Så är det lite som i filmen "Outbreak - i farozonen" här på jobbet nu. Man skulle tro att min arbetsplats (Karolinska institutet) hade fullt upp med att dela ut nobelpris till höger och vänster den här perioden på året och vara nöjda med det. Men så är icke fallet, gott folk.
Näpp, de ska också skyndsamt sätta ihop ett internt team här för att se vad forskarna på KI kan bidra med för att hjälpa till att stoppa ebola-utbrottet (som ni vet härjar i Afrika).
Vi har alla fått en skrivelse från rektor, och i samband med det så vill de ha frivilliga bland oss som de snabbutbildar för att vårda ebola i fält, Sedan ska man åka till de drabbade områdena och arbeta.
Det kanske inte låter märkvärdigt i edra ädla öron, men för mig är det lite stort. Jag var oerhört fascinerad av filmen "Outbreak - i farozonen" och nu, plötsligt är det nästan som om del 2 av filmen är på gång?
Jag håller inte på att skoja om detta allvarliga, utan bara konstaterar att jag inte är gjord för att fightas mot rymdvarelser, vulkaner eller onda andar, men däremot har jag alltid drömt om att få ge farliga mikroorganismer en MMA-match.
Men, nej - jag ska inte åka dit. Inte med småbarn hemma.
Om vi ska fortsätta detta babbel med att vara lite domedags-aktiga så kan jag tala om att ganska många runt omkring mig (inklusive mig själv) på jobbet börjar tycka att epidemin har börjat bli ganska oroande nu.
Och ni vet ju att i vilken som helst av de där katastrof-filmerna som "2012", "The day after tomorrow" och "Dante´s peak" så är det alltid är någon/några klok/kloka människor som blir lite vaksamma över signalerna de ser/får. De som lyssnar på dem brukar få hänga med till slutet av filmen - och de andra brukar...tja...gå under eller något. Ja, ni vet.
Jag säger inte att världen ska gå under eller något sådant. Nej då. Jag säger bara att jag är omgiven av väldigt kloka människor på jobbet...Som börjar bli smått oroade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar