söndag 8 juli 2012

En fin gåva

Har ni någongång haft en noja som ni smittat någon annan med? Eller blivit smittade själva?

Det har förmodligen hänt oss alla, själv blev jag smittad en gång för 15 år sedan av en person som talade om för mig att om man såg en ensam skata så betydde det död och katastrof, men om man såg två så betydde det lycka?
Fortfarande denna dag kan jag inte låta bli - om jag ser en ensam skata hoppa omkring på marken - att titta i träden omkring om jag kan se en till...

Idag var det såklart ett nöje att (omedvetet) smitta Jonas med en liten en...

På vår hundpromenad går vi alltid längs med tågspåret någon kilometer, och det passerar alltid kanske fyra eller fem tåg på den tiden.
Vi har väl gått den där rundan något år, men idag råkade jag slänga ur mig efter att ett tåg dundrat förbi: - Huuu Jonas, alltid när vi går här och varje gång ett tåg åker förbi tror jag att det ska komma ett stenskott från tåget  som dödar någon av oss...
Va? sa jonas, nä det har jag aldrig tänkt...

Så var det med det - och när nu Jonas senare på dagen tog en joggingtur i samma bana så - Vips, så kan han inte tänka på något annat när han springer där - varsågod, du är smittad...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar