Hotelläventyr

Igår åkte vi alla in till Kalmar för att checka in på Frimurarehotellet för en övernattning i ett av deras familjerum.
Vi var alla väldigt förväntningsfulla, men Svante var nog spralligast.

Vi fick ett stort rum med en tapet som jag blev väldigt förtjust i - prålig och fin, precis min smak.

Efter vi checkat in och Svante hade hoppat omkring som en orangutang mellan sängarna och tjattrat om vilken han skulle välja att sova i så gick vi ner till Kalmar slottspark alldeles utanför hotellet. Möjligen för att försöka rasta det uppspelta barnet en smula. Vi såg annars det kommande restaurangbesöket bli som en stuntscen i en die hard-film.

I parken gick vi runt och skrotade, stannade vid en lekplats och tog lite fina kort på oss.
Jag tänkte att Svante skulle få ta ett nytt fint foto på Jonas och mig (han tog ju ett så fint på oss förut) som jag självbelåtet skulle kunna lägga ut här.

Och han lyckades...Jonas och jag har aldrig varit så snygga som här...

Det absolut bästa på vår rundvandring var den här statyn tyckte Svante. Han fnissade nästan på sig för att den var naken och man såg rumpan. Jonas tyckte också det var kul såklart, fattas bara annat. (mmm...jag tyckte väl den var lite mysig att titta på också, jag erkänner)

Lite senare drog vi oss in mot stan igen och då helt plötsligt så rullar det in stjärnor i gränderna...

Ojojoj - Lasse Stefanz skulle spela alldeles utanför vårt hotell visade det sig.

För er som inte vet vem denna stjärna är så får ni lite hjälp:

Jag blev till mig i trasorna förstår ni va? Och inte nog med det - se vad som stod utanför vårt hotell.

Nåväl, de skulle inte börja lira förrän till kvällen och vi skulle äta mat först i hotellrestaurangen. När vi kom ner och blev visade till vårt bord så blev det en liten scen när personalen vänligt ojade sig över att Svante kom in och de skulle ta bort kniven från hans plats?..Vi tyckte det var lite överdrivet, Svante är ju ändå rätt stor och brukar inte stoppa knivar i munnen längre...men så såg vi dem...

Oh, right on! tänkte jag - så där vill jag skära kött alltid.
Maten var supergod - det räcker nog med det (inte så intressant) och efteråt så ville vi gå en sväng på stan - kanske gå och ta en glass?
Hur som helst hade det börjat regna rätt så ordentligt...Och ja, vi hade självklart tagit med paraplyer men de glömde vi i bilen (som stod en bra bit bort)
Jag frågade Jonas om han inte kunde fixa ett par nya?
- Ok, sa Jonas, vad ska jag köpa för sorts paraplyer då?
- Vad som helst blir bra, svarade jag.

Jag insåg försent att man inte kan säga så till Jonas...för han tar en på orden...det blev verkligen "vad som helst".
Efter en glassrunda på stan drog vi oss tillbaka till hotellet och Lasse Stefanz hade börjat dåna på scen. Vi var inte oroliga att bli störda - bredvid varje säng fanns ett par räddare om det skulle bli livligt. Antar att ett smalare alternativ än choklad på kudden bara är bra.

Tillbaka på hotellet spenderade vi lite tid tillsammans i de gemensamma ytorna. Svante var fortfarande helt uppskruvad och det här beskriver väl hans sinnesstämning under hela vistelsen ganska på pricken...

Här satt vi och pratade och hade det väldigt trevligt tillsammans (och jag håller bara på med telefonen just i detta ögonblick, inte annars)
Hur som helst så spelade ju Lasse Stefanz så medryckande här att jag blev lite galen...Det slutade med att jag tog tjuren vid hornen...

...och sade till Jonas att det var dags att jag utnyttjade mitt frikort...
Herregud det var ju ändå LasseStefanz???

Klart min älskling inte kunde säga nej...nä här står de och väntar på att mamma ska bli klar...vilken underbar familj jag har.

Sedan sov vi sött och så var det hemfärd efter brak-frukosten som vi fick.
Och till Svantes stora lycka stod det ett sjörövarskepp och väntade på oss vid bilen..vi fick stanna här och titta en stund såklart.

Vi var helt uttröttade när vi kom hem och vi tyckte hela upplevelsen var väldigt lyckad. Vi gör nog om det nästa år igen.