Kusligt

Har varit ute och sprungit igen.
Jojo - tredje gången på ganska kort tid. Inte illa må jag säga.

Första gången jag sprang var det som om en 80-årig rökare släpade sig runt de där ynka 1.5 km och jag var typ blå i ansiktet när jag kom fram - och det tog säkert en halvtimme att komma runt.

Andra gången kändes det bättre - som en 70-årig rökare och nu blev ansiktet bara knallrött. Lungorna pep dock fint.

Tredje gången kändes det riktigt bra med andningen - men kroppen var tung. Om ni fantiserar och föreställer er Barbapappa i slow-motion så vet ni hur jag dundrade runt i spåret. Det är fruktansvärt hur låren just under rumpan bara är någon slags gelé...det är som ett stormigt hav när jag springer...hur kroppen ens kan bilda något liknande övergår mitt förstånd? Vilken biologisk nytta har den haft förr? Kudde för åtta barn i stenålders-grottan?

Hur som helst - det går ju spikrakt uppåt som ni märker.
Vänta bara - snart susar jag runt som en Kallur-syster i spåret.