Förnuftiga som vi är hade vi ordnat barnvakt hos farmor och farfar, och Svante var missklädsamt överlycklig att han skulle få vara hos dem och sova över...
När vi mellanlandade där på en snabb kopp kaffe för att lämna av honom innan festen så upptäckte jag en katastrof. Det hade gått lite fort i klädkammaren...
Mina strumpor matchade inte tröjan....
Min kära mor har en egenhet att alltid matcha sina strumpor med sina byxor och jag verkar ha ärvt någon slags variant så att jag istället matchar strumporna med tröjan...
För att slippa vara som morsan (nä det går ju bara inte) har jag löst det med att nästan jämt (till Jonas förtvivlan) bära vita tubsockor, så behöver jag inte besvära mig.
Tyvärr råkar då istället Svante ut för att strängt matchas strumporna med tröjan. Pappa blir nästan galen och får små utbrott när jag tvingar honom att göra detta också...
Så när jag tog av mig skorna hemma hos farmor och farfar och häftigt drog efter andan när jag upptäckte att jag till en orange tunika hade matchat dessa strumpor till - så gav Jonas mig bara en blick i full samstämmighet och klappade mig lugnande på axeln...
Sedan tog min hjälte av sig sina svart och vitrandiga, diskreta finstrumpor och gav till mig, och sedan satte han med en liten suck på sig mina...
Det vilda i min blick sjönk sakta undan och jag tänkte: - oh vilken MAN...
Sedan gick vi på fest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar