Ungar...

Det har hänt ett par gånger att Svante har fått sitta i framsätet i min bil. Det har bara varit när vi åkt väldigt kort, som hem från farmor. Självklart sitter han fastspänd på kudde.

Eftersom han trycker och pillar på varenda reglage så har han fått stränga order. Rör inte växelspaken eller lilla cigarettändaren. Jag har målande beskrivit faran med båda och han har allvarligt nickat och dyrt lovat att inte peta.

Han är väldigt duktig och byter radiokanal hundra gånger per sekund samtidigt som han hinner spruta spolarvätska på vindrutan och sätta på torkarbladen samtidigt som jag kör - det är inte störande aaaalls...

Idag skulle pappa skjutsa hem honom från farmor. Jag hade snott hans bil (AC:n som funkar, ni vet) så han fick ta min. Svante hoppade in där fram. De hade kört tio meter och så började det plötsligt lukta bränt. Pappa tittar åt sidan och Svante sitter tyst och biter sig i läppen med ett svart pekfinger på ena handen och den lilla cigarettändaren i andra. 

Pappa fick en chock, tvärnitar och efter en del tröstande och hjälplöst kacklande får lillkillen en påse frysta pommes frites att lägga sitt onda lilla finger i.

De kör hem och sköter om skadan och smetar på lokalbedövning och sedan kunde det faktiskt skötas både iphone och padda av den lilla konvalescenten. 

Svante deklarerade att han inte längre ville åka i framsätet i min dumma bil och Jonas sade bestämt till mig att Svante inte längre får åka i framsätet efter denna incident och att vi måste ta bort tändaren, - se bara vad som hände, sa han.

Själv tänkte jag tyst att bränt barn nog skyr elden och att jag nu inte är ett dugg orolig att han ska leka med cigarettändaren mer, men det är nog bäst att båda killarna får lugna sig lite innan jag kläcker ur mig något sådant...

 (jo men såklart jag tyckte synd om lilla grabben också - jag är ju ingen riddar cato)