Vi har varit i funäsdalen över helgen och jag har inte kommit undan det där sabla frilufsandet som Jonas är så förtjust i...men vem är jag att neka honom detta? På med långkalsipper och tjocka strumpor och ut och kämpa.
I sinnet var jag Ingemar Stenmark och Charlotte Kalla, tjo fadderittan...- kroppen jag släpade ut var i sämre skick än Homer Simpsons - hjärnan lät mig leva en stund i en dröm och dagen efter skulle jag försöka ta mig ner från överslafen i en våningssäng...första gången på många år säng har knakat och jag har stönat, kan jag avslöja...
Längdturen var riktigt härlig, förutom att vi fick släpa på riktiga latmaskar...
Det ni ser är en liten 3-åring som snarkar som en kollapsad elefant och vår lilla tjockis som tyckte det var dags för henne att få åka lite...Svante sover så djupt att han inte märker att 12 kg hund har klättrat upp på hans mage...
Här är jag efter några kilometer längdskidor och har inte fattat vad jag gjort än...man kan ana en dimmig blick där under mössan - ni vet som boxare har precis när de knockats, men ännu inte gått i golvet..
Ja, om ni undrar så är det sällan jag ser särskilt nöjd ut på kort som Jonas tar - det är nämligen så att han är den där typen av fotograf som står och laddar i en minut innan han klickar av - så på alla kort står jag och tänker "Amen ta då för bövelen" och det kan kanske spegla av sig någon aning sådär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar