Igår var det fotografering på förskolan och hela lokalen kryllade av finklädda små 4-åringar.
Svante hade på sig en ny tröja dagen till ära.
Vid hämtningen sade en av fröknarna att det gick bra på fotograferingen, men att han kanske kommer se något sammanbiten ut...
Fotografen hade försökt få den lille att skratta när det var hans tur, och det hade gått sådär. Knepet var nämligen att om Svante sa sitt namn skulle det se ut som han log.
Bara det att Svante tyckte fotografen var dum i huvudet som inte fattade vad han hette efter att ha upprepat det ett par gånger. Tredje gången sa han surt - Jag heter Svante har jag sagt! och sedan vägrade han säga ett ord till utan knep ihop munnen.
Men jag säger hellre en trumpen min än ett tillgjort skratt...
Jag talar av erfarenhet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar