Kall kåre...

Idag var det friidrott för Svante på schemat.
Klockan 10 på morgonen trampade jag, Jonas, Svante och vovven in på vilundavallen för en timmes knatte-träning.
Byrackan pep i missnöje hela tiden - hon hade förmodligen hellre varit hemma och sovit än hängt med oss...otacksamma stycke, vi trodde vi var snälla när hon fick följa med...

Förra gången hoppade de längdhopp - denna gång skulle de prova på spjut.
Det gick en kall kåre utefter ryggen på mig när tränaren satte varsitt spetsigt spjut i händerna på spralliga 6-7 åringar...ni anar inte vilka syner jag såg ojojoj...
Jag hade en del tvivel om förståndet hos tränaren just det ögonblicket, men han var ko-lugn och ungarna var superstolta att få bära omkring på de livsfarliga vapnen.

Sedan var det kast-dags men då byttes spjuten ut mot trubbiga plast-projektiler som de fick öva med. Pappa Jonas stod och dreglade av lust att prova - och efter 17 år tillsammans förstår ni ju att jag kan läsa hans tankar och jag såg att han ville gå ut på planen och säga till Svante att han får en hundring om pappa bara får låna projektilen en minut.
Tur som var kontrollerade han sig själv...

Annars lugn söndag. Lite fika med vänner och en del små ärenden uträttades - känns som dagen är en repris av typ tusen söndagar innan. Kanske dags att byta söndagshjulspår snart?...