Urrk.

Idag kom jag hem och var tvungen att göra något som nära nog tråkade ut mig till döds.
Jag suckade som en blåval blåser luft från skallen. Det hjälpte inte - jag var ändå tvingad att göra det.
Ni förstår säkert vad jag pratar om.
Vårt elavtal löpte ut efter tre lugna år och det var dags för ett nytt...

Grin och tandagnisslan - tro inte att jag bara kan ta första bästa erbjudande som den gamla grogghaggan på 102:an här bredvid - nej, jag måste leta rätt på vårt gamla avtal (gömt och glömt i en låda med miljoner papper) och stöta och blöta och stöna till Jonas och fråga om vi skulle välja fast eller rörligt pris eller ett annat bolag?

Jag har aldrig varit så nära att bara säga att "jag fattar ingenting - du får bestämma" till Jonas. Men tyvärr hade den jäkeln redan sagt det och dumpat det roliga i mitt knä...

Vilket trauma, jag orkar inte med allt för många och täta beslut av det här slaget. Senaste ångesten var nog att bestämma skola åt Svante i våras.
Hoppas det blir en lång paus nu.