torsdag 14 februari 2013

Kärlek

Ja, kärleken blomstrar här i vår lilla förortskvart.
Jag kom hem till tulpaner och smycke och lilla Svante fick ett paket med en bil han önskat länge.
Glädjen var stor och habegäret stillades hos oss  i fem minuter ungefär. Sedan blev det skam och vanära då jag kom ihåg att jag inte hade ansträngt mig ett dugg...så Jonas fick ingenting.

Jag skämdes en liten stund och slog sedan bort det och tänkte att han har ju ändå idag, den 14 februari 2013, haft lyckan att ha mig i 15 långa år...

Annars var det en dag som många andra. På förskolan var det bokstavsdag och alla skulle ta med sig något på Q. De går igenom alfabetet med en ny bokstav varje vecka och nu hade vi kommit till Q.
Ja, kan ni komma på något - vad som helst - på denna bokstav? Inte så lätt va?
Jag rotade i skafferiet och hittade en kvarglömd påse med quinoa vi fått någongång när vi hade matkasse som beställdes hem. Vi har ingen aning vad man gör med sådan konstig mat så efter tre år i skafferiet så tyckte vi  att det var en utmärkt idé att skicka det till dagis.

När jag hämtade hem vilden slängde jag en blick i deras bokstavslåda...den var sorgligt tom. De sätter alltid upp en bild på väggen av vad som fanns i lådan och skriver även orden under bilden.

Någon hade skickat med sitt barn en qoala-björn???? eeehhh?

Rättstavningspolisen i mig rös, men jag sa inget och travade bara hem. Väl hemma gick Svante och jag på hundpromenad. På dem brukar vi prata en del och han berättade för mig om bokstavslådan och att det fanns quinoa, quesadilla och en qoala-björn i den.
Näe Svante, sa jag. Det är faktiskt fel - Koalabjörn har inte ett Q i början.
Jo säger Svante, det har den visst. Det sa fröken.

Mmm...jag vill bara tacka den tanklösa föräldern som inte tycker det här spelar någon roll bara dennes barn är glad.
Fröknarna har självklart bara att svälja och säga till barnen att Koala stavas med Q. Inte så mycket att säga när man får detta i knät inför barnen. Tycker ni jag överreagerar på en bagatell? Ja kanske...Ska man rätta dem eller låta bli? Vad händer om barnen börjar fatta redan när de är 5 år att lärare bara står och hittar på när det ska vara undervisning? Det kanske är fler än bara jag som lätt påpekar vad som är rätt?

Hur som helst, tack för att mitt barn fick lära sig stava qoalabjörn med Q....jag längtar verkligen till bokstaven Z...
Då hamnar det kanske ztrumpor, zitroner och zaxar i lådan...för att inte tala om W. Wantar och wentiler?

Heder åt den förälder som tyckte Q var knepigt och lät sitt barn rita en Q-teckning.

Så nu går språkpolisen och sover - imorgon ska jag lyssna på Fredrik Lindström på tv:n klockan 20.00 och humma när han berättar hur det ska vara i språket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar