Chock!

Ja jag tycker om att komma i tid, det är en liten tvångshandling jag har som inte alls är helt fel.

Det finns till och med en del människor som uppskattar att man kommer punktligt.

Jag kan inte hjälpa detta och även om jag försökt att komma försent, så går det helt enkelt inte. Min lott är oftare att jag får sitta lite på parkeringar och surfa på telefonen eller dra omkring lite i någon affär för att inte komma alldeles för tidigt till avtalade möten.

Hur som helst - igår skulle jag och några vänner på Babben Larssons show på Rival i Stockholm, som ligger vid Mariatorget på söder.
Vi skulle äta lite innan hemma hos en kompis och sedan åka bil in för att vi är så sabla bekväma.

Eftersom mina vänner helt frankt kallar mig för tidsfascisten (de är så oartiga att de inte ens orkar hålla detta nid-namn bakom min rygg) så hade jag bestämt mig för att stänga av mitt komma-i-tid-tvång denna gång.
Det gick så enormt bra att vi inte kom iväg från väsby förrän klockan 19.05...(föreställningen började för övrigt klockan 19.30)

Här ungefär fick jag nog en tyst liten hjärtattack när Malin-chaufför gasade in mot stan i 90 km i timmen. Det var tomt på E4:an så vi kom in rätt snabbt, men sedan skulle vi hitta en parkering...
Det var ju knökfullt förstår ni va? Vi cirklade runt i en evighet och hittade tillslut en så vi kunde välla ut ur bilen.
Telefonen ringde och en annan kompis som vi skulle möta upp ringde från Rival och frågade var vi höll hus? De stänger dörrarna om fem minuter, sa hon.

Fem feta fruntimmer sprang som en buffelhjord nerför hornsgatan och folk flyttade sig i panik!
De dundrade in i foajén och travade in i salongen och sade ursäkta, ursäkta, ursäkta, ursäkta, ursäkta...när de skulle in till sina stolar - de satte sig och ridån gick upp...

...och där kom lilla hjärnblödningen för mig.

Jag är fortfarande uppskakad efter denna upplevelse ska ni veta...

Babben var jättebra förresten!