Oh

Näe, men jag är väl inte så bra på trädgård då.

Är nere på Öland med en ganska liten tomt. Knappt 700 kvadrat men med en formidabel gräsmatta.

Den växer som en Ferrari accelererar.

Alla fattar nog att för bästa resultat när man sköter om denna vildvuxna tomt så gäller det att man håller ett lugnt tempo för att ens ha en chans att hålla i alla 12 ronder.

Jonas har fattat det där fullständigt. Han sätter lugnt på sig hörselkåporna och drar igång gräsklipparen med ett ryck och knallar sedan metodiskt fram och tillbaka tills hela gräsmattan är klippt i snygga ränder.

Själv kan jag, trots insikten om detta, inte låta bli att gå på knock...(oh why?)

Jag går med den usla trimmern och svingar den som en machete längs kanter och runt buskar. Svetten lackar och håret blåser omkring som en peruk på cirkus. Varannan minut får jag vända trimmern upp och ned för att dra ut lite mer tråd...

Efter det tar jag en spade för att hacka bort gräs mellan stenplattorna i gången. Jag hackar som om det inte finns någon morgondag och sopar och skyfflar och samlar gräs i säckar. Sa jag att svetten rann ner i rumpskåran?

Nu, några timmar efteråt, så kände jag att kroppen inte var särskilt nöjd över att ha blivit behandlad som en vältränad 25-åring.

Nej, ni som vet något om trädgårdar förstår ju att min knock aldrig blev utdelad. Man ska (som Jonas) hålla ett jämt tempo och den som försöker annat brukar få ryggskott...

Men å andra sidan så är det väl en livstil för många av oss? Att alltid gå på knock i  livet menar jag? Eller så är det bara jag som är smått galen för imorgon är det dags igen -  och då är det knock som gäller!