TjurRuset

Lördagen ägnades åt att vara supporter när Jonas sprang "TjurRuset" i Åkersberga.

TjurRuset är ett lopp på en ynka liten mil som går genom träsk och djungel och geggamojja. Ja, ni hör ju att det är ett riktigt mandomsprov och alla Micke Persbrandt-wannabee´s hade anmält sig för att göra upp, och där räknar jag förstås in Jonas och hans lillebror Erik.

Självklart var jag där och hejade och frös om fingrarna för att ni vet ju att för kvinnor finns det inget mer upphetsande än att se 6000 män fulla med gyttja springa förbi. 

Avkomman hade jag förstås tagit med mig. Han behövde varnas för konsekvenserna av att falla för grupptrycket och göra idiotiska saker för att visa sig macho. Han har ju ganska nyligen slutat med blöja och jag antar att det är då sådant börjar?

Så här såg banan ut på upploppet mot mål. Den biten var väldigt fin - delar av banan var lervatten upp till bröstet och krälning över fallna trädstockar.

Här stod Svante och jag och hade ganska roligt faktiskt. Som ni ser är det nedförsbacke som avslutas i att vägen gör en liten krök...

Efter vetenskapliga studier av ett stort antal grott-apor som passerade kunde vi dra slutsatsen att när  60 kilo kvinna springer på en gyttjeväg är hjärnan inställd på att hon kan falla och när hon drattar omkull är det ganska graciöst och hon hinner halvparera fallet.

När 80-100 kilo man springer på en gyttjeväg har han som vanligt hjärnan inställd på tuttar och så helt plötslig försvinner fötterna och han störtar som en elefant i backen med ett förvånat vrål...

Såhär fina lerinpackningar hade bröderna efter de släpat sig i mål efter 1,5 timme på banan.

I hemlighet tyckte jag att det verkade ohyggligt roligt att vara med i dessa galenskaper, men man har ju sin plikt att säga att rönnbären är sura om man står vid sidan om, eller?

Vem vet, kanske jag är med nästa år...om det blir två torsdagar i veckan eller något, man vet ju aldrig?