Jag var ju såklart tvungen att hitta på något sjukt jobbigt - tradition, ni vet.
Vi bestämde oss för att ta en springtur tillsammans...
Jaktstart - det vill säga att jag springer 500 meter framför Jonas som jagar mig i hasorna.
Fy bövelen vad jag flåsade på. Gubbfan skulle INTE komma och springa ikapp mig inte. Hellre dog jag. Och det gjorde jag nästan.
Det var sinnesjukt av oss, jag vet.
Men det var rätt kul...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar