Hån.

Ibland roar vi oss med att håna varandras egenheter härhemma...

Det tycker vi är skoj lite udda som vi är.

Svante slipper såklart undan, iallafall till han fyller fem eller så.

Idag skrattade vi åt mig. Det var mina freak-smala armar som fick tåla lite mobbning och vi undrade hur de kunde vara så taniga när magen är lika bastant som Pluras???

Nästa gång är det Jonas tur, men till dess kan ni gissa vilken arm som är min?