Han är superglad och tycker det är fantastiskt.
Vi föräldrar glädjes förstås med våra små, men nu när jag har varit här några gånger så vill jag bara vara ett surkart och säga att det är ett förfärligt oväsen härinne.
Musik och barnaskrik och slammer och dunk...
De borde bygga in ungarna och lekplatsen i en stor glasbur så det blev uthärdligt att vara här. Men då blir väl barnen allt för ap-lika och någon känner sig kränkt.
Jasså, jag låter grinig? Jag?
Men kom gärna hit och sitt en halvtimme i krigslarmet så kommer du ändra dig - det kan jag lova. Som en dag i en skyttegrav...
Tur att det finns kaffe och socker (delicatoboll i mitt fall) så man kan droga sig att stå ut...
(Nej men jag älskar barn, det gör jag - bara de är någorlunda tysta)
En bild säger mer än tusen griniga ord - så jag summerar dagen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar