Chock-jogg

Idag bestämde jag mig för att hänga med kollegorna på en springtur runt lunch.

De brukar springa runt i Hagaparken. Det brukar inte jag.

Tror kanske att jag var lite EM-guld inspirerad och kände mig sugen på att skutta runt lite i glädje, för jag är ju inte så förtjust i att springa i vanliga fall.

Ni förstår nog redan att det var en nära döden upplevelse för mig. Sex kilometer flåsade jag och släpade mig fram. 

När vi sprang runt Vickan och Daniels hus spanade jag efter Säpo-vakter som kunde skjuta mig.

Nu såhär efteråt är jag supernöjd att jag följde med och sitter nöjd här i soffan och känner höfterna värka.