Vi var fyra stycken som samlades på Skavsta flygplats i Nyköping. Marie och jag åkte från hufudstaden och mamma och Syw reste från öland.
(Observera att Syw och Marie är fingerade namn och att personerna på bilderna inte har något med texten att göra.)
Här har vi precis mött varandra på flygplatsen och det delas ut bordingkort och kontrolleras att pass är med
Tre av oss fick gå igenom säkerhetskontrollen utan några problem - en av oss fick en skön, närgången visitering då det tjöt lite i bombkontrollen eller vad det nu är den där bågen är...Resan kunde ju inte startat bättre tyckte den klämda och på-tafsade resenären. (ja, det var jag)
Eftersom vi alla lider av svår flygrädsla hade nöden ingen lag och vi fick med tårar i ögonen tvinga i oss lite lugnande drycker innan det var dags att stiga på planet.
Vi landade fint och fixade en minibuss in till vårt hotell. Chauffören tvärnitade på gatan, skaffade ut våra väskor och sade: - Här är det! Och så gasade han iväg. Och där stod vi.
Det stod åtminstone på skylten utanför den låsta porten som Syw försöker bryta sig igenom, namnet på rätt hotell.
När Marie ringde på klockan ramlade den ner och hängde i en tråd...ingen dök upp...
Här började ju små nervösa tankar fara lite tyst genom huvudet. Har vi kommit rätt???
Vi bestämde oss för att smita in om någon kom så vi kunde se om det fanns en reception därinne så vi kunde få vårt rum.
Vi hade tur - någon kom och vi kunde smita in,
Jag vet inte vad de andra tänkte när vi kom in i trapphuset, men jag tänkte i alla fall: Vad fan???
Det såg ju ut som om vår langare skulle komma vilken sekund som helst?!!
Efter ett telefonsamtal kom det en väldigt trevlig tjej och sade att vi kommit alldeles rätt och tog upp oss på vårt rum.
Som ni ser är det helt i sin ordning och vi drog en lång, fet suck...
Genast skulle alla hitta Wifi-nätet så att de kunde fortsätta spela wordfeud.
Observera att de har åkt till Budapest och spelar med varandra...
Ni ser säkert att det fattas ett par skor på bilden?...någon av oss hade en så fruktansvärd fotsvett så det fanns inget annat att göra än att de fick bo på balkongen.
Av hänsyn till Syw så berättar jag inte vems det var.
Vi var ju naturligtvis hungriga, så alldeles utanför oss fanns ett fantastiskt ställe där vi kunde äta. Mamma och jag beställde varsin liten smörgås och så tog jag för säkerhets skull några lökringar också...
Jag tror mamma av misstag sade att vi var brottare på träningsläger, för vi fick in ganska mycket...
Vi kämpade tappert ska ni veta....
Och nej, vi är ju inga nunnor heller direkt så vi beställde lite öl sedan för att orka gå upp för alla trappor till vårt rum...
Men Marie är ju ett hälsofreak så därför köpte hon moroten som ligger mitt på bordet för att balansera det onyttiga.
Sedan blev tanterna kissnödiga för femtielfte gången och ni må tro att jag skrattade när de öppnade dörren till detta?...
Oj vad det peps och gnälldes och svors upp till himlen....
Men de fick bara bita ihop och dra på trissor - de klarade det.
Nästa dag var det sightseeing och här är min första kaffe - lite smått sliten från gårdagen känner jag mig, men jag piggnar raskt till.
Wifi-nätet letades genast upp och wordfeud fortsatte...
Kom nu mina små rövhål så går vi...
Jo, det var ju en detalj...den lilla saken att jag glömt ta med mig sommarkläder...
Här ser ni temperaturen under vår lilla tur. (31 grader för er som är halvblinda)
Och här ser ni vad jag har på fötterna....
Jeans, sportsockor och tjocka gymnastikskor var ingen jättehöjdare kanske..
Bara som ett tips alltså.
Här har onda Marie tagit kort på Syws bleka ben som vi bländades av.
Efter någon timme klättrade Syw upp på en jättefåtölj gjord av snodda SJ-pallar från Gränna och sade att hon gick inte en meter till innan hon fick kaffe.
Och vi vågade inget annat än att lyda...
Här gick vi längs den lilla ån vad-den-nu-heter, och då kom en buss puttrande i farleden.
Ja vi såg faktiskt en hel del mer, men de bilderna får vi bläddra igenom vid något annat tillfälle. Vi gick hem och vilade lite och sedan var det dags att gå ut och äta.
Vi hade en liten plan vart vi skulle och en karta för att hitta. Oturligt nog fick mamma tag i kartan och sprang iväg med den som en glad pippifågel...Vi följde bara med, men efter en stund sade jag bestämt stopp och belägg - ge mig kartan eller dö.
Här står vi och försöker reda ut var vi är och åt vilket håll vi ska.
Jag passar även på att peta mig i näsan när jag ändå har handen fri. Fräsch och fin - Jag är en Slevin...
Självklart hade mamma tagit oss åt totalt fel håll - kartan höll hon tamejtusan upp och ned - jag lovar.
Tillslut hittade vi en schysst sylta att äta på
Amen visst är vi fina allihop?
Sedan avslutade vi med en öl på en bar.
Tro inte att allt på bordet är vårt, nej nej...det är gammalt överblivet från andra kunder - vi är städade själar vi.
Nästa dag gick vi 300 mil för att komma till termalbaden.
På vägen var vi tvugna att korsa Budapest maraton.
Det måste ha varit en syn för gudar när fyra trötta tanter skräckslaget springer igenom fältet av löpare...
Sedan var vi framme!
Vi hyrde skåp och bytte om till badkläder. När någon tog av sig skorna så gick det som en chockvåg i rummet. Marie vägrade ha kläderna nära dessa otyg och knölade ner både hennes och mammas grejor i sin handväska innan hon låste in allt i skåpet.
Jojo - härligt va? Hoppas ni blir avundsjuka, då blir vi malliga..:)
Vi gick hem så småningom och vilade en stund. Sedan åt vi lite och så gick vi till en bar en liten stund.
Här tror jag Syw försöker sätta världsrekord i öldrickning.
Tiden bara sprang iväg och plötsligt var det dags för hemresan. Här är vi på flygplatsen och Wifi letas genast upp...wordfeud är en lågoddsare.
Själv har jag andra intressen och njuter av min kråasång och kaffe.
Och så åkte vi hem till Sverige igen...snipp snapp snut så vara sagan slut....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar