lördag 31 oktober 2015

Halloween-helg

Så har jag hämtat mina mediciner och inhalatorer på apoteket och ska nu börja ett nytt spännande liv (eller något) med astma. Tack och lov är den lindrig och jag behöver inte behandla allt för häftigt. Mest innan träning och när jag är förkyld.


Jag är inte så förtjust. Att ta mediciner ska helst vara tillfälligt och kortvarigt tycker jag. Det här suger verkligen...
Jonas blev förtjust däremot. Han ska ju åka Vasaloppet snart och sade direkt att det där använder ju Marit Björgen som är typ bäst i universum - jag måste få ett andetag när det är dags...
Tills han kom på att motionärer är strikt förbjudna att dopa sig och då var det inte så kul längre.
Däremot ska det ju bli väldigt kul när vi alla åker till fjällen och drar ut på tur och jag åker iväg som Marit och gör en tremil på 20 minuter...Jag har ju en fet dispens och får dopa mig - det ser jag verkligen fram emot.

Det var ju för väl att jag till slut gick och kollade mig för mina besvär. När jag var i tidiga tonåren så berättade min mormor att vår familj hade trånga näsgångar och det var därför vi inte kunde andas....och det köpte jag med hull och hår - nässpray har konsumerats kan jag tala om...hmm...så om ni har svår sömnapné, har använt nässpray för att kunna sova i 17 år, nästan kvävs av er egen saliv när ni joggar på vintern och får kikhosta vid minsta förkylning så kanske det kan vara dags att låta en läkare ställa diagnosen istället för att göra det själv...

Nog om tant-krämpor nu. Annars har det igår och idag sprungit massor av barn och plingat på hos oss och sagt "Bus eller godis"!
I år hade jag köpt hem godis att ge för första gången. Vi har alltid varit bortresta till Öland andra år om ni undrar över denna oskuldsfullhet.
Det plingade och plingade och jag delade ut chokladpengar och hade mig.
Barnen var riktigt gulliga men jag kan säga att nu har jag tröttnat...

Det blir nämligen ganska kaos-artat här hemma när de kommer - hunden skäller som en galning  och den ena av oss får hålla henne medan den andra krafsar fram lite gott...

Sedan är det ett par detaljer som jag inte är så väldigt glad i, men kanske inget som förtjänar en insändare i lokaltidningen eller någon annan allvarlig följd eftersom jag en gång för alla är en gammal surtant.
Jag vet att det är mörkt ute och säkert lite läskigt att gå runt - men jag gillar ändå inte när barnen kommer i en hel skock. Det är gulligt när det står kanske tre eller fyra barn utanför, men inte när det är ett fotbollslag som sträcker fram tretton påsar.
Jag har också tyckt mig märka att en hel del av barnen nog är lite för gamla för att springa runt med tiggarpåsen också. Det är inte gulligt alls. Migrationsverket skulle säkert bedöma dig som ett litet barn, men mig lurar du inte (självklart ger jag godis ändå - jag uppför mig ganska snällt allt som oftast, jag lovar)
Sedan en sista grej som ser helt avvikande ut i mina ögon och det är föräldern som står som en svart siluett och vakar som en hök några meter utanför grinden med armarna i kors. En gång öppnade jag i läskig mask och då sprang en mamma genast in på gården och ställde sig bakom sina barn...kanske hon bara också ville ha godis men det gjorde jag inte om...
Jag vet att de bara vill se till sina barn, men jag känner att de står där och bedömer hur mycket godis jag ger och vilken kvalitet på godiset och om jag ger just deras barn en rolig upplevelse och om det verkligen är lämpligt att jag har en skällande hund i det huset som deras barn vill ha godis från.

Men självklart fattar jag att de står där för att se till att småttingarna inte råkar illa ut för kidnappare och pedofiler. Men ärligt - om den risken på allvar finns kanske man ska tänka ett varv till om de verkligen ska göra detta?
Kanske man kan säga att barnen bara ska plinga på de människor de känner till eller helt enkelt ta bilen och skjutsa dem till ett safer neighbourhood (förslagsvis till gräddhyllan i sandaträsket - där kan man nog få en stor påse med dyrt godis)

Det här hade jag ju förstås sett på ett helt annat sätt om Svante hade velat gå, det förstår ju alla. Men han törs inte och jag hade inte gått i det här området heller för den delen...

Det är väl bäst att jag avslutar detta med att säga att de flesta som kom (i denna strida ström) var väldigt gulliga och tackade så fint - och bevis A på det är att om jag inte tyckte det hade jag inte köpt hem godis till dom alls.

Glad Halloween!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar