Det råder en djup oro hos min sambo, som varat ett tag...
Det handlar om djurgårdens hockey och deras bekymmer och hotande allsvenska framtid...
Det går verkligen inte bra för dem, och imorgon är en ödesdag.
Själv är jag inte så bekymrad...till Jonas fasa råkar jag vara AIK:are - och vi har inga större bekymmer i dagsläget.
Att jag var gnagare var något jag klämde fram efter några år tillsammans, åtta tror jag, och det skakade Jonas värld...som om jag berättat att jag har en till sambo och barn i sollentuna eller något.
Det var inget jag tyckte var så viktigt att han visste, hela hans familj (två bröder och far mest) är så gulligt förtjusta i det där djurgården...ville inte paja någon ballong liksom...
Nå, det kröp fram till slut, och vi får väl se hur det går för dem imorgon...
Kommer Jonas hopp släckas? Kommer jag kunna låta bli att vara dryg i så fall?
Sporten ädla känslor föder...som någon sa..:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar