Måndagar blir tråkigt nog sällan annat än en dag man stökar undan - så även denna vecka...
Jag mailade min chef och sade att jag eventuellt önskade ledigt på torsdag eftersom min sambo inte kan bringa klarhet i sitt liv huruvida han får ledigt eller ej ännu.
Han svarade att det var eventuellt okej att jag tog ledigt beroende på om sambon fick ledigt eller inte...
Sådant här är väl ungefär den spänning i livet jag är nöjd med nu för tiden. Det är alldeles lagom så att säga - ska det bli en ledig dag eller inte?? Ni förstår hur lätt jag får en adrenalinkick va - stenskott på bilen och jag dånar nästan...
Sedan blev det en skön hundpromenad efter maten på kvällskvisten, där vår duracell-kanin cyklade som en galning framför oss i 40 sekunder och sedan pep att han hade ont i benen...
Idag mötte vi en ganska stor hund med tillhörande husse när vi var ute. Det var en jättefin, smäcker kamphundsaktig ras, som var vit i botten med ljusbruna stora fläckar och lite rosa runt ögonen.
Svante stannade cykeln bredvid och stirrade med stora ögon...
Hakan hängde på honom och när ekipaget passerar vänder han sig mot oss och säger: - Mamma, den ser ut som en kossa!
Hehe, jag såg att hundens husse skrattade i smyg för sig själv.
Om ni undrar kommer jag under en period när jag släpar på frispråkiga Svante att undvika rullstolar, gravt överviktiga människor och möjligen kvinnor med burka...
Bara till det går att prata om hänsyn med honom förstås, runt 25-års åldern eller nåt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar