker med någon timme när det väl har börjat för att det ska bli hemska munsår.
Salvan gör ju så att jag inte lider så mycket - men de är ändå så aggressiva att jag ser ut som en tjack-hora...

Vi har julpyntat och vi har fixat och satt upp belysning och tycker det är så fint och mysigt, men det är ju ändå så att inredningsintresset inte riktigt når upp till fullo här inser jag när jag ser mina vänners vackra hem.

Vi är nöjda och våra saker är fina men vi kan inte riktigt knyta ihop inredningssäcken och få till det som jag tycker att andra kan. Ernst skulle säga att det är en spretig ton här hemma som splittrar hans lugn och får honom att vilja vila sig lite.

Vår julgran som vi ska sätta upp runt lucia kommer att vara så färgglad som om skatorna hade klätt den. Varje år skyller jag på att något barn har klätt granen sådär, men det är ju ändå jag som har köpt hem glittret, ellerhur?

Det är bara att inse att min smak inte ligger åt det minimalistiska, avskalade, svenska med vitt, fräscht och kromade detaljer..min smak ligger mer åt det storslagna, pompösa och pråliga - tänk ryska tsarer eller franska hovet...

Jag har hållit tyst om detta i alla år och har också vitt hemma (visst sjutton har vi tre vita julstjärnor som står och lyser i fönstren)

MEN äntligen slog jag till när jag hittade en julstjärna i min smak - se så underbar, ni må tro att skatorna kraxar och dreglar här utanför....