Eller rättare sagt Vasalopps-änka.
Tidigt i morgonbitti åker Jonas till Sälen för att kvarta på liggunderlag i ett klassrum någonstans och kommer på söndag att starta i "öppet spår".
9 mil på skidor låter som tortyr i mina öron men självklart önskar jag min rubbade man lycka till.
Nej, jag åker inte upp och tittar på hans knäppa nöjen. Han får klara sig själv.
Och ja, jag vill att han säger exakt samma sak när jag ger mig ut på mina nöjen - funderar på shoppingresa till new york, kanske...
Amen okej då, jag låter visserligen hård som flinta, men jag får väl erkänna att jag kommer sakna honom lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar