Mitt i natten kom han och skakade liv i mig och sade att det var äntligen hans födelsedag. Ganska gulligt kan jag tycka så här i efterhand när jag skriver det, men i ögonblicket tänkte jag allt att han var en liten skitunge - och sade lugnt att det fortfarande var natt och att han fick gå och lägga sig igen. Sedan kom han tillbaka vi fyrasnåret, femsnåret, sexsnåret och slutligen vid sjusnåret. Då sade jag att det var okej att han gick ner så var det bara för Jonas och mig att försöka kravla oss upp.
Svante var faktiskt riktigt missnöjd med sölkorvarna (oss) till vi kom ner för trappan med famnen full av presenter. Då blev det lite gladare toner.
Först fick han lite paket, och han skrapade ett par lotter han fått av mormor där han vann 10 kr.
Efter detta så hade pappa Jonas förberett en liten överraskning åt honom. Vi satte på tv:n och...
Plötsligt så sjunger Janko från bolibompa "Ja må han leva" för Svante. Lillkillen var helt mållös och kunde inte tro att han var på tv:n. Det var riktigt kul att se.
Sedan gled jag in i en av mina personligheter som jag kallar "Generalen" då det var dags för städning inför kommande familj som skulle få tårta. Jonas gillar inte "Generalen" något vidare men det är inget att göra åt - någon måste ju organisera städningen här i lyan.
Efter att det var klart hämtade vi tårtan på kondiset i centrum. Temat på den var en favorit hos Svante.
Visst var den magnifik?
Svante var salig, men åt inte ens en tugga. Vi var inte förvånade eftersom han verkar leva på luft.
Det var väldigt trevligt och på kvällen hade Svante valt tacos till middag. Tyvärr hade jag inte glasögonen på mig när jag handlade och hade köpt het tacokrydda som var rätt stark. Svante valde bort middagen också...
Söndagen var kalasdag som vi hade ordnat på ett lekland här i Väsby. Väldigt lyckat och svetten rann på ungarna.
Jonas och jag var väldigt nöjda över att ha köpt oss fria från att ordna kalas hemma, men ganska snart upptäckte vi att det inte alls var någon ljuvlig frihet...Sju barn som var alldeles glada och uppspelta var bjudna. De bara försvann efter att vi ätit bullar och glass i kalasrummet - och jag menar att de sprang fortare än "grå-ben" ut i lokalen och borta var de.
Svante har varit deltagare en gång på leklands-kalas förut och det var ju jättelugnt tyckte jag då. Men nu var det plötsligt jag som skulle ansvara för att ingen bröt någon del av skelettet eller försvann/rymde.
De var tamejtusan som popcorn! de spreds åt alla håll och sedan satt jag bara i oväsendet och höll tummarna att alla skulle dyka upp igen när föräldrarna skulle komma och hämta dem.
Vi var båda helt slut efter denna pärs, men väldigt nöjda. Det blev en succé.
Båda ville bara kollapsa i soffan, men se det var inte ens att tänka på...
I något svagt sinnestillstånd hade Jonas lovat att hjälpa till med nya legot, så det var bara att sätta sig vid köksbordet. Självklart var det en modell med tre miljoner bitar...
Kan bara säga att det är skönt att vi får vila ett år till nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar