Jonas undrade om jag (som förhistorisk) skulle bli arg ifall någon kom och frågade om jag hörde till utställningen, men det behövde han inte vara orolig för - jag var på gott humör.
Vi stuvade in oss i bilen och svängde ut på vägen utanför vår parkering. Direkt kom det första vägutbrottet för gubben.
Har ingen aning om varför, men sådana här ekipage får det att ryka ur hans öron? Helt obegripligt för mig, men alla har ju sina fasoner antar jag?
Hur som helst så åkte vi och hämtade upp farmor och farfar som gärna ville följa med oss.
Ja, ni ser att svärmor var på ett strålande humör över att få komma ut på utflykt. Vi hade med oss matsäck och kaffe som riktiga proffs.
Vi betalade entré-avgiften och gick in till utställningarna. Det var otroligt mycket att titta på.
Det mesta var brutalare än en mellandags-rea. Det var faktiskt mord-scener och skräck i varenda liten monter. Från den här järven med ett ren-ben i munnen till små fåglar med döda artfränder från en strid om honan.
Det här var dock det som jag tyckte var läskigast:
En mörk, svensk vanlig sjöbotten. Hu!
Jonas fick rejäl hjärtklappning när vi gick förbi den här:
Han har ju blivit anfallen av en under en joggingtur och tittar sedan dess snett på denna art.
Vi kom till en monter jag inte riktigt förstod först - men sedan såg jag ju att det handlade om fredagsmys - det här ser jag i soffan då (och Jonas också såklart, fast då ligger ju jag på min sida)
Kroppsformen är kusligt lik...
Hur som helst, alla djur kalasade på något, så efter ett tag blev vi själva hungriga och gick till matsäcksrummet för att äta lite.
Det var en hel del folk där inne och när jag öppnade min lilla kylväska med äggmackor så spred sig en odör av äggmök sig runt oss. Delikat!
Sedan gick vi in i aktivitetsrummet där man kan göra allt möjligt från att hänga i en gren som en apa eller kolla hur långt man kan hoppa i jämförelse med djuren. Man kunde testa hörsel, syn och balans och här blev man filmad med värmekamera. Man skulle gissa var kroppen var varmast (röd färg) och där den var kallast (grön färg)
Här är jag själv med min ull-jacka på mig efter att jag just klarat att hoppa lika långt som en groda...
Ja det var väl ingen tvekan om var det var varmast och fräschast på mig? Till och med genom ull-jackan syntes det tydligt...
Vi hastade vidare och Svante hade för all del väldigt kul.
Sedan tappade jag plötsligt bort Jonas. Jag hade bara fortsatt genom byggnaden och lämnat honom lite på efterkälken. Så jag gick tillbaka genom salen för att se vart han tagit vägen och hittar honom stilla vid en monter. Han märkte inte att jag kom. Han var intensivt upptagen...
Han var väldigt imponerad, men det var väl inte jag när jag nöp i hans arm och fick honom därifrån. (Titta noga så förstår ni)
Jag blev riktigt putt och när jag fick chansen till ett försök så tog jag den.
Jag vände mig om för att se om det kommit någon ny prins, men tyvärr....
Det var Jonas som stod där fortfarande och efter jag väntat en liten stund så antog jag att jag fick nöja mig med det då.
Det var en väldigt bra utflykt, jag var alldeles slut efteråt.
Det blir absolut ett återbesök någon dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar