Föräldrarmöte - nej, inte favorit.

I höst börjar Svante i "nollan". Den gamla sexårsverksamheten har blivit förskola och därför väljer man skola redan som sådan (sexåring alltså).

Igår var det föräldramöte för de som börjar nya i höst. Information om hur saker och ting kommer gå till.

Jag var den som åkte på det denna gången och jag konstaterade nöjt att de förhatliga små smurf-stolarna vi får på dagis äntligen är ett minne blott.

Annars har jag ju redan gjort skolrundan med ett barn och är inte så förväntansfull och pirrig på första mötet som förstagångsföräldrarna.

Det var många år sedan jag var på föräldramöte, och jag märker att saker och ting i skolan har förändrats.

Mycket till det bättre. Det var värdegrundsarbete och kompismassage och hemliga vännen (man får dra en lapp i burk och får en person man ska vara extra snäll mot)

Man drog igenom allt viktigt - hur lärarna arbetar, vilka tider som gäller och när det blir fritids osv.

Men så var det en sak som inte har förändrats ett smack och som retar gallfeber på mig fortfarande. När lärare och rektor stått och informerat i en timme om verksamheten så har klockan blivit sent och jag är trött och snurrig och vill bara gå hem.

Då börjar frågorna....

Inte en fråga....inte två frågor och nej, inte tre frågor heller....

En flod av frågor.

Jamen vaddå - ska man inte få fråga om man undrar något?

Jo självklart, men jag fattar ju på frågorna att det bara är en uppvisning av föräldrarnas engagemang. Kan vi inte bara vänta lite till det börjat i alla fall?

Här är ett urval av de frågor som jag satt och suckade inombords över:

• Vilka frallor får barnen till frukost?
• Hur är det på rasterna? (vi börjar i höst - går det att veta ens?)
• Var ska vi ställa gummistövlarna?
• Jaha, ska de ha extrakläder? Två ombyten eller tre?
• Kommer de behöva pennskrin?
• Får man sitta med sitt barn när det äter frukost?
• Får föräldrarna frukost?
• Hur många tjejer och killar blir det i klassen?

..och så fortsatte det i det oändliga. 

Ja jag vet att det är jag som är knäpp och jag lovar att skicka snälla Jonas på föräldramöte i fortsättningen.

Om Jonas inte orkar gå på alla möten och kräver jämställdhet så ställer jag upp - absolut.

Men då blir det revolution bara så ni vet. Folk som ska fråga frågor bara för att få höra sin egen röst ryker först i den....

Sedan kräver jag att det blir frågestund efter mötena som den som vill kan stanna kvar och tjattra på.

Stackars Svante - världens bästa klassmamma eller?